Ta ansvar för samverkan! Helhetsperspektiv på samhällsstöd för barn och unga med funktionshinder – en idéskrift.

Författare
Socialstyrelsen
Titel
Ta ansvar för samverkan! Helhetsperspektiv på samhällsstöd för barn och unga med funktionshinder – en idéskrift.
Utgivningsår
2005
Stad
Stockholm
Utgivare
Socialstyrelsen
Sammanfattning

Den här skriften vill visa hur alla de olika insatser som görs för barn och unga med funktionshinder kan samverka för att vara väl sammansatta, komma i rätt tid och överensstämma med barnets och ungdomens faktiska behov vid det aktuella tillfället. För att det ska vara möjligt måste alla de verksamheter och professionella som ger stöd se helheten i barnets situation, den helhet som vardagen utgör. Med ett sådant perspektiv och med en förståelse för den egna verksamhetens roll i helheten, finns en grund för att ta ansvar för samverkan.

Effektivare samverkan och tydligare ansvarsfördelning – det är innebörden av det uppdrag som regeringen gett till Socialstyrelsen och Specialpedagogiska institutet och som är upphovet till denna skrift. Uppdraget redovisades till Regeringskansliet i en rapport i maj 2005. Rapporten Ansvar för samverkan – helhetsperspektiv på samhällets stöd till barn och unga med funktionshinder kan hämtas på respektive myndighets webbplats. I den rapporten finns vissa övergripande förslag och slutsatser i syfte att ge förutsättningar för bättre samverkan.

Den här skriften innehåller vidareutvecklade och mer konkreta beskrivningar av problem och goda exempel. Vi hoppas att skriften ska inspirera till att utveckla samarbete som medför bättre samverkan.

Bakgrunden till regeringsuppdraget och till den här skriften är att både organisationer och myndigheter i många olika sammanhang har tagit upp att det finns problem med brister i ansvarsfördelning och samverkan.

I beskrivningarna av problemen och de goda exemplen samt i slutsatserna som skriften innehåller har vi haft några viktiga utgångspunkter. Behoven av stöd beskrivs ur ett generellt och inte diagnosspecifikt perspektiv. Både problem och vägar till lösning ses ur ett helhetsperspektiv på barnets och familjens situation. Problemen och lösningarna analyseras och beskrivs på tre nivåer: individnivå, organisationsnivå och samhällsnivå.

Barnets och familjens helhetsperspektiv
Problembeskrivningar och slutsatser som den här skriften innehåller utgår i första hand från barnets livssituation. Det innebär att det är konsekvenser för barn och unga som beskrivs och inte vilka följder problemen får för de professionella. Barnperspektivet innebär också att de slutsatser som finns i slutet av skriften angående ansvars- och samverkansproblematik sätts i relation till de konsekvenser som problemen får för barnets och familjens vardags- och livssituation.

En viktig utgångspunkt är principerna i FN:s barnkonvention. Enligt artikel 3 ska barnets bästa alltid sättas i främsta rummet vid åtaganden som rör barnet. I artikel 6 och 12 slår konventionen också fast att barn har rätt till liv och utveckling samt att uttrycka åsikter om det som berör dem och att få sina åsikter respekterade.

Tre nivåer
Barn och ungdomar är beroende av samhällets olika stödfunktioner på olika nivåer, antingen direkt eller indirekt. Därför behöver sambandet mellan tydligt ansvar och fungerande samverkan beskrivas och analyseras på tre nivåer: individnivå, organisationsnivå och samhällsnivå. Innebörden av samverkan och ansvarsfördelning skiljer sig mellan de tre nivåerna:

Individnivån innebär hur arbetsuppdelning och arbetsbeskrivningar görs för de anställda som möter det enskilda barnet.
Organisationsnivån innebär hur lokala regelverk, organisationsstrukturer och ansvarsområden bestäms inom organisationer.
Samhällsnivån innebär hur lagar och andra författningar samt den övergripande samhällsorganisationen utformas.
Begreppet samverkan
Samverkan är ett av flera närliggande uttryck som används i den här skriften. Vi använder följande definitioner:

Samverkan – att handla eller fungera för ett visst gemensamt syfte; gäller ofta organisationer. Organisationerna bibehåller sin utformning och sina ursprungliga mål.
Samordning – att gemensamt arrangera sina olika verksamheter och resurser. För att nå gemensamma normer utformas regler och mål gemensamt.
Samarbete – att bedriva arbete gemensamt. Samarbete är både ett organisatoriskt och ett mellanmänskligt fenomen, vilket gör att normer och värderingar kan påverkas.
Samsyn – att gemensamma uppfattningar och attityder har skapats genom ett fördjupat samarbete.
Kartläggning av problem och goda idéer
För att kartlägga problem som förekommer har vi vänt oss till olika verksamheter som barn och unga kommer i kontakt med, till handikapporganisationer och till föräldrar. Alla fick frågan om problemsituationer de har erfarenhet av och som beror på otydlig ansvarsfördelning och bristande samverkan. Resultaten från ett antal seminarier som genomförts under projektet har tillsammans med litteratur och opublicerad dokumentation varit ytterligare underlag i kartläggningen. De som tillfrågades om problemsituationer fick också frågan om de hade exempel på när situationerna man beskrivit faktiskt fungerade och varför. Det visade sig finnas många goda idéer och exempel på metoder och arbetssätt.

Innehållet
Vilka konsekvenser får bristande samverkan mellan verksamheter som ger stöd för barns, ungas och deras familjers livssituation? Vilka är de största problemen? I kapitlet När samverkan brister finns fallbeskrivningar som belyser problemen vi kartlagt och också visar hur problemen existerar samtidigt i barns och ungas liv. Problemen beskrivs också mer faktabetonat utifrån de olika verksamhets- eller sakområden som framkommit i kartläggningen. Kapitlet När samverkan fungerar innehåller idéer och konstruktiva exempel från olika delar av landet på hur en del av problemen kan mötas. Det sista kapitlet, Ta ansvar för samverkan!, innehåller slutsatser och visar på viktiga faktorer för hur en bättre samverkan kan komma igång.

Kort sammanfattning
I kartläggningen förekommer problem oftare i situationer där insatser sker från verksamheter inom en och samma huvudman än i situationer där flera huvudmän är inblandade. Dagens samhällsorganisation innebär en stark uppdelning av verksamheter och ansvar. Det gör det svårt att ta ansvar för en större helhet än den egna verksamheten på organisationsnivå, eller de egna arbetsuppgifterna på individnivå. Det finns många olika vägar för att bryta detta. På varje nivå finns olika hinder och förutsättningar för att nå bättre samverkan.

Viktigt på samhällsnivå

Hur lagar och andra regelverk samspelar. Utformningen av olika lagar och andra författningar bör samordnas på ett tydligare sätt än idag.
Enhetliga och tydliga uttryck och definitioner. För stödinsatser som sker i samverkan bör man eftersträva att använda uttryck som är tydliga både för den enskilde och för olika verksamheter och professioner.
Förvaltningslagen som bland annat uttrycker att myndigheterna ska hjälpa en enskild som har vänt sig till fel instans, och även ge andra myndigheter hjälp. Ett sådant grundläggande förhållningssätt ska finnas hos alla de offentliga verksamheter som barn och unga med funktionshinder möter.
Några viktiga faktorer på organisationsnivå

Gemensam finansiering från olika huvudmän. Det kan motverka effekten av att snäva budgetområden gör att verksamhetsansvariga inte vågar tänja på sina gränser.
Barnkonsekvensanalyser. Innan förändringar i regelverk, avtal och överenskommelser, omorganisationer och strukturförändringar fullföljs bör man systematiskt genomföra konsekvensanalyser av hur barn och unga med funktionshinder berörs.
Lokalt utformade gemensamma riktlinjer för hur assistans ska samordnas och utföras. Sådana riktlinjer kan ge en grund för samverkan i de fall barn och unga behöver olika typer av assistansinsatser och de ges av flera olika verksamheter och enligt skilda regelverk.
Gemensamma fortbildningar och informationsmöten för personal från olika verksamheter. Det kan vara ett effektivt sätt att bygga en gemensam värdegrund och göra de olika verksamheternas förutsättningar kända för personal i andra verksamheter.

Tillbaka till söksidan