Anhörigriksdagen - Åsa Regnér

"Jag är väldigt tacksam för att så många gör så mycket insatser"

Barn- äldre- och jämställdhetsministern Åsa Regnér.

I Sverige ska alla få den vård och omsorg som de behöver. Och alla de insatser som anhöriga gör för sina närstående ska vara frivilliga. Det slog barn- äldre- och jämställdhetsministern Åsa Regnér fast på årets upplaga av Anhörigriksdagen.

Mellan 9-10 maj arrangerade Anhörigas Riksförbund Anhörigriksdagen i Varberg. En av huvudföreläsningarna på riksdagen var "Bra omsorg för alla – en bärande del av samhällsbygget" med barn- äldre- och jämställdhetsministern Åsa Regnér. Under resan från Stockholm till Varberg ägnade sig ministern åt något som många anhöriga kan känna igen sig i.
– Jag satt i telefon och pratade om vårdplanering för min mamma. Så jag har inte svårt att förstå hur det kan se ut när man har närstående som behöver mycket stöd från äldreomsorgen till exempel. Det är en väldigt stor fråga, säger barn- äldre- och jämställdhetsministern Åsa Regnér.
Vikten av frivillighet

I Sverige är det drygt 1,3 miljoner personer i vuxen ålder – nästan var femte svensk – som regelbundet vårdar, hjälper eller stöder en närstående som är långvarigt fysiskt eller psykiskt sjuk, är äldre eller har en funktionsnedsättning. Cirka 100 000 personer av de 900 000 anhöriga som förvärvsarbetar har behövt minska sin arbetstid eller sluta arbeta på grund av sitt omsorgsgivande. Under sin föreläsning tryckte Åsa Regnér flera gånger på att anhörigas insatser är något positivt. Men. Insatserna ska vara och kännas frivilliga.
– För mig är det här en viktig fråga. Det berör mig personligen. Men framförallt så berör det mig som barn och äldreminister. Jag är väldigt tacksam för att så många gör så mycket insatser för andra och jag vill göra allt jag kan för att det ska kännas frivilligt. Jag vill att systemen ska vara av bra kvalitet och jag vill känna mig trygg i att min mamma får det stöd hon har rätt till. Därför är det mitt mål att anhöriginsatser inte på något sätt ska upphöra. Jag vill veta vad som händer med min mamma. Men jag ska inte känna mig tvingad, säger Åsa Regnér.

Likvärdigt stöd

Enligt socialtjänstlagen är kommunerna sedan 2009 skyldiga att erbjuda stöd och underlätta för anhöriga. En del av det här stödet riktar sig direkt till anhörigvårdaren i form av stödsamtal, stödgrupper, må bra aktiviteter och utbildning. En del tjänster fungerar som indirekt stöd till anhörigvårdaren genom att de vänder sig till den vårdade. Exempel på indirekta stöd är hemtjänst, dagverksamhet och korttidsboende. Stödets utformning och omfattning kan skilja sig åt beroende på var i Sverige och i vilken kommun man bor. Under sin föreläsning berättade Åsa Regnér att hon vill verka för en ökad kunskap om vad kommunerna gör och att stödet ska bli mer likvärdigt.
– Det är faktiskt svårt att veta hur det här stödet ser ut i olika kommuner. Vi vet att det är olika men vi vet inte precis hur det här stödet ser ut. Och jag bidrar gärna till att vi får mer kunskap om det, framförallt att det blir mer likvärdigt över landet. Det tycker jag är viktigt. Det vill jag gärna bidra till på olika konstruktiva sätt, säger Åsa Regnér.

En äldreomsorg att lita på

Befolkningen i Sverige blir allt äldre. Detta i ett land som redan har en av världens äldsta befolkningar. Enligt prognosen kommer ökningen av antalet personer 80 år eller äldre att bli allt kraftigare under de kommande åren. Gällande omsorgen av de äldre så avsätter regeringen två miljarder kronor per år under 2016 till 2018.
– Det är ungefär 12 000 årsarbetskrafter och jag åker runt mycket i Sverige och ser att de här medlen används för bättre scheman, för bättre stöd till de äldre. Det här har följts upp och har visat sig vara ett bra sätt för kommuner att kunna stärka bemanning även om de behöver göra mer, säger Åsa Regnér.
Enligt Åsa Regnér ska det stöd som anhöriga bidrar med inte betraktas som något som görs i stället för äldreomsorgen. Anhörigstödet ska snarare betraktas som ett komplement.
– I Sverige har vi ett system där vi gemensamt finansierar äldreomsorgen som organiseras som betalt arbete och det tycker jag är en väldigt bra modell därför att äldreomsorgen måste ha en kvalitet så att man kan lita på den. Därför satsar vi på äldreomsorgen, vilket är viktigt även för anhöriga, säger Åsa Regnér.

En jämställdhetsfråga

Socialdemokraterna och Miljöpartiet beskriver sig som en feministisk regering och skriver på regeringens hemsida att jämställdhet är avgörande för prioriteringar i beslut och tilldelning av resurser. I en intervju med Nationellt kompetenscentrum anhöriga från 2015 berättade Åsa Regnér att hon såg med oro på att många vill lägga över ett allt större ansvar på anhöriga: "Som feminist ser jag faran med att kvinnorna i ännu större utsträckning än idag får ta ansvar som anhörigvårdare. De får därmed lägre inkomster och sedan lägre pensioner än männen."
Ämnet aktualiserades även under föreläsningen i Varberg.
– De här frågorna en jämställdhetsfråga många gånger. Kvinnor står för den största delen av anhörigstödet och är de anhöriga som engagerar sig mest i vård och omsorg och annat stöd. Även om män också gör det. Kvinnor gör oftare sådant som inte kan skjutas upp och som kanske också ökar stressen. Och ofta så har kvinnorna, tyvärr, som jag ser det, tvingats gå ner i arbetstid för att kunna stödja den äldre, säger Åsa Regnér.

"Ansvar för att det blir rätt"

Under föreläsningen behandlades också lagen om stöd och service, LSS. Antalet timmar för hjälp har i genomsnitt ökat från 103 till 127 timmar per vecka och 2016 satte regeringen ett mål i regleringsbrevet till Försäkringskassan om att bryta utvecklingen av antalet timmar. Något som regeringen och Åsa Regnér fått kritik för.
– Det som vi på senare tid kanske har sett mest av och som jag tror skapar stora bekymmer, både för de som behöver insatserna och familjerna runt omkring, är ju domar som har kommit på senare tid som flyttar verkligheten ifrån lagens intentioner. Helt enkelt att personer som tidigare fått personlig assistans eller upplever att de har kunnat få det, inte längre får det efter de här domarna, säger Åsa Regnér.
För att ta reda på hur verkligheten ser ut har Åsa Regnér bett om två olika underlag som beräknas vara färdiga i september och december 2017. Då hoppas Åsa Regnér få svar frågor som grundläggande behov och egenvård och vilken effekt domarna fått för människors liv i förhållande till vad lagstiftningen säger.
– Skälet till att jag vill veta det är för att ta ett ansvar för att det blir rätt, men är också för att om vi behöver förändra lagstiftningen på något sätt så att människor inte faller mellan stolarna. Men det domarna säger är ju att det här inte är en fråga för assistansersättning. De säger inte att behoven inte finns, eller att de har minskat. Eller något annat om behovet. Kommuner och landsting har därför ett ansvar redan idag att stödja den person som inte får personlig assistans, säger Åsa Regnér.

Se filmade föreläsningar från Anhörigriksdagen 2017 (nytt fönster)

Senast uppdaterad 2021-10-13 av EmelieS, ansvarig utgivare EmelieS