Samsjuklighetsutredningen har gått i mål – nu ska slutbetänkandet ut på remiss

Nicole Wolpher, intressepolitiskt ombud vid NSPH, Ingrid Lindholm, möjliggörare/praktiker vid Nka, och Jan Ström, projektledare för projektet ”Mötesplats anhöriga samsjuklighet”. Foton: Angelica Ogland/Privat/Caroline Andersson.

”Vi ser positivt på att samsjuklighetsutredningen lyfter anhörigperspektivet.” Det säger Ingrid Lindholm vid Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) med anledning av utredningens slutbetänkande som nyligen överlämnades till regeringen.

Ingrid Lindholm är praktiker och möjliggörare vid Nka inom området anhöriga till personer med psykisk ohälsa.

– Jag tycker att utredningen tagit till sig den svåra situation som personer med samsjuklighet och deras anhöriga befinner sig i, säger hon.

Två olika rapporter

Samsjuklighetsutredningen, som Nka skrivit om tidigare vid flera tillfällen, avslutade sitt arbete den 31 januari i år. Utredningen består av två olika rapporter; dels ett delbetänkande (SOU 2021:93), dels ett tilläggsuppdrag/slutbetänkande (SOU 2023:5).

I den första delen lämnas förslag på samordning av insatser till personer med beroendeproblematik och psykisk ohälsa. Del två fokuserar framför allt på lagförändringar inom tvångsvården. Bland annat föreslås en gemensam lagstiftning för personer som vårdas utan samtycke.

Anhöriga och personer med samsjuklighet har medverkat i utredningsarbetet med sina erfarenheter och upplevelser. Utifrån dessa berättelser har tio målbilder tagits fram för samhällets samlade insatser till personer med samsjuklighet. I slutbetänkandet betonas att de förändringar som föreslås utgår från dessa målbilder.

Förtydligande i lagen

Ingrid Lindholms förhoppning är nu att utredningen ska leda till att personer med samsjuklighet får tillgång till bättre hjälp och behandling, men också att de anhöriga får ökat stöd för egen del.

– En väg är att socialtjänstlagen förtydligas, vilket utredningen också föreslår, så att det framgår att kommunen även ska erbjuda stöd till anhöriga till personer med skadligt bruk eller beroende, säger Ingrid Lindholm.

Hon berättar att Nka under de kommande veckorna ska sätta sig in i det senaste betänkandet och de föreslagna lagändringarna.

– Nu följer en remissrunda där vi från Nka:s sida kommer att framföra våra synpunkter utifrån ett anhörigperspektiv, vilket vi också gjorde i samband med det första delbetänkandet, konstaterar hon.

Fortsatta utmaningar

En annan remissinstans som också kommer att lämna in synpunkter på slutbetänkandet är den ideella samarbetsorganisationen Nationell samverkan för psykisk hälsa, NSPH.

Det berättar Nicole Wolpher som är intressepolitiskt ombud vid NSPH. Hon har även suttit med i samsjuklighetsutredningens expertgrupp under utredningsarbetet.

– Det generellt sett mest positiva med den föreslagna reformen, som vi ser det, är att vården får bättre förutsättningar att bli mer samlad – det vill säga att personer med samsjuklighet får en sammanhängande vård för både beroendeproblemen och den psykiska ohälsan. Positivt också med de förslag som läggs för ökat brukarinflytande, konstaterar Nicole Wolpher.

Men för att målen ska uppnås måste hela reformen genomföras, inte bara några delar, betonar hon.

– Att få till stånd en samordnad vårdkedja kommer att vara en fortsatt utmaning, även om hälso- och sjukvården tar över all behandling av personer med samsjuklighet. En annan utmaning är den omfördelning av resurser som måste till för att uppnå de positiva effekter som avses, både vad gäller pengar och kompetens, säger hon.

Reflektioner från anhöriga

Hur anhöriga till personer med samsjuklighet upplever sin situation är något som NSPH just nu kartlägger genom det treåriga Arvsfondsprojektet ”Mötesplats anhöriga samsjuklighet” (som Nka berättat om tidigare). Projektet drivs i samverkan med Nka och ett 15-tal andra aktörer. Syftet är att utveckla och förbättra stödet till de anhöriga. Avslutning sker i april 2025.

– Vi har hittills intervjuat ett femtiotal anhöriga och tagit del av deras synpunkter. Så här långt kan vi se att deras reflektioner på flera områden stämmer överens med samsjuklighetsutredningens tankar, konstaterar projektledare Jan Ström.

Som exempel nämner han de anhörigas önskan att bollandet mellan olika huvudmän upphör och att någon tar över samordning och huvudansvar. Andra exempel är att den närstående borde kunna få en egen bostad som bas för tillfrisknandet, och slippa sova i trapphus eller hos bekanta.

– Genom intervjuerna har vi också kunnat konstatera att de flesta anhöriga till personer med samsjuklighet saknar stöd för egen del. ”Det är aldrig någon som frågat vad jag behöver”, var en vanligt kommentar som vi fick, berättar Jan Ström.

Nka har ställt tre frågor till den särskilde utredaren Anders Printz. Svaren på frågorna hittar du längre ner på denna sida.

Text: Barbro Falk