Föräldrar upplever positiv förändring tack vare koordinatorstöd

Mona Pihl, Nka, och Marjana Tornmalm, Socialstyrelsen. Fotot är taget vid förra årets träff.

I mitten av oktober bjöd Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) och Socialstyrelsen in till en nätverksträff kring projektet "Koordinatorstöd för föräldrar som har barn med funktionsnedsättning". Projektledare och koordinatorer från åtta kommuner deltog, utbytte erfarenheter och diskuterade vägar för det framtida arbetet.

Projektet Koordinatorstöd för föräldrar som har barn med funktionsnedsättning är ett 3-årigt projekt som startade i januari 2019. Projektet drivs i samarbete mellan Nka och Socialstyrelsen och grundar sig i Socialstyrelsens kunskapsstöd: "Vägar till förbättrad samordning av insatser för barn med funktionsnedsättning".

Projektet syftar till att samordna och därmed öka stödet till föräldrar när dessa behöver praktisk och konkret hjälp för sina barn med funktionsnedsättning.

– Vi har haft två dagar där vi delat erfarenheter och haft många inspirerande samtal. I år var höstmötet digitalt, men alla konstaterade att det fungerat över förväntan, sa Mona Pihl, projektledare vid Nka.

– Koordinatorsprojektets nätverksträffar fyller en viktig funktion. I rollen som koordinator arbetar många ensamma och då är det extra betydelsefullt att få dela erfarenheter och få lite ny inspiration, konstaterade Marjana Tornmalm, utredare vid Socialstyrelsen.

Mona Pihl pekade på att man kommit olika långt i de åtta kommunerna som deltar i projektet.

Förutsättningarna skiftar i kommunerna

– Koordinatorsrollen är olika utformad och förutsättningarna skiftar i kommunerna, till exempel när det gäller organisatorisk tillhörighet, avgränsningar för projektet och vilket övrigt stöd som finns i kommunen.

Under de två nätverksdagarna gavs mycket utrymme för diskussioner i grupp, där man lyfte fram metoder, strategier och olika förutsättningar inom de deltagande åtta kommunerna.

– Tack vare att grupperna var relativt små fick alla chansen att komma till tals och delge sina erfarenheter. Det blev väldigt kreativa diskussioner under dagen. Intrycket är att koordinatorerna verkligen delat med sig av kunskap, insikter och inspirerat till fortsatt arbete i respektive hemkommuner, sa Mona Pihl.

Marjana Tornmalm lyfte fram att deltagarna haft behov av att diskutera de skiftande förutsättningarna i rollen som koordinator.

– Flera ansåg att det är svårt att veta om man jobbar med rätt målgrupp, att de resurser som finns satsas på rätt sätt och att de används där behoven är som störst. Några uttryckte att de skulle vilja få möjlighet att rikta stödet till ytterligare målgrupper, utöver de som idag ingår i uppdraget.

Mona Pihl pekade på att många i sin roll som koordinator får en unik inblick i hur stödet för föräldrar som har barn med funktionsnedsättning fungerar i deras respektive kommuner, att det kan vara svårt att veta hur man ska hjälpa till på bästa sätt när det brister vad gäller olika insatser.

– Engagemanget hos koordinatorerna är ofta väldigt stort, när man då ser att insatser inte fungerar som de ska eller uteblir för familjer som har behov av stöd kan det vara svårt. Det är därför viktigt att det finns vägar för koordinatorn att förmedla erfarenheter och kunna påverka även på ett övergripande plan.

Gemensamma handlingsplanen ett bra verktyg

Den andra nätverksdagen lämnade projektledarna och koordinatorerna en kort redogörelse kring koordinatorstödet från sina respektive kommuner och stadsdelar, utifrån ett valfritt tema. De delade med sig av sina respektive erfarenheter; allt från organisatorisk tillhörighet, informationsinsatser och kommunikationsplan, till gemensam plan.

Först ut var Skarpnäcks stadsdelsförvaltning i Stockholm där Kajsa Schyberg, projektansvarig, berättade lite om deras arbete i projektet. Hon valde att sätta fokus på erfarenheten av hur koordinatorsstödet är organisatoriskt placerad i Skarpnäck. Här sorterar koordinatorstödet under socialförvaltningen.

– Vi är anställda av socialförvaltningen. För vår del innebär närheten att det är lättare att få kontakt och samverka. I första hand når vi föräldrar som har insatser inom socialtjänsten, så vi har en hypotes att vi når "rätt" föräldrar, sa Kajsa Schyberg och fortsatte:

– Den organisatoriska tillhörigheten gör det lättare att få ihop gemensamma möten mellan handläggare och föräldrar. Som koordinator har jag nära till beslutfattande avdelningschef, sa Kajsa Schyberg.

Kajsa Schyberg berättar att hon även har ett uppdrag som barnsamordnare, vilket innebär att hon bevakar barnperspektivet extra, även i det här projektet.

Hon pekade även på några svårigheter, bland annat att kunna ha en neutral roll.

– Det finns en risk att vi kan uppfattas som en del av socialtjänsten. Även att handläggare kan uppfatta det som en biståndsbedömd insats, och då finns en farhåga att man kan ersätta vissa insatser med denna. Det kan bli knepigt med rollerna, till exempel om koordinatorn förväntas inhämta information till barnavårdsutredningar.

Hon betonade att varje organisation har för och nackdelar.

– Det vi måste tänka på är att rollen som koordinator måste förtydligas i vårt möte med föräldrarna. Vad är uppdraget, vad kan vi göra och hur gör vi de. Viktigt att man inte blir ett ombud för föräldrarna i andra frågor. Den gemensamma handlingsplanen är ett bra redskap för att tydliggöra vad vi ska göra och inte och där är det bra att låta föräldern "äga" frågorna.

Kajsa Schyberg tog ett exempel på när det kan vara svårt att bistå föräldrarna.

– Vid orosanmälningar kan det lätt bli lojalitetskonflikter. Där är det extra viktigt att vara tydlig med vad koordinatorstödet kan påverka och inte för föräldern, så inte onödiga förhoppningar väcks.

Läs mer: Fler redogörelser från deltagarna om koordinatorstödet i respektive kommuner

Delrapport från projektet

Avslutningsvis konstaterade Mona Pihl och Marjana Tornmalm att det varit två mycket bra dagar.

– Vi har lyft centrala frågor i arbetet med koordinatorstöd i kommunerna. Hur vi till exempel ska använda oss av gemensamma planer, för att tydliggöra, planera, genomföra och avsluta.

De konstaterade båda att dagarna gett inspiration och bra vägledning inför det dryga året som nu återstår av projekttiden och berättade om den nyligen publicerade delrapporten från projektet om koordinatorstöd: "Från kaos till struktur och riktning framåt".

– Deltagarna under våra två nätverksdagar bekräftade de erfarenheter och slutsatser vi presenterar i rapporten, nämligen att föräldrar som fått koordinatorstöd är nöjda och att stödet bidragit till en positiv förändring för dem, bland annat vad gäller minskad stress, sa Mona Pihl.

Text och foto: Agneta Berghamre Heins
Publicerad 2020-12-14