Bibliotek

En av de viktigaste riskfaktorerna för våldsbrottslighet är tidiga beteendeproblem. Barn som är okoncentrerade och bråkiga riskerar i högre utsträckning att misslyckas inlärningsmässigt och få kamratproblem. Det ökar i sin tur risken för mer allvarliga former av antisociala aktiviteter som alkohol- och drogmissbruk, kriminalitet samt psykisk ohälsa. Det finns alltså påtagliga fördelar med att så tidigt som möjligt försöka hjälpa barn som ofta bråkar och bryter mot normer. Föräldraträning är den bästa metoden för att minska dessa problem hos barn. Ingen annan metod har bättre forskningsstöd. I denna rapport undersöks om det i Sverige utvecklade föräldraträningsprogrammet Komet kan hjälpa föräldrar att bättre hantera beteendeproblem hos det egna barnet. Utvärderingen omfattar Komet i ordinarie verksamhet och har genomförts i form av en randomiserad kontrollerad studie med 159 föräldrar till barn i åldrarna tre till tio år som av föräldrarna bedömdes vara bråkiga och trotsiga. Familjerna lottades till ett av tre alternativ: den ordinarie versionen av Komet, en kortversion av Komet samt en grupp som fick vänta en termin på behandling (väntelista). Data samlades in före interventionernas start samt efter fyra respektive tio månader. Den sista mätningen omfattade endast familjer som fått någon av Komet-versionerna. De familjer som ej deltagit i datainsamlingen vid fyra respektive tio månader (13%) har inte tillåtits snedvrida randomiseringen. I stället har deras sista mätvärde flyttats fram och använts för bortfallet. Detta sätt att hantera bortfall är det rekommenderade. Resultaten visar att Komet ökat föräldrarnas föräldrakompetenser vid fyramånadersmätningen samt minskat barnens beteendeproblem och ökat deras sociala kompetenser. Jämfört med gruppen som befunnit sig på väntelista hade den ordinarie versionen av Komet starka effekter på föräldrakompetenser (ES =.89) och beteendeproblem (ES =.68) och medelstarka på sociala kompetenser (ES =.41). För kortversionen av Komet var motsvarande effekter svaga till medelstarka (ES =.39,.35 resp.14). Effekterna av Komet förefaller stabila eller ökande efter i genomsnitt tio månader. Efter kompensation för väntelistans resultat efter fyra månader (motsvarande resultat efter tio månader saknas) har det ordinarie Komet mycket starka effekter för föräldrakompetenser (ES = 1.05) och barns beteendeproblem (ES =.92) samt starka för sociala kompetenser (ES =.69). För kortversionen av Komet var effekterna något lägre (.61,.55 resp.38). De positiva effekterna av den ordinarie versionen av Komet är enligt två meta-analyser i nivå med eller överträffar de genomsnittliga effekterna i andra föräldraträningsprogram. Barnens minskade beteendeproblem kunde kopplas till de förändrade föräldrabeteendena; ju bättre föräldrakompetens föräldrarna visade desto färre beteendeproblem hos barnen. Sökord. Föräldraträning, bråkiga barn,

Psykiatrireformen trädde i kraft 1995. Reformen syftade till att förbättra livssituationen för personer med psykiska funktionshinder och öka deras möjligheter till gemenskap och delaktighet i samhället. Reformen omfattar främst personer som bedöms ha långvariga och allvarliga funktionsnedsättningar p.g.a. en psykisk sjukdom och som är i behov av stöd-, vård- och rehabiliteringsinsatser för att få en bättre livssituation. De åtgärder som föreslogs i propositionen skulle inriktas på att ge ett mer effektivt och samordnat samhällsstöd till målgruppen. Kommunernas ansvar förtydligades när det gäller att planera och samordna de insatser som personer med psykiska funktionshinder behövde. Förtydligas gjorde också kommunernas ansvar för att utveckla boendeformer och verksamheter för sysselsättning.

Regeringen konstaterade dock 2003 att det fortfarande finns brister i den psykiatriska vården och den sociala omsorgen. I oktober 2003 tillkallade därför regeringen (dir. 2003:133) en nationell psykiatrisamordnare med uppgift att se över väsentliga frågor inom vård, social omsorg och rehabilitering av psykiskt sjuka och personer med psykiska funktionshinder.

Socialstyrelsens utvärdering av psykiatrireformen (1999) visade att den hade fått en god start men ännu inte "satt sig". Det ansågs dock viktigt att reformarbetet fortsatte på bred front både lokalt och nationellt. I utvärderingen konstaterades vidare att det behövdes en aktiv, tydlig och sammanhållen tillsyn för att stödja en god verksamhetsutveckling.

Inom ramen för det Nationella programmet för tillsyn över socialtjänsten togs 2001 ett första steg till en utveckling av tillsynen i denna riktning. Länsstyrelserna och Socialstyrelsen beslutade då att kraftsamla sina resurser i en gemensam tillsyn över kommunernas insatser för personer med psykiska funktionshinder. Även kommunernas ansvar för hälso- och sjukvård har ingått i tillsynen. Kraftsamlingen har genomförts i form av ett tillsynsprojekt under åren 2002–2004. Samtliga tjugoen länsstyrelser har deltagit, dock i olika omfattning. Fyra delgranskningar har genomförts:

Tillsyn av samtliga kommuners planering av verksamheten för personer med psykiska funktionshinder på ledningsnivå, våren 2002.
Tillsyn av socialtjänstens arbete med enskilda personer med psykiska funktionshinder i ett urval av kommuner, 2002–2003.
Tillsyn av kvalitet och innehåll i verksamheter för boende och sysselsättning i ett urval av kommuner, 2002–2003.
Uppföljning av den första delundersökningen på några problemområden, hösten 2004.
För att åstadkomma en kraftsamling krävs även en samverkan mellan den sociala tillsynens aktörer och tillsynen över kommunernas hälso- och sjukvård. För det senare svarar Socialstyrelsens sex regionala tillsynsenheter. Även kommunernas ansvar för viss hälso- och sjukvård ingår därför i tillsynen.

Projektet har haft expertstöd från Socialpsykiatriskt kunskapscentrum i Västerbotten. En referensgrupp till tillsynsprojektet med representanter från Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) och Schizofreniförbundet har följt tillsynen och deltagit i såväl planeringen av tillsynsprojektet som i analysen av resultatet.

Tillsynsfrågor
De områden som granskats i tillsynen utgår från kommunernas ansvar för personer med psykiska funktionshinder. Huvudfrågan i tillsynen har varit: Är verksamheten så beskaffad att tillräckligt goda förutsättningar skapas för att personer med psykiska funktionshinder "får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra" (5 kap. 7 § SoL)? Fyra huvudfrågor har ansetts vara centrala för tillsynen. De är:

Tar kommunerna sitt ansvar för att skaffa sig kännedom om personer med psykiska funktionshinder och nå de personer som har behov av socialtjänstens insatser?
Tar kommunerna sitt ansvar att styra och planera sin verksamhet för personer med psykiska funktionshinder?
Tar kommunerna sitt ansvar att tillhandahålla ett varierat utbud av insatser med god kvalitet?
Tar kommunerna sitt ansvar för att enskilda personer med psykiska funktionshinder får ett behovsstyrt, samordnat och rättssäkert stöd?

Kommunerna har i socialtjänstlagen ett uttalat ansvar för att genom stöd och avlösning underlätta för närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och personer med funktionshinder. Syftet med denna rapport var att belysa de anhörigas upplevelse av de insatser som kommunerna har att erbjuda. 6 anhörigvårdare från olika kommuner i Jönköpings län har intervjuats. 4 av de intervjuade har på eget initiativ tagit en första kontakt med kommunen. övriga fick hjälp av personal i samband med sjukhusvistelse med förmedling av den första kontakten. Kontakterna har lett till ökade stödinsatser. Anhörigvårdarna är nöjda med stödet. Stödformer som avlösning, kontakter och träffar/studiecirklar upplevs som betydelsefulla.

Kommunerna har i socialtjänstlagen ett uttalat ansvar för att genom stöd och avlösning underlätta för närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och personer med funktionshinder. Syftet med denna rapport var att belysa de anhörigas upplevelse av de insatser som kommunerna har att erbjuda. 6 anhörigvårdare från olika kommuner i Jönköpings län har intervjuats. 4 av de intervjuade har på eget initiativ tagit en första kontakt med kommunen. Övriga fick hjälp av personal i samband med sjukhusvistelse med förmedling av den första kontakten. Kontakterna har lett till ökade stödinsatser. Anhörigvårdarna är nöjda med stödet. Stödformer som avlösning, kontakter och träffar/studiecirklar upplevs som betydelsefulla.

En studie i två delar rörande målgruppen barn med grava rh – kontaktanvändare: Del 1: Inventering och beskrivning av dynamiska kommunikationsprogram och styrsätt (bl.a. MindMouse/CyberLink), del 2: Kommande interventionsstudie.

Projektet har en egen hemsida www.kommed.nu där du kan läsa mer. Där finns bl a rapporter och en mängd annan intressant information att hämta.

Projektansvariga: Gerd Zachrisson DART och Bitte Rydeman, DAKO i Halland.

Medel: 2-årigt projekt med stöd från HI - "IT i praktiken"

Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka, har fått i uppdrag av Socialdepartementet
att utveckla ett nationellt kunskapsstöd till föräldrar och anhöriga till barn och ungdomar med flerfunktionsnedsättningar. Syftet med kunskapsstödet är att underlätta kunskapsinhämtning, erfarenhetsutbyte och nätverkskontakter för anhöriga

Beskrivning av vilket ansvar förskrivaren har utifrån lagar, förordningar och föreskrifter. Vägledning för förskrivare och annan personal inom hjälpmedelsområdet.

Kartläggningsrapport

"Föräldraboken om ADHD" vänder sig till föräldrar som har ett barn eller en tonåring med ADHD. Grundtanken är att ökad kunskap om ADHD ska göra det lättare för föräldrarna att förstå och stödja sitt barn.

Boken är skriven av psykolog Lena Westholm. Hon arbetar på ADHD-center inom Habilitering och Hälsa i Stockholms läns landsting.I boken konstateras att föräldrar till barn eller tonåringar med ADHD måste kämpa och använda mer energi än andra föräldrar för att få tillvaron att fungera. Det ställs stora krav på tålamod, planering och konflikthantering.

Läsaren ges tips på olika sätt att lösa problem och hur det kan bli lättare att hantera vardagen. Områden som tas upp är ADHD i olika åldrar, skolgång, medicinering, fritid, mat- och sovvanor, relationer, känslor med mera.

Föräldrautbildning erbjuds idag bl.a. inom förskola/skola, socialtjänst liksom hälso- och sjukvård. Lärandet kan beskrivas ur olika perspektiv. Om barnet är det primära brukar man tala om Parent Education, när fokus ligger på familjen som helhet talar man om Parent Training och när det är föräldrarna som står i centrum för utbildningsinsatsen säger man ofta Parent Support. En viktig tanke är att få tillstånd ett bra samarbete mellan föräldrar och personal. Det är nödvändigt för att skapa större delaktighet och ett bättre lärande för föräldrar.

I denna samanställning av befintlig forskning framkommer att några områden är mer studerade än andra. Ett antal studier har undersökt föräldraförmåga och föräldrakompetens. I dag vet man ganska väl vad som kan fungera och vad som kan brista i föräldrarnas förmåga att ta hand om sina barn. Resultat från olika studier visar att träning och utbildning kan förbättra föräldrarnas förmåga. En förutsättning för detta är dock att utbildningen är kontinuerlig såväl över tid som i kontakten med de professionella. Befintliga studier inkluderar oftare mödrar än fäder vilket innebär att det finns mer kunskap om mödrarna. Endast ett fåtal studier har undersökt fäderna och männen i kvinnornas liv.

Vidare finns det ett fåtal studier som fokuserar barnet i de familjer där föräldrarna har en utvecklingstörning. Den forskning som finns visar dock att barnen utgör en riskgrupp. Riskfaktorerna varierar delvis beroende på barnets ålder, men även beroende på om barnet har en utvecklingsstörning. Det rapporteras att det finns risk för att barnen försummas vilket kan ta sig uttryck i bristande omvårdnad, att barnen inte får näringsriktig kost, bristande säkerhet i hemmet och bristande hygien. Det finns även risk för att barnen utsätts för misshandel. Studier visar en ökad risk för att barn med utvecklingsstörning utsätts för misshandel och/eller sexuella övergrepp jämfört med andra barn, oavsett om föräldrarna har en utvecklingsstörning eller inte.

Det rapporteras att barn som har föräldrar med utvecklingsstörning kan ha svårigheter med språklig och kognitiv utveckling. Dessutom förekommer det att barnen har beteendeproblem och emotionella svårigheter och det är vanligare att barnen har psykiska svårigheter, framför allt depressioner, än andra barn. Förekomsten av svårigheter samt barnens utsatthet kan påverka barnens förmåga att senare i livet fungera som föräldrar.
Hur livet gestaltar sig för de barn som har vuxit upp med föräldrar som har en utvecklingstörning finns det liten kunskap om. I en dansk studie har forskarna funnit att kvinnorna lever ett mer utsatt liv än männen. I en studie från England finns det resultat som visar att de "vuxna barnen" som själva har en utvecklingsstörning har ett mer fungerande liv jämfört med de "vuxna barn" som är normalbegåvade.

Familjernas möten med det offentliga har studerats ur ett antal olika perspektiv, såväl barnens, föräldrarnas, närståendes som professionellas. I mötet mellan familj och professionella rapporteras att det är av stor betydelse att professionella är väl förtrogna med familjens behov, att de samordnar sina insatser, att det inte är för många inblandade och att man samverkar med familjen och tar hänsyn till familjemedlemmarnas behov.

När det gäller hälsobefrämjande faktorer i familjer där föräldrarna har en utvecklingsstörning finns det resultat som visar på betydelsen av såväl informella som formella nätverk. Forskare har funnit att det är olika karaktär på stödet från det formella respektive det informella nätverket. Det informella nätverket bidrar med praktisk hjälp i vardagslivet. Det formella nätverket bidrar med sakkunskap om viktiga funktioner i samhället, kunskap om interaktion mellan föräldrar och barn samt stöd för att föräldrarna skall utveckla sin kompetens.

Flertalet studier påpekar vikten av att kartlägga föräldrarnas och familjernas levnadsomständigheter för att kunna genomföra relevanta insatser. En rad olika mer eller mindre framgångsrika insatser som prövats i familjerna har rapporterats. Som framgångsfaktorer omnämns att stödet ska utformas efter barnens och föräldrarnas behov, att det är kontinuerligt och att det genomförs under en längre tid. För att insatser skall ge god effekt bör de vara anpassade till familjens omgivning, de bör vara prestationsbaserade och omfatta förebilder, praktisk feedback, beröm och belöningar. Forskare menar även att insatserna skall utformas så att det blir möjligt för föräldrar att utvecklas utifrån sina förutsättningar.

Syfte med föreliggande studie var att identifiera centrala kategorier och dimensioner som beskriver: "Föräldrars, till schizofrena barn, erfarenhet av kontakten med psykiatrisk vård". Beskrivningen bygger på föräldrars erfarenhet - behov, upplevelser och önskemål, av kontakten i samband med barns sjukdom. Barn är i studien är inte ett åldersrelaterat begrepp utan beskriver förhållandet till föräldern. Den metod studien bygger på är inspirerad av "Grounded theory" och har genomförts med ostrukturerade intervjuer. Fyra intervjuer med föräldrar till barn med en psykossjukdom har analyserats. Två män och fyra kvinnor ingår i studien, de representerar erfarenhet av kontakt av psykiatrisk vård från tre sjukvårsområden inom Stockholms läns landsting och kontakten omfattar 5-16 år. Resultatet visar såväl positiv som negativ erfarenhet av kontakten. De behov i kontakten som framträder är - behov av samarbete med psykiatrisk vård, - behov av att bli omhändertagna och - behov av kontakt med människor i samma situation. De upplevelser i kontakten som framkommer är - upplevelser av samarbete, - upplevelser av bristande samarbete - upplevelser av att bli omhändertagna. - upplevelser av dåligt bemötande, upplevelser av att bli skuldbelagda och - upplevelser av bristande kontinuitet i vården. De önskemål på kontakten som framkommer är - önskemål om samarbete, - önskemål om metoder för gott omhändertagande, - önskemål om behandlingsinriktning, - önskemål om att ej bli skuldbelagda, - önskemål om anhörigutbildning och önskemål om samarbete med IFS -Intresseföreningen för schizofreni eller andra psykotiska sjukdomar.

InledningUnder många år har Föräldrautbildningen/anhörigutbildningen vid Forum Funktionshinder engagerat socionomBerit Rauschsom föreläsare för föräldrar på temat "Det finns en framtid –men vad gör man av allt det som känns tungt?". Berit har också lett kurser i konsultativt förhållningssätt som riktat sig till paramedicinsk personal inom Habilitering & Hälsa och handlett personal. Berit är själv förälder till en idag vuxen dotter med funktionsnedsättning. Utifrån sina erfarenheter såg Berit ett behov av att fördjupa kunskapen om föräldrars situation genom föräldraintervjuer för att sedan kunna använda den kunskapen som underlag för diskussion och kompetensutveckling för personalen inom Habilitering & Hälsa.Frågan om en studie diskuteradesinom ledningsgruppen för Utvecklingsforum och i FoU-rådet vid flera tillfällen. Några synpunkter som framkom var att Fokus bör ligga på riskfaktorer och kritiska punkter. Hur identifierar man dem? Hur fångar man upp? I diskussion med verksamhetschef och Utvecklingsforum kom vi överens med Berit Rausch om att genomföra projektet Föräldraröster. BakgrundBerit Rausch, initiativtagare till projektet Föräldraröster, har mångårig erfarenhet av såväl föräldragrupper som handledning av personal inom bland annat Habilitering &Hälsa. Föräldrar som får ett barn med funktionsnedsättning genomgår eninre process som till stora delar påminner om en sorgeprocessnär man utsätts för en förlust av något slag.Även i handledningssituationer blir denna process aktuell när situationer som personal har att handskas medska diskuteras. Sjukgymnaster, logopeder, arbetsterapeuter etc saknar utbildning i psykosocialt arbete.Isamtal med nyckelpersoner inom Habilitering &Hälsa har framkommit att organisationenhar intresse av att titta närmare på vad det är som gör att vissa föräldrar kommer vidare i sin process efter att ha fått ett barn med funktions-nedsättning, medan andra "fastnar" i någon av krisens faser, förnekelse, ilska eller sorg. Frågeställningen ska ses i relation till habiliteringens utbud och arbetssätt samt förhållningssätt och bemötande av personer i kris.Vi såg det också som oerhört viktigt att förmedla den unika kunskap och kompetens som föräldrar har, till all personal inom Habilitering & Hälsa.
SyfteAtt utforska vilka kritiska punkter som föräldrar beskriver för hur de tagit sig vidare/"fastnat"ochhur föräldrar utifrån sin unika situation ser på Habilitering & Hälsas utbud, insatser, förhållningssätt och bemötande.ProjektmålAtt fördjupa kunskapen om riskfaktorer,kritiska punkter och föräldrars behov av stöd i olika faser. Att presentera resultatet av intervjuernai en sammanfattande rapport. Att inspirera till kompetensutveckling hos personal när det gäller bemötande och till anpassning av habiliteringens insatser.MetodBerit Rausch har gjort en kvalitativstudie bestående av djupintervjuer med 10 föräldrapar utifrån ett semi-strukturerat frågeformulär.Anhörigutbildningen vid Forum Funktionshinder mejlade 338 föräldrar som hade anmält sig till anhörigutbildningar under hösten 2010 och ställde frågan om de var intresserade av att bli intervjuade av Berit Rausch. 36 föräldrar/föräldrapar svarade att det var intresserade. Tillsammans med Berit valdes 11 föräldrar/föräldrapar ut för intervju. Urvalet gjordes utifrån ålder och diagnos för att i möjligaste mån få en så stor spridning som möjligt.10 familjer intervjuades.ProjektorganisationProjektgruppens medlemmar har bestått av Eva Norberg, informationschef (projektägare tom januari 2012) Barbro Lagander, verksamhetschef VO Stockholm (projektägare from februari 2012), Marie Bökman, konsulent vid Forum (projektledare), Kristina Eklund, konsulent vid Forum och Barbro Sjöström Miljand, enhetschef Kris-och samtalsmottagningen, Länscenter. ProjektresultatProjektet har bidragit medett skriftligt material som beskriver riskfaktorer och olika sätt att handskas med sin livssituation, vilket kan bidra till ökad förståelsen för föräldrars olika sätt att skapa en fungerande vardag. Föräldraröster kan användas i personalutbildningen och utveckling av metoder för föräldrastöd.

Det finns idag mycket kunskap om barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder ADHD) och autismspektrumtillstånd (AST). Det finns också en del kännedom om vilka konsekvenser barnens svårigheter får för individ och samhälle. Det är konstaterat att ADHD och AST kvarstår i vuxen ålder, även om symtombilden och problematiken kan te sig annorlunda. Kunskapen om föräldraskap hos vuxna med ADHD eller AST är dock begränsad. Syftet med denna studie var att på ett systematiskt sätt sammanställa kunskap om barn och föräldrar när föräldrar har konstaterad ADHD, ADHD-symtom eller AST samt evidens för metoder som syftar till att ge stöd i föräldraskapet. Tre frågeställningar har styrt arbetet:
1. Vad vet man om hur barnet och föräldraskapet påverkas när förälder/rar har
konstaterad ADHD?
2. Vad vet man om hur barnet och föräldraskapet påverkas när förälder/rar har
konstaterad AST/Aspergers syndrom?
3. Vilka evidensbaserade metoder prövade på dessa målgrupper finns som kan
påverka föräldraskapet och barnet/en?

När man möter en mamma eller pappa berättar de kanske om sitt barn. Men är barnen deras? I många andra sammanhang talas det om våra barn: skolan, sjukvården, föreningar gör också anspråk på att äga barnen. Världen kring handikappade barn sätter förhållandet på sin spets: där finns en myriad av yrken och institutioner, som hävdar att de både vet mer och vet bäst.
Experternas kunskaper är eftersökta samtidigt skall de uppvisa en måttfull och balanserad expertis; föräldrarnas kompetens skall erkännas enligt de föräldrar som intervjuas i boken. Föräldrarna till döva, hjärnskadade, diabetessjuka barn och barn med andra handikapp ger sin bild av mötet med sjukvården, daghemmet och skolan: en bild som är drastisk och dramatisk och skildrar dilemman, strider samt konkurrensen mellan med såväl professionella som andra föräldrar. Författaren hävdar emellertid att denna bild kan översättas till de flesta moderna föräldraskap: här ges den i en kondenserad och tillspetsad form.

Genom svaren på de frågor som ställs om familjen är utredare och behandlare i missbruks- och beroendevården ibland de enda som känner till att barnen lever i en familj med missbruk. De behöver uppmärksamma barns och ungas situation, så att deras rättigheter, behov av information, råd och stöd tillgodoses.

Syftet med skriften är att underlätta för personal inom missbruks- och beroendevården att ta upp föräldraskap och samtala med föräldern om barns situation i utredning eller behandling. Den förespråkar ingen särskild modell eller metod i arbetet, utan tar upp förhållningssätt och innehåll i samtal om föräldraskap. Den tar även upp samarbetet med socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Skriften riktar sig till utredare och behandlare inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt övrig missbruks- och beroendevård, och kan också vara av intresse för socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Den utgår ifrån situationen vid alkoholmissbruk eller -beroende, men kan i väsentliga delar också vara relevant vid föräldrars missbruk av narkotika eller läkemedel.

Familjecentralens verksamhetsidé för öppna förskolan på familjecentraler – formulerat som en hypotes - har utvärderats steg för steg genom samla in data på sammanlagd sex familjecentraler för att pröva hållbarheten i hypotesen. Utvärderingen visar på ett föräldraskapande bland småbarnsföräldrar genom att de lär sig om barn och föräldraskap, får möjlighet att utöka sitt sociala kontaktnät och att bara vara i en trygg omgivning där socialt stöd finns till hands. De får tillsammans med andra känna sig 'good enough' som en vanlig förälder med ett normalt barn. Professionell följsamhet utmärker personalens arbetssätt. De bedömer den "mognadsgrad" som föräldern befinner sig i för att söka stöd och anpassar sitt förhållningssätt till föräldern genom fysiskt avstånd och djup i samtalet. På så vis kan pedagogiska, sociala och psykologiska mekanismer triggas igång och förklara de resultat som föräldrar upplever för dem själva och deras barn. Artikeln avslutas med en omformulerad hypotes om öppna förskolors verksamhet på familjecentraler

Internet kan ge bra stöd i föräldrarollen visar ny studie från Statens folkhälsoinstitut. Delrapport från uppdraget om föräldrastöd. Under utredningstiden har flera delrapporter tagits fram. Delrapporterna är "Föräldrastöd i Sverige år 2002", "Verklig gemenskap i en virtuell värld?", "Stöd till föräldrar för att främja barns och ungdomars psykiska hälsa" och slutrapporten "Nya verktyg för föräldrar".

Förändrad tillämpning av offentlig äldreomsorg – ett hot mot målsättningen om demokrati och jämställdhet Artikeln handlar om några effekter av den förändrade inriktningen på det offentliga ansvaret för äldreomsorgen och det är anhöriga till hjälpbehövande äldre som står i fokus.

I Gabriellas liv finns mycket mörker. Det finns händelser som kastar skuggor ... där mardrömmar kan gömma sig och minne kan lura.Men i det mörka finns också små stänk av ljus. Gabriella behöver hjälp att låta ljuset växa. Hjälp att resa tillbaka in i skuggan, städa ur och låta solkatterna dansa.
I den här boken har Elisabeth Hagborg samlat många års yrkeserfarenhet av vad det kan innebära att växa upp i ett dysfunktionellt hem och tillsammans med illustratören Tove Hennix skapat en bok om Gabriella.

Natur och Kultur. 2001.Inbunden med skyddsomslag, 410 sidor, 23,5x15,5cm. 700 gram. Nära nyskick, anteckningar på pärmens insida.Jay och Robert Neugeboren växte upp i en judisk familj i New York under komplicerade och kaotiska emotionella förhållanden. Jay blev framgångsrik skönlitterär författare - Robert drabbades av svår psykisk sjukdom och skulle komma att åka in och ut på mentalsjukhus i fyra decennier. Han skulle underkastas alla tänkbara slags behandlingar - många med svåra biverkningar - men utan att få någon verklig hjälp. Galenskap och återhämtning är Jays bok om den fyra år yngre brodern och den psykiatriska vårdapparatens fullständiga misslyckanden att ge denne en anständig vård. Men det är framför allt en bok om hopp. Neugeborens budskap är att även svåra psykiska sjukdomar som schizofreni i hög grad är behandlingsbara. De kanske inte går att bota helt med det finns hjälp för dessa människor och hopp om återhämtning. Detta kan ske med hjälp av bra medicinsk behandling, adekvat psykoterapi men framför allt genom ett personlig engagemang hos personerna i den sjukes omgivning. Neugeboren berättar också om många spännande och dramatiska möten med andra människor som lärt sig att leva fullvärdiga liv trots svår psykisk sjukdom

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag tillsammans med Skolverket och Specialpedagogiska institutet analyserat förutsättningarna för att samordna de individuella planer som ett barn, en ungdom och en vuxen person med funktionshinder kan ha. Med funktionshinder menas det komplexa sambandet mellan förekomst av en sjukdom, skada eller liknande och begränsad aktivitet och delaktighet. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt vad som behöver förändras i regelverken.

Den huvudsakliga frågeställningen har varit vad som hindrar och stödjer gemensam individuell planering i regelverk, hos organisationer och hos aktörer (det senare avser personalen som är anställd i de berörda verksamheterna). Ytterligare en frågeställning har varit om gemensam planering kan innebära några negativa konsekvenser för den enskilde.

Förutsättningarna för samordnad och gemensam planering har analyserats på tre nivåer: individnivå, organisationsnivå och nationell nivå. Kunskapen om de två förstnämnda nivåerna bygger på skriftlig och muntlig information från brukarföreträdare, personal, verksamhetsansvariga och myndighetsföreträdare i Sverige och i Norge. På den tredje nivån, som berör rapportens huvudresultat, har kunskap inhämtats genom granskning av de bestämmelser om individuella planer som finns i lagar, förordningar eller i för sammanhanget relevanta förarbeten och myndighetsföreskrifter. Ett antal analysfaktorer har använts som stöd för granskningen. De lagstiftningsområden som valts ut för granskning är socialtjänst, hälso- och sjukvård och skollagsreglerade verksamheter samt integration, socialförsäkring och arbetsmarknad. Förutsättningarna för gemensam planering har analyserats utifrån sambandet mellan de tre nivåerna. Rapportens bilaga visar en översikt av bristande överensstämmelser mellan de berörda regelverken.

Parenting a child with autism may differentially affect mothers and fathers. Existing studies of mother–father differences often ignore the interdependence of data within families. We investigated gender differences within-families using multilevel linear modeling. Mothers and fathers of children with autism (161 couples) reported on their own well-being, and their child's functioning. Mothers reported higher levels of distress compared with fathers, and child behavior problems predicted psychological distress for both mothers and fathers. We found little evidence of child functioning variables affecting mothers and fathers differently. Gender differences in the impact of child autism on parents appear to be robust. More family systems research is required to fully understand these gender differences and the implications for family support. (PsycINFO Database Record (c) 2013 APA, all rights reserved)(journal abstract)

BACKGROUND AND AIMS: The aim of the one-year follow-up was to evaluate formal care and the situation of informal caregivers from a gender perspective. METHODS: The present study targeted elderly persons (n = 147) living in their own homes 12 months after acute stroke, 94 women and 53 men. The median age of the women was 81 years and the men 80 years. RESULTS: A statistically significant gender difference was seen in living conditions. Eighty percent of the women were living alone compared with 28% of the men (CI 48-56%). The informal care given far exceeded that provided by the community: 65% of these elderly people had some kind of informal care and 44% received formal care from the community. There was a gender difference in daily informal personal care, 24% of men and 16% of women (CI 2-18%), and in daily informal household assistance (CI 15-43%). Formal care was provided by the community significantly more frequently to women (56%) than men (23%) (CI 21-45%). The women more frequently had community-based help with house-cleaning (CI 23-39%) and they also more frequently received help with personal care (CI 1-10%). CONCLUSIONS: This study showed statistically significant gender differences in the use of informal and formal care. Elderly caregivers' situations must be given greater attention, since informal care to stroke survivors represents a far greater burden than the care that is provided by the community. Most of the caregivers were elderly women, and preventive intervention measures should be developed in order to enable them to manage their everyday lives.

This article reviews the major underpinnings of the Japanese welfare state in the context of social care from a feminist perspective. In Japan, family-care responsibilities have traditionally been assigned to women; hence, care has long been a women's issue. However, as the social contract of a male breadwinner and a "professional housewife" gradually fades out, Japanese women find more opportunities to renegotiate their caring roles. Of course, this social transformation did not occur in isolation, it was influenced by patterns in economic development, state policies and mainly demographic changes. All this has stimulated new state responses in the form of social welfare expansion that arguably aim to relieve women of the burdens of family-care. The issue remains, however, as to whether Japan would be able to recognise that the main structural issues of population ageing do not originate from demographic changes, but from a strict gendered division of labour and gender inequality.

This study of a predominantly Hispanic sample of 92 male and 140 female college students examines both gender symmetry in intimate partner violence (IPV) and inconsistent relationships found in previous studies between sexist attitudes and IPV. Results indicate that although comparable numbers of men and women perpetrate and are victimized in their relationships with intimate partners, the path models suggest that women's violence tends to be in reaction to male violence, whereas men tend to initiate violence and then their partners respond with violence. Benevolent sexism was shown to have a protective effect against men's violence toward partners. Findings highlight the importance of studying women's violence not only in the context of men's violence but also within a broader sociocultural context.

The thesis consists of four self-contained papers. Paper 3: Does informal eldercare impede women's employment? The case of European welfare states (Forthcoming in Feminist Economics) European states vary in eldercare policies and in gendered norms of family care, and this study uses these variations to gain insight into the importance of macro-level factors for the work–care relationship. Using advanced panel data methods on European Community Household Panel (ECHP) data, this study finds women's employment to be negatively associated with informal caregiving to the elderly across the European Union. The effects of informal caregiving seem to be more negative in the Southern European countries, less negative in the Nordic countries, and in between these extremes in the Central European countries included in the study. This study explains that since eldercare is a choice in countries with more formal care and less pronounced gendered care norms, the weaker impact of eldercare on women's employment in these countries has to do with the degree of degree of coercion in the caring decision. Paper 4: The employment costs of caregiving in Norway Informal eldercare is an important pillar of modern welfare states and the ongoing demographic transition increases the demand for it while social trends reduce the supply. Substantial opportunity costs of informal eldercare in terms of forgone labor opportunities have been identified, yet the effects seem to differ substantially across states and there is a controversy on the effects in the Nordic welfare states. In this study, the effects of informal care on the probability of being employed, the number of hours worked, and wages in Norway are analyzed using data from the Life cOurse, Generation, and Gender (LOGG) survey. New and previously suggested instrumental variables are used to control for the potential endogeneity existing between informal care and employment-related outcomes. In total, being an informal caregiver in Norway is found to entail substantially less costs in terms of forgone formal employment opportunities than in non-Nordic welfare states.

Abstract The thesis consists of four self-contained papers. Paper 1: The long term effect of own and spousal parental leave on mothers' earnings We take advantage of the introduction of a Norwegian parental leave reform in 1993 to identify the causal effect of parental leave on mothers' long-term earnings. The reform raised the total leave period by seven weeks, but reserved four weeks for the father. The reform process was fast, so all mothers were already pregnant at the time of the policy announcement. Applying a regression discontinuity design we find that women who had their last child immediately after the policy change had higher mean yearly earnings from 1995 to 2005 and long-run yearly earnings (in our last year of data in 2005) compared to women who had their last child immediately before the reform. However, the estimate is sensitive to extreme observations, to restrictions regarding eligibility, and to the exclusion of observations within a window of three days before and after the reform. Paper 2: Do laws affect attitudes? An assessment of the Norwegian prostitution law using longitudinal data (Forthcoming in International Review of Law and Economics) The question of whether laws affect attitudes has inspired scholars across many disciplines, but empirical knowledge is sparse. Using longitudinal survey data from Norway and Sweden, collected before and after the implementation of a Norwegian law criminalizing the purchase of sexual services, we assess the short-run effects on attitudes using a difference-indifferences approach. In the general population, the law did not affect moral attitudes toward prostitution. However, in the Norwegian capital, where prostitution was more visible before the reform, the law made people more negative toward buying sex. This supports the claim that proximity and visibility are important factors for the internalization of legal norms. Paper 3: Does informal eldercare impede women's employment? The case of European welfare states (Forthcoming in Feminist Economics) European states vary in eldercare policies and in gendered norms of family care, and this study uses these variations to gain insight into the importance of macro-level factors for the work–care relationship. Using advanced panel data methods on European Community Household Panel (ECHP) data, this study finds women's employment to be negatively associated with informal caregiving to the elderly across the European Union. The effects of informal caregiving seem to be more negative in the Southern European countries, less negative in the Nordic countries, and in between these extremes in the Central European countries included in the study. This study explains that since eldercare is a choice in countries with more formal care and less pronounced gendered care norms, the weaker impact of eldercare on women's employment in these countries has to do with the degree of degree of coercion in the caring decision. Paper 4: The employment costs of caregiving in Norway Informal eldercare is an important pillar of modern welfare states and the ongoing demographic transition increases the demand for it while social trends reduce the supply. Substantial opportunity costs of informal eldercare in terms of forgone labor opportunities have been identified, yet the effects seem to differ substantially across states and there is a controversy on the effects in the Nordic welfare states. In this study, the effects of informal care on the probability of being employed, the number of hours worked, and wages in Norway are analyzed using data from the Life cOurse, Generation, and Gender (LOGG) survey. New and previously suggested instrumental variables are used to control for the potential endogeneity existing between informal care and employment-related outcomes. In total, being an informal caregiver in Norway is found to entail substantially less costs in terms of forgone formal employment opportunities than in non-Nordic welfare states

Behavioral genetic investigations have consistently demonstrated large genetic influences for the core symptom dimensions of attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD), namely inattention (INATT) and hyperactivity (HYP). Yet little is known regarding potential similarities and differences in the type of genetic influence (i.e., additive vs. nonadditive) on INATT and HYP. As these symptom dimensions form the basis of the current Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders subtype classification system, evidence of differential genetic influences would have important implications for research investigating causal mechanisms for ADHD. The current meta-analysis aimed to investigate the nature of etiological influences for INATT and HYP by comparing the type and magnitude of genetic and environmental influences each. A comprehensive literature search yielded 79 twin and adoption studies of INATT and/or HYP. Of these, 13 samples of INATT and 9 samples of HYP were retained for analysis. Results indicated that both dimensions were highly heritable (genetic factors accounted for 71% and 73% of the variance in INATT and HYP, respectively). However, the 2 dimensions were distinct as to the type of genetic influence. Dominant genetic effects were significantly larger for INATT than for HYP, whereas additive genetic effects were larger for HYP than for INATT. Estimates of unique environmental effects were small to moderate and shared environmental effects were negligible for both symptom dimensions. The pattern of results generally persisted across several moderating factors, including gender, age, informant, and measurement method. These findings highlight the need for future studies to disambiguate INATT and HYP when investigating the causal mechanisms, and particularly genetic influences, behind ADHD.

CONTEXT: Prior research suggests that drug abuse (DA) is strongly influenced by both genetic and familial environmental factors. No large-scale adoption study has previously attempted to verify and integrate these findings. OBJECTIVE: To determine how genetic and environmental factors contribute to the risk for DA. DESIGN: Follow-up in 9 public databases (1961-2009) of adopted children and their biological and adoptive relatives. SETTING: Sweden. PARTICIPANTS: The study included 18 115 adopted children born between 1950 and 1993; 78 079 biological parents and siblings; and 51 208 adoptive parents and siblings. MAIN OUTCOME MEASURES: Drug abuse recorded in medical, legal, or pharmacy registry records. RESULTS: Risk for DA was significantly elevated in the adopted offspring of biological parents with DA (odds ratio, 2.09; 95% CI, 1.66-2.62), in biological full and half siblings of adopted children with DA (odds ratio, 1.84; 95% CI, 1.28-2.64; and odds ratio, 1.41; 95% CI, 1.19-1.67, respectively), and in adoptive siblings of adopted children with DA (odds ratio, 1.95; 95% CI, 1.43-2.65). A genetic risk index (including biological parental or sibling history of DA, criminal activity, and psychiatric or alcohol problems) and an environmental risk index (including adoptive parental history of divorce, death, criminal activity, and alcohol problems, as well as an adoptive sibling history of DA and psychiatric or alcohol problems) both strongly predicted the risk for DA. Including both indices along with sex and age at adoption in a predictive model revealed a significant positive interaction between the genetic and environmental risk indices. CONCLUSIONS: Drug abuse is an etiologically complex syndrome strongly influenced by a diverse set of genetic risk factors reflecting a specific liability to DA, by a vulnerability to other externalizing disorders, and by a range of environmental factors reflecting marital instability, as well as psychopathology and criminal behavior in the adoptive home. Adverse environmental effects on DA are more pathogenic in individuals with high levels of genetic risk. These results should be interpreted in the context of limitations of the diagnosis of DA from registries.

AIMS:
Alcohol problem use during adolescence has been linked to a variety of adverse consequences, including cigarette and illicit drug use, delinquency, adverse effects on pubertal brain development and increased risk of morbidity and mortality. In addition, heavy alcohol-drinking adolescents are at increased risk of comorbid psychopathology, including internalizing symptomatology (especially depression and anxiety). A range of genetic and non-genetic factors have been implicated in both alcohol problem use as well as internalizing symptomatology. However, to what extent shared risk factors contribute to their comorbidity in adolescence is poorly understood.
DESIGN:
We conducted a systematic review on Medline, PsycINFO, Embase and Web of Science to identify epidemiological and molecular genetic studies published between November 1997 and November 2007 that examined risk factors that may be shared in common between alcohol problem use and internalizing symptomatology in adolescence.
FINDINGS:
Externalizing disorders, family alcohol problems and stress, as well as the serotonin transporter (5-HTT) S-allele, the monoamine oxidase A (MAOA) low-activity alleles and the dopamine D2 receptor (DDR2) Taq A1 allele have been associated most frequently with both traits. An increasing number of papers are focusing upon the role of gene-gene (epistasis) and gene-environment interactions in the development of comorbid alcohol problem use and internalizing symptomatology.
CONCLUSIONS:
Further research in adolescents is warranted; the increasing availability of large longitudinal genetically informative studies will provide the evidence base from which effective prevention and intervention strategies for comorbid alcohol problems and internalizing symptomatology can be developed.

Att hantera vardagen - en utbildning som stöd för anhörigvårdare, ÄO FoU-rapport 2007:1. L. Johansson and K. Renblad.

This study investigated the effectiveness of a cognitive behavioral group program for spouses of stroke patients. The program consists of 15 bi-monthly 112h sessions. The goal of the intervention is to reduce the prevalence of mental disorders and burnout among care-giving spouses of stroke patients. The sample (stroke patients and their spouses) consisted of one intervention group (n=38 couples) and two different control conditions, those receiving informational support (n=35 couples) and those receiving standard care (n=51 couples). We used the following instruments to measure spouses' mental health and quality of life: Beck Anxiety Inventory (BAI), Beck Depression Inventory (BDI), WHO Quality of Life Questionnaire. Measurements were taken before the intervention (Time 1), directly following the intervention (Time 2) and 6 months after Time 2 (Time 3). Several regression analyses allowed for examination of the short-term and long-term effects of the intervention. The spouses' participation in the intervention program was associated with significant short-term changes in care-giving spouses' quality of life and with long-term changes in their quality of life and depression. The presented multi-component intervention appears to have an immediate effect on care-giving spouses' quality of life. In contrast, the intervention-related changes in more resistant mental-health-related variables did not appear until after a latent stage in the later post-intervention phase.

Twenty-four families participated in counselling for families with a parent with cancer (24 mothers, 17 fathers, and 34 children). Parents who received counselling were significantly more depressed before the counselling than a nonrandomized control group who did not receive counselling, but participated in another part of the project. For the parents, there was a significant decrease in depression and increase in family functioning scores from before to after the intervention. For the children, a significant pre- to post-decrease in depression scores was found. Changes in depression and family functioning were significantly correlated with the degree of counselling contentment. Reasons for seeking counselling were insecurity in relation to the children, problems with communication, high level of conflict, and change of roles. A number of themes appeared when parents and children described what they gained from the counselling: Confirmation in being a 'good-enough' parent, more understanding of emotions and reactions of other family members, more sense of intimacy and cohesion within the family, and normalization of own feelings.

Evaluated an experimental preventive intervention developed for children who perceived their parents as problem drinkers. The 8-session program was designed to improve children's coping, self-esteem, and social competence, and modify alcohol expectancies which were specified as mediators of the effects of parental alcohol abuse on child mental health. Participants were 271 self-selected 4th-, 5th-, and 6th-grade students in 13 schools. The children were randomly assigned to treatment or delayed treatment conditions and the program was given to three successive cohorts of students. A meta-analysis across three different cohorts indicated significant program effects to improve knowledge of the program content and the use of support- and emotion-focused coping behaviors for the full sample. A slightly stronger range of effects was found for a high-risk subsample.

One hundred eighty four families completed a twelve month parent-guidance (experimental) or a parent telephone-monitoring (comparison) intervention initiated during one parent's terminal cancer illness and continued until six months after the death. Children in the parent-guidance intervention reported greater reduction in trait anxiety and greater improvement in their perceptions of the surviving parent's competence and communication, a primary goal of the intervention. Identified problems in implementing evaluations of experimental interventions with bereaved children include the following: (1) Available and commonly used standardized psychopathology measures do not adequately capture changes in non-psychopathological but bereaved distressed, grieving children and adolescents. (2) Experimental and control samples usually have very few children with psychopathology (scores). Relatively small changes in scores within the normal range may be insufficient to allow measurement of meaningful differences between interventions. (3