Regional nätverksträff barn som anhöriga: ”Allt vi gör gör vi för barnens skull”

Till vänster bild på två små barn som håller varandra i händerna, till höger bild på  Pauline

Pauline Johansson från Nka medverkade vid den regionala nätverksträffen. Arkivfoton: Pixabay/Agneta Berghamre Heins

I början av november hölls den regionala nätverksträffen Barn som anhöriga, denna gång digitalt. Förutom en sedvanlig genomgång av regionernas arbete med barn som anhöriga stod Barnkonventionen och barnrättsarbete i fokus under dagarna. Även det regionala arbetet under covid-19-pandemin med barn som anhöriga belystes.

Avstämningen kring arbetet med barn som anhöriga från respektive regioner visade att det finns ett stort engagemang och ett kraftfullt utvecklingsarbete vad gäller barn som anhöriga, även om utmaningarna varierar i regionerna.

Pauline Johansson, forskare vid Nka, hälsade välkommen och konstaterade att det är positivt att kunna ha den här avstämningen och dela erfarenheter även om det bara går att ses digitalt.

Därefter startade presentationerna från regionerna utifrån frågeställningarna: Vad fungerar väl i arbetet med Barn som anhöriga i din region? Vad fungerar mindre bra och behöver utvecklas i din region? Hur har covid-19 påverkat arbetet med Barn som anhöriga i din region?

Kännedom om barn som anhöriga ökar

Först ut var Region Skåne där man arbetat fram en policy gällande barnets rättigheter som riktar sig till alla Region Skånes verksamheter, med cirka 30 000 anställda. Ylva Thor, kunskapscentrum barnhälsovård, berättade att cirka 380 personer i Region Skåne gått grundkursen Barn som anhöriga.

– Vi märker att kännedomen om barn som anhöriga ökar i regionen. Det som bör utvecklas mer generellt är KVÅ-kodningen, som nu fungerar bra inom psykiatrin.

När det gäller hur covid-19-pandemin påverkat verksamheten konstaterar Ylva Thor att mycket lamslogs i våras, men att man nu startat upp mer och mer digitalt, exempelvis är det nu kö till grundkursen "Barn som anhöriga".

Ett annat positivt exempel är att man inom vuxenhabiliteringen fått mer kontakt med barnen, tack vare att man ställt om till videosamtal.

– Barnrättslagen ger lite mer swung i frågan om barn som anhöriga.

Region Halland, Kristina Privér:
– På många håll har vi kommit igång väldigt bra. Det är ett uppdrag som vi börjat med 2020 och vi har nu tagit fram rutiner och arbetssätt runt Barnkonventionen, i form av ett ramverk där verksamheten själva ska komma på hur de ska arbeta.

– När det gäller covid-19 är det viktigt att man också har fokus på arbetet kring orosanmälningar och samarbetar med socialtjänsten. Covid-19 har satt igång en hel del uppföljningsarbete.

Region Kalmar län, Maria Svensson.
– Vi fick ställa in mycket på grund av corona i våras. Men vi har gjort ett gediget arbete i höst, där vi jobbat mycket med vår hemsida. Under nästa år vill vi ha fokus på barn som anhöriga och se till att vi har bra rutiner på alla verksamheter. I höstas hade vi en utbildningsserie kring barn som anhöriga, som nådde ut väldigt bra. Det som är nytt nästa år är att vi kommer att ha en samlingsplan för psykisk ohälsa, där även barn som anhöriga ingår. Svårigheter vi ser är att hitta nätverk, där man tillsammans kan jobba mer strategiskt.

Region Jönköpings län, Katarina Johansson och Elizabet Muhic.

Katarina Johansson:
– Vi har jobbat länge med de här frågorna inom psykiatrin, vi registrerar att det finns barn i familjerna och använder oss av familjeformulär och KVÅ-koder. Covid har gjort att alla utbildningar legat nere, en inplanerad BRA-utbildning är inställd. Men vi jobbar inom vår arbetsgrupp för att få till samtal med barnen utifrån deras rättigheter, bland annat att få information, råd och stöd om föräldrars sjukdom. Målet är att varje medarbetare ska kunna motivera föräldrarna till samtal. Det är viktigt att flera kan arbeta med exempelvis BRA-samtal, Beardslys samtalsmetod med mera.

Elizabet Muhic:
– Jag jobbar i barnskyddsteamet och med barnrätt. Själva jobbet med barnrättsombud fungerar bra. Vi har bland annat regelbundna nätverksträffar där även socialtjänsten finns med, vilket fungerat väldigt bra och gynnar samverkan. Vi har återkommande utbildningar och varje nytt barnrättsombud får en dags utbildning. Vi har också en akutprocess, där säkrar vi upp att barn får stöd och hjälp vid till exempel oväntade dödsfall.

– Under våren fick vi ställa in utbildningar. Det som fortfarande är svårt är KVÅ-kodningen, psykiatrin är ledande i detta, men det kommer också mer och mer i övriga verksamheter. Vi har blivit bättre på att koda, men behöver bli mycket bättre. Det är svårigheter att få med somatiken. Bra om man kunde hitta ett smidigare sätt, så att även de känner att de hinner med och kan fånga upp barn som anhöriga.

Region Östergötland, Caroline Sjödell och Karolin Olstam:
– Vi jobbar mer övergripande med anhörigfrågan, men den går hand i hand med Barnkonventionen. Just nu har vi inga metoder för arbetet med barn som anhöriga som vi kan erbjuda i vår region. Vi får se framåt hur det blir med metodstöd och utbildning. Men vi fortsätter utbilda våra 100-talet barnrättsombud. Trots pandemin har vi lyckats rekryterat nya barnombud och kan genomföra utbildningen. Vi rekommenderar att de går utbildningen tillsammans med sin chef. På sikt hoppas vi kunna titta på vår ombudskarta och se var de finns och kan rycka in och ge stöd. Vi har även en barnrättswebb och en webbsida för barn som anhöriga.

– När det gäller covid-19 fick vi ställa in och ställa om. Vi har gjort utskick utifrån våld i nära relationer och om vilket stöd som finns i regionen, som skickats ut till samtliga hushåll.

Region Sörmland, Åsa Stålhane:
– Framgångsfaktorerna i regionen när det gäller barn som anhöriga är att vi har riktlinjer och handlingsplaner som gäller för alla våra verksamheter och som säkerställer allas ansvar på olika nivåer. Vi har 300 barnrättspiloter som är ute i olika verksamheter i regionen och täcker hela 85 procent. Det är ett politiskt beslut att det ska finnas i alla verksamheter och de jobbar med alla rättigheter.
Inom Agenda 2030 går vi ut och frågar hur vi arbetar med barn som anhöriga. Vi arbetar i samverkan med FoU i Sörmland.

– Vi har gjort en analys utifrån undersökning 2020: Liv&Hälsa ung i åk 7, 9 och år 2 i gymnasiet. Den ger kunskap om skydds- och riskfaktorer som bidrar till hälsa och ohälsa bland barn och unga. Cirka 6 000 barn i Region Sörmland har tillfrågats och analysen visar att det är hälften som är barn som anhöriga. Den visar även att barn och unga inte har vuxna att prata med och att droganvändningen ökat sedan förra undersökningen 2018.

– Siffrorna visar att barn som anhöriga mår allt sämre.

– Det vi sett av covid-19-pandemin är att det blev drastiskt minskade resurser för barn, det blev ett sämre samhällsskydd. Vi ser att vi fått en "coronarest" som vi måste ta tag i. Vi gjorde tidigt ett utskick till alla barnrättspiloter om att våga fråga om barnen och uppmärksamma barn och unga extra. Totalt sett skulle vi behöva involvera barn och unga mer i beslut som tas under pandemin.

Västra Götalandsregionen, Christina Ramnfors
– Vi har haft en organisatorisk förflyttning från koncernkontoret till koncernstab regional utveckling. Det vi ser positivt på är att det kan öka möjligheterna till samverkan och vi får ett tydligare övergripande uppdrag. Utmaningen är att behålla perspektivet barn som anhörig inom hälso-och sjukvården och koppla ihop det med att barnkonventionen blivit lag, och därmed ett än mer stärkt barnrättsperspektiv.

– Under 2021 kommer vi fortsätta arbetet med Barnkonventionen, fortsätta utveckla samverkan med övriga inom området i organisationen: Jämlik vård, barnskyddsteam och RPO, Regionalt programområde barn och ungas hälsa. Vi jobbar också för att utveckla digitala nätverk och utbildningsplattformar med mera.

– Under covid-19 har det varit svårt att jobba övergripande. Vi blev alla tagna på sängen och har försökt arbeta med till exempel digitala vårdmöten. Men vi har tvingats att reflektera över hur det är att arbeta under andra förhållanden, hitta nya sätt att arbeta och fundera över hur vi kan jobba med hållbara strukturer i en föränderlig värld.

Region Örebro län, Märtha Lundkvist och Johanna Joneklav
– Positivt är att vi har en kompetensgrupp som ansvarar för barn och unga som närstående, som ligger organisatoriskt direkt under utvecklingschefen. Vi arbetar stenhårt för få barnrättsombud på alla enheter, som representanter i alla verksamheter. Vi vill få verkstad i vardagen! Här ser vi att samverkan borde bli bättre. Utbildningspaketen vi erbjuder fungerar bra, men blev lite begränsat i och med covid-19-pandemin. Ett annat uppdrag vi arbetar med är en analys av barnrättsperspektivet, ett uppdrag från Regionstyrelsen, där vi använder SKRs tillämpningsnycklar.

– Vi har även gjort en barnrättschecklista som ska användas vid större beslut och även tagit fram en populärversion av den. Det finns lite anvisningar vid varje fråga. Vi har dessutom tagit fram visitkort som ambulansen kan ge till barn och unga vid behov av akuta stödkontakter.

Några punkter som behöver utvecklas är:
• Se till att barnrättschecklistan används
• Utveckla mer information som är riktad direkt till barnen
• Samarbetet med kommunerna

Vad gäller effekterna av covid-19 lyftes besöksförbudet upp, att gruppverksamheter riktade till barn och unga varit begränsade och risk för ökad psykisk ohälsa hos barn och unga.

– Här ser vi till exempel unga som har hemundervisning och som mår sämre och att ingen vuxen ser och kan ge stöd och stoppa i tid.

Region Jämtland Härjedalen, Carina Frykman:
– Vi har samordnare för våld i nära relationer där barns rätt som anhörig kommer in. BRA-samtal fungerar bra hos oss. Vi har barnombud och är ett 20-tal personer i en barnombudsgrupp, något som är förankrat uppifrån. Vi har dessutom nyligen startat ett Barnahus, som invigdes i november.

Madeleine Andrén, barnombud inom psykiatrin:
– Det finns ett mandat uppifrån att arbeta med barn som anhöriga och vi har varit ute och informerat i verksamheterna. Under pandemin har orosanmälningar minskat, det mesta arbetet kring barn har pausat. Men det har framkommit att det är mer våld i hemmen. När det gäller psykiatrin ligger vi i framkant vad gäller barn som anhöriga. Vi kommer att ha utbildning kring Barnkonventionen riktad till alla inom kommunerna, regionen och länsstyrelsen. Vi har också webbutbildningar om våld i nära relation och hur man gör anmälningar om våld riktat mot barn, det är ett samarbete med polisen. Det finns även en film som ligger på 1177 som visar var man kan få hjälp.

Region Uppsala, Christianne Simson och Lisa Arnelo:
– Arbetet med barn som anhöriga ser olika ut och det skiljer sig åt hur det är implementerat i olika verksamheter. När det gäller att göra utbildningen Våga fråga har vi tyvärr haft väldigt lågt resultat och haft många tekniska problem.

– Vi behöver utveckla i princip allt, få bättre strukturer och bättre samverkan med varandra och kommunerna och socialtjänsten. Vi har tagit fram en övergripande rutin för vuxna och anhöriga vad gäller covid och behöver förtydliga mera mot barn.

Lisa Arnelo, anhörigstödsamordnare på akuten på akademiska sjukhuset:
– Här skiljer vi inte på barn och vuxna, men under covid-19-pandemin har det varit besvärligt. Varje morgon när jag kommit till jobbet har jag fått nya direktiv, att vi inte kunnat träffa anhöriga har gjort det oerhört svårt. All ny personal får fortfarande en introduktionsutbildning vad gäller barns rätt, med mera. Vi har samarbete med kvinnofridsmottagning i Uppsala och vi gör alltid orosanmälan om vi misstänker våld.

Region Dalarna, Gunilla Apell och Helena Carlsten:
– Inom vuxenpsykiatrin fungerar arbetet i vår arbetsgrupp som möter barn som anhöriga väldigt bra. Vi arbetar efter riktlinjer för barn som anhöriga som utgår från hälso-och sjukvårdslagen. Samarbetet med utsedda barnpiloter i olika verksamheter är bra. Det som är mindre bra är att vi har en stor personalomsättning, vilket gör att vi mister viktig kompetens.
Covid-19 har påverkat arbetet med barn och anhöriga till exempel genom besöksförbud, hög arbetsbelastning och förflyttningar av personal, inte heller utbildningsinsatser har kunnat genomföras som tidigare.

Region Stockholm, Ludmilla von Zweigbergk
– Region Stockholm har en övergripande strategi vad gäller barnrättsfrågor. Vi jobbar mycket via arbetsgrupper, nätverk och kontaktpersoner. Det finns ett barnsamordnarnätverk i Stockholm, där ingår psykiatrin, beroendevården och habiliteringen. Det är inte lika utbrett inom somatiken. Vi arbetar med stöd från ledningen och det finns uppdragsbeskrivningar och rutiner. Tack vare att barnkonventionen trätt i kraft har vi fått mycket draghjälp, till exempel finns det rutiner för nyanställda inom beroendevården. Även inom ambulansen finns rutiner vad gäller barn som närstående, som fungerar bra.

– Det som fungerar mindre bra är att det inom samma sjukhus kan variera mellan olika enheter hur man jobbar. Vårdcentralerna saknar ett systematiskt arbete kring barn som anhöriga, vi har en stor utmaning när det gäller att nå primärvården hos oss. Just nu är mycket på paus, men vi jobbat mycket för att stärka informationen. Det är väldigt hög arbetsbelastning inom stora delar i regionen och många har lånats ut och har fått andra arbetsuppgifter. Färre utbildningar har genomförts och de som varit har varit digitala. Men tyvärr har vi dåliga plattformar för utbildningar och informationsinsatser.

Västra Götalandsregionen hade en ytterligare punkt, där Liselotte Johansson och Christina Ramnfors delade med sig av hur de gjort för att förena arbetet med barnrätt och barn som anhöriga i regionen.

De började med att slå fast att regionens övergripande uppdrag är att bidra till ett gott liv för människorna i regionen, med 1,7 miljoner invånare i 49 kommuner och 55 000 anställda i Västra Götalandsregionen.

Hur arbetar vi med barn som anhöriga?
• Vi arbetar utifrån en regional medicinsk riktlinje, RMS, vi har nätverk, barnombud och samverkar med olika delar.
• Hälso-och sjukvårdslagens kap 5:7 om barn som anhörigas rätt till information, råd och stöd
• Samtliga verksamheter ska utse barnombud
• Och i grunduppdraget ingår att tillse att barnets perspektiv som anhörig uppmärksammas (Det ska även omfatta syskon).

Under punkten om hur Västra Götalandsregionen arbetar med barnets rättigheter lyftes Barnkonventionen specifikt fram. Målsättningen är att alla ska gå en utbildning i barnkonventionen och arbeta med den som gemensam grund. Att det ska finns en ombudsfunktion för barnets rättigheter, göras prövningar av barnets bästa och barnkonsekvensanalyser, samt att alltid ha med ett barnrättsperspektiv och på olika vis försöka bli bättre på att barn och unga ska vara delaktiga och ha inflytande.

Sprida goda exempel

Deltagarna fick även gruppvis fundera över hur man arbetar med barn som anhöriga och Barnkonventionen i respektive regioner. Vad som är svårigheter och vilka framgångsfaktorer man kan se.

Några synpunkter som kom fram under diskussionerna var bland annat om svårigheten med implementeringen och behovet av rutiner och planer. Att det krävs att ledningen är med på banan.

Det går inte alltid att gapa över hela regionen, ibland får man ta tag i de goda exemplen och försöka sprida de vidare. Vidare såg man skillnader i arbetssätt mellan somatiken och psykiatrin.

– Vården har blivit ett löpande band och mitt i detta ska vi försöka höja blicken och se både de vuxna och barn som anhöriga. Men ibland är det en enkel insats som räknas; att man säger något litet, frågar och förklarar. Att barnen känner att de är sedda och att de känner att vi är snälla. Det kan betyda jättemycket.

Nästa fråga till deltagarna var: Hur arbetar ni med barnperspektivet kopplat till barn som anhöriga? Vad har det inneburit för ert arbete med barn som anhöriga att barnkonventionen blivit lag? Några punkter som kom fram under återkopplingen var bland annat:

• Implementering - svårt att hitta formerna för det, sällan det sätts av resurser när projekt är avslutade.

• Konventionen som lag har betytt mycket, gett bensin till arbetet. Att det krävs tålamod och att vi behöver rättsfall för att veta mer om vad den kommer ha för betydelse i praktiken.

• Barnkonventionen har gjort det lättare att få med beslutsfattare på olika nivåer.

• Utbildningarna - viktigt att väva in anhörigperspektivet.

• Viktigt att ha klart för sig vilken lag man jobbar efter, hälso- och sjukvårdslagen eller socialtjänstlagen, så man vet vilken roll man har.

• Handlingsplaner, att de efterlevs, att det inte bara blir en pappersprodukt. SKRs tillämpningsnycklar kan vara bra att ha i arbetet, till exempel vid barnbokslut.

• Engagemanget har ökat sedan barnkonventionen blev lag, frågan om barn som anhöriga har blivit mer på tapeten. Famlar lite efter hur man ska jobba framöver. Viktigt att ta in input från andra och hitta goda exempel. Att påminna oss om varför vi gör det jobb vi gör – vi gör det för barnens skull!

Etiska utmaningar i det praktiska arbetet

Om etiska utmaningar i det praktiska arbetet med barn som anhöriga pratade Cecilia Lundmark, sjuksköterska vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, under nätverkets andra dag.

Hon gav lite fakta om Sahlgrenska Universitetssjukhuset med 17 000 anställda, där hon är samordnare för alla barnombud, samordnare för mänskliga rättigheter och etisk vägledare vid covid-19.

– Som samordnare för barnombud, vilket inkluderar barn som anhöriga, står jag på två ben; patient och anhörig. Jag är väldigt mycket ute och jobbar praktiskt, men personalen är jättetrötta och det är otroligt svårt att lägga till någon extra nu. Det som vi i vanliga fall vill göra på vanligt sätt orkar vi inte, vi får göra det vi kan, så gott det går. Då blir barn som anhöriga en av de grupperna som tyvärr tar stryk. Men vi har stort stöd av vår kuratorsektion och vi jobbar mycket via dem för att kunna göra gott för barnen.

Cecilia Lundmark slog fast att covid-19 gör det svårt att göra saker rätt, pandemin innebär andra prioriteringar och överväganden.

– Vi måste allt för ofta avstå från det som vi vanligtvis gör, och det måste vi klara som vårdprofession. Hitta ett lugn i att det är "good enough". Det har varit väldigt svårt, sa hon.

Hon berättar vidare om arbetet med barnombuden och ett etiskt forum där man bland annat anordnat föreläsningar utifrån omvärldsspaning, vad som kan behövas just nu.

– Vi försöker ofta lyfta vad som är bra, men också vad som är väldigt svårt. Vi har haft två föreläsningar, ett om barn på flykt och att de exempelvis inte ska behöva vara tolkar, hur de tar hand om syskon och att det kan vara barn som vi inte gjort orosanmälan kring.

En annan föreläsning har handlat om lagar som krockar med varandra, till exempel i vissa fall Barnkonventionen och Hälso-och sjukvårdslagen.

– Det är inte alltid att etiken och juridiken håller sams, konstaterar hon och berättar om Sahlgrenskas övergripande etiska råd, som kom på plats efter Macchiarini-affären.

– Dit kan man som professionell vända sig med frågor. Det är en slags visselblåsarfunktion och det ska handla om en etisk frågeställning. Frågeställaren är alltid anonym, det är ett av kriterierna. Vi lämnar alltid ett utlåtande till frågeställaren och andra som är berörda. Sedan publicerar vi våra svar, avidentifierade. Vi har behandlat ett 30-tal frågeställningar och vi kan se att det har gjort skillnad i vården, exempelvis lett till ändrade rutiner.

Barn kontra vårdnadshavare

Cecilia Lundmark pekade på några konflikter man kan ställas inför inom vården och arbetet med barn som anhöriga.
• Sekretessfrågan: Barn kontra vårdnadshavare. Patienten är tydligast i alla lagar. Hur gör vi om patienten säger nej?
• Barn kontra vårdgivare, vårdgivare som låter barnen vara barnvakt, barn som låter andra barnet hålla i sitt mindre syskon vid provtagning.
• Juridik kontra etik. Varför väljer vi ett visst arbetssätt framför ett annat? Vi behöver alltid ha etiken som ett slags tredje ben framför oss.

Hon ställde sedan frågan varför man väljer ett visst arbetssätt? Att det ska bottna i några tydliga principer:

• Autonomi – självbestämmande, varje människas rätt att vara autonom, utifrån ålder och mognad. Tendens att lyssna mer på vårdnadshavare än på barnet.

• Integritet: Låter vi barnet ha integritet? Hur kan vi behålla den? Till exempel en ungdoms integritet.

• Rättvisa – hur gör vi till exempel i en situation när barnet inte får ta del av sin vårdnadshavares diagnos? Vårdens skyldighet att se till att det blir så rättvist som möjligt. För de barnen som inte har någon som stöttar måste vården ta det ansvaret. Vi i vården är rädda för att klampa in, vill inte göra orosanmälan, men det handlar om att hitta möjligheter.

• Värdighet – vi ser att vi faktiskt förhåller oss annorlunda till familjer som kommer från andra länder, blir frustrerade av att vi inte alltid når fram.

• Göra gott – vi i vården ska göra gott. Väljer ofta det för att göra skillnad. Får vi inte göra det far vi illa. När vi ställer oss på vårdnadshavarens sida utan att fundera och reflektera över vad det innebär för barnet, då kanske vi gör mer skada än gott.

• Om vi bryter sekretessen vad händer då? Etiken väger ju aldrig så tungt som juridiken.

Hon avslutade sitt föredrag med att låta medarbetarna reflektera kring ett etiskt ställningstagande.

– Ett etiskt ställningstagande i en etisk frågeställning kännetecknas av ett välgrundat och berättigat ställningstagande. För att kunna göra det krävs i sin tur att vi blir medvetna om våra intuitiva tankar och kognitiva "snedvridningar", som oftast kommer upp först och annars kan ställa till det, klargjorde hon och slog fast:

– I en konkret etisk situation är det därför viktigt att identifiera möjliga handlingsvägar, identifiera relevanta berörda parter, samt ta reda på vilka medicinska, omvårdnadsmässiga, rehabiliteringsmässiga konsekvenser olika alternativ kan få.

Och sist men inte minst betonade Cecilia Lundmark fördelarna med ett etiskt råd:

– Vi har aldrig en egen relation till patienten utan kan göra neutrala bedömningar och ställa oss vid sidan av.

Under nätverksdagarna lyfte Johanna Miranda Sköld och Pauline Johansson från Nka fram projekten ME-WE och EDY-Care, och Anges Lundström och Maria Boustedt Hedvall, Socialstyrelsen, tog upp en del av det som är aktuellt där. Även fokusgrupper om regionernas utmaningar kring barn som anhöriga under covid-19-pandemin anordnades.

När deltagarna spontant fick ge några mycket snabba reflektioner över dagarna så sparade de inte på superlativen:
"Extremt mycket energi, inspiration, lärorikt, mycket input, tankeväckande, nya trådar att fortsätta jobba med, mycket engagemang, barn har synliggjorts, uppfylld-påfylld, nya tankar och idéer, tillförsikt, mycket kompetens, en hel del funderingar, mersmak, väldigt uppfylld av det engagemang och allt det arbete som görs."

Text: Agneta Berghamre Heins
Publicerad 2021-01-08

Senast uppdaterad 2021-09-30 av Josefine Göransson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson