Svårt få gehör för familjefokuserat arbetssätt inom psykiatrisk vård

Bilden är AI-genererad

Det familjefokuserade arbetssättet har svårt att få genomslag inom psykiatrisk vård. Trots evidens och nationella rekommendationer prioriteras ofta det individuella perspektivet. För att påskynda införandet krävs både personalutbildning och tydligare styrning från ledningen.

Det framgår av en artikel som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Community Mental Health Journal. I artikeln diskuteras införandet av familjefokuserat arbetssätt inom psykiatrisk vård i Norge och Sverige.

Bakom artikeln står åtta medlemmar i ett norskt-svenskt forskarnätverk – där bland andra Mats Ewertzon och Ingrid Lindholm från Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka, ingår.

I artikeln konstateras att det rådande individcentrerade förhållningssättet inte beaktar hur alla i familjen påverkas om en närstående insjuknar. Man ser inte att psykisk ohälsa är en familjeangelägenhet, och man ser varken familjens behov eller dess resurser.

Lyfter argument
– Men detta synsätt fungerar inte i dagens vårdlandskap där huvuddelen av den psykiatriska vården sker i patientens hem med stöd från kommunen och olika specialisttjänster, menar Mats Ewertzon, forskare och möjliggörare vid Nka. 

I artikeln presenterar man inte ny kunskap, utan den bygger på tidigare studier och forskning inom området. I artikeln lyfts argument som stödjer det familjefokuserade arbetssättet.

– I och med den här artikeln formulerar vi en ståndpunkt som betonar betydelsen av att använda kunskapsbaserade familjefokuserade metoder – för att förbättra kvaliteten i den psykiatriska vården, säger Ingrid Lindholm, praktiker och möjliggörare vid Nka. 

Likartade vårdsystem
Implementering av det familjefokuserade arbetssättet inom psykiatrisk vård är delvis på gång i både Sverige och Norge, men arbetet går långsamt och utmaningarna är många, visar artikeln.

En annan av de åtta artikelförfattarna är Lisbeth Kjelsrud Aass, verksam som lektor vid institutionen för hälsovetenskap vid Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet, NTNU, i Gjøvik.  Hon förklarar att vård- och omsorgssystemen i Norge och Sverige är uppbyggda på snarlika sätt, liksom lagar och regelverk. De anhörigas situation är också likartad i de båda länderna, och de önskar att bli inkluderad som en naturlig del i vårdteamet.

– Men idag involveras de anhöriga sällan i vården, och de får inte den information eller det stöd som de behöver. Vårdpersonalen ser fortfarande alliansen med patienten som sitt främsta ansvar, säger Lisbeth Kjelsrud Aass.

Detta kan bero på flera orsaker, enligt artikelförfattarna. Det kan handla om maktdynamik och behovet att som professionell ha en exklusiv relation med patienten. Man kan också vara rädd att kränka patientens integritet och att arbetssättet ska strida mot lagen. Andra hinder kan vara tidsbrist eller att man inte har tillräcklig kunskap om familjefokuserade arbetsmetoder.

Nytt sätt att jobba
– Det tar tid att ändra förhållningssätt, att jobba på ett nytt sätt och börja se familjen som en resurs och inte en börda, säger Nina Beate Andfossen, lektor vid institutionen för hälsovetenskap vid NTNU. Hon är också en av författarna till artikeln.

Nina Beate Andfossen betonar att det nya arbetssättet måste förankras i hela organisationen för att få genomslag. Det räcker inte att metoden inkluderas i policyer och riktlinjer för att den ska bli en naturlig del av det vardagliga arbetet.

– Alltså måste ”bör bytas ut mot ”ska” i policyer och riktlinjer, och vi menar att det krävs tydligare direktiv från ledningen på olika nivåer. Dessutom måste alla medlemmar i teamet få gemensam kompetensutveckling och regelbunden handledning, säger hon.

Färre återfall
Är då det familjefokuserade arbetssättet mera samhällsekonomiskt lönsamt än ett patientfokuserat? ”Ja”, svarar de fyra intervjuade forskarna samstämmigt, även om man inte fokuserat på ekonomin i samband med just den här vetenskapliga artikeln.

– Men vi vet att risken för återfall minskar om familjen involveras, vilket i sin tur minskar belastningen på sjukvårdssystemet. Dessutom underlättas familjens situation genom involvering och stöd. På så sätt förebyggs egen ohälsa och sjukskrivningar hos de anhöriga. Allt detta innebär rimligtvis reducerade kostnader för samhället på sikt, säger Mats Ewertzon.

Vill utveckla samarbetet
I artikeln lyfter forskarna även fram betydelsen av insatser från volontärer och idéburna organisationer, och man önskar att samarbetet mellan vården och dessa aktörer utvecklas. Det sociala nätverket är viktigt för återhämtningen, betonar man. 

– Det är angeläget för både patienter och anhöriga att ha tillgång till mötesplatser där man kan träffa personer med liknande erfarenheter. Idéburna organisationer kan också vara en kunskapskälla för vården, säger Ingrid Lindholm.

Det norsk-svenska nätverket vill nu få kontakt med fler forskare i de övriga nordiska länderna och diskutera implementeringen av det familjefokuserade arbetssättet inom psykiatrisk vård.

– Vi vill komma vidare i forskningen. För att detta ska bli möjligt behövs en större bas av forskare. Målet är att skapa ett nätverk av intresserade forskare från hela Norden, säger Mats Ewertzon.

TEXT: BARBRO FALK

Den vetenskapliga artikeln går att läsa här Where are we on the Road Towards Family-focused Practice in Mental Healthcare?” - Perspectives from a Swedish/Norwegian Research Collaborative