Anhörigas veto tas bort vid organdonation
Anders W Jonsson (C) efterlyser ett uppdaterat och nationellt kunskapsstöd för hur man stöttar anhöriga efter en transplantation. Foton: Pexels och Sveriges riksdag
Den 19 maj klubbade riksdagen ett nytt lagförslag som bland annat innebär att anhöriga inte längre har rätt att stoppa en organdonation om donatorns vilja är okänd, det så kallade närståendevetot. Sjukvårdens informationsplikt gällande att kontakta anhöriga före ingreppet luckras också upp. Den nya lagen ska träda i kraft den 1 juli 2022.
Den 10 maj ställde sig socialutskottet bakom regeringens proposition ”Nya regler för organdonation” och den 18 maj debatterades saken i riksdagen. Debatten går att se i efterhand på Riksdagens webbplats
Närståendevetot tas bort
Den nya lagen innebär bland annat att det så kallade närståendevetot tas bort. Det vill säga att anhöriga inte längre har möjlighet att förbjuda att biologiskt material tas från den avlidne för donation eller annat medicinskt ändamål i de fall den möjliga donatorns inställning till ingreppet är okänd. Råder det däremot motstridiga uppgifter kring donatorns vilja eller att donatorn skriftligen eller muntligen motsatt sig donation eller att det av andra skäl kan antas att ingreppet strider mot den avlidnes vilja får ingreppet inte utföras.
Informationsplikten luckras upp
En ytterligare förändring av de anhörigas rättigheter i samband med organdonation är att sjukvårdens informationsplikt gällande att kontakta anhöriga före ingreppet luckras upp. Huvudprincipen är fortfarande att det tilltänkta ingreppet inte får utföras förrän de anhöriga underrättats. Men enligt den nya lagstiftningen ska ingreppet ändå kunna genomföras om den avlidne gett sitt samtycke och det inte har varit möjligt att komma i kontakt med någon anhörig.
Uppföljningssamtal efterlyses
Socialutskottet ställde sig alltså bakom regeringens proposition men kompletterade även med ett antal uppmaningar till regeringen, så kallade tillkännagivanden, varav två nådde riksdagsmajoritet. Det ena gäller att stärka och utöka det nordiska njurbytesprogrammet. Det andra tillkännagivandet efterlyser att anhöriga till organdonatorer ur ett nationellt perspektiv bör få ett systematiskt och jämlikt bemötande med bland annat möjlighet till uppföljningssamtal.
Förbättrat kunskapsstöd
Bakom det andra tillkännagivandet står Anders W Jonsson med flera (C) som menar att det är avgörande för anhöriga till organdonatorer att vårdgivarna i hela landet har fungerande rutiner för kommunikation, bemötande och uppföljning. Han efterlyser därför bland annat ett uppdaterat och nationellt kunskapsstöd.
– Anhörigstödet är viktigt och genom kontakter runt om i landet ser vi att stödet varierar, det fungerar utmärkt på många ställen men på många ställen inte. Därför manar vi regeringen att styra upp det här och se till att det finns en tydlig manual, ett kunskapsstöd för hur man stöttar de anhöriga efter en transplantation, säger Anders W Jonsson.
Organbevarande behandling tillåts
En nyhet i den kommande lagstiftningen är även att en möjlig organdonator ska kunna ges så kallad organbevarande behandling före dödstillfället. Tidigare var det förbjudet med livsuppehållande vård som inte är till direkt gagn för donatorn men nu tas alltså den restriktionen bort.
Inför en organdonation behövs i de flesta fall en förberedande behandling vilket innebär intensivvårdsinsatser och andra åtgärder för att bevara organens funktion eller förbättra förutsättningarna för transplantation. Det krävs dock att:
- Två legitimerade läkare i samråd har tagit ställning till att inte inleda eller fortsätta livsuppehållande behandling och att tidpunkten för ställningstagandet har dokumenterats.
- Behandlingen inte kan vänta tills efter döden.
- Behandlingen inte medför mer än ringa smärta eller ringa skada för donatorn.
- Behandlingen inte hindrar insatser för donatorns egen skull.
Text: Erik Skogh
Senast uppdaterad 2022-05-23 av Josefine Göransson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson