”I en av världens rikaste länder måste vi verka för att alla ska kunna leva ett gott och värdigt liv”

Bengt Westerberg.

Bengt Westerberg, tidigare socialminister. Foto: Agneta Berghamre Heins

– Ska vi nå målet om allas rätt till ett likvärdigt liv måste vi satsa än mer på den personliga assistansen. Det slog Bengt Westerberg, tidigare socialminister, fast när han inledningstalade på konferensen Livets möjligheter, som anordnades den 24-25 oktober i Stockholm.

Bengt Westerberg, som omnämns som ”pappa” till LSS, gav en historisk tillbakablick när det gäller tillkomsten av LSS.

– Livets möjligheter har förändrats dramatiskt, om man blickar 100 år tillbaka i tiden. Även för personer med omfattande funktionsnedsättning.

– Medelinkomsten har ökat väsentligt. Ett av FN:s agenda 2030-mål är att eliminera den extrema fattigdomen. Men trots det finns ojämlikhet kvar i samhället. Det finns individer som halkat efter, till dem hör de som fötts med, eller förvärvat en funktionsnedsättning, sa Bengt Westerberg.

Han konstaterade att de flesta lever ett bättre liv, men att många saknar det som i det dagliga livet är självklart för andra, att välja var man vill bo, sin fritid och mycket annat. Funktionsförmågan varierar i hela befolkningen och för individer, men när övergår en funktionsvariation till en funktionsnedsättning?

Bengt Westerberg menade att det som betecknar att en person är funktionsnedsatt är när man inte längre kan klara sina vardagsbestyr, har svårigheter med kommunikationen eller inte klarar sin ekonomi. När stöd behövs för de basala funktionerna i vardagen.

Han pekade på att trots omfattande funktionsnedsättning kan många bidra och tog exemplet med fysikern Stephen Hawkings.

Bengt Westerberg talar på scen.

Foto: Josefine Göransson

– Han var ett geni med funktionsnedsättning, konstaterade Bengt Westerberg och berättade att en av de många som inspirerat honom själv i sin politiska gärning är Vilhelm Ekensteen, som skrivit boken ”På folkhemmets bakgård”, 1968, där han skapade debatt om funktionshindrades situation och lyfte fram att inte alla medborgare fick del av de förbättringar i samhället som gjorts under 50-60-talet, samt möjligheterna med personlig assistans.

Kunna leva som alla andra

– Budskapet var, då som nu, att i ett gott samhälle ska det finnas möjlighet för personer med funktionsnedsättning att få leva som alla andra människor. Få vara sina egna ledare, fritt välja sina vanor och få stöd från en hjälpande hand.

Han pekade vidare på Socialtjänstlagen och att den inte varit tillräcklig för att personer med funktionsnedsättning skulle få sina behov tillgodosedda. Därför kom förslag till en annan lag 1991, vilken föregicks av en utredning: 1989 års handikapputredning, som leddes av dåvarande koncernchef för Samhall och tidigare landshövding Gerhard Larsson.

1994 började ”Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade” (1993:387) tillämpas, som inkluderade personlig assistans. Den ersatte då den tidigare omsorgslagen.

Läs mer på www.lagen.nu

Ett annan viktig person för tillkomsten av personlig assistans som Bengt Westerberg lyfte fram var Adolf Ratzka, doktor i företagsekonomi, som bildade organisationen STIL, Stockholmskooperativet för Independent Living. De fick 1987 Stockholms stad att inleda en försöksverksamhet, där personer med funktionsnedsättning själva skulle få förfoga över sin personliga assistans. Försöket var lyckosamt och visade sig spara pengar till kommunen. 

Lyssnat till föräldrarnas berättelse

– Som politiker kom jag att bli den första att tala om personlig assistans och som socialminister, 1991, tog jag som min uppgift att driva frågan om att personlig assistans även skulle kunna ges till barn.

Bengt Westerberg hade då tidigare träffat flera föräldrar och lyssnat till deras berättelser, där många vittnade om att de inte hade någon som helst hjälp med att ta hand om sina barn med funktionsnedsättningar.

– Det var historier som deras som övertygade mig om att personlig assistans även måste ges till barn, sa han och konstaterade att lagen till stora delar blivit en succé.

Bengt Westerberg talar på scen.

Foto: Josefine Göransson

– Assistansen är avgörande för livskvaliteten för personer med funktionsnedsättning. Den ger dem möjlighet, inte bara med att överleva, utan även att få leva. Med personliga assistansen följde värdigare levnadsvillkor.

Men Bengt Westerberg tog också upp att lagen nu har börjat ifrågasättas. Detta på grund av ökade kostnader, menade han.

­– Möjligheterna till assistans har snävats in, grundläggande behov ifrågasättas, behoven omprövas och insatserna finansieras snävare och snävare. Kostnaderna blev högre än beräknat. Man hade underskattat de anhörigas insatser, när de skulle ersättas med assistansen.

Är då inte kostnaderna för assistansen för höga? Var en fråga han ställde men slog snabbt fast att de inte är det:

– Nej, jag tycker inte det. Kostnadsutvecklingen är på intet sätt alarmerande, slog han fast och relaterade till ökade löner för assistenterna, tillgång till mer aktiviteter för personer med funktionsnedsättning med mera. 

– Livets möjligheter ökar helt enkelt för dem som har assistans. Den har betytt väldigt mycket för att öka livets möjligheter och även för de som är anhöriga till personerna som har assistans. Ska vi nå målet om allas rätt till ett likvärdigt liv behöver vi se till att fler får möjligheten till personlig assistans, underströk Bengt Westerberg avslutningsvis.

Efter sitt inledningsanförande fick Bengt Westerberg, från några deltagare, frågan om hur vi ska få politiker att lyssna.

Bengt Westerberg.

Foto: Agneta Berghamre Heins

– Berätta om egna erfarenheter, det berör alltid. Det handlar om att kunna förmedla kunskap och lyckas få del av deras tid. På så sätt blev jag som politiker själv väldigt engagerad. Det är även bra om man kan få politiker och beslutsfattare som är ansvariga för ekonomin att lyssna.

I ett efterföljande samtal sa Bengt Westerberg att han tror att det är få politiker idag som skulle uttrycka att de inte vill arbeta för att förbättra situationen för personer med funktionsnedsättning.

– Det betyder å andra sidan inte att alla vill lägga mer pengar på exempelvis assistansen. Tyvärr ser vi att nedskärningar drabbar personer med funktionsnedsättning, assistansen ifrågasätts, likaså ledsagning. Jag fick nyligen ett samtal från en person vars anhörig var döv-stum, där man dragit in ledsagningen. Det känns ovärdigt ett samhälle som vårt. I en av världens rikaste länder måste vi verka för att alla ska kunna leva ett gott och värdigt liv, oavsett funktionsnedsättning.

Text: Agneta Berghamre Heins

Läs också: Nka:s reportage om konferensen i helhet

Senast uppdaterad 2022-12-16 av Josefine Göransson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson