Slutbetänkande: Statligt huvudmannaskap för insatsen personlig assistans

Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall tog emot betänkandet av den särskilde utredaren Lars Lööw. Foton: Ninni Andersson/Regeringskansliet och Rosie Alm

Onsdag den 1 mars överlämnades slutbetänkandet om statligt huvudmannaskap för personlig assistans till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall. I samband med överlämningen hölls en pressträff med socialtjänstministern och den särskilde utredaren Lars Lööw.

Likvärdighet i hela landet, bättre förutsättningar för uppföljning, insyn och god kvalitet, samt kostnadseffektivt och bättre möjligheter avseende korrekta utbetalningar var några av de fördelar med statligt huvudmannaskap för personlig assistans, som utredningen pekade på.

Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall konstaterade inledningsvis att hon var glad över att kunna ta emot utredningen.

– Det här är en efterlängtad utredning. Personlig assistans är en frihetsreform som måste värnas. Jag känner glädje över att motta den här viktiga utredningen, att den ska kunna bidra till att säkra den här reformen, sa hon.

– För första gången har vi ett konkret, sammanhållet och genomförbart förslag på ett samlat huvudmannaskap. Utredningen har analyserat för och nackdelar med ett statligt huvudmannaskap och landat i att det är att föredra. Det skapar bättre förutsättningar för likvärdighet, långsiktighet och kvalitet, konstaterade särskilde utredaren Lars Lööw.

Vidare menade han att ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans även ökar möjligheterna att säkerställa korrekta utbetalningar och förutsättningarna för att klara stora och oväntade kostnadsökningar.

I slutbetänkandet ges förslag på hur ett statligt huvudmannaskap kan se ut. Bland annat föreslås att försäkringskassan ska ansvara för utredning, beslut och finansiering, samt även för tillfälliga utökningar. Sjuklönekostnader ska i sin tur ersättas genom timschablon.

Kommunerna yttersta ansvaret

Utredningen föreslår att kommunala beslut om personlig assistans ska föras över utan prövning av den enskildes rätt till assistansersättning.

Lars Lööw betonade vidare att kommunerna även fortsättningsvis kommer ha en viktig roll:

– Kommunerna måste ha det yttersta ansvaret för utförandet av personlig assistans, och kommer även ha ett stärkt samordningsansvar för LSS-insatser. Genom sin närhet till assistansanvändarna har kommunerna en fortsatt viktig roll även vad gäller kontroll av assistans. Om kommunerna får kännedom om brister med mera, ska de uppmärksamma IVO, alternativt Försäkringskassan på det.

När det gäller kvalifikation för rätt till assistansersättning ska den nuvarande kvalifikationen fortsätta gälla, vilket ökar både förutsägbarheten och rättssäkerheten, enligt utredare Lars Lööw.

Den nuvarande gränsen för 20 timmar i veckan tas bort, 20-timmarsregeln, bedömning ska vidare ske utifrån kvalitativa och kvantitativa aspekter när det gäller en persons behov av stöd. Det är det samlade behovet av stöd, helheten, som ska ligga till grund för bedömningen.

Lars Lööw menar att detta ligger väl i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

I utredningen presenteras även ett alternativt förslag till kvalifikation vad gäller assistenter. Detta för att utöka kompetensen hos assistenter.

När det gäller uppföljning, insyn och god kvalitet föreslås att god kvalitet ska förtydligas i lag för att stärka den enskildes möjlighet att bedöma god kvalitet. Socialstyrelsen får i uppgift att främja arbetet med god kvalitet och Försäkringskassan ska uppdras att följa upp kvaliteten på den utförda assistansen.

Utredningen föreslår även att medfinansieringen tas bort; att finansieringen av verksamheten ska hållas ihop, vilket medför minskad administration.

Kostnadsminskning med 140 miljoner

Lars Lööw pekade på vilka ekonomiska konsekvenser ett samlat huvudmannaskap skulle få: Besparingar av administrativa kostnader beräknades till 240 miljoner årligen. Även om assistansersättningen beräknas öka med 100 miljoner årligen, förväntas den totala minskningen av kostnaden bli 140 miljoner årligen. 

Men det finns även frågor som fortsatt måste lösas för att garantera långsiktiga och stabila lösningar för personlig assistans, menar Lars Lööw.

Exempelvis handlar det om hur rätten till personlig assistans ska bedömas, möjligheter till regelbundna omprövningar och hur man ska definiera väsentligt ändrade förhållanden.

Positivt för anhöriga och brukare

Efter presskonferensen fick Nka tillfälle att ställa några frågor utifrån anhörigperspektivet till Camilla Waltersson Grönwall och Lars Lööw.

Camilla Waltersson Grönwall underströk att hon ser positivt på förslaget om ett samlat huvudmannaskap vad gäller personlig assistans, att hon ser det som positivt för både brukare och deras anhöriga.

– När jag möter anhöriga och personer i behov av personlig assistans är det tydligt att de senaste åren präglats av en stor oro. Det här är ett försök att möta den oron. Vi ska inte ha människor som faller mellan stolarna, utan vi ska ha ett samlat huvudmannaskap. Jag är väldigt glad att vi idag har ett förslag om samlat huvudmannaskap. Jag hoppas det ska mildra oron för brukarna såväl som för deras familjer.  

Särskilda utredaren Lars Lööw lyfte fram vilka han såg som de största fördelarna för anhöriga till personer i behov av personlig assistans:

– För alla inblandade finns det ett värde i att det blir en tydlighet, enhetlighet och jag bedömer att rättssäkerheten och förutsägbarheten kommer öka.

– Förslaget att kvalitet ska föras in i lagtexten är jätteviktigt. Både för assistansanvändaren och andra som finns kring assistansanvändaren, det innebär ett tydligare ramverk om vad man kan förvänta sig av den personliga assistansen. Tydligheten om innehåll och kvaliteten är viktig. I slutändan blir kvalitet något som är väldigt subjektivt. Med ramverket, vad man ska förhålla sig till när man bedömer behovet av personlig assistans, blir tydliga.

Besluten gäller över hela landet

Ytterligare en viktig fråga som berör såväl brukare som anhöriga är den om det som kallats ”kommunarrest”, där kommunala beslut begränsat möjligheten att flytta till en annan kommun på grund av det görs andra behovsbedömningar.

Lars Lööw menar att ett samlat statligt huvudmannaskap ska mota bort rädslan för att inte våga flytta på grund av att kommuner gör olika bedömningar vad gäller personlig assistans.

– De 5 000 personer som har personlig assistans via någon kommun är begränsade till det kommunala beslutet. Det försvinner i och med att alla får ett statligt beslut som gäller över hela landet. Det gynnar alla, exempelvis när det gäller möjligheten att plugga och byta jobb.

Lars Lööw pekar på att även om betänkandet ger förslag om hur ett statligt samlat huvudmannaskap ska fungera, så finns det frågor kvar att lösa kring personlig assistans.

– Många tycker att vi skulle ha löst exempelvis frågan om omprövning och vad som ska ligga till grund för väsentligt ändrade förhållanden. Det har inte ingått i vår uppgift att lösa de frågorna, men det är viktiga frågor som återstår att lösa. Det måste bli en större tydlighet i det regelverk som finns idag.

Han pekar även på att en mindre grupp personer kommer hamna mellan stolarna med förslaget om statlig assistans, att de personerna kan behöva hjälp från till exempel anhöriga.

– Det är de facto så att det finns ett litet antal personer som idag har både personlig assistans och gruppbostad, de kommer inte att följa med in i det här systemet. Där måste kanske anhöriga hjälpa de här personerna att antingen få till gruppbostaden på ett kvalitativt sätt, så man inte behöver personlig assistans, eller så får man välja personlig assistans istället, och lämna gruppbostaden.

Avslutningsvis betonar Lars Lööw:

– De absolut största vinsterna med ett statligt sammanhållet huvudmannaskap är tydligheten och kvaliteten.

För att kommunerna och Försäkringskassan ska kunna förbereda sig och assistans­användarna inför förändringen föreslås att reformen ska genomföras under ett år med start den 1 januari 2026.

Text: Agneta Berghamre Heins