Tydliga könsskillnader mellan yrkesverksamma anhörigvårdare

Tvådelad bild. Bild till vänster: Två personer håller varandra i händerna. Bild till höger: Joana Vicente

Joana Vicente, doktorand vid Linnéuniversitet i Kalmar och knuten till Nka, har studerat vilka skillnader det finns mellan kvinnor och män som är yrkesverksamma anhörigvårdare. Foton: Pexels/Pressbild Linnéuniversitetet

Anhörigvårdare som yrkesarbetar utgör den största gruppen av anhörigvårdare i Sverige. Dessutom finns det tydliga skillnader mellan kvinnor och män inom gruppen, visar en aktuell studie från Linnéuniversitetet i Kalmar.

– Kvinnornas insats är generellt sett mer omfattande än männens, utförs i större utsträckning på egen hand och upplevs oftare som krävande och som ett hinder för arbete, studier och karriär. Samtidigt mottar männen mer stöd från samhället i sin roll som anhörigvårdare, berättar Joana Vicente, doktorand vid Linnéuniversitet i Kalmar och knuten till Nka, som står bakom studien.

En medelålders kvinna som varje dag, eller flera dagar i veckan, tar hand om en förälder som hon inte bor tillsammans med. Så kan en typisk svensk yrkesverksam anhörigvårdare beskrivas, enligt den aktuella studien.

– Genom min forskning vill jag beskriva yrkesverksamma anhörigvårdare i Sverige och deras situation eftersom de utgör en grupp av anhöriga med särskilda behov som vi vet väldigt lite om. I och med att de kombinerar arbete och anhörigskap kan man säga att de är utsatta för en dubbel press och stress, säger Vicente.

Läs hela artikeln

Senast uppdaterad 2022-05-03 av Josefine Göransson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson