Svenska kyrkan erbjuder stöd när en närstående dött: ”Skönt att prata med andra”

En person tänder ett ljus.

Foto: Pixabay

När man har förlorat en närstående kan det vara skönt att prata med någon som lyssnar, men också att ta del av andras upplevelser och tankar. På flera platser runt om i landet erbjuder Svenska kyrkan stöd för anhöriga som har mist en närstående i dödsfall. Stödet ser olika ut beroende på var man bor men det finns ofta möjlighet att få både enskilt stöd och stöd i grupp. Alla anhöriga kan få stöd, det spelar ingen roll om man är medlem i Svenska kyrkan, icke troende eller tillhör en annan religion.

Det gruppstöd som anhöriga kan få har olika benämningar i olika församlingar, exempelvis Leva vidare-grupper eller sorgegrupper. Träffarnas upplägg kan också se olika ut men det gemensamma syftet med grupperna är att anhöriga ska kunna finna stöd i att dela sina tankar och känslor med andra.

I många församlingar erbjuds stöd för vuxna anhöriga, men en del platser har också stödgrupper för barn och unga. Ett av pastoraten där sådana typer av grupper anordnas är Västerås pastorat. Där kan alla barn över sex år som har förlorat någon i sin närhet delta i en stödgrupp. Sara Secund, präst i Västerås pastorat, berättar att stödet erbjuds med bakgrund i forskning som visar på vikten av att barn och unga får möjlighet att bearbeta närståendes död.

– Forskningen visar att om man inte får bearbeta en närståendes död när man är ung så följer det med hela livet och kan ta uttryck i psykisk ohälsa, säger hon.

Läs rapporten "Barn som är anhöriga när en förälder avlider"

Vid träffarna får barnen möta andra som också har förlorat en närstående. Tillsammans med ledarna gör barnen övningar och lekar som kan hjälpa barnen att öppna upp om vad som har hänt och få dem att prata om sina känslor.

Sara Secund.

Sara Secund, präst i Västerås pastorat, håller i stödgrupper för barn. Foto: Svenska kyrkan Västerås, fotograf Henrik Mill

– Träffarna börjar med drop in-fika då barnen kommer tillsammans med sin förälder eller någon annan vuxen. Man har då möjlighet att se vilka som är där, barnen får leka i lokalen och vi går igenom upplägget för träffarna. Det är förståeligt nog en del barn som är lite oroliga inför träffarna men det brukar fungera bra, säger Sara Secund och fortsätter:

– Vi har olika teman för varje gång. Första träffen brukar gå ut på att barnen och ledarna ska lära känna varandra och vi gör isbrytarlekar. Vi tillverkar till exempel namnskyltar och skapar en pärm där barnen kan samla sitt material. Vid den andra träffen brukar barnen få ta med ett foto på sin närstående som har avlidit som de får dekorera en ram till, berättar Sara Secund och förklarar att detta kan få barnen att öppna upp för varandra.

Hon menar att barn kan ha enklare för att prata om svåra saker om de samtidigt gör något annat. Det viktigaste behöver inte heller vara att säga så mycket utan det kan vara skönt att bara befinna sig i ett sammanhang där man får lyssna på andra och känna att man inte är ensam.

En plats för barnen att hantera sin sorg

Inför stödgrupperna tar ledarna kontakt med barnens föräldrar eller vårdnadshavare för att få mer bakgrundsinformation om barnet. Till exempel är det bra för ledarna att veta vem i barnets närhet som har avlidit och om barnet vet hur dennes närstående dog. Detta kan underlätta för ledarna när de försöker öppna upp för samtal och ställer frågor.

Vid träffarna tydliggör ledarna också att barnen själva får välja vad och för vilka de berättar om sina känslor och funderingar.

– De får berätta vad vi ledare säger, men de behöver inte berätta för någon om vad de själva har sagt. Det är för att det här ska vara en plats där de kan öppna upp utan rädsla för att vi berättar för föräldrarna. Om det kommer fram något som vi känner att vi behöver lyfta med föräldern så pratar vi med barnet först och frågar så att det är ok. Vi går aldrig bakom ryggen på barnet, säger Sara Secund.

Förhoppningen är att träffarna ska utgöra ett utrymme där barnen själva får ta plats, utan att behöva ta hänsyn till sin familj eller andra vuxna som också är i sorg. Sara Secund tror att det finns en styrka i att ledarna som möter barnen är utomstående och inte har en relation till den som har dött då det ger barnen en egen plats för att hantera sorgen.

– En del barn vill inte prata om sin döde förälder hemma för att då blir ens mamma eller pappa ledsen. Som barn väljer man ibland att inte visa sin egen sorg utan tar ansvar för den vuxna. Därför är det viktigt att få se att andra har det likadant, att man inte är ensam. På våra träffar får man möjlighet att sätta ord på sina känslor, göra något praktiskt och får verktyg för att kunna bearbeta sorgen. Barnen ger varandra tips och vi pratar om vilka viktiga personer vi har i våra liv som kan stötta oss. Vi har också roligt tillsammans.

Sorgegrupper för vuxna

Precis som barn kan även vuxna behöva hjälp och stöttning i att hantera sorgen efter att en närstående dött. Maria Sterner, diakon vid Sofia församling i Stockholm, leder sorgegrupper för vuxna. I grupperna möts de anhöriga i saknaden efter sin närstående och målet är att grupperna ska utgöra en trygg plats där deltagarna kan finna stöttning i varandra.

Vid de träffar Maria Sterner håller i får deltagarna möjlighet att berätta om sig själva och om relationen till den som har gått bort. Man samtalar sedan vidare om vad som hände vid dödsfallet och om ens funderingar kring framtiden. Hur mycket eller lite man vill prata och dela med sig av är upp till en själv, men för många kan det vara skönt att få lyssna och dela med sig av sina erfarenheter.

– Många tycker det är skönt att prata om sina känslor med andra som också har gått igenom en förlust av en närstående. Personer som har gått igenom liknande saker har ofta en förståelse för ens känslor som andra runt omkring en kanske inte har. Min upplevelse är att deltagarna i grupperna inte backar för att lyssna på vad som har hänt, utan man möter varandra och det blir en fin närhet, säger Maria Sterner.

Maria Sterner

Maria Sterner, diakon vid Sofia församling i Stockholm. Foto: Privat

Vid träffarna brukar Maria Sterner också berätta om olika teorier eller fakta om sorg för att belysa hur man som anhörig kan reagera och känna när en närstående går bort.

– Upplägget inom grupperna kan vara lite olika beroende på vad som behövs i gruppen. Något jag brukar göra är att berätta om olika teorier. En del känner sig trygga med att få veta vad som händer när man hamnar i ett chocktillstånd och behöver bearbeta en händelse. När man har förlorat någon kan det väckas mycket känslor och därför kan det vara skönt att få en förståelse för vad som händer i kroppen i den situationen.

Barns och vuxnas sorg

Hur man som anhörig hanterar bortgången av en närstående är givetvis olika. Likaså skiljer sig barns och vuxnas sätt att hantera sorg. Maria Sterner berättar att de vuxna hon möter i sina sorgegrupper oftast väljer att börja berätta om vad som hände med ens närstående och hur jobbig den upplevelsen var. Efter några träffar övergår fokus till en själv och man pratar om hur man ska hantera framtiden och hitta en fortsatt mening med sitt liv.

– Generellt sett pendlar man mycket från att vara i sitt inre och i sin sorg, till att man också vill ut i världen och leva. Man vill hitta en ny karta och se hur livet ser ut, säger hon och förklarar att det kan vara en utmaning att jobba med den förändring som en närståendes bortgång innebär för ens eget liv.

Precis som vuxna kan barn också gå in och ur sorgen. Barn gör däremot ofta detta mycket snabbare än vuxna. Barns sorg kan därför benämnas som randig.

– Ett barn kan leka och vara som vanligt men helt plötsligt bli ledsen ett tag för att sedan återgå till leken igen. En del barn avvaktar också med sin sorg för att inte göra någon annan ledsen, säger Sara Secund och betonar skolans betydelse för barn när en förälder eller annan närstående har dött:

– När någon i en familj dör är inget som vanligt hemma under en lång tid. Då är det viktigt att de vuxna på skolan bekräftar att de vet vad som har hänt så att inte barnet ska behöva fundera över om läraren vet om att någon i familjen har dött. Det är också viktigt att skolan fortsätter som vanligt eftersom det inte är som vanligt hemma.

”Alla vuxna måste ta barn som anhöriga på allvar”

I Västerås pastorat är de som arbetar med barngrupperna utbildade vid Marie Cederschiöld högskola. Grupperna består av barn i olika åldrar och det spelar inte någon roll hur länge sedan det var som ens närstående gick bort eller vilken relation barnet hade till den närstående. Det viktiga är att barn får möjlighet att bearbeta sina känslor, menar Sara Secund.

– Det handlar egentligen om folkhälsa och att människor har behov av att bearbeta sorgen. Alla vuxna måste ta barn som anhöriga på allvar – barn har rätt att uttrycka sin sorg och det kan bli problem längre fram i livet om man inte får bearbeta den.  

Enskilda samtal

För den som inte känner för att delta i sorgegrupper eller Leva vidare-grupper finns det också möjlighet till enskilda samtal.

– Det är inte ovanligt att man ringer till oss efter ett dödsfall. Det viktiga är att man hör av sig om man känner att man behöver hjälp att hantera sorgen. Om man tycker det vore fint att gå i en grupp kan man göra det, men det går också bra att få enskilda samtal, säger Maria Sterner.

På Svenska kyrkans webbplats finns mer information om vilket stöd du kan få om någon i din närhet har dött

Läs mer om leva vidare-grupperna i Västerås pastorat

Läs mer om samtalsstödet i Sofia församling

Första hjälpen vid sorg

På Svenska kyrkans webbplats finns en sida vid namn ”Första hjälpen vid sorg”. Där finns tips som kan vara till hjälp om man står nära någon som sörjer. Tipsen baseras på Svenska kyrkans erfarenheter av att möta och stötta människor i sorg. 

Läs mer på Svenska kyrkans webbplats

Text: Josefine Göransson

Senast uppdaterad 2022-06-13 av Josefine Göransson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson