Bibliotek

Avhandling vid pedagogiska institutionen

En bok som har romanens form men som bygger på verkliga händelser och ger en inblick i hur barn kan ha det idag. Julie växer upp med en psykiskt sjuk mamma.Boken bygger på autentiska händelser som några personer valt att berätta om och beskriver på ett bra sätt hur det kan vara att växa upp med en förälder som är psykiskt sjuk.

Service Framework. This study investigated the views of staff of key worker services concerning the organisation and management of the services. Interviews were carried out with key workers (N = 50), managers (N = 7) and members of multi-agency steering groups (N = 32) from seven key worker services in England and Wales. A response rate of 62% was obtained. Major themes emerging from the interviews were identified, a coding framework was agreed upon, and data were coded using the qualitative data analysis programme Max QDA. Results showed that although the basic aims of the services were the same, they varied widely in the key workers' understanding of their role, the amount of training and support available to key workers, management and multi-agency involvement. These factors were important in staff's views of the services and inform recommendations for models of service.

Background  Research has shown that families of disabled children who have a key worker benefit from this service and recent policy initiatives emphasize the importance of such services. However, research is lacking on which characteristics of key worker schemes for disabled children are related to better outcomes for families.

Methods  A postal questionnaire was completed by 189 parents with disabled children who were receiving a service in seven key worker schemes in England and Wales. Path analysis was used to investigate associations between characteristics of the services and outcomes for families (satisfaction with the service, impact of key worker on quality of life, parent unmet need, child unmet need).

Results  The four path models showed that key workers carrying out more aspects of the key worker role, appropriate amounts of contact with key workers, regular training, supervision and peer support for key workers, and having a dedicated service manager and a clear job description for key workers were associated with better outcomes for families. Characteristics of services had only a small impact on child unmet need, suggesting that other aspects of services were affecting child unmet need.

Conclusions  Implications for policy and practice are discussed, including the need for regular training, supervision and peer support for key workers and negotiated time and resources for them to carry out the role. These influence the extent to which key workers carry out all aspects of the key worker's role and their amount of contact with families, which in turn impact on outcomes.

En av de viktigaste riskfaktorerna för våldsbrottslighet är tidiga beteendeproblem. Barn som är okoncentrerade och bråkiga riskerar i högre utsträckning att misslyckas inlärningsmässigt och få kamratproblem. Det ökar i sin tur risken för mer allvarliga former av antisociala aktiviteter som alkohol- och drogmissbruk, kriminalitet samt psykisk ohälsa. Det finns alltså påtagliga fördelar med att så tidigt som möjligt försöka hjälpa barn som ofta bråkar och bryter mot normer. Föräldraträning är den bästa metoden för att minska dessa problem hos barn. Ingen annan metod har bättre forskningsstöd. I denna rapport undersöks om det i Sverige utvecklade föräldraträningsprogrammet Komet kan hjälpa föräldrar att bättre hantera beteendeproblem hos det egna barnet. Utvärderingen omfattar Komet i ordinarie verksamhet och har genomförts i form av en randomiserad kontrollerad studie med 159 föräldrar till barn i åldrarna tre till tio år som av föräldrarna bedömdes vara bråkiga och trotsiga. Familjerna lottades till ett av tre alternativ: den ordinarie versionen av Komet, en kortversion av Komet samt en grupp som fick vänta en termin på behandling (väntelista). Data samlades in före interventionernas start samt efter fyra respektive tio månader. Den sista mätningen omfattade endast familjer som fått någon av Komet-versionerna. De familjer som ej deltagit i datainsamlingen vid fyra respektive tio månader (13%) har inte tillåtits snedvrida randomiseringen. I stället har deras sista mätvärde flyttats fram och använts för bortfallet. Detta sätt att hantera bortfall är det rekommenderade. Resultaten visar att Komet ökat föräldrarnas föräldrakompetenser vid fyramånadersmätningen samt minskat barnens beteendeproblem och ökat deras sociala kompetenser. Jämfört med gruppen som befunnit sig på väntelista hade den ordinarie versionen av Komet starka effekter på föräldrakompetenser (ES =.89) och beteendeproblem (ES =.68) och medelstarka på sociala kompetenser (ES =.41). För kortversionen av Komet var motsvarande effekter svaga till medelstarka (ES =.39,.35 resp.14). Effekterna av Komet förefaller stabila eller ökande efter i genomsnitt tio månader. Efter kompensation för väntelistans resultat efter fyra månader (motsvarande resultat efter tio månader saknas) har det ordinarie Komet mycket starka effekter för föräldrakompetenser (ES = 1.05) och barns beteendeproblem (ES =.92) samt starka för sociala kompetenser (ES =.69). För kortversionen av Komet var effekterna något lägre (.61,.55 resp.38). De positiva effekterna av den ordinarie versionen av Komet är enligt två meta-analyser i nivå med eller överträffar de genomsnittliga effekterna i andra föräldraträningsprogram. Barnens minskade beteendeproblem kunde kopplas till de förändrade föräldrabeteendena; ju bättre föräldrakompetens föräldrarna visade desto färre beteendeproblem hos barnen. Sökord. Föräldraträning, bråkiga barn,

Substance use disorders among college students are not well understood, and the present study examined the relationship of two environmental factors to alcohol and drug use problems in 616 (316 women) college students. Participants completed measures assessing substance use problems, life events, and substance use among peers. Alcohol use problems were significantly associated with higher drug use problems and regular use of illicit drugs among friends. Drug use problems were significantly associated with male gender, higher alcohol use problems, regular use of alcohol and drugs among friends, illicit drug use among romantic partners, and higher numbers of negative life events. Results extend previous research and suggest that college students who experience multiple negative life events and/or affiliate with substance using friends and romantic partners may be at risk for developing a substance use problem.

OBJECTIVE:
To investigate an intensified transition concept between neurological inpatient rehabilitation and home care for long-term effects on the care situation two and a half years after stroke patients' discharge.
DESIGN:
Controlled clinical trial allocating patients to intervention group (intensified transition on ward II) or control group (standard transition on ward I); patients were allocated to whichever ward had a vacancy. The last follow-up assessment was carried out on average 31 months after discharge.
INTERVENTION:
The intensified transition concept consisted of therapeutic weekend care, bedside teaching and structured information for relatives during the second phase of the rehabilitation.
SUBJECTS:
Seventy-one patients and their family carers were included, of which one case dropped out. Therefore 70 family carers--35 individuals in each group-- were available for assessment at long-term follow-up.
DATA COLLECTION:
Family carers were asked via telephone whether the patient was still alive and if so, where he or she is living--at home or in a nursing home.
STATISTICAL METHODS:
Binary logistic regression analysis with the care situation (home care versus institutionalized care or deceased) as dependent variable.
RESULTS:
Two and a half years after discharge (T3) in the intervention group significantly fewer patients were institutionalized (2 versus 5) or deceased (4 versus 11) (P = 0.010). Multivariate analysis showed that besides a higher functional life quality at discharge and lower patient's age, the participation in the intensified transition programme is the third significant predictor for home care at T3.
CONCLUSION:
Effects of an intensified transition programme can persist over a long-term period. They can sustain home care by reducing institutionalization and mortality.

This study sought to assess the association between traditional masculine gender role ideologies and sexual risk and intimate partner violence (IPV) perpetration behaviors in young men's heterosexual relationships. Sexually active men age 18–35 years attending an urban community health center in Boston were invited to join a study on men's sexual risk; participants (N=307) completed a brief self-administered survey on sexual risk (unprotected sex, forced unprotected sex, multiple sex partners) and IPV perpetration (physical, sexual and injury from/need for medical services due to IPV) behaviors, as well as demographics. Current analyses included men reporting sex with a main female partner in the past 3 months (n=283). Logistic regression analyses adjusted for demographics were used to assess significant associations between male gender role ideologies and the sexual risk and IPV perpetration behaviors. Participants were predominantly Hispanic (74.9%) and Black (21.9%); 55.5% were not born in the continental U.S.; 65% had been in the relationship for more than 1 year. Men reporting more traditional ideologies were significantly more likely to report unprotected vaginal sex in the past 3 months (ORadj = 2.3, 95% CI = 1.2–4.6) and IPV perpetration in the past year (ORadj = 2.1, 95% CI = 1.2–3.6). Findings indicate that masculine gender role ideologies are linked with young men's unprotected vaginal sex and IPV perpetration in relationships, suggesting that such ideologies may be a useful point of sexual risk reduction and IPV prevention intervention with this population.

The aim of this study was to develop a model of mental health professional (MHP) support based on the needs of families with a member suffering from severe mental illness (SMI). Twelve family members were interviewed with the focus on their needs of support by MHP, then the interviews were analyzed according to the grounded theory method. The generated model of MHP support had two core categories: the family members' process from crisis to recovery and their interaction with the MHP about mental health/illness and daily living of the person with SMI. Interaction based on ongoing contact between MHP and family members influenced the family members' process from crisis towards recovery. Four MHP strategies--being present, listening, sharing and empowering--met the family members' needs of support in the different stages of the crisis. Being present includes early contact, early information and protection by MHP at onset of illness or relapse. Listening includes assessing burden, maintaining contact and confirmation in daily living for the person with SMI. Sharing between MHP and family members includes co-ordination, open communication and security in daily living for the person with SMI. Finally, the MHP strategy empowering includes creating a context, counselling and encouraging development for the family members. The present model has a holistic approach and can be used as an overall guide for MHP support in clinical care of families of persons with SMI. For future studies, it is important to study the interaction of the family with SMI and the connection between hope, coping and empowerment.

Starting university is associated with major academic, personal and social opportunities. For many people, university entrance is also associated with increased stress and alcohol consumption. At the start of the autumn term 2002, all students entering educational programmes at two comparable middle-sized Swedish universities were invited to participate in a comparative intervention study. This included both primary and secondary interventions targeting hazardous drinking and stress. The overall aim was to improve alcohol habits and stress patterns in university freshmen at an intervention university in comparison with a control university.

A total of 2,032 (72%) freshmen responded to the baseline assessment. Half of them scored above traditional AUDIT cut-off levels for hazardous alcohol use. Factors associated with hazardous use were age below 26, male gender, family history of alcohol problems, and not being in a serious relationship. The Arnetz and Hasson Stress Questionnaire was evaluated and used to study a selection of freshmen at high riskof stress. It was easy to use and offered sufficient internal consistency and construct validity. In the freshman year, 517 students (25%) dropped out from university education. A multivariate analysis established that high stress and university setting was associated with dropout from university studies, while symptoms of depression and anxiety as well as hazardous drinking were not.

Outcome was analysed in students remaining at university at one-year follow-up. The primary interventions offered to freshmen at the intervention university reduced alcohol expectancies and mental symptoms compared with freshmen at the control university. Secondary stress interventions were effective in reducing mental symptoms and alcohol expectancies. Secondary alcohol interventions were effective in reducing AUDIT scores, alcohol expectancies, estimated blood alcohol concentrations, as well as stress and mental symptoms.

In conclusion, both primary and secondary alcohol and stress interventions have one-year effects in university freshmen and could be used in university settings.

Det svenska samhället har under senare delen av 1900-talet påverkats och förändrats på grund av en ökad internationell migration. År 1950 var 2,8 % av den svenska befolkningen utrikesfödd; idag utgör de utrikesfödda 12,0 % av totalbefolkningen. Om även andragenerationens migranter (de som har en eller båda föräldrar utrikesfödda) räknas med utgör första och andragenerationens migranter tillsammans 20 % av Sveriges befolkning. Tidigare studier har visat att migration kan påverka hälsa och hälsoutveckling på både positiva och negativa sätt. Ett accepterat sätt att mäta hälsa och hälsoutveckling är att studera morbiditet och mortalitet i en befolkning. Ett fåtal studier har återfunnits som har undersökt morbiditet och mortalitet bland migranter. Ingen av dessa har haft en longitudinell design och undersökt en total population av migranter i ett land. Det övergripande syftet var att beskriva och jämföra hälsa och hälsoutveckling över tid mellan svenskfödda och utrikesfödda och genom detta att studera migrationens påverkan på hälsa. De fyra i avhandlingen ingående delarbetena bygger på analys av data från Statistiska Centralbyrån och Socialstyrelsens Centrum för Epidemiologi. I databasen har ingått samtliga utrikesfödda, 16 eller äldre som fanns i Sverige 1970. Till varje utrikesfödd person finns en svensk kontroll matchad vad gäller kön, ålder, sysselsättning, yrke och bosättningslän. För 20 518 utrikesfödda personer kunde inte en kontroll skapas på grund av matchningskriterierna; dessutom exkluderades de personer som under den studerade tiden (1970?1999) hade emigrerat från Sverige. Totalt kom databasen som användes för analys att omfatta 723 948 personer, 50 % utrikesfödda och 50 % svenska kontroller. Den första delstudiens syfte var att beskriva och jämföra mortalitet mellan utrikesfödda och svenskfödda under perioden 1970?1999. Resultaten visade en generellt högre dödlighet bland utrikesfödda (OR 1,08) och en lägre medelålder vid tidpunkten för dödsfallet. Speciellt hög mortalitetsrisk återfanns bland män från Finland (OR 1,21), Danmark (OR 1,11) och Norge/Island (OR 1,07). Två ålderskohorter jämfördes, personer födda 1901?1920 respektive personer födda 1921?1944, och analysen visade en högre mortalitet för personer i den äldsta ålderskohorten. Personer som hade invandrat ?sent? till Sverige visade större skillnader i medelålder vid död än de som hade invandrat ?tidigt?; personer som kommit till Sverige under perioden 1941?1970 hade en 2,5 år lägre medelålder vid tiden för dödsfallet. Syftet för den andra delstudien var beskriva, jämföra och analysera dödsorsaksmönster bland utrikesfödda och svenskfödda under perioden 1970?1999. Studiens resultat visade ett större antal avlidna i sex olika ICD-huvuddiagnosgrupper och en lägre medelålder vid tiden för dödsfallet bland utrikesfödda. Födelselandet hade betydelse för dödsorsaksmönstret. Vid jämförelse med de svenska kontrollerna återfanns bland migranter från Danmark ett större antal avlidna i diagnosgruppen ?Neoplasm?, bland migranter från Finland och Polen var skillnaden stor i gruppen ?Diseases of the circulatory system? och personer från tidigare Jugoslavien särskilde sig mot kontrollerna framför allt med ett större antal avlidna i gruppen ?Symptoms, signs and ill-defined conditions?. Över tid fanns en tendens till en utjämning av skillnaderna i diagnosmönstret mellan utrikesfödda och svenskfödda. Då de två tidigare studierna hade visat på skillnader i mortalitet och morbiditet mellan utrikesfödda och svenskfödda kom den tredje studien att som syfte ha att beskriva, jämföra och analysera konsumtion av hälso- och sjukvård i fyra olika ICD-diagnosgrupper. Som mått på sjukvårdskonsumtion användes antal inläggningar på sjukhus, totalt antal vårddagar och vårddagar under de två sista inläggningstillfällena på sjukhus bland avlidna utrikesfödda och svenskfödda 1987?1999. Resultatet visade en tendens till mindre sjukvårdskonsumtion bland utrikesfödda, särskild vad gäller utrikesfödda män. Mindre sjukvårdskonsumtion för utrikesfödda återfanns i två av de fyra använda diagnosgrupperna (?Symptoms, signs and ill-defined conditions? och ?Injury and poisoning ?). Att vara utrikesfödd, justerat för ålder, var en oberoende bestämmande faktor för inläggning på sjukhus. Den nollhypotes som formulerats vid studiens start, att skillnader mellan utrikesfödda och svenskfödda beträffande sjukvårdkonsumtion inte fanns, kunde tillbakavisas. Det sista delarbetets syfte var att beskriva och jämföra skillnader i mortalitet i olika landsting mellan utrikesfödda och svenskfödda med en formulerad nollhypotes att inga mortalitetsskillnader fanns mellan olika landsting. Studiens resultat kunde tillbakavisa nollhypotesen, det fanns skillnader i mortalitet mellan utrikesfödda och svenskfödda framför allt i de län som kunde karaktäriseras som mera ?landsbygds?-dominerade. Landsbygdsdominerade län hade också gemensamt att deras populationer av migranter var förhållandevis små. Medelåldern vid tiden för avlidande var för män mellan 1,0?4,3 år lägre för utrikesfödda personer. Resultaten av de i avhandlingen ingående fyra olika studierna visar högre dödlighet, annorlunda sjukdomsmönster och tendens till lägre konsumtion av vård bland utrikesfödda än bland svenskfödda personer under perioden 1970?1999. Flera faktorer, såsom ekonomisk situation, arbete, arbetsmiljö, arbetslöshet, sociala nätverk och situationen före migrationen kan ha påverkat de utrikesföddas sämre hälsoläge. Den fysiska och sociala miljön och eventuella ojämlikheter i sjukvårdsresurser och tillgång till vård spelar också en viktig roll. Migrationen har haft en negativ inverkan på de utrikesföddas hälsa och är en viktig faktor att ta hänsyn till vid studier av hälsa och hälsoutveckling bland befolkningen i ett land

Den 20 november 1989 antog Förenta nationernas generalförsamling konventionen om barnets rättigheter. Det innebar ett viktigt tillskott till skyddet för de mänskliga rättigheterna. För första gången samlades de rättigheter som tillkommer alla barn och ungdomar upp till 18 år i ett folkrättsligt bindande dokument. Denna skrift innehåller bl.a. konventionens budskap, förteckning över konventionens artiklar och konventionstexten.

OBS! När FN antog och Sverige ratificerade konventionen om barnets rättigheter låg ansvaret inom UD. Därför tog UD fram en skrift om konventionen, samt en lättläst version. Ansvaret finns nu sedan flera år i Socialdepartementet, med Barnombudsmannen som ansvarig myndighet för att sprida information om Barnkonventionen. Därför hänvisar UD till Barnombudsmannen för information och beställning av trycksaker om Barnkonventionen. UD:s skrifter som tidigare distribuerades i tryckt form, finns fortfarande att ladda ner i pdf-format.

Socialt arbete. En grundbok. A. Meeuwisse, S. Sunesson and H. Swärd

Funktionsnedsättningar som medför någon form av begränsningar i tillvaron utgör funktionshinder. I denna rapport redovisas levnadsförhållanden för personer med olika typer av funktionsnedsättningar. Det gäller dels ett antal medicinska sjukdomar, dels några grupper som definierats just utifrån sina funktionsbegränsningar.Rapporten är indelad i två delar där den första behandlar levnadsförhållanden för personer i normalt yrkesverksam ålder, 25-64 år, och den senare förhållanden för personer i pensionsålder, 65-84 år. I ett inledande kapitel redovisas också hur vanligt förekommande olika kombinationer av funktionsnedsättningar är. I rapporten jämförs de funktionsnedsattas förhållanden i slutet av 90-talet med förhållandena tio år tidigare, dvs. före och i slutet av ett årtionde som kännetecknades av stora problem på arbetsmarknaden och besparingar i den offentliga sektorn.

Funktionsnedsättningar som medför någon form av begränsningar i tillvaron utgör funktionshinder. I denna rapport redovisas levnadsförhållanden för personer med olika typer av funktionsnedsättningar. Det gäller dels ett antal medicinska sjukdomar, dels några grupper som definierats just utifrån sina funktionsbegränsningar.Rapporten är indelad i två delar där den första behandlar levnadsförhållanden för personer i normalt yrkesverksam ålder, 25-64 år, och den senare förhållanden för personer i pensionsålder, 65-84 år. I ett inledande kapitel redovisas också hur vanligt förekommande olika kombinationer av funktionsnedsättningar är. I rapporten jämförs de funktionsnedsattas förhållanden i slutet av 90-talet med förhållandena tio år tidigare, dvs. före och i slutet av ett årtionde som kännetecknades av stora problem på arbetsmarknaden och besparingar i den offentliga sektorn.

Carlbeck-kommittén har till uppgift att se över utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning. Delbetänkandet För den jag är om utbildning och utvecklingstörning (SOU: 2003: 35), är en beskrivning och kartläggning av hur utbildningen för barn, ungdomar och vuxna ser ut i dag.

Kommitténs uppgift är att hitta vägar att stärka utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med utvecklingstörning med det övergripande målet att åstadkomma en inkluderande skola och en inkluderande undervisning.

Internet kan ge bra stöd i föräldrarollen visar ny studie från Statens folkhälsoinstitut. Delrapport från uppdraget om föräldrastöd. Under utredningstiden har flera delrapporter tagits fram. Delrapporterna är "Föräldrastöd i Sverige år 2002", "Verklig gemenskap i en virtuell värld?", "Stöd till föräldrar för att främja barns och ungdomars psykiska hälsa" och slutrapporten "Nya verktyg för föräldrar".

This paper describes the rationale, content, and preliminary data on outcome effectiveness of a therapeutic curriculum designed for groups of children from highly conflicted and violent families, implemented in family agency and school settings. Data for 223 children (ages 5–14 years, most of whom were from single-parent, indigent, ethnic minority families) who participated in the study indicate that the majority had been exposed to multiple types of stressful and traumatic events. These include separation and loss of a parent or caretaker, exposure to spousal and child abuse, neighborhood violence, and having a family member in trouble with the law. The absence of a control group makes it difficult to determine to what extent the positive outcomes can be attributed to the group intervention. However, a pre- and post-assessment of the children's behavioral problems and social competence by clinicians, teachers, and parents showed significant improvement in their functioning over a six-month follow-up. Conclusions are drawn as to the basic elements of group interventions that are ecologically and economically.

Faderskap är en familjepolitisk angelägenhet där staten går in och intervenerar och på så sätt fostrar fäder. Tyngdpunkten ligger på att uppmuntra fadersnärvaro och att förmå frånvarande fäder att ta ansvar för sina barn. Detta ger oss en bild av vad som uppfattas som bra fäder och vad som avviker från normen. Den sociala barnavården är en kontext som verkar inom den socialpolitiska, men på ett mer direkt sätt griper in i individens liv. I litteratur och forskning inom socialt arbete framstår ifrågasatta fäder som frånvarande i dubbel bemärkelse. Att de knappast syns i litteraturen förstärker en allmän uppfattning om att fäder till socialt utsatta barn är frånvarande även för sina barn. Många fäder är förvisso frånvarande, men en annan anledning till att ifrågasatta fäder inte syns är modersfixering och kvinnodominans inom den sociala barnavården. I avhandlingen presenteras olika bilder av ett faderskap som är relativt outforskat, nämligen ifrågasatta fäder, alltså fäder vars barn utretts av sociala myndigheter. Utifrån studier av 40 barnavårdsutredningar och intervjuer med 13 socialsekreterare (på två socialkontor) och 19 pappor ges bl.a. svar på vad det står skrivet om fäder i socialtjänstens utredningar; hur socialsekreterare ser på sitt arbete vad gäller fäder; samt hur pappor till socialt utsatta barn upplever sitt eget faderskap, relationen till sina barn och kontakten med sociala myndigheter. Bilderna av ifrågasatt faderskap i de tre delstudierna, men i synnerhet de bilder som kom fram i intervjuerna med socialsekreterarna och papporna, präglas av kluvenhet och ambivalens. Det beror på olikheter mellan den familjepolitiska kontexten och den kontext som den sociala barnavården omfattas av, i tolkningarna av vad som är barns bästa när det gäller kontakt med sina fäder. Bilden av fäder i barnavårdsutredningarna framstod som fragmentarisk och bristfällig, men i den information som fanns framkom en uppfattning om att barn behöver fäder. De bilder som skymtade fram var av fäder som å ena sidan närvarande, ansvarsfulla, och till glädje för barnet, å andra sidan oansvariga, våldsamma, i konflikt med barnets mor, skrämmande, frånvarande och efterlängtade. Jag urskiljde tre teman för vad ett gott faderskap innebär. Dessa är närvaro, ansvar och gränssättning. Genom att involvera fäderna i utredningen och dokumentera det, visade socialsekreterarna att de lever upp till vad som förväntas av dem utifrån den generella socialpolitiska diskursen om fäder, nämligen att stärka fäders relation till sina barn. Å andra sidan har socialsekreterarna eget handlingsutrymme att avgöra om fäder ska kontaktas eller inte i de fall de inte är vårdnadshavare. Bilden av fäder i intervjuerna med socialsekreterarna präglades av ambivalens mellan de olika tolkningarna av barns bästa. Det handlar å ena sidan om en uppfattning om barns bästa utifrån socialpolitiska intentioner. Utifrån detta framhöll socialsekreterarna umgänge mellan barn och far som viktigt. Å andra sidan handlar det om att barn kan behöva skyddas från sina fäder, vilket är den verklighet som socialsekreterarna också möter i sitt arbete. Samtidigt visade sig också en kluvenhet mellan upprätthållandet av den traditionella respektive den moderna fadern genom att socialsekreterarna upprätthöll traditionella könsrollsmönster samtidigt som de försökte fostra moderna fäder. De hade snarlika bedömningskriterier för fäder och mödrar. Dessa baserades på föreställningar om modrande egenskaper. De ställde emellertid lägre krav på fäderna eftersom de inte förväntades uppnå dem i samma utsträckning som mödrarna. I intervjuerna med socialsekreterarna återkom de tre temana för gott faderskap, nämligen närvaro, ansvar och gränssättning. Men även ett fjärde tema blev tydligt, nämligen att barn behöver sina fäder för att ha tillgång till en manlig förebild. Socialarbetarkåren består mestadels av kvinnor. Kvinnodominansen inom den sociala barnavården sågs som ett problem samtidigt som några socialsekreterare menade att skillnader i ålder eller etniskt ursprung var lika betydelsefullt som kön i deras kontakt med fäder. Socialsekreterarna uttryckte acceptans för avvikande beteende hos fäderna. Vilka beteenden som accepterades var olika i A-by respektive B-stad beroende på vilka fäder de mötte. Socialsekreterarna i A-by hade mest frånvarande fäder att förhålla sig till. I B-stad mötte socialsekreterarna nästan bara närvarande invandrarfäder. Jag menar att socialsekreterarnas kontakt med invandrarfäder har betydelse för sättet att betrakta faderskap och att det innebär ett annat slags socialt arbete med fäder i B-stad än i A-by. B-stads möte med aktiva (i flera fall alltför aktiva) invandrarfäder och även misshandlande invandrarfäder gav en annan bild av fäder och innebar en annan verklighet att förhålla sig till än den i A-by. Pappornas bild av sitt eget faderskap präglas också av kluvenhet och ambivalens. Papporna känner sig missförstådda av sociala myndigheter. De uttryckte desperation, maktlöshet och kände sig stämplade. De måste kämpa för att få vara aktiva och närvarande fäder för sina barn och att bli sedda som det. Dessutom ifrågasätter flera av papporna sig själva som fäder. I synnerhet de pappor som missbrukar eller har missbrukat är näst intill skoningslösa i beskrivningarna av sig själva och hur de har behandlat sina barn. Flera hade erfarit att barn är oförenligt med missbruk. Det innebar antingen att de var känslomässigt frånvarande för barnen trots att de var fysiskt närvarande eller att de var fysiskt frånvarande. Pappornas bilder är färgade av stark längtan efter Svenssonliv d.v.s. kärnfamiljsliv. Jag menar att papporna i vissa avseenden kan ses som marginaliserade. Å andra sidan ger papporna en bild av sig själva som normala fäder. De beskriver gott faderskap som att vara närvarande, aktiva, manliga förebilder och att kunna sätta gränser, men de gör det i en annorlunda betydelse än socialsekreterarna. Flera av dem menar att de lever upp till det, även om det är svårt ibland. Liksom fäder i allmänhet, känner de osäkerhet i sin fadersroll och menar att relationen till sina egna fäder haft betydelse, men kanske använder papporna i större utsträckning sina egna fäder som negativt exempel. Modern hade större betydelse än väntat. De flesta var glada för att bli pappor, var med vid förlossningen och beskrev den med mycket positiva ord. De menade att de mognat med faderskapet och att livet fått en annan mening. Barnen hade en viktig plats i deras liv och de upplevde att de betyder mycket för sina barn och att de är viktiga som pappor för dem. Förutom närvaro, ansvar, gränssättning och förebilder, betonar papporna känslomässiga aspekter som viktiga för faderskapet. Bilden av det normala faderskapet betyder sannolikt mer för pappor med en fot i marginalen. Svenssonlivet framställs på ett idealiserat sätt och ett näst intill ouppnåeligt mål. Det kan uppstå svårigheter med gränssättning gentemot barnen när papporna ska ta igen tidigare brister i faderskapet. De upplever en kluvenhet mellan missbruk och barn och känner oro och skuld inför sina barn. Samtidigt ser de att deras erfarenheter som ifrågasatta fäder har fört med sig värdefulla erfarenheter som inte fäder i allmänhet har. Avhandlingen visar att bilden av fäder till socialt utsatta barn som huvudsakligen frånvarande är missvisande. Snarare finns det en variation som är svår att se utan att tala med fäderna själva. Mer kunskap om fädernas perspektiv och socialtjänstens bilder av ifrågasatt faderskap kan leda till en bättre kommunikation mellan fäder och socialtjänsten. Det kan i sin tur stärka socialt utsatta barns livssammanhang.

The objective of this article was to survey available intimate partner violence (IPV) treatment studies with (a) randomized case assignment, and (b) at least 20 participants per group. Studies were classified into 4 categories according to primary treatment focus: perpetrator, victim, couples, or child-witness interventions. The results suggest that extant interventions have limited effect on repeat violence, with most treatments reporting minimal benefit above arrest alone. There is a lack of research evidence for the effectiveness of the most common treatments provided for victims and perpetrators of IPV, including the Duluth model for perpetrators and shelter–advocacy approaches for victims. Rates of recidivism in most perpetrator- and partner-focused treatments are approximately 30% within 6 months, regardless of intervention strategy used. Couples treatment approaches that simultaneously address problems with substance abuse and aggression yield the lowest recidivism rates, and manualized child trauma treatments are effective in reducing child symptoms secondary to IPV. This review shows the benefit of integrating empirically validated substance abuse and trauma treatments into IPV interventions and highlights the need for more work in this area. (PsycINFO Database Record (c) 2012 APA, all rights reserved)

Interventions for Intimate Partner Violence: Review and Implications for Evidence-Based Practice (PDF Download Available). Available from: https://www.researchgate.net/publication/232566911_Interventions_for_Intimate_Partner_Violence_Review_and_Implications_for_Evidence-Based_Practice [accessed Jan 3, 2016].

AIM:
Schizophrenia enormously impacts the lives of the patients who have this psychiatric disorder. This study addresses the lived experience of grief in schizophrenia.
METHOD:
A qualitative study based on the grounded theory was designed. Ten patients were interviewed in depth on their feelings of loss and ways of coping.
RESULTS:
All respondents experienced significant feelings of loss. Internal and external losses were distinguished. Respondents dealt with their losses by accepting their diagnosis and treatment, identifying with other patients, learning about schizophrenia, and searching for meaning.
DISCUSSION:
Respondents were able to identify their significant losses and verbalize the accompanied feelings. They went through an intensive grieving process that to a certain extent led to coming to terms. During the interviews, the presence of grief was evident, whereas clinical depression was excluded.
CLINICAL IMPLICATIONS:
Interventions may be improved by the following factors: (a) optimal assessment and treatment of symptoms; (b) adequate information about symptoms, treatment and its effects, and prognosis; (c) opportunities to identify with other patients; (d) strengthening of social support; and (e) a relationship of trust with care providers based on an accepting attitude.

BACKGROUND:
Knowledge about the daily life of older adults with psychiatric disabilities is extremely limited, especially from the standpoint of the individual. The overall aim of this study was to describe and analyze the ways in which older adults with a psychiatric disability experience places, social relations and activities in different arenas of their everyday lives.
METHOD:
Twelve older adults (>55 years) with a psychiatric disability were interviewed either once or twice, using different interview techniques. The first interviews were semi-structured and the second were in-depth interviews guided by a site-map. The interview texts were analyzed using qualitative content analysis, proceeding from open to focused coding in several steps.
RESULTS:
Although the respondents spent most of their time in their own homes, some also spent a lot of time at day-care centers and other similar places. The amount of time spent in places in the public arena varied a great deal. The interviewees' experiences of the places, relationships and activities in their everyday lives can be related to aspects of freedom and coercion, internal and external structure, and relationships and support.
CONCLUSION:
The provision of a varied range of services and support in diverse settings in order to make these accessible to persons of different ages and needs is an important challenge for welfare politics.

BACKGROUND:
In spite of the growing literature about adult attention-deficit hyperactivity disorder (ADHD), relatively little is known about the prevalence and correlates of this disorder.

AIMS:
To estimate the prevalence of adult ADHD and to identify its demographic correlates using meta-regression analysis.

METHOD:
We used the MEDLINE, PsycLit and EMBASE databases as well as hand-searching to find relevant publications.

RESULTS:
The pooled prevalence of adult ADHD was 2.5% (95% CI 2.1-3.1). Gender and mean age, interacting with each other, were significantly related to prevalence of ADHD. Meta-regression analysis indicated that the proportion of participants with ADHD decreased with age when men and women were equally represented in the sample.

CONCLUSIONS:
Prevalence of ADHD in adults declines with age in the general population. We think, however, that the unclear validity of DSM-IV diagnostic criteria for this condition can lead to reduced prevalence rates by underestimation of the prevalence of adult ADHD.

Individual and family characteristics that predict resilience among children exposed to domestic violence (DV) were examined. Mother-child dyads (n = 190) were assessed when the children were 2, 3, and 4 years of age. DV-exposed children were 3.7 times more likely than nonexposed children to develop internalizing or externalizing problems. However, 54% of DV-exposed children maintained positive adaptation and were characterized by easy temperament (odds ratio [OR] = .39, d = .52) and nondepressed mothers (OR = 1.14, d = .07), as compared to their nonresilient counterparts. Chronic DV was associated with maternal depression, difficult child temperament, and internalizing or externalizing symptoms. Results underscore heterogeneous outcomes among DV-exposed children and the influence of individual and family characteristics on children's adaptation.

OBJECTIVES:
A randomized trial to compare two levels of an intervention (full versus brief) for use by primary health-care professionals with family members affected by the problematic drug or alcohol use of a close relative.
DESIGN:
A prospective cluster randomized comparative trial of the two interventions.
SETTING:
A total of 136 primary care practices in two study areas within the West Midlands and the South West regions of England.
PARTICIPANTS:
A total of 143 family members affected by the alcohol or drug problem of a relative were recruited into the study by primary health-care professionals. All recruited family members were seen on at least one occasion by the professional delivering the intervention and 129 (90 %) were followed-up at 12 weeks.
MAIN OUTCOME MEASURES:
Two validated and standardized self-completion questionnaires measuring physical and psychological symptoms of stress (Symptom Rating Test) and behavioural coping (Coping Questionnaire) experienced by the family members. It was predicted that the full intervention would show increased reduction in both symptoms and coping when compared to the brief intervention.
RESULTS:
The primary analysis adjusted for clustering, baseline symptoms and stratifying variables (location and professional group) showed that there were no significant differences between the two trial arms. The symptom score at follow-up was 0.23 [95% confidence interval (CI): -3.65, +4.06] higher in the full intervention arm than in the brief intervention arm, and the coping score at follow-up was 0.12 (95% CI: -5.12, +5.36) higher in the full intervention arm than in the brief intervention arm.
CONCLUSIONS:
A well-constructed self-help manual delivered by a primary care professional may be as effective for family members as several face-to-face sessions with the professional.

Burden emerged as an important concept among older adults in a study of how older adults interact with their families around care. The authors conducted 50 semistructured interviews with adults older than the age of 65 years and a spouse or adult child. The sample was stratified by ethnicity thus giving the opportunity to explore both ethnic similarities and differences. Older adults who expressed the concept of burden were more likely to be White compared with older adults who did not express burden. Older respondents discussed burden in relation to not wanting to complicate the busy lives of adult children, guilt about health problems, and concern that children were overly worried about the care of their older family member. The expression and meaning of burden differed according to ethnicity. This study has implications for practice and policies to meet the needs of families and promote the independence of older persons.

OBJECTIVE:
This study examined the influence of depressive symptoms on health-related quality of life (HRQOL) among community-dwelling older adults suffering from various categories of chronic comorbidity.
METHODS:
A population-based survey in adults aged 60 years or more was conducted within a random sample of 1085 beneficiaries of the Mexican Institute of Social Security in Mexico City. Depressive symptoms were evaluated with the 15-item Geriatric Depression Scale, and chronic comorbidity was determined with self-reports concerning prior medical diagnoses and the HRQOL Short Form-36 health survey. We carried out a stratified analysis by comorbidity category, evaluating the impact of depressive symptoms on HRQOL through an analysis of variance and modeling the independent association of depression symptoms with HRQOL using multiple linear regression analyses adjusted for comorbidity and other covariables.
RESULTS:
HRQOL scores were low in the presence of depressive symptoms, while their impact increased when chronic diseases were also present. The group with the poorest HRQOL was older adults suffering from both depressive symptoms and two or more chronic diseases (P<.05). The stratified analysis by comorbidity and multivariate analysis, adjusted for covariables, indicated that depressive symptoms and comorbidity had cumulative negative effects on HRQOL.
CONCLUSION:
The HRQOL of older adults deteriorated when depressive symptoms were present and decreased even further with the simultaneous occurrence of chronic illnesses. Identifying depression symptoms-either alone or along with chronic conditions-is crucial for implementation of measures aimed at improving elderly people's HRQOL.

Denna rapport redovisar en undersökning av hur män och kvinnor upplever att parrelationen har påverkats av att de fått ett barn med funktionsnedsättning inom autismspektrum. Studien tar fasta på vad detta kan innebära för familjen i stort, för parrelationen och för självbilden. Rollfördelning och beroende behandlas liksom relationer till släkt, vänner och nätverk. Även hur kompetens och stolthet kan växa fram. Området är outforskat, undersökningen har därför fått en explorativ inriktning. Metoden är halvstrukturerade intervjuer.

Abstract
OBJECTIVE: To develop and validate the content of a conceptual framework concerning outcomes for caregivers whose recipients are assistive technology users.
DESIGN: The study was designed in four stages. First, a list of potential key variables relevant to the caregivers of assistive technology users was generated from a review of the existing literature and semistructured interviews with caregivers. Second, the variables were analyzed, regrouped, and partitioned, using a conceptual mapping approach. Third, the key areas were anchored in a general stress model of caregiving. Finally, the judgments of rehabilitation experts were used to evaluate the conceptual framework.
RESULTS: An important result of this study is the identification of a complex set of variables that need to be considered when examining the experience of caregivers of assistive technology users. Stressors, such as types of assistance, number of tasks, and physical effort, are predominant contributors to caregiver outcomes along with caregivers' personal resources acting as mediating factors (intervening variables) and assistive technology acting as a key moderating factor (effect modifier variable).
CONCLUSIONS: Recipients' use of assistive technology can enhance caregivers' well being because of its potential for alleviating a number of stressors associated with caregiving. Viewed as a whole, this work demonstrates that the assistive technology experience of caregivers has many facets that merit the attention of outcomes researchers.

There is currently controversy regarding the need for and the effectiveness of behavior modification for children with attention-deficit hyperactivity disorder (ADHD) despite years of study and multiple investigations reporting beneficial effects of the intervention. A meta-analysis was conducted by identifying relevant behavioral treatment studies in the literature. One-hundred seventy-four studies of behavioral treatment were identified from 114 individual papers that were appropriate for the meta-analysis. Effect sizes varied by study design but not generally by other study characteristics, such as the demographic variables of the participants in the studies. Overall unweighted effect sizes in between group studies (.83), pre-post studies (.70), within group studies (2.64), and single subject studies (3.78) indicated that behavioral treatments are highly effective. Based on these results, there is strong and consistent evidence that behavioral treatments are effective for treating ADHD.

Abstract
The purpose of this article is to extend the Schultz and Martire Caregiver Stress-Health Model by explaining consequences of the stress process beyond those related to health in dementia caregivers, including consequences for caregivers and the dyadic unit, and to highlight the dynamic that exists between caregivers' stress, behavioral symptoms of dementia, and behavior-related reactions of caregivers. The relevant literature is reviewed, establishing the pervasive effects of caregivers' stress within a care dyad. Primary informal caregivers play a predominant role in managing environmental stimuli and providing for needs, in particular adjusting their own approaches and demeanor to enhance the care environment. Thus, behavioral symptoms of dementia and the behavior-related reactions of caregivers are conceptualized as a dyadic consequence of the caregivers' stress process. This model presents an extended view of the consequences of caregivers' stress and provides a more holistic, dyadic approach to the issues these vulnerable dyads face. Behavioral symptoms of dementia and behavior-related reactions are seen as amenable to caregiver- or dyad-directed interventions that target stress reduction. This conceptualization may provide support for research, clinical, or policy initiatives that include caregiver-directed or dyadic interventions for these important behavior-related outcomes

The revised new forest parenting programme (NFPP) is an 8-week psychological intervention designed to treat ADHD in preschool children by targeting, amongst other things, both underlying impairments in self-regulation and the quality of mother-child interactions. Forty-one children were randomized to either the revised NFPP or treatment as usual conditions. Outcomes were ADHD and ODD symptoms measured using questionnaires and direct observation, mothers' mental health and the quality of mother-child interactions. Effects of the revised NFPP on ADHD symptoms were large (effect size >1) and significant and effects persisted for 9 weeks post-intervention. Effects on ODD symptoms were less marked. There were no improvements in maternal mental health or parenting behavior during mother-child interaction although there was a drop in mothers' negative and an increase in their positive comments during a 5-min speech sample. The small-scale trial, although limited in power and generalizability, provides support for the efficacy of the revised NFPP. The findings need to be replicated in a larger more diverse sample.

Abstract
OBJECTIVE:
Critically appraise research evidence on effectiveness of internet self-management interventions on health outcomes in youth with health conditions.
METHODS:
Published studies of internet interventions in youth with health conditions were evaluated. Electronic searches were conducted in EBM Reviews-Cochrane Central Register of Controlled Trials, Medline, EMBASE, CINAHL and PsychINFO. Two reviewers independently selected articles for review and assessed methodological quality. Of 29 published articles on internet interventions; only nine met the inclusion criteria and were included in analysis.
RESULTS:
While outcomes varied greatly between studies, symptoms improved in internet interventions compared to control conditions in seven of nine studies. There was conflicting evidence regarding disease-specific knowledge and quality of life, and evidence was limited regarding decreases in health care utilization.
CONCLUSIONS:
There are the beginnings of an evidence base that self-management interventions delivered via the internet improve selected outcomes in certain childhood illnesses.

This paper describes the process for and safety/feasibility of adapting the Beardslee Preventive Intervention Program for Depression for use with predominantly low income, Latino families. Utilizing a Stage I model for protocol development, the adaptation involved literature review, focus groups, pilot testing of the adapted manual, and open trial of the adapted intervention with 9 families experiencing maternal depression. Adaptations included conducting the intervention in either Spanish or English, expanding the intervention to include the contextual experience of Latino families in the United States with special attention to cultural metaphors, and using a strength-based, family-centered approach. The families completed preintervention measures for maternal depression, child behavioral difficulties, global functioning, life stresses, and an interview that included questions about acculturative stressors, resiliency, and family awareness of parental depression. The postintervention interview focused on satisfaction, distress, benefits of the adapted intervention, and therapeutic alliance. The results revealed that the adaptation was nonstressful, perceived as helpful by family members, had effects that seem to be similar to the original intervention, and the preventionists could maintain fidelity to the revised manual. The therapeutic alliance with the preventionists was experienced as quite positive by the mothers. A case example illustrates how the intervention was adapted.

doktorsavhandling

Starting university is associated with major academic, personal and social opportunities. For many people, university entrance is also associated with increased stress and alcohol consumption. At the start of the autumn term 2002, all students entering educational programmes at two comparable middle-sized Swedish universities were invited to participate in a comparative intervention study. This included both primary and secondary interventions targeting hazardous drinking and stress. The overall aim was to improve alcohol habits and stress patterns in university freshmen at an intervention university in comparison with a control university.

A total of 2,032 (72%) freshmen responded to the baseline assessment. Half of them scored above traditional AUDIT cut-off levels for hazardous alcohol use. Factors associated with hazardous use were age below 26, male gender, family history of alcohol problems, and not being in a serious relationship. The Arnetz and Hasson Stress Questionnaire was evaluated and used to study a selection of freshmen at high riskof stress. It was easy to use and offered sufficient internal consistency and construct validity. In the freshman year, 517 students (25%) dropped out from university education. A multivariate analysis established that high stress and university setting was associated with dropout from university studies, while symptoms of depression and anxiety as well as hazardous drinking were not.

Outcome was analysed in students remaining at university at one-year follow-up. The primary interventions offered to freshmen at the intervention university reduced alcohol expectancies and mental symptoms compared with freshmen at the control university. Secondary stress interventions were effective in reducing mental symptoms and alcohol expectancies. Secondary alcohol interventions were effective in reducing AUDIT scores, alcohol expectancies, estimated blood alcohol concentrations, as well as stress and mental symptoms.

In conclusion, both primary and secondary alcohol and stress interventions have one-year effects in university freshmen and could be used in university settings.

Boken är skriven för personer som i sin yrkesverksamhet ansvarar för området AKK, t ex logopeder, arbetsterapeuter och pedagoger, och för både grundutbildning och vidareutbildning.
Huvudförfattarena för denna reviderade upplaga är logopeder och driver sedan många år Södra regionens kommunikationscentrum, SÖK, och har mångårig erfarenhet av AKK-området bland såväl barn som vuxna.
Ur innehållet: Teorier kring tal, språk och kommunikation, alternativa och kompletterande kommunikationssätt, omgivningsfaktorer, metodik, etik, olika funktionsnedsättningar m m. Genom boken får vi följa ett antal personer i varierande ålder och med olika svårigheter och de ställningstagande som görs för att dessa ska få bästa möjliga förutsättningar att kunna kommunicera.

Tidigare forskning har visat att psykiska sjukdomar har stor inverkan inte bara på de personer som drabbas utan även på deras anhöriga, och att många anhöriga inte upplever sig vara tillräckligt delaktiga i den psykiatriska vården. Få skillnader i dessa avseenden har funnits mellan anhöriga till frivilligt vårdade och anhöriga till tvångsvårdade patienter. Denna rapport redovisar några resultat från en anhörigstudie som genomförts under perioden augusti 2004 till februari 2006 i Örebro län som en del i en större EU-finansierad europeisk studie av psykiatrisk tvångsvård, det så kallade EUNOMIA-projektet.

Syftet med Örebro-delen av EUNOMIA-projektets anhörigstudie var att undersöka hur anhöriga till frivilligt vårdade och tvångsvårdade patienter uppfattar orsak till intagning, förekomst av tvång vid intagning, bemötande av och hjälp till patienten under vården, bemö-tande av anhöriga, anhörigas delaktighet i vården samt patientens prognos.

Fyrtiofyra anhöriga till personer som intagits i psykiatrisk slutenvård i Örebro län, och som inkluderats i EUNOMIA-projektets patientstudie, tillfrågades om deltagande. Av dessa tackade 36 personer (82 %) ja till deltagande i studien, varav 25 kvinnor och 11 män. De som intervjuades var mammor, pappor, vuxna barn, syskon, make, maka eller partner, andra släktingar och närstående av annat slag. Tjugotvå av de intervjuade var närstående till frivilligt vårdade och 14 anhöriga till tvångsvårdade patienter.

Anhörigintervjun genomfördes inom fyra veckor från det att patienten skrevs in på psykiatrisk vårdavdelning. Frågorna handlade om den anhöriges relation till patienten, uppfattning om patientens möjlighet att återfå sin psykiska hälsa, bedömning av graden av tvång vid intagning, uppfattning om varför patienten blev intagen, vårdtillfredsställelse, samt om bemötande och delaktighet i och dialog med den psykiatriska vården.

Den enligt de anhöriga vanligast förekommande orsaken till att patienten blev intagen var att det förelåg allvarlig fara för eller hot mot patientens hälsa samt att patienten var oförmögen att ta hand om sig själv. Bedömningarna av vilken grad av tvång patienterna upplevde vid intagningen visade på samstämmighet mellan patienter och anhöriga. Däremot var det en större andel bland de svarande närstående än bland patienterna som ansåg att patientens behandlare eller kontaktperson förstod patienten och var engagerad i patientens behandling och vård, att patienten blev respekterad och väl behandlad på avdelningen, samt att behandlingen och vården varit till hjälp för patienten. Många anhöriga kunde tänka sig ett tvångsomhändertagande i det fall patienten skulle få samma problem igen och inte skulle vilja läggas in frivilligt.

Över 80 procent av de närstående kände sig "som vanligt", likvärdiga eller respekterade i sina kontakter med psykiatrin. Nästan 40 procent uppgav att de inte kände sig tillräckligt delaktiga i patientens vård och behandling. De som hade haft kontakt med psykiatrin under det senaste året kände sig bättre bemötta och mer delaktiga i patientens inläggning, vård och behandling än de som inte hade haft någon kontakt. Över hälften upplevde inte att de haft någon dialog med personal från psykiatrin. Svaren uttrycker stor variation med både stark kritik mot och stor tillfredsställelse med kontakterna med psykiatrin, liksom att inte alla an-höriga vill ha någon omfattande sådan kontakt.

En stor del av de närstående uttryckte optimism beträffande patientens prognos. Många trodde att deras sjuke son, dotter, förälder, make, maka, sambo, partner, släkting eller vän helt eller delvis skulle återfå sin psykiska hälsa, framför allt bland anhöriga till patienter som inte varit sjuka sedan så lång tid tillbaka.

Våren 2008 publicerade Dalarnas forskningsråd en kartläggning över anhörigstödet i
Dalarna. Kartläggningen visade att arbetet med anhörigfrågor ser olika ut i Dalarnas
kommuner. Föreliggande rapport syftar till att kartlägga hur samarbetet i
anhörigfrågor ser ut i Orsa kommun. Studien bygger på i första hand personliga
intervjuer med anhörigvårdare och representanter från styrgruppen.
I Orsa finns ett anhörigcenter centralt beläget i anslutning till vårdcentral,
dagverksamhet och särskilt boende. En anhörigsamordnare är anställd på halvtid för
att samordna verksamheten och fungera som kontaktperson. Till sin hjälp har
anhörigsamordnaren en styrgrupp bestående av representanter från
frivilligorganisationer, kyrka och vårdcentral. Flera av styrgruppens representanter,
samt personal från dagverksamhet, fungerar även som sk. anhörigombud i
kommunen.
I programmet för 2009 erbjuds allt från sopplunch och syjunta/stickjunta till
närståendeträffar och föreläsningar/studiecirklar om stroke och demens. Våren
2009 hade anhörigcentret kontakt med strax över hundratalet anhörigvårdare, en
viss ökning från tiden för ovan nämnda kartläggning. En stor del av kontakterna
sker per telefon och med många av anhörigvårdarna är kontakten bara sporadisk.
Utöver anhörigcentrets verksamhet erbjuds stöd till anhörigvårdare främst genom
avlösning. Avlösningen ges genom dagverksamhet, korttidsboende och hemtjänst.
De intervjuade är alla nöjda med den verksamhet som bedrivs vid anhörigcentret.
Personalen vid anhörigcentret och dagverksamheten Ljusglimten framstår som viktiga
kuggar i arbetet med anhörigstöd i kommunen. Visst missnöje finns däremot med
hemtjänsten som enligt några av de intervjuade behöver bli mer flexibel och med
korttidsboendet som idag tycks inrymma personer med alltför skiftande
sjukdomsbild. Flera av de intervjuade påtalar en hos personalen (hemtjänst och
korttidsboende/särskilt boende) bristande förståelse för de problem såväl vårdtagare
som anhörigvårdare ställs inför. För att öka denna förståelse behövs utbildning och
information.

Informella vårdgivare till kroniskt
sjuka personer utgörs i
stor utsträckning av oavlönade
närstående.
Dessa närstående upplever
en belastning och begränsning
i sin livssituation och
dåligt erkännande från omgivningen:
ju längre omsorgstid,
desto hög re belastning
inom vissa domäner.
Behovet av hemtjänst överstiger
den faktiskt erhållna
hjälpen.
Närstående är mer informerade
om sjukdomen vid längre
omsorgstid.
Samhället borde även beakta
närståendes roll vid planering
av vård och behandling
av kroniskt sjuka personer.

BACKGROUND: Many children, adolescents and young people are involved in caring for parents, siblings, or other relatives who have an illness, disability, mental health problem or other need for care or supervision. The aim was to develop two new instruments for use in research with young carers to assess caring activities and their psychological effects. METHOD: Two studies are reported. In study 1, 410 young carers were recruited via The Princess Royal Trust for Carers database of UK projects and asked to complete an initial item pool of 42 and 75 questionnaire items to assess caring activities and caring outcomes respectively. In study 2 a further 124 young carers were recruited. RESULTS: Following exploratory principal components analysis in study 1, 18 items were chosen to compose the Multidimensional Assessment of Caring Activities Checklist (MACA-YC18), and 20 items chosen to compose the Positive and Negative Outcomes of Caring Scales (PANOC-YC20). In study 2, normative and convergent validity data on the two instruments are reported. CONCLUSION: The MACA-YC18 is an 18-item self-report measure that can be used to provide an index of the total amount of caring activity undertaken by the young person, as well as six sub-scale scores for domestic tasks, household management, personal care, emotional care, sibling care and financial/practical care. The PANOC-YC20 is a 20-item self-report measure that can be used to provide an index of positive and negative outcomes of caring.

Doktorsavhandling

The overall aim was to describe the siblings' thoughts on and experiences of needs, problems and supports when their brother or sister is being treated or undergoing follow-ups for or has died of cancer. The thesis uses a life-world perspective with open interviews (Papers I-IV). It describes the siblings' needs and issues when a brother or sister dies of cancer n=10 (Paper I), and it develops an understanding of the everyday experiences of siblings with a brother or sister who is receiving or has completed treatment for a cancer disease n=10 (Paper II). The thesis looks at the siblings' thoughts on their experiences of being a sibling of a brother or sister during his or her treatment or who has been treated for or has died from cancer n=20 (Paper III). The thesis also describes the siblings' experiences of being involved in a therapeutic support group when the family had or had had a child with cancer n=15 (Paper IV). The methods used to analyse the interview texts were qualitative content analysis (I, III, IV) and phenomenological hermeneutic analysis (II). The findings show that the sibling relationships strengthened. The siblings lacked support and felt they were not being given information. There was underlying anxiety and loneliness. There was a new consideration in their daily life with the sick brother or sister constantly at the centre. It was very important that the family felt well. Thoughts about death were not allowed and they tried to repress them. Anticipatory grief started already with the diagnosis. The grief when a brother or sister dies varies over time and in how it manifests itself, and there are short breaks. Therapeutic support groups with tools such as pictures and paintings validated the siblings' feelings and gave them support regardless of their age and sex. The results demonstrate a need to preserve the sibling's health. Consideration and respect for all family members may lessen suffering. Regular and appropriate information about the disease, treatment and the patient's condition is needed, as well as the offer of therapeutic support, individually or in groups.

Adult children are the primary source of informal eldercare in the United States. Unfortunately, however, families rarely prepare for an aging parent's future care needs. This is problematic, as advance preparation may reduce depression and anxiety in older adults and be helpful for adult children. Given the importance of preparation prior to parental dependency, we examined factors associated with preparation for caregiving. Using survey methodology, we studied 2 groups of people: Functionally independent parents at least 60 years of age, and adult children at least 40 years of age. Several variables appeared to be associated with awareness of care needs, gathering information, and discussion of possible care arrangements. Most notably, attitudes regarding shared autonomy and aging anxiety were positively associated with each of these stages of preparation. Other findings suggest that being concerned about possible negative effects of caregiving and perceiving the future as limited may also be associated with preparation for caregiving. The results provide gerontologists, interventionists, and families with insight into attitudes that may inhibit or facilitate preparation for future caregiving needs.

Adult children are the primary source of informal eldercare in the United States. Unfortunately, however, families rarely prepare for an aging parent's future care needs. This is problematic, as advance preparation may reduce depression and anxiety in older adults and be helpful for adult children. Given the importance of preparation prior to parental dependency, we examined factors associated with preparation for caregiving. Using survey methodology, we studied 2 groups of people: Functionally independent parents at least 60 years of age, and adult children at least 40 years of age. Several variables appeared to be associated with awareness of care needs, gathering information, and discussion of possible care arrangements. Most notably, attitudes regarding shared autonomy and aging anxiety were positively associated with each of these stages of preparation. Other findings suggest that being concerned about possible negative effects of caregiving and perceiving the future as limited may also be associated with preparation for caregiving. The results provide gerontologists, interventionists, and families with insight into attitudes that may inhibit or facilitate preparation for future caregiving needs.

Barns och ungas behov
Barn och unga behöver trygga och kärleksfulla vuxna som har förmåga att se och möta barnet och dess behov. I de allra flesta fall utgör föräldrarna dessa stabila vuxna. Det finns dock barn och unga som växer upp med föräldrar som inte har förmåga att ge sina barn den trygghet och omvårdnad de behöver. Bristande föräldraförmåga kan ha olika orsaker. En orsak till brister i föräldraskapet kan vara missbruks- eller beroendeproblem hos en eller båda föräldrarna.
Det finns vittnesskildringar av vad det kan innebära att växa upp med en förälder som pga. missbrukproblematik inte kan ge sitt barn den trygghet, förutsägbarhet och kärlek som det behöver. Det kan vara föräldrar som inte ser barnets behov, som skapar oro och förtvivlan och lägger över stort ansvar på barnet. Även om det finns ytterligare en förälder som inte missbrukar, finns det risk för att de vuxnas problem överskuggar tillvaron och barnets behov försummas.
Vad är missbruk och beroende?
Det är inte klarlagt när ett missbruk eller beroende får sådana konsekvenser att föräldraförmågan påverkas.
När det gäller att identifiera personer med riskbeteende med avseende på alkohol och droger, dvs. risker för den enskilda individens hälsa, finns det särskilda metoder och instrument. Då ett riskbeteende konstaterats, är nästa steg att göra en problembedömning. Även för det finns väl utprövade metoder (1).
I denna skrift ligger dock inte fokus på att bedöma förälderns missbruks- och beroendeproblem. Den handlar istället om de konsekvenser missbruks- eller beroendeproblemet kan föra med sig för barnet eller den unga samt om vikten av att ge stöd och hjälp.
När det gäller alkoholvanor finns det en gradering från bruk till riskbruk, missbruk och beroende. Missbruk respektive beroende är också medicinska diagnoser, där beroende är den allvarligare. Den mest adekvata sammanfattande benämningen för problemen i det här sammanhanget är kanske missbruks- och beroendeproblematik. För att inte tynga texten används dock oftast begreppet missbruksproblem. Missbruksproblem ska här ses som ett vitt samlande begrepp, som kan spänna över riskbruk, missbruk eller beroende och avse alla former av droger, inklusive alkohol.

Barns och ungas behov
Barn och unga behöver trygga och kärleksfulla vuxna som har förmåga att se och möta barnet och dess behov. I de allra flesta fall utgör föräldrarna dessa stabila vuxna. Det finns dock barn och unga som växer upp med föräldrar som inte har förmåga att ge sina barn den trygghet och omvårdnad de behöver. Bristande föräldraförmåga kan ha olika orsaker. En orsak till brister i föräldraskapet kan vara missbruks- eller beroendeproblem hos en eller båda föräldrarna.
Det finns vittnesskildringar av vad det kan innebära att växa upp med en förälder som pga. missbrukproblematik inte kan ge sitt barn den trygghet, förutsägbarhet och kärlek som det behöver. Det kan vara föräldrar som inte ser barnets behov, som skapar oro och förtvivlan och lägger över stort ansvar på barnet. Även om det finns ytterligare en förälder som inte missbrukar, finns det risk för att de vuxnas problem överskuggar tillvaron och barnets behov försummas.
Vad är missbruk och beroende?
Det är inte klarlagt när ett missbruk eller beroende får sådana konsekvenser att föräldraförmågan påverkas.
När det gäller att identifiera personer med riskbeteende med avseende på alkohol och droger, dvs. risker för den enskilda individens hälsa, finns det särskilda metoder och instrument. Då ett riskbeteende konstaterats, är nästa steg att göra en problembedömning. Även för det finns väl utprövade metoder (1).
I denna skrift ligger dock inte fokus på att bedöma förälderns missbruks- och beroendeproblem. Den handlar istället om de konsekvenser missbruks- eller beroendeproblemet kan föra med sig för barnet eller den unga samt om vikten av att ge stöd och hjälp.
När det gäller alkoholvanor finns det en gradering från bruk till riskbruk, missbruk och beroende. Missbruk respektive beroende är också medicinska diagnoser, där beroende är den allvarligare. Den mest adekvata sammanfattande benämningen för problemen i det här sammanhanget är kanske missbruks- och beroendeproblematik. För att inte tynga texten används dock oftast begreppet missbruksproblem. Missbruksproblem ska här ses som ett vitt samlande begrepp, som kan spänna över riskbruk, missbruk eller beroende och avse alla former av droger, inklusive alkohol.
Alla goda krafter behövs
De som möter föräldrar med missbruksproblem har ett ansvar för att försäkra sig om att barnen får adekvat stöd utifrån sina behov. Det är viktigt att yrkesverksamma inom missbruksvården särskilt uppmärksammar om det finns barn som påverkas av den vuxnas missbruksproblem. Men även de generella verksamheterna som riktar sig till alla barn och unga kan ha betydelse. Trygga och lyssnande vuxna i förskola, skola, fritidsverksamhet och föreningsliv kan bli viktiga stödjande personer och förebilder utanför familjen som kan få en avgörande positiv betydelse. De har också ett ansvar att anmäla till socialtjänsten om det finns oro för att barnet eller den unga far illa. Det är också viktigt att uppmuntra föräldrar att ansöka hos socialtjänsten om man bedömer att barnet eller den unga behöver mer stöd och hjälp.
Om socialtjänsten får en anmälan eller en ansökan, syftar en allsidig utredning, om barnets eller den ungas behov, familjens och nätverkets förutsättningar, till att komma fram till hur barnet eller den unga och familjen bäst ska kunna stödjas. Stödet kan ges inom socialtjänstens ram och av andra aktörer som har speciella verksamheter för dessa barn och unga. Flera ideella organisationer är aktiva på det här området.
Trots att de här barnen och ungdomarna har uppmärksammats särskilt i statliga utredningar och rapporter många gånger under de senaste decennierna, finns det mycket i det samlade stödet till dem som kan förbättras och samordnas. Ett bekymmer är att det saknas tillförlitlig forskning om effekterna av olika insatser.
En fördel med att det finns olika aktörer är att barn och unga i dessa familjer kan nås på olika sätt. Eftersom missbruksproblem fortfarande kan vara skambelagt drar sig många familjer för att söka hjälp. För en del kan det vara lättare att vända sig till en ideell organisation för hjälp och stöd än till myndigheter. Precis som när det gäller andra problem är det viktigt att det finns olika typer av stöd och hjälp till barn och unga som lever med missbruk i familjen.
Läsanvisning
Vägledningen vänder sig till såväl socialtjänsten som andra aktörer, som möter barn och unga i familjer med missbruk. De olika kapitlen har olika relevans för olika aktörer. Vissa upprepningar förekommer.
Kapitlet Att växa upp med missbruk i familjen ger en sammanfattning av vad man vet om omfattningen, konsekvenserna samt risk- och skyddsfaktorer. Det bör vara av intresse för alla läsare.
Kapitlet Att upptäcka att barn lever med missbruk i familjen riktar sig till alla instanser som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med barn och unga och deras föräldrar. Det tar upp tecken på barns och ungas svårigheter, olika verksamheters ansvar, vikten av samverkan och anmälningsplikten.
Kapitlet Att bedöma barns och ungas behov riktar sig främst till socialtjänsten, men kan också vara av intresse för andra aktörer som information om socialtjänstens uppgift och utredning.
Kapitlet Stödinsatser handlar om betydelsen av helhetssyn och att insatserna behöver bygga på kunskap om risk- och skyddsfaktorer. Det ger också en beskrivning av olika stöd- och hjälpinsatser, inom socialtjänsten och i andra verksamheter.
I kapitlet Vilka insatser är effektiva? görs en kort genomgång av kunskapsläget när det gäller resultatet av olika insatser och metoder. Detta kapitel är relevant för alla aktörer.
I kapitlet Att dokumentera och följa upp insatser och verksamhet ges råd kring dokumentation och lokala uppföljningar. Syftet är att inspirera till att ständigt förbättra och utveckla den egna verksamheten och samtidigt successivt ge ett allt bättre kunskapsunderlag för valet av bästa möjliga insats för de barn och unga som behöver stöd och hjälp. Det riktar sig till alla utförare – såväl inom socialtjänsten som inom ideell verksamhet och hos andra huvudmän. Slutligen förs ett kortfattat resonemang om kostnadsaspekter av att satsa på stödinsatser för barn och unga vilkas föräldrar har missbruksproblem.

Parental, peer, and older siblings' contributions to adolescents' substance use were investigated with 2 waves of panel data from 225 African American families. Structural equation modeling showed that older siblings' behavioral willingness (BW) to use substances at Time 1 (T1) predicted target adolescents' Time 2 (T2) use, controlling for other T1 variables. Regression analyses revealed an interaction between targets' and siblings' BW, such that targets were more likely to use at T2 if both they and their siblings reported BW at T1. This interaction was stronger for families living in high-risk neighborhoods. Finally, siblings' willingness buffered the impact of peer use on targets' later use: Low sibling BW was associated with less evidence of peer influence.

BACKGROUND: The familial nature of early-onset major depressive disorder (MDD) has been documented in numerous family studies of adults and is supported by studies of offspring of parents with MDD, for whom the risk is more than 3-fold. None of the published high-risk studies have gone beyond 2 generations, and few have a longitudinal design. We report results of an approximately 20-year follow-up of families at high and low risk for depression. The first 2 generations were interviewed 4 times during this period. The offspring from the second generation are now adults and have children of their own, the third generation of the original cohort. OBJECTIVE: To examine the familial aggregation of psychiatric disorders and functioning in grandchildren by their parents' and grandparents' depression status. DESIGN: Longitudinal, retrospective cohort, family study. PARTICIPANTS: One hundred sixty-one grandchildren and their parents and grandparents. MAIN OUTCOME MEASURES: Lifetime rate of psychiatric disorder and functioning in grandchildren, stratified by parental and by grandparental depression status, collected by clinicians blind to diagnoses of previous generations and to previous interviews. RESULTS: There were high rates of psychiatric disorders, particularly anxiety disorders, in the grandchildren with 2 generations of major depression, with 59.2% of these grandchildren (mean age, 12 years) already having a psychiatric disorder. The effect of parental depression on grandchildren's outcomes differed significantly with grandparental depression status. Among families with a depressed grandparent, increased risk of anxiety (relative risk, 5.17; 95% confidence interval, 1.4-18.7; P = .01) and increased risk of any disorder (relative risk, 5.52; 95% confidence interval, 2.0-15.4; P = .002) were observed in grandchildren with a depressed parent as compared with those with nondepressed parents. The severity of parental depression, as measured by impairment, significantly increased the rate of a mood disorder in these grandchildren (relative risk, 2.44; 95% confidence interval, 1.1-5.5; P = .03). In contrast, among grandchildren with nonfamilial depression, ie, depressed parents with no depressed grandparents, there was no significant effect of parental MDD on grandchildren diagnoses. However, parental MDD, regardless of whether families had a depressed grandparent, had a significant impact on the grandchildren's overall functioning. Potential confounding variables did not affect the strength of the association with parental and grandparental depression. CONCLUSIONS: The association between parental MDD and child diagnosis is moderated by grandparental MDD status. The rates of psychopathology are highest in grandchildren of parents and grandparents with a moderately to severely impairing depression. Anxiety disorders are the early sign of psychopathology in the young grandchildren. Early interventions in the offspring of 2 generations affected with moderately to severely impairing MDD seem warranted. This familial group may be the target for neuroimaging, genetic, and other biological studies.

BACKGROUND:
Studies that differentiate among diagnoses have detected divergent results in the experience of family burden.
AIM:
This study aimed to investigate differences in family burden and participation in care between relatives from subgroups of psychoses, affective disorders and 'other diagnoses', and between different subgroups of relatives.
METHOD:
In a Swedish longitudinal study performed in 1986, 1991 and 1997, 455 close relatives of both committed and voluntarily admitted patients were interviewed concerning different aspects of their burden, need for support and participation in the actual care situation.
RESULTS:
Relatives showed burdens in several of the aspects measured. In only one aspect of the investigated burden items was a difference found between different diagnostic subgroups. The relatives of patients with affective disorder more often had to give up leisure time. However, spouses showed more burdens and more often experienced sufficient participation in the patient's treatment than other subgroups while siblings more seldom experienced burdens and more seldom felt that their own needs for support had been met by the psychiatric services. Within each diagnostic subgroup there were differences between subgroups of relatives.
CONCLUSION:
Being a close relative, and living together with a severely mentally ill person in an acute situation, is one factor of importance for experiencing burden and participation in care, contradicting the conventional wisdom which differentiates between diagnoses.

Objective

Deficits in executive functioning, including working memory (WM) deficits, have been suggested to be important in attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD). During 2002 to 2003, the authors conducted a multicenter, randomized, controlled, double-blind trial to investigate the effect of improving WM by computerized, systematic practice of WM tasks.

Method

Included in the trial were 53 children with ADHD (9 girls; 15 of 53 inattentive subtype), aged 7 to 12 years, without stimulant medication. The compliance criterion (>20 days of training) was met by 44 subjects, 42 of whom were also evaluated at follow-up 3 months later. Participants were randomly assigned to use either the treatment computer program for training WM or a comparison program. The main outcome measure was the span-board task, a visuospatial WM task that was not part of the training program.

Results

For the span-board task, there was a significant treatment effect both post-intervention and at follow-up. In addition, there were significant effects for secondary outcome tasks measuring verbal WM, response inhibition, and complex reasoning. Parent ratings showed significant reduction in symptoms of inattention and hyperactivity/impulsivity, both post-intervention and at follow-up.

Conclusions

This study shows that WM can be improved by training in children with ADHD. This training also improved response inhibition and reasoning and resulted in a reduction of the parent-rated inattentive symptoms of ADHD.

This study assessed changes in family members who participated in Family Connections, a 12-week manualized education program for relatives of persons with borderline personality disorder (BPD). Family Connections, led by trained family members, is based on the strategies of standard Dialectical Behavior Therapy (DBT) & DBT for families. The program provides (a) current information & research on BPD, (b) coping skills, (c) family skills, & (d) opportunities to build a support network for family members. Forty-four participants representing 34 families completed the pre-, post-, & 6-month postbaseline self-report questionnaires. Analyses employing hierarchical linear modeling strategies showed significant reductions in grief & burden, & a significant increase in mastery from pre- to post-group assessment. Changes were maintained at 6 months post baseline. 1 Table, 19 References. Adapted from the source document.

BACKGROUND:
There is evidence that family support can benefit carers of stroke patients, but not the patients themselves.
OBJECTIVE:
To extend the follow up of a single blind randomised controlled trial of family support for stroke patients and carers to one year to ascertain whether there were any late effects of the intervention.
METHODS:
The study was a randomised controlled trial. Patients admitted to hospital with acute stroke who had a close carer were assigned to receive family support or normal care. Families were visited at home by a researcher 12 months after the stroke, and a series of questionnaires was administered to patient and carer.
RESULTS:
The benefits to carers mostly persisted, though they were no longer statistically significant because some patients were lost to follow up. There was no evidence of any effects on patients.
CONCLUSION:
Family support is effective for carers, but different approaches need to be considered to alleviate the psychosocial problems of stroke patients.

En flicka står under ett träd utanför tågstationen. Hennes mamma är inne och köper biljetter för att de ska resa bort. Flicka tittar på kajorna i trädet hon står under, tänker på saknad och minnen av pappa som är död. Hon tänker på vad de gjorde, vad hon minns av honom och hur det känns inuti att ha en pappa som är död. Hennes tankar vindlar över sidorna, från det ena till det andra, men saknade efter pappa går som en röd tråd genom boken. Stora mättade bilder illustrerar boken. Boken passar barn från 5 år.

Den här boken handlar om framgångsrika amerikanska och europeiska preventionsprogram. De har i utvärderingar visat sig minska ungdomars problembeteenden och främja barns sociala utveckling. I boken ges många exempel på välfungerande preventionsprogram som involverar familj, skola och närsamhälle. En bok för socialarbetare, psykologer och folkhälsoplanerare och andra med intresse för förebyggande arbete. Boken har tillkommit på initiativ av IMS, Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete.

Den här boken handlar om framgångsrika amerikanska och europeiska preventionsprogram. De har i utvärderingar visat sig minska ungdomars problembeteenden och främja barns sociala utveckling. I boken ges många exempel på välfungerande preventionsprogram som involverar familj, skola och närsamhälle. En bok för socialarbetare, psykologer och folkhälsoplanerare och andra med intresse för förebyggande arbete. Boken har tillkommit på initiativ av IMS, Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete.

I denna samanställning av befintlig forskning framkommer att några områden är mer studerade än andra. Ett antal studier har undersökt föräldraförmåga och föräldrakompetens. I dag vet man ganska väl vad som kan fungera och vad som kan brista i föräldrarnas förmåga att ta hand om sina barn. Resultat från olika studier visar att träning och utbildning kan förbättra föräldrarnas förmåga. En förutsättning för detta är dock att utbildningen är kontinuerlig såväl över tid som i kontakten med de professionella. Befintliga studier inkluderar oftare mödrar än fäder vilket innebär att det finns mer kunskap om mödrarna. Endast ett fåtal studier har undersökt fäderna och männen i kvinnornas liv.

Vidare finns det ett fåtal studier som fokuserar barnet i de familjer där föräldrarna har en utvecklingstörning. Den forskning som finns visar dock att barnen utgör en riskgrupp. Riskfaktorerna varierar delvis beroende på barnets ålder, men även beroende på om barnet har en utvecklingsstörning. Det rapporteras att det finns risk för att barnen försummas vilket kan ta sig uttryck i bristande omvårdnad, att barnen inte får näringsriktig kost, bristande säkerhet i hemmet och bristande hygien. Det finns även risk för att barnen utsätts för misshandel. Studier visar en ökad risk för att barn med utvecklingsstörning utsätts för misshandel och/eller sexuella övergrepp jämfört med andra barn, oavsett om föräldrarna har en utvecklingsstörning eller inte.

Det rapporteras att barn som har föräldrar med utvecklingsstörning kan ha svårigheter med språklig och kognitiv utveckling. Dessutom förekommer det att barnen har beteendeproblem och emotionella svårigheter och det är vanligare att barnen har psykiska svårigheter, framför allt depressioner, än andra barn. Förekomsten av svårigheter samt barnens utsatthet kan påverka barnens förmåga att senare i livet fungera som föräldrar.
Hur livet gestaltar sig för de barn som har vuxit upp med föräldrar som har en utvecklingstörning finns det liten kunskap om. I en dansk studie har forskarna funnit att kvinnorna lever ett mer utsatt liv än männen. I en studie från England finns det resultat som visar att de "vuxna barnen" som själva har en utvecklingsstörning har ett mer fungerande liv jämfört med de "vuxna barn" som är normalbegåvade.

Familjernas möten med det offentliga har studerats ur ett antal olika perspektiv, såväl barnens, föräldrarnas, närståendes som professionellas. I mötet mellan familj och professionella rapporteras att det är av stor betydelse att professionella är väl förtrogna med familjens behov, att de samordnar sina insatser, att det inte är för många inblandade och att man samverkar med familjen och tar hänsyn till familjemedlemmarnas behov.

När det gäller hälsobefrämjande faktorer i familjer där föräldrarna har en utvecklingsstörning finns det resultat som visar på betydelsen av såväl informella som formella nätverk. Forskare har funnit att det är olika karaktär på stödet från det formella respektive det informella nätverket. Det informella nätverket bidrar med praktisk hjälp i vardagslivet. Det formella nätverket bidrar med sakkunskap om viktiga funktioner i samhället, kunskap om interaktion mellan föräldrar och barn samt stöd för att föräldrarna skall utveckla sin kompetens.

Flertalet studier påpekar vikten av att kartlägga föräldrarnas och familjernas levnadsomständigheter för att kunna genomföra relevanta insatser. En rad olika mer eller mindre framgångsrika insatser som prövats i familjerna har rapporterats. Som framgångsfaktorer omnämns att stödet ska utformas efter barnens och föräldrarnas behov, att det är kontinuerligt och att det genomförs under en längre tid. För att insatser skall ge god effekt bör de vara anpassade till familjens omgivning, de bör vara prestationsbaserade och omfatta förebilder, praktisk feedback, beröm och belöningar. Forskare menar även att insatserna skall utformas så att det blir möjligt för föräldrar att utvecklas utifrån sina förutsättningar.

BACKGROUND AND AIMS: The aim of the one-year follow-up was to evaluate formal care and the situation of informal caregivers from a gender perspective. METHODS: The present study targeted elderly persons (n = 147) living in their own homes 12 months after acute stroke, 94 women and 53 men. The median age of the women was 81 years and the men 80 years. RESULTS: A statistically significant gender difference was seen in living conditions. Eighty percent of the women were living alone compared with 28% of the men (CI 48-56%). The informal care given far exceeded that provided by the community: 65% of these elderly people had some kind of informal care and 44% received formal care from the community. There was a gender difference in daily informal personal care, 24% of men and 16% of women (CI 2-18%), and in daily informal household assistance (CI 15-43%). Formal care was provided by the community significantly more frequently to women (56%) than men (23%) (CI 21-45%). The women more frequently had community-based help with house-cleaning (CI 23-39%) and they also more frequently received help with personal care (CI 1-10%). CONCLUSIONS: This study showed statistically significant gender differences in the use of informal and formal care. Elderly caregivers' situations must be given greater attention, since informal care to stroke survivors represents a far greater burden than the care that is provided by the community. Most of the caregivers were elderly women, and preventive intervention measures should be developed in order to enable them to manage their everyday lives.

The diagnosis of attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) is based on well defined criteria, which describe a number of symptoms. It is important to consider the context of the symptoms, in terms of the influence of the child's family and school. Although stimulant medications benefit selected children they may not benefit all children with symptoms of ADHD. The incidence of ADHD increases with social disadvantage. There is a potential danger of using stimulant medication alone to treat children with complex psychosocial problems, associated with social disadvantage, including Aboriginal children. We desperately need better training in the management of ADHD and better access to child psychiatrists.

A chronic disorder affects all members of the family in various ways. The aim of this study is to elucidate the next of kin's (N= 36) experiences when an adult family member has muscular dystrophy. The relationships were partner (36%, n= 14), parent (18%, n= 7), child (21%, n= 8), sibling (15%, n= 6), and other relative (3%, n= 1). Latent content analysis is employed and involves an interpretation of the interviewtext. The results showthe meaning of being close to a person with muscular dystrophy through the themes that emerged: exposure of the family; the span between obligation and love; being vigilant, protective, and supportive; and striving for an ordinary life. This study reveals a need for healthcare staff to understand the next of kin's narrated meaning of changes when a family member has a progressive disease.

A chronic disorder affects all members of the family in various ways. The aim of this study is to elucidate the next of kin's (N= 36) experiences when an adult family member has muscular dystrophy. The relationships were partner (36%, n= 14), parent (18%, n= 7), child (21%, n= 8), sibling (15%, n= 6), and other relative (3%, n= 1). Latent content analysis is employed and involves an interpretation of the interviewtext. The results showthe meaning of being close to a person with muscular dystrophy through the themes that emerged: exposure of the family; the span between obligation and love; being vigilant, protective, and supportive; and striving for an ordinary life. This study reveals a need for healthcare staff to understand the next of kin's narrated meaning of changes when a family member has a progressive disease.

En bok för barn som handlar om att leva med en förälder som har MS. Boken Benjamin ger föräldrar och barn möjlighet att läsa och diskutera tillsammans. Den berättar om hur det är att leva med en mamma som har MS och tar upp de många oförutsägbara sidorna av sjukdomen. Boken förklarar på ett enkelt sätt vad som händer med mamman och stöttar Benjamin känslomässigt. Detta skapar insikt och trygghet för Benjamin och han blir stolt över hur hans mamma övervinner de svårigheter hon ställs inför.

OBJECTIVE:
The objective of this study was to evaluate the strengths and weaknesses of a group support program and a home visiting program for family caregivers of stroke patients. It also examined the best fit between intervention variant and family caregiver and patient characteristics. van den Heuvel's previous effect study showed positive effects of the same intervention program, but unlike our present study differences between the two support variants could not be measured.
METHODS:
Of 257 family caregivers who were included and randomly assigned to an intervention variant or a control group, 127 family caregivers completed the intervention in either the group program or the home visiting program.
RESULTS:
Evaluation data showed that both intervention variants had been helpful and feasible, but home visit participants missed peer contact and follow-up contacts were missed in both intervention programs. In comparison to the home visiting program, the group program participants showed more benefit especially with respect to informational and emotional components. Caregivers' preference for type of intervention revealed that both types of intervention had its supporters. Those that preferred the group program could be clearly characterised: they were burdened, lived with a more psychologically handicapped relative, were using active coping strategies more frequently or lived in a region which is considered to be more sociable.
CONCLUSION:
The present study adds extensively to van den Heuvel's effect study with respect to discriminative aspects of group and home intervention programs and their respective benefits for specific family caregiver groups.
PRACTICE IMPLICATIONS:
In order to suitably match an intervention type with specific caregiver characteristics the intervention provider should utilize caregiver self-selection or undertake professional screening of caregiver burden. Telephone contacts should be offered in addition to the interventions.

Self-harm in adolescents is an increasingly recognized problem, and there is growing awareness of the important role schools and health services can play in detecting and supporting those at risk. By Their Own Young Hand explores the findings of the first large-scale survey of deliberate self-harm and suicidal thinking in adolescents in the UK, and draws out the implications for prevention strategies and mental health promotion.

Six thousand young people were asked about their experiences of self-harm, the coping methods they use, and their attitudes to the help and support available. The authors identify the risk and protective factors for self-harm, exploring why some adolescents with suicidal thoughts go on to harm themselves while others do not, what motivates some young people to seek help, and whether distressed teenagers feel they receive the support they need. By Their Own Young Hand offers practical advice on how schools can detect young people at risk, cope with the aftermath of self-harm or attempted suicide, and develop training programmes for teachers. It also examines the roles of self-help, telephone helplines, email counselling, and walk-in crisis centres.

Packed with adolescents' own personal accounts and perspectives, this accessible overview will be essential reading for teachers, social workers and mental health professionals.

Abstract
OBJECTIVE:
Although the death of a parent is one of the most significant stressors a child can experience, the psychiatric sequelae of parental death are not fully understood.
METHOD:
A total of 360 parent-bereaved children (ages 6-17) and their surviving parents were directly interviewed four times during the first 2 years following the death (at 2, 6, 13, and 25 months). Data collection occurred from 1989 to 1996. Psychiatric symptomatology was compared among the bereaved children, 110 depressed children, and 128 community control children and their informant parents. Additional analyses examined simple bereavement without other stressors versus complex bereavement with other stressors and anticipated versus unanticipated death.
RESULTS:
Bereavement following parental death is associated with increased psychiatric problems in the first 2 years after death. Bereaved children are, however, less impaired than children diagnosed with clinical depression. Higher family socioeconomic status and lower surviving parents' level of depressive symptoms are associated with better outcomes. Complex bereavement was associated with a worse course, but anticipation of the death was not.
CONCLUSIONS:
Childhood bereavement from parental death is a significant stressor. Children who experience depression in combination with parental depression or in the context of other family stressors are at the most risk of depression and overall psychopathology.

Clinical experience and research findings suggest that approaches to treatment that concomitantly increase the intensity of affective bonds and repair the inevitable disruptions of those bonds are the sine qua non of all effective psychotherapy. It is suggested here that this is especially true for substance abusers. It is further suggested that group psychotherapy can be an especially effective medium for providing the delivery of this crucial element of therapy if the proper paradigm for guiding treatment application is adapted. Attachment theory furnishes an especially effective theoretical formula for informing the way that group therapy should be applied if the full potential of treatment is to be maximized with substance abusers.

Clinical experience and research findings suggest that approaches to treatment that concomitantly increase the intensity of affective bonds and repair the inevitable disruptions of those bonds are the sine qua non of all effective psychotherapy. It is suggested here that this is especially true for substance abusers. It is further suggested that group psychotherapy can be an especially effective medium for providing the delivery of this crucial element of therapy if the proper paradigm for guiding treatment application is adapted. Attachment theory furnishes an especially effective theoretical formula for informing the way that group therapy should be applied if the full potential of treatment is to be maximized with substance abusers.

Clinical experience and research findings suggest that approaches to treatment that concomitantly increase the intensity of affective bonds and repair the inevitable disruptions of those bonds are the sine qua non of all effective psychotherapy. It is suggested here that this is especially true for substance abusers. It is further suggested that group psychotherapy can be an especially effective medium for providing the delivery of this crucial element of therapy if the proper paradigm for guiding treatment application is adapted. Attachment theory furnishes an especially effective theoretical formula for informing the way that group therapy should be applied if the full potential of treatment is to be maximized with substance abusers.

Bakgrund till studien är ett behov och ett intresse att belysa den situation och de dilemman
som föräldrar har att förhålla sig till då deras första barn har ett funktionshinder och de vill
ha fler barn. Mitt intresse väcktes i samband med att jag träffade nyblivna
förstagångsföräldrar till barn med funktionshinder i mitt arbete på en samtalsmottagning
för anhöriga. Syftet med undersökningen är att få vidgad kunskap om föräldrarnas tankar
och erfarenheter i samband med deras andra graviditet.
Studien bygger på intervjuer med föräldrar utifrån frågor om hur de tänkte kring beslutet
om ett barn till, om graviditeten, om möjligheterna till fosterdiagnostik, hur de upplevde
förlossningen och om hur det var att bli föräldrar igen.
Ur intervjumaterialet framstod ett flertal dilemman som föräldrarna hade att ta ställning
till. Dessa berörde existentiella och etiska frågor bl.a. kring människovärde och
funktionshinder och svåra beslut kring fosterdiagnostik och abort i början av processen.
Genom föräldrarnas berättelser går ett stråk av sorg och graviditeterna präglades av oro.
Oron tog sig olika utryck men för flera fanns den kvar länge trots att barnet bedömts som
friskt. Oron relaterade i hög grad till hur det första barnets funktionshinder uppkommit
och gestaltade sig.
Att få ett friskt barn var för alla intervjuade en stor glädje och en revolutionerande
erfarenhet. Den innebar först och främst vetskapen om att det kunde gå bra. Den innebar
också att deras identitet som föräldrar kunde stärkas och relationerna till omvärlden
normaliseras.
Ett kvarstående dilemma för föräldrarna idag är deras kamp att få det stöd de behöver för
att hinna och orka med sina barn och ändå leva så normalt som möjligt. Ett annat dilemma
som alla de intervjuade delar är hur de ska kunna ge det andra barnet möjlighet att
utvecklas fritt och normalt, samtidigt som de hoppas att det ska komma att känna ansvar
för sitt syskon.

Psychosocial adjustment in children of alcoholics (COAs; N=125) was examined before and at 3 follow-ups in the 15 months after their fathers entered alcoholism treatment. Before their fathers' treatment, COAs exhibited greater overall and clinical-level symptomatology than children from the demographically matched comparison sample, but they improved significantly following their fathers' treatment. Children of stably remitted fathers were similar to their demographic counterparts from the comparison sample and had fewer adjustment problems than children of relapsed fathers, even after accounting for children's baseline adjustment. Thus, COAs' adjustment improved when their fathers received treatment for alcoholism, and fathers' recovery from alcoholism was associated with clinically significant reductions in child problems.

This paper reports the results of the application of the opportunity costs and proxy good methods to determine a monetary value of informal care. We developed a survey in which we asked informal caregivers in The Netherlands to indicate the different types of time forgone (paid work, unpaid work and leisure) in order to be able to provide care. Moreover, we asked informal caregivers how much time they spent on a list of 16 informal care tasks during the week before the interview. Data were obtained from surveys in two different populations: informal caregivers and their care recipients with stroke and with rheumatoid arthritis (RA). A total of 218 care recipients with stroke and their primary informal caregivers completed a survey as well as 147 caregivers and their care recipients with RA. The measurement of care according to both methods is more problematic compared to the valuation. This is especially the case for the opportunity costs method and for the housework part in the proxy good method. More precise guidelines are necessary for the consistent application of both methods in order to ensure comparability of results and of economic evaluations of health care.

The process of language acquisition requires an individual to organize the world through a system of symbols and referents. For children with severe intellectual disabilities and language delays, the ability to link a symbol to its referent may be a difficult task. In addition to the intervention strategy, issues such as the visual complexity and iconicity of a symbol arise when deciding what to select as a medium to teach language. This study explored the ability of four pre-school age children with developmental and language delays to acquire the meanings of Blissymbols and lexigrams using an observational experiential language intervention. In production, all four of the participants demonstrated symbol-referent relationships, while in comprehension, three of the four participants demonstrated at least emerging symbol-referent relationships. Although the number of symbols learned across participants varied, there were no differences between the learning of arbitrary and comparatively iconic symbols. The participants' comprehension skills appeared to influence their performance.

One of the most common diseases occurring in old age groups is dementia. Caring for a relative with dementia poses many challenges for family caregivers and they bear the main responsibility for the persons with dementia living at home. The overall aim of this thesis, which consists of five community-based studies, was to explore experiences of burden and satisfaction among family caregivers (FC) looking after persons with dementia. Implicit in this aim was the assumption that the result of this research would support development of education programs for caregivers of individuals with dementia in the community. FC of persons with dementia living in either group living care or nursing home still expressed feelings of burden several years after relocation. The caregivers also reported insufficient information and support, and the grown-up children who are low-income earners are those who are affected most ? especially with regard to strain and disappointment. FC with a higher sense of coherence and fewer symptoms reported significantly less burden. Sense of coherence seems to modify the extent of burden reported among FCs, irrespectively of their health. Stressors as measured on the caregiver burden scale and satisfaction can co-exist and allow assessment of different aspects of the caregiver's situation. Psychosocial intervention with a clearly defined aim, which combines giving information and holding conversation groups, can have significant positive effects on the burden experienced by FCs of persons with dementia. The best effect of intervention on caregivers in a controlled study design was found early in the progression of dementia. These findings emphasize the importance of identifying FCs early in the caring process, to maximize their well-being.

One of the most common diseases occurring in old age groups is dementia. Caring for a relative with dementia poses many challenges for family caregivers and they bear the main responsibility for the persons with dementia living at home. The overall aim of this thesis, which consists of five community-based studies, was to explore experiences of burden and satisfaction among family caregivers (FC) looking after persons with dementia. Implicit in this aim was the assumption that the result of this research would support development of education programs for caregivers of individuals with dementia in the community. FC of persons with dementia living in either group living care or nursing home still expressed feelings of burden several years after relocation. The caregivers also reported insufficient information and support, and the grown-up children who are low-income earners are those who are affected most ? especially with regard to strain and disappointment. FC with a higher sense of coherence and fewer symptoms reported significantly less burden. Sense of coherence seems to modify the extent of burden reported among FCs, irrespectively of their health. Stressors as measured on the caregiver burden scale and satisfaction can co-exist and allow assessment of different aspects of the caregiver's situation. Psychosocial intervention with a clearly defined aim, which combines giving information and holding conversation groups, can have significant positive effects on the burden experienced by FCs of persons with dementia. The best effect of intervention on caregivers in a controlled study design was found early in the progression of dementia. These findings emphasize the importance of identifying FCs early in the caring process, to maximize their well-being.

Adolescent depression is a serious and common disorder. Though adolescent males are less likely to report depression than females, they have serious risks associated with the disorder, like suicide, future substance abuse, and illegal activity. Several gender differences have been observed among depressed adolescents and should be considered in assessment and treatment. Little efficacy research exists for family treatments of depression in adolescent males, though several approaches have been proposed. These approaches include Structural Family Therapy, Interpersonal Family Therapy, and Attachment-Based Family Therapy. These treatments have been found useful in clinical settings, but much more efficacy research is necessary. Adapted from the source document.

In 1990 we advanced the hypothesis that frightened and frightening (FR) parental behavior would prove to be linked to both unresolved (U) adult attachment status as identified in the Adult Attachment Interview and to infant disorganized/disoriented (D) attachment as assessed in the Ainsworth Strange Situation. Here, we present a coding system for identifying and scoring the intensity of the three primary forms of FR behavior (frightened, threatening, and dissociative) as well as three subsidiary forms. We review why each primary form may induce fear of the parent (the infant's primary "haven of safety"), placing the infant in a disorganizing approach-flight paradox. We suggest that, being linked to the parent's own unintegrated traumatic experiences (often loss or maltreatment), FR behaviors themselves are often guided by parental fright, and parallel the three "classic" mammalian responses to fright: flight, attack, and freezing behavior. Recent studies of U to FR, as well as FR to D relations are presented, including findings regarding AMBIANCE/FR+. Links between dissociation, FR, U, and D are explored. Parallel processing and working memory are discussed as they relate to these phenomena.

Hur upplever och hanterar vuxna personer med stora rörelsehinder sin situation och sig själva? Hur hanterar funktionshindrade sina kontakter med vårdbyråkratin och med allmänheten? Hur påverkas självbild och livssyn av att leva med stora rörelsehinder? Det bärande temat i Funktionshinder och strategival är en kritik av den medikalisering som beskriver och formar funktionshindrade människors tillvaro; sjukförklaringen, omyndigförklaringen samt dikotomin i starka och svaga. Boken vänder sig emot ett utbrett grundantagande om funktionshindrade människors tragedi och speglar både ett inifrån- och ett utifrånperspektiv så att både de läsare som lever med funktionshinder och de som möter funktionshindrade kan känna igen sig.
Boken vänder sig till universitets- och högskolestuderande inom beteendevetenskap, vård, medicin och sociala områden samt yrkesverksamma som kommer i kontakt med människor med omfattande funktionshinder. Den kan med stor behållning också läsas av personer med funktionshinder och deras anhöriga.

Objectives: For patients' entire families, it can be challenging to live with cancer during the palliative stage. However, a sense of coherence buffers stress and could help health professionals identify families that require support. Therefore, the short version of the Family Sense of Coherence Scale (FSOC-S) was translated, culturally adapted, and validated in a Swedish sample.Methods: Translation and cross-cultural adaptation of the FSOC-S into Swedish was conducted in accordance with the World Health Organization's Process for Translation and Adaptation of Research Instruments guidelines. Participants were recruited from two oncology clinics and two palliative centers in Sweden.Results: Content validity was supported by experts (n = 7), persons with cancer (n = 179), and family members (n = 165). Homogeneity among items was satisfactory for persons with cancer and family members (item-total correlations were 0.45‒0.70 and 0.55‒0.72, respectively) as well as internal consistency (ordinal alpha = 0.91 and 0.91, respectively). Factor analyses supported unidimensionality. FSOC-S correlated (rs > 0.3) with hope, anxiety, and symptoms of depression, which supported convergent validity. The test-retest reliability for items ranged between fair and good (kw = 0.37‒0.61).Significance Of Results: The FSOC-S has satisfactory measurement properties to assess family sense of coherence in persons with cancer and their family members. FSOC-S could be used to identify family members who experience low levels of perceived family sense of coherence which provides health care professionals with insight into families' needs and ability to live with cancer in the palliative stage.

Abstract:
Background: For a significant proportion of the older population, increasing age is associated with health problems and worsening health. Older family caregivers are largely responsible for care of next-of-kin living at home, which impacts their own physical and mental health both positively and negatively. However, evidence is insufficient regarding the health situation of older caregivers. The aim of this study was to investigate health-related quality of life (HRQoL) and pain, and their associations, among caregivers aged ≥60 years.Methods: The participants (n = 3444) were recruited from the Swedish National Study on Aging and Care-Blekinge and Good Aging in Skåne during 2001-2004. Participants aged ≥60 years were selected randomly and underwent cognitive tests, with demographic information obtained through questionnaires. The response rate was 60%. A predefined research protocol was used. HRQoL was measured with the Short-Form Health Survey, dimension mental health. Logistic regression models were used to investigate the associations between HRQoL and pain as well as control factors.Results: Family caregiving was reported by 395 (11.5%) of the participants, and 56.7% of the caregivers reported pain. Family caregivers reported lower pain intensity on the Visual Analogue Scale and were younger, on median, than non-caregivers. Irrespective of caregiver status, pain was associated with mental HRQoL. Concerns about personal health and financial status had the strongest associations with mental HRQOL in both groups, but the levels were higher among caregivers.Conclusion: Pain was one factor associated with low HRQoL regardless of family caregiver status and remained important when controlling for factors related to advanced age. This finding remained among family caregivers, though they reported lower pain intensity. Factors other than pain were shown to be important to mental HRQoL and should also be taken into consideration when discussing actions for family caregivers to maintain and improve health and HRQoL.Trial Registration Number: Not applicable.

Abstract:
Background: For a significant proportion of the older population, increasing age is associated with health problems and worsening health. Older family caregivers are largely responsible for care of next-of-kin living at home, which impacts their own physical and mental health both positively and negatively. However, evidence is insufficient regarding the health situation of older caregivers. The aim of this study was to investigate health-related quality of life (HRQoL) and pain, and their associations, among caregivers aged ≥60 years.Methods: The participants (n = 3444) were recruited from the Swedish National Study on Aging and Care-Blekinge and Good Aging in Skåne during 2001-2004. Participants aged ≥60 years were selected randomly and underwent cognitive tests, with demographic information obtained through questionnaires. The response rate was 60%. A predefined research protocol was used. HRQoL was measured with the Short-Form Health Survey, dimension mental health. Logistic regression models were used to investigate the associations between HRQoL and pain as well as control factors.Results: Family caregiving was reported by 395 (11.5%) of the participants, and 56.7% of the caregivers reported pain. Family caregivers reported lower pain intensity on the Visual Analogue Scale and were younger, on median, than non-caregivers. Irrespective of caregiver status, pain was associated with mental HRQoL. Concerns about personal health and financial status had the strongest associations with mental HRQOL in both groups, but the levels were higher among caregivers.Conclusion: Pain was one factor associated with low HRQoL regardless of family caregiver status and remained important when controlling for factors related to advanced age. This finding remained among family caregivers, though they reported lower pain intensity. Factors other than pain were shown to be important to mental HRQoL and should also be taken into consideration when discussing actions for family caregivers to maintain and improve health and HRQoL.Trial Registration Number: Not applicable.

Den 1 juli 2009 infördes en ändring i 5 kap. 10 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, som tydliggör att socialtjänsten ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en person med funktionsnedsättning. Anhörigstödet ska kännetecknas av individualisering, flexibilitet och kvalitet. Regionerna saknar motsvarande skyldighet, men hälso- och sjukvården har ett ansvar att identifiera och arbeta hälsofrämjande och förebyggande med personer eller grupper som riskerar att drabbas av ohälsa. Eftersom många anhöriga riskerar just detta har regeringen tidigare markerat att de omfattas av detta ansvar. Denna rapport redovisar ett regeringsuppdrag till Socialstyrelsen att lämna ett samlat underlag för en bred nationell strategi för anhöriga som vårdar eller stödjer närstående äldre personer. Syftet med den kommande strategin är att utifrån bästa tillgängliga kunskap bidra till att stöd till anhöriga som vårdar eller stödjer en närstående äldre är tillgängligt och utformat efter behov

Syftet med denna studie är att skapa en översikt
och en systematisk redovisning. Förhoppningen
är också att projektet utvecklas till att bli en
återkommande studie med jämnt intervall för
att på sikt bidra till större jämlikhet mellan
kommunerna och få en mer systematisk översikt.
Projektet syftar också till att inspirera kommuner
samt lyfta några exempel från kommunerna av
det som görs runt om i landet.
En sammanfattning av resultatet kommer att
finnas tillgängligt i en Excel-fil på Anhörigas
Riksförbunds hemsida, anhorigasriksforbund.se.
Excelfilen kan användas för att skaffa sig en
överblick av stöd till anhöriga och fördjupa sig
ytterligare i resultaten. Den kan också användas
i arbetet med att ta fram idéer om hur man
bygger upp och vidareutvecklar ett stöd till
anhöriga, som är tillgängligt för alla anhöriga
oavsett ålder och diagnos hos den närstående.

Avhandling

Abstract [sv]
När en förälder i en barnfamilj får en livshotande sjukdom förändras livet för allai familjen. Barn som lever i denna situation rapporterar att de upplever oro och skuld relaterat till förälderns sjukdom. Dessutom har barnen en ökad risk för psykisk ohälsa. Brist på kommunikation inom familjen om sjukdomen och ämnen relaterade till den, har visat sig ha en negativ påverkan på hälsan. Trots detta finns endast ett fåtal stödinterventioner utvärderade för barnfamiljer i palliativ vård, och ännu färre utvärderade utifrån barns erfarenheter. The Family Talk Intervention (FTI) är en familjecentrerad intervention, med barnen i fokus, som visat på positiva effekter gällande sjukdomsrelaterad information och ökad kommunikation för barnfamiljer inom psykiatrisk och somatisk vård. Det övergripande syftet med denna avhandling var att utforska barns erfarenheter av FTI och att leva med en svårt sjuk förälder som vårdas inom specialiserad palliativ hemsjukvård. Avhandlingen påvisar att de flesta barnen ville veta mer om sin förälders sjukdom. De yngre barnen rapporterade svårigheter både med att berätta om, och med att visa hur de själva mådde för någon i sin familj. De barn som deltog i FTI uppskattade strukturen och innehållet, de kände sig sedda, hörda och uppmärksammade under FTI, vilket skapade en känsla av tillit och trygghet.Alla barn blev lyssnade till och fick stöd att uttrycka både svårigheter och faktorer som kunde underlätta för dem. Under interventionen var det dock endast för ett fåtal barn som deras synpunkter och åsikter togs i beaktan, i enlighet med artikel 12 i barnkonventionen. De flesta barn rapporterade dock att FTI ökade kunskaperna om förälderns sjukdom och att det blev lättare att kommunicera med sina föräldrar. Genom sitt deltagande i FTI kunde barnen förbereda sig inför framtida sjukdomsrelaterade händelser, och hantering av konflikter underlättades.Resultatet visar att de behov barnen hade innan deltagande i FTI till stor del tillgodosågs under deltagandet. FTI innehar dock en struktur som ger föräldrarnas perspektiv större utrymme än barnens. Barnens perspektiv behöver således tas i beaktan i större utsträckning i syfte att det stöd som ges till dessa barn verkligen är till för dem. FTI tycks trots detta vara genomförbart och betydelsefullt för de barn som deltagit.

Despite the well‐known associations between local environment and health, few studies have focused on environment and healthcare utilisation, for instance healthcare seeking behaviour or adherence. This study was aimed at analysing housing type, behaviour based on perceived local outdoor safety, social support, informal caregiving, demographics, socioeconomics, and long‐term illness, and associations with health‐seeking and adherence behaviours at a population level. This study used data from the Swedish National Public Health Survey 2004–2014, an annually repeated, large sample, cross‐sectional, population‐based survey study. In all, questionnaires from 100,433 individuals were returned by post, making the response rate 52.9% (100,433/190,000). Descriptive statistics and multiple logistic regressions were used to investigate associations between explanatory variables and the outcomes of refraining from seeking care and non‐adherence behaviour. Living in rented apartment, lodger, a dorm or other was associated with reporting refraining from seeking care (adjusted OR 1.16, 95% CI 1.00–1.22), and non‐adherence (adjusted OR 1.22; 95% CI 1.13–1.31). Refraining from going out due to a perceived unsafe neighbourhood was associated with refraining from seeking care (adjusted OR 1.59, 95% CI 1.51–1.67) and non‐adherence (adjusted OR 1.26, 95% CI 1.17–1.36). Social support and status as an informal caregiver was associated with higher odds of refraining from seeking medical care and non‐adherence. This study suggests that living in rental housing, refraining from going out due to neighbourhood safety concerns, lack of social support or informal caregiver status are associated with lower health‐seeking behaviour and non‐adherence to prescribed medication.

Abstract
This study explores care practices of older people outside formal care and without appealing to predefined relationships. We conducted interviews with 30 independent‐living men and women aged 67–93 in three municipalities in Sweden. The interviews explored how they cared for themselves and other older people who were not family. Interviews were conducted between December 2017 and May 2018 and later transcribed and analysed using grounded theory. Our paper presents one of the first studies on informal care practices among older people that looks beyond the definition of formal care to understand how such care complements formal care services. The findings show that older people participate in several care arrangements to care for themselves as well as for others. The arrangements feature different types of mutuality and include distant relations to other older people and larger more or less formalised groups. The findings highlight the importance of looking beyond conceptualisations of care based on understandings of formal care and specific relationships as a frame for understanding informal care. To promote older people's health by cultivating and supporting older people's care for themselves and others, research and healthcare practitioners need to explore and acknowledge the significance and complexity of older people's everyday care practices.

Abstract:
Exploring the specific field of care robot orientation generates many questions regarding the meaning, content and how it should be conducted. The issue is important due to the general digitalisation and implementation of welfare technology and care robots. The aim of the study was to explore perceptions of care robot orientation from the potential users' perspective. Data were collected by focus group interviews in Finland, Germany and Sweden. In all three countries, potential user groups were represented: older adults, relatives, professional caregivers and care service managers. A qualitative descriptive method was used for analysing data. The data revealed three aspects of care robot orientation: (1) What care robot orientation is, (2) Who needs it and by Whom it should be given and (3) How it should be performed. The need for care robot orientation is general in society. In the absence of knowledge about care robots, it is nearly impossible to know what to ask for or actually seek information about. Therefore, care robot orientation must be founded on agile implementation planning for care robots, with a firm basis in trustworthy knowledge and information and respecting individuals' wishes. This also gives rise to an ethical challenge when care robots are offered to people having reduced decision-making ability (dementia, cognitive impairment), along with the issue of who then should make the decision. The mapping of the What, Who/Whom and How aspects of care robot orientation offers a foundation for the creation of orientation models, which might facilitate structured and goal-oriented care robot orientation strategies.

Abstract
Background: Information and communication technology (ICT)-based solutions have the potential to support informal caregivers in home care delivery. However, there are many challenges to the deployment of these solutions.

Objective: The aim of this study was to review literature to explore the challenges of the deployment of ICT-based support solutions for informal caregivers and provide relevant recommendations on how to overcome these challenges.

Methods: A scoping review methodology was used following the Arksey and O'Malley methodological framework to map the relevant literature. A search was conducted using PubMed, IEEE library, and Scopus. Publication screening and scrutiny were conducted following inclusion criteria based on inductive thematic analysis to gain insight into patterns of challenges rising from deploying ICT-based support solutions for informal caregivers. The analysis took place through an iterative process of combining, categorizing, summarizing, and comparing information across studies. Through this iterative process, relevant information was identified and coded under emergent broader themes as they pertain to each of the research questions.

Results: The analysis identified 18 common challenges using a coding scheme grouping them under four thematic categories: technology-related, organizational, socioeconomic, and ethical challenges. These range from specific challenges related to the technological component of the ICT-based service such as design and usability of technology, to organizational challenges such as fragmentation of support solutions to socioeconomic challenges such as funding of technology and sustainability of solutions to ethical challenges around autonomy and privacy of data. For each identified challenge, recommendations were created on how to overcome it. The recommendations from this study can provide guidance for the deployment of ICT-based support solutions for informal caregivers.

Conclusions: Despite a growing interest in the potential offered by ICT solutions for informal caregiving, diverse and overlapping challenges to their deployment still remain. Designers for ICTs for informal caregivers should follow participatory design and involve older informal caregivers in the design process as much as possible. A collaboration between designers and academic researchers is also needed to ensure ICT solutions are designed with the current empirical evidence in mind. Taking actions to build the digital skills of informal caregivers early in the caregiving process is crucial for optimal use of available ICT solutions. Moreover, the lack of awareness of the potential added-value and trust toward ICT-based support solutions requires strategies to raise awareness among all stakeholders-including policy makers, health care professionals, informal caregivers, and care recipients-about support opportunities offered by ICT. On the macro-level, policies to fund ICT solutions that have been shown to be effective at supporting and improving informal caregiver health outcomes via subsidies or other incentives should be considered.

Camilla Öhmans gripande berättelse om sin mamma som insjuknade och avled i en avancerad form av demenssjukdom som heter Frontallobsdemens. Boken är ärligt skriven om egna livserfarenheter och beskriver dem olika händelseförlopp och stadier i sjukdomen, bemötandet inom vården samt ger anhöriga konkreta råd på vägen. Som läsare kommer du även få ta del av guldkornen i en familjs historia om en stark kärlek, hyllningen till livet, föräldraskap och om envisheten att fortsätta kämpa fastän livet visar oss sin hårdaste sida.
Denna ljudbok är skapad för att hjälpa andra anhöriga som lever nära en person som är sjuk i en demenssjukdom men även för dem som önskar få en bättre förståelse om sjukdomen som sådan. Det är viktigt att belysa hur dessa personer med denna form av sjukdom och dess anhöriga bemöts av samhället idag. Det är dags att våga börja prata öppet om dessa sjukdomar för att påverka situationen med att se till att de demenssjuka ska få en bra vård, men även att dem anhöriga ska erhålla rätt stöd då livet för dem dagligen består av olika utmaningar och andra påfrestningar som riskerar dem själva att bli sjuka.

Avhandling

Each year in Sweden, approximately 6,900 children will have a parent diagnosed with cancer. Of all the children in Sweden born between 1990–1992, 5.6% have a parent with cancer and 1.1% of them have already had a parent die from cancer. Bereavement support is an important component in palliative care, which aims to alleviate the physical, psychological, and spiritual suffering of patients and their family members. Several, but not all families participating in the studies in this thesis came from a palliative care setting. Earlier research has shown that parentally bereaved children often experience psychological problems, physical problems, reduced self-esteem, difficulties communicating,school and behavioral problems, and/or complicated grief, with approximately 10% of parentally bereaved children experiencing some type of clinically significant psychological difficulty. Moreover, a child's response to a parent's death is often mediated by how their surviving parent responds to the loss. Still, support for bereaved children and families is limited in Sweden. The overall aim of this research project was to explore and describe psychological health, grief, and family communication among parentally bereaved children and surviving parents and to develop and evaluate a supportive family intervention. Four studies were conducted including an interview study exploring family communication in parentally bereaved families, a questionnaire study examining associations between family communication and psychological health in parentally bereaved children and adolescents, and the adaptation and evaluation of the Grief and Communication Family Support Intervention. Results from these four studies indicated that communication may be an important factor for adjustment following the death of a parent. Specifically, communication in some parentally bereaved families may involve conflict, which may in turn affect child and adolescent psychological health. Results from testing the Grief and Communication Family Support Intervention indicate that it may improve family communication and relationships. Testing the Grief and Communication Family Support Intervention with larger, more diverse samples is necessary to confirm these results. The results imply that helping families find ways to adjust and adapt in healthy ways following the death of a parent, potentially through the Grief and Communication Family Support Intervention, is likely to improve psychological health and communication among bereaved family members.

Each year in Sweden, approximately 6,900 children will have a parent diagnosed with cancer. Of all the children in Sweden born between 1990–1992, 5.6% have a parent with cancer and 1.1% of them have already had a parent die from cancer. Bereavement support is an important component in palliative care, which aims to alleviate the physical, psychological, and spiritual suffering of patients and their family members. Several, but not all families participating in the studies in this thesis came from a palliative care setting. Earlier research has shown that parentally bereaved children often experience psychological problems, physical problems, reduced self-esteem, difficulties communicating,school and behavioral problems, and/or complicated grief, with approximately 10% of parentally bereaved children experiencing some type of clinically significant psychological difficulty. Moreover, a child's response to a parent's death is often mediated by how their surviving parent responds to the loss. Still, support for bereaved children and families is limited in Sweden. The overall aim of this research project was to explore and describe psychological health, grief, and family communication among parentally bereaved children and surviving parents and to develop and evaluate a supportive family intervention. Four studies were conducted including an interview study exploring family communication in parentally bereaved families, a questionnaire study examining associations between family communication and psychological health in parentally bereaved children and adolescents, and the adaptation and evaluation of the Grief and Communication Family Support Intervention. Results from these four studies indicated that communication may be an important factor for adjustment following the death of a parent. Specifically, communication in some parentally bereaved families may involve conflict, which may in turn affect child and adolescent psychological health. Results from testing the Grief and Communication Family Support Intervention indicate that it may improve family communication and relationships. Testing the Grief and Communication Family Support Intervention with larger, more diverse samples is necessary to confirm these results. The results imply that helping families find ways to adjust and adapt in healthy ways following the death of a parent, potentially through the Grief and Communication Family Support Intervention, is likely to improve psychological health and communication among bereaved family members.

Abstract

The impact that providing care to ageing parents has on adult children's lives may depend on the long-term care (LTC) context. A common approach to test this is to compare whether the impact of care-giving varies between countries with different LTC coverage. However, this approach leaves considerable room for omitted variable bias. We use individual fixed-effects analyses to reduce bias in the estimates of the effects of informal care-giving on quality of life, and combine this with a difference-in-difference approach to reduce bias in the estimated moderating impact of LTC coverage on these effects. We draw on longitudinal data for Sweden and Denmark from the Survey of Health, Ageing and Retirement in Europe (SHARE) collected between 2004 and 2015. Both countries traditionally had generous LTC coverage, but cutbacks were implemented at the end of the 20th century in Sweden and more recently in Denmark. We use this country difference in the timing of the cutbacks to shed light on effects of LTC coverage on the impact care-giving has on quality of life. Our analyses show that care-giving was more detrimental for quality of life in Sweden than in Denmark, and this difference weakened significantly when LTC coverage was reduced in Denmark, but not in Sweden. This suggests that LTC coverage shapes the impact of care-giving on quality of life

Background: Most people with dementia live in their own homes, often together with their partners, who become informal caregivers. Relationship quality and sense of couplehood can be threatened as a result of the transition from a mutually interdependent relationship to a caregiver-care-receiver relationship. This, in turn, may lead to many negative consequences for both partners. Support provided for couples is often divided into different types for the person with dementia and for the partner without dementia and lacks couple-based support that targets the relationship, resources and the couple's everyday life together. Aim: The overall aim of this thesis is to explore couple-centred interventions in dementia and to develop and test a salutogenic, resource-oriented and couple-based intervention among couples in which one partner has dementia living at home. Methods and findings: This thesis comprises three parts: The first part Exploring involves two linked reviews, one narrative review (study I A) and one scoping review (study I B) that aim to identify and describe what previous couple-centred interventions comprised and why they were conducted. The results of the reviews revealed a knowledge gap in and a need for easily accessible support that targets couple relationships, resources and everyday life. The second part Developing (study II) refers to the development of an easily accessible resource-oriented couple-management intervention. The first step was to identify priority topics for such an intervention through a co-researcher process with couples living with dementia. This included a comprehensive literature review, interviews with couples in which one partner has dementia, and consultation meetings with expert groups of people with dementia and partners in both Sweden and the UK. The co-researcher process and the expert meetings informed four main themes with corresponding sub-themes that couples with dementia considered as important to their wellbeing in their everyday lives: (1) Home and Neighbourhood, (2) Meaningful Activities and Relationships, (3) Approach and Empowerment, and (4) Couplehood. The themes were further developed and integrated into the multimedia application DemPower, which was developed for the delivery of the intervention. The third part Testing and Evaluating describes a feasibility study (study III) in which the DemPower application was tested for feasibility and acceptability among couples in Sweden and the UK. The results of the feasibility study indicated that the DemPower intervention was feasible and acceptable among couples in which one partner has dementia living at home. The testing and evaluating part also comprise a qualitative study (study IV) that explores the experiences of engaging with DemPower together as a couple living with dementia in Sweden. The findings resulted in the three themes: (1) Growth of the relationship, (2) We are not alone, and (3) Positive approach, which the couples appreciated and associated with the resource-oriented and salutogenic approach of DemPower. The overall findings of the thesis are presented in a concluding synthesis at the end of the thesis. The concluding synthesis, focused on "Meaningfulness", "Empowering health promotion", "Normalization" and "Transitions and couplehood", represents the core findings of this thesis

Avhandling
Svenska

The aim of this thesis was to explore existential loneliness from the perspective of significant others, to contrast their perceptions with frail older people's experiences and to describe significant others' and family care advisors' views on existential support. This thesis is part of a larger research project about existential loneliness among frail older people, the LONE study. The thesis embraces three qualitative and one quantitative study. A total of 29 significant others, 15 frail older people and 120 family care advisors participated in the studies. The significant others were husbands, wives, daughters, sons, other relatives and friends to frail older people. The concept 'frail older people' was defined as older persons (≥ 75 years old) dependent on long-term health- or social care. The qualitative studies were based on multistage focus-group interviews (study I) and individual interviews (studies II and III). The quantitative study (IV) had a cross-sectional design and was based on a questionnaire specifically developed for the current study. Different methods to analyse data were used; hermeneutics (study I), content analysis (study II), a case study with thematic analysis (study III) and descriptive statistics (study IV). Findings from the four studies show that existential loneliness emerges when: 1) Longing for, but also striving for, a deeper feeling of connectedness, 2) Being in, but also enduring, an unwanted separation, and 3) Not finding, but still trying to recreate meaning. This thesis also shows that existential loneliness is often experienced in so-called limit situations in life and arises in difficult choices related to close relationships, in connection with experiences of meaninglessness and in the absence of connection to something or someone. The results show that existential loneliness emerges in the process of balancing between what was and what is to come in the unknown future. Significant others navigate themselves, and sometimes together with the older person, through an unfamiliar existence that makes them feel ambivalent about the de-cisions they have previously made and the decisions they need to make in the future, while also doubting the meaning in their current situation. Existential support should mainly focus on transition phases and on relational aspects. Person-centredness can be a way to make the existential needs of significant others and older people visible and to provide support based on their needs.

Familjebaserad behandling är den standardbehandling som används för barn och ungdomar som lider av anorexia nervosa. Det är också den behandlingsform som ger bäst evidensbaserade resultat. Men att hjälpa ett barn som insjuknat i anorexia kräver mycket av föräldrar och familj och det är svårt att förutse hur intensiv den familjebaserade behandlingen är. I den här handboken får läsaren hjälp att förstå sjukdomen. Boken är praktiskt inriktad och författaren redogör för alla aspekter av behandlingen. Här beskrivs hinder och anorektiska beteenden som motverkar tillfrisknandet men författaren ger också tydliga verktyg för att lösa olika situationer. Familjebaserad behandling är en värdefull resurs för föräldrar som ska påbörja eller redan deltar i en familjebaserad behandling. Boken är också ett ovärderligt verktyg för vårdteam som ska vägleda familjer.

Boken handlar om min tid som demensanhörig. Den innehåller också råd och tips till anhöriga samt egna skrivna dikter. Mer information om boken finns på min bokblogg www.vingpenna.blogspot.se.

Första upplagan 2009, nytryck 2020

Sammanfattning
Denna rapport undersöker hur vuxna barns arbetsutbud och hälsa påverkas av att ha en åldrande förälder i behov av omvårdnad. I uppsatsen undersöks det ökade omvårdnadsbehovet dels under föräldrars sista år i livet och dels som följd av en stroke. Effekten av att ha en åldrande förälder med förhöjt omvårdnadsbehov studeras genom att jämföra söners och döttrars sysselsättning, inkomst och hälsa före och efter det att föräldern dör respektive får en stroke. Studien visar att sysselsättning och inkomst sjunker något under förälderns sista år i livet, men att effekten är störst under det år, och året efter, förälderns död. Det finns också tecken på att döttrars sjukskrivning ökar det år föräldern avlider. Däremot påverkas inte sysselsättning och inkomst bland vuxna barn till föräldrar som drabbas av stroke. Det finns heller inga tydliga könsskillnader i effekterna. Sammantaget tyder resultaten på förälderns omsorgsbehov har en begränsad påverkan på vuxna söners och döttrars arbetsutbud.

Abstract

Family caregivers of patients with severe illness and in need for a palliative care approach, face numerous challenges and report having insufficient preparedness for the caregiver role as well as a need for information and psychosocial support. Preparing to care for a severely ill family members also means becoming aware of death. Feelings of being prepared are associated with positive aspects and regarded protective against negative health consequences. The study adheres to the SPIRIT-guidelines (Supplementary 1), uses a pre-post design and include a web-based intervention. Inclusion criteria are; being a family caregiver of a patient with severe illness and in need of a palliative care approach. The intervention which aims to increase preparedness for caregiving and death is grounded in theory, research and clinical experience. The topics cover: medical issues, symptoms and symptom relief; communication within the couple, how to spend the time before death, being a caregiver, planning for the moment of death and; considerations of the future. The intervention is presented through videos and informative texts. The website also holds an online peer-support discussion forum. Study aims are to: evaluate feasibility in terms of framework, content, usage and partners' experiences; explore how the use of the website, influences family caregivers' preparedness for caregiving and death; explore how the use of the website influences family caregivers' knowledge about medical issues, their communication with the patient and their considerations of the future; and to investigate how the family caregivers' preparedness for caregiving and death influences their physical and psychological health and quality of life 1 year after the patient's death. Data will be collected through qualitative interviews and a study-specific questionnaire at four time-points. This project will provide information about whether support via a website has the potential to increase preparedness for caregiving and death and thereby decrease negative health consequences for family caregivers of patients affected by severe illness. It will provide new knowledge about intervention development, delivery, and evaluation in a palliative care context. Identification of factors before death and their association with family caregivers' preparedness and long-term health may change future clinical work.

Abstract [en]
Providing unpaid informal care to someone who is ill or disabled is a common experience in later life. While a supportive and potentially rewarding role, informal care can become a time and emotionally demanding activity, which may hinder older adults' quality of life. In a context of rising demand for informal carers, we investigated how caregiving states and transitions are linked to overall levels and changes in quality of life, and how the relationship varies according to care intensity and burden. We used fixed effects and change analyses to examine six-wave panel data (2008–2018) from the Swedish Longitudinal Occupational Survey of Health (SLOSH, n = 5076; ages 50–74). The CASP-19 scale is used to assess both positive and negative aspects of older adults' quality of life. Caregiving was related with lower levels of quality of life in a graded manner, with those providing more weekly hours and reporting greater burden experiencing larger declines. Two-year transitions corresponding to starting, ceasing and continuing care provision were associated with lower levels of quality of life, compared to continuously not caregiving. Starting and ceasing caregiving were associated with negative and positive changes in quality of life score, respectively, suggesting that cessation of care leads to improvements despite persistent lower overall levels of quality of life. Measures to reduce care burden or time spent providing informal care are likely to improve the quality of life of older people.

Anhöriga och andra närståendes informella insatser utgör en stor del av de samlade insatserna hos äldre personer. Resultat från olika undersökningar tyder på att de närståendes insatser är 2-3 gånger så omfattande som den formella vården och omsorgen i det ordinära boendet (i Sverige i huvudsak som hemtjänst) och hos demenssjuka personer är de närståendes insatser än mer omfattande.
Från SNAC projektet har tidigare en vetenskaplig artikel publicerats som analyserar s k baslinjedata från perioden 2001-2003. Förutom att bekräfta att de närståendes insatser är mycket mer omfattande än hemtjänstens, så visades också att det finns risk att felskatta omfattningen om inte befolkningsbaserade data (t ex SNAC) används. Resultatet visade också att närståendes insatser till personer med demenssjukdom också var mer omfattande jämfört med ej demenssjuka.

Socialdepartementet gav SNAC i uppdrag att följa upp resultatet från den studien och
analysera tidstrender i samspelet mellan informell och formell vård hos personer äldre än 80 år i ordinärt boende, med eller utan kognitiv funktionsnedsättning, i SNAC-projektet, något som resulterat i denna rapport.

Abstract
Introduction: Children are impacted when parents are ill. This systematic review gives an overview of the current state of research and extracts what children and parents found helpful in the interventions aimed at informing children of their parent's illness.

Methods: This review was registered with PROSPERO and conducted in accordance with PRISMA guidelines. Five health and social science databases were searched from inception to November 2019 to identify original, peer-reviewed articles in English describing effective interventions. The authors selected and reviewed the studies independently, and any inconsistencies were resolved by discussion in face-to-face meetings and emails. A descriptive synthesis of evidence-based concepts from quantitative and qualitative studies was conducted.

Results: A total of 13 892 titles and 144 full-text articles were reviewed with 32 selected for final inclusion, 21 quantitative, 11 qualitative and no mixed-method studies published from 1993 to November 2019. Most of the research was conducted in mental health, including substance abuse (n = 22), but also in cancer care (n = 6) and HIV care (n = 4). Most studies using quantitative method showed a small to moderately positive statistically significant intervention effect on the child's level of internalized symptoms. Content analysis of the results of studies employing qualitative methodology resulted in four concepts important to both children and parents in interventions (increased knowledge, more open communication, new coping strategies and changed feelings) and three additional concepts important to parents (observed changes in their children's behavior, the parent's increased understanding of their own child and the relief of respite).

Conclusions: In the literature there is evidence of mild to moderate positive effects on the child's level of internalized symptoms as well as concepts important to children and parent's worth noting when trying to bridge the still existing knowledge gaps. In further efforts the challenges of implementation as well as adaptation to differing clinical and personal situations appear key to address.

"Jag drömmer om att jag pratar för oss båda och vi lyssnar tillsammans på det jag berättar. Då ser jag honom le, skratta och gestikulera för att visa sina känslor. Hade jag kunnat göra honom lyckligare, gladare och tryggare? Eller, var han kanske lycklig, och inom sig tacksam, att jag fanns där hela tiden? Vilka av hans handlingar var egentligen hans, och vilka var ett resultat av sjukdom?"

Innan man vet är en finstämd skildring av en kvinnas dilemma i kärlek och i sorg. I denna självbiografiska berättelse får vi följa Elisabet O Klint genom dagboksanteckningar som gestaltar livet såsom det tedde sig. I hopp om att förstå, och förbättra. Gripande åskådliggör hon den livssituation som uppstod när hennes man drabbades av ALS och frontallobsdemens, två livshotande sjukdomar utan botemedel.

Denna prosasamling föddes ur mitt behov av tröst.

Mitt behov av att sätta ord på mina känslor utifrån min vuxnes sons missbruk.

Orden tröstar mig och jag hoppas att mina ord även ska ge dig tröst.

Med dessa ord vill jag att du ska förstå att du som anhörig inte är ensam och det finns inget rätt eller fel i hur vi känner och vad vi känner.

Din anhöriges missbruk handlar inte om dig. Även om det såklart påverkar dig och det vi anhöriga måste göra för att leva ett anständigt liv är att förhålla oss till detta, att hitta strategier som funkar för oss.

Vi kommer använda olika strategier men Du har rätt att leva ditt liv som du önskar, du har rätt att inneha huvudrollen i ditt liv.

Denna prosasamling hjälper inte min son ur sitt missbruk men den hjälper mig att andas.

Abstract
This study explores experiences of mothers in Sweden who care for their adult children suffering from severe mental illness. Using 15 interviews with mothers from 40 to 80 years old, the article examines how predominant professional knowledge and sanism constructs the mothers and their children as deviant and what counterstrategies the mothers develop as a response to these experiences of discrimination. The findings show that the mothers' experiences are characterized by endless confrontations with negative attitudes and comments that have forced them to go through painful and prolonged processes of self-accusations for not having given enough love, care, support and help in different stages of their children's life. But the mothers' experiences also reveal important aspects of changes over the life span. As the mothers are ageing, the relationship between them and their children becomes more reciprocal and the ill child may even take the role as family carer.

För personer med flerfunktionsnedsättning är livet ofta skört och anhöriga tvingas förhålla sig till tankar om döden på ett mer påtagligt sätt än de flesta andra. I denna skrift har vi på Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) samlat berättelser från familjer, yrkesverksamma och specialister med olika erfarenheter avseende detta ämne och sammanställt det i fem kapitel. Nka är ett nationellt kunskapscentrum för anhörigfrågor och anhörigstöd, vars huvudsakliga uppgift är att vara ett expertstöd till kommuner, regioner och enskilda utförare. I uppdraget ingår också att ge kunskapsstöd direkt till föräldrar och andra anhöriga till personer med flerfunktionsnedsättning. Verksamheten startade i januari 2008 och bedrivs på uppdrag av Socialdepartementet via Socialstyrelsen.
Vi hoppas att berättelserna ska bidra till att samtal om livet och döden för personer med flerfunktionsnedsättning ska få en mer naturlig plats inom familjen och dess omgivning, samt i mötet med vården, omsorgen och det övriga samhället.

Boken ingår som en del i ett Arvsfondsprojekt som genomförs av Bräcke Diakoni tillsammans med patientföreningarna SÖF, Svenska Ödemförbundet, LymfS, Lymf- och lipödemföreningen i Stockholms län samt NKA, Nationellt kompetenscentrum för anhöriga.

Förhoppningen med projektet är att behandling av lipödem ska bli erkänd som en rättighet när diagnosen är ställd för den enskilda kvinnan. Då behövs kunskap överallt i vården och den plattform som också framställs i projektet kommer att finnas kvar som en kunskapskälla både för personal som vill erbjuda behandling samt för anhöriga och kvinnor som själva har lipödem.

Lack of conceptual clarity and measurement methods have led to underdeveloped efforts to measure experience of participation in care by next of kin to older people in nursing homes. OBJECTIVE: We sought to assess the measurement properties of items aimed at operationalizing participation in care by next of kin, applied in nursing homes. METHODS: A total of 37 items operationalizing participation were administered via a questionnaire to 364 next of kin of older people in nursing homes. Measurement properties were tested with factor analysis and Rasch model analysis. RESULTS: The response rate to the questionnaire was 81% (n = 260). Missing responses per item varied between <0.5% and 10%. The 37 items were found to be two-dimensional, and 19 were deleted based on conceptual reasoning and Rasch model analysis. One dimension measured communication and trust (nine items, reliability 0.87) while the other measured collaboration in care (nine items, reliability 0.91). Items successfully operationalized a quantitative continuum from lower to higher degrees of participation, and were found to generally fit well with the Rasch model requirements, without disordered thresholds or differential item functioning. Total scores could be calculated based on the bifactor subscale structure (reliability 0.92). Older people (≥ 65 years) reported a higher degree of communication and trust and bifactor total scores than younger people (p < 0.05 in both cases). People with a specific contact person experienced a higher degree of participation in the two subscales and the bifactor total score (p < 0.05 in all three instances). CONCLUSION: Psychometric properties revealed satisfactory support for use, in nursing home settings, of the self-reported Next of Kin Participation in Care questionnaire, with a bifactor structure. Additional research is needed to evaluate the effectiveness of the scales' abilities to identify changes after intervention.

Flera tusen barn befinner sig varje år
på ett skyddat boende med sin mamma,
på flykt undan det livsfarliga våldet
hemma. Hur påverkas barnets liv av
våldet och av att tvingas bryta upp från
sin vardag? I den här rapporten lyfts
barns egna röster och erfarenheter,
tillsammans med aktuell kunskap.
Rapporten visar hur barns behov och
rättigheter många gånger blir sekundära
när barnet i praktiken blir medföljande
till sin mamma. Det blir tydligt att
rättssäkerheten måste stärkas för barn
som utsätts för våld i hemmet.

Sorg efter ett dödsfall är en mångfacetterad process. Det finns mycket som kan inverka på sorgens process och behovet av stöd som den sörjande kan behöva. Boken har ett psykosocialt per­s­pektiv på sorgeprocessen och beskriver olika omständigheter och faktorer som kan påverka den som sörjer.
Boken vänder sig till den som i sitt arbete möter sörjande, som vill lära sig mer om sorg och till den som har någon som sörjer i sin omgivning. Kanske kan den som själv är i en sorgeprocess känna igen sig i bokens beskrivningar av sorg.

Tillsammans med 30 andra kvinnor, i olika åldrar, har jag skrivit om hur det är att förlora en mamma. En viktig bok som jag är stolt att vara en del av. "När mammor dör växer det sly överallt" skriver Göran Tunström. Men det behöver inte bli ensamt. Det vill vi förmedla. För mig är det även en hyllning till min mamma Kerstin

Abstract
To meet children's needs for information and support when a parent has a mental illness, Beardslee's family intervention was implemented in Swedish psychosis care. The present study aimed to gain understanding of how parents' with psychosis and their children experienced having taken part in Beardslee's family intervention. The study followed COREQ guidelines. Semi‐structured interviews were conducted with 15 participants (8 parents with psychosis and 7 children) who had participated in the family intervention. Data were analysed with content analysis. Results showed that the parents perceived that the intervention had contributed to improved illness knowledge, communication, and understanding in the family. They also appreciated receiving support in finding an age‐adapted way of explaining their illness, but asked for structured follow‐ups in order to maintain communication. However, comparing parents' and children's interviews led to discrepancies in perceptions of the overall benefits of the intervention. In conclusion, parents with psychosis need continual support in talking to their children about their illness. Furthermore, discrepancies between parents' and children's interviews show the importance of multi‐perspective data collection when studying intervention effects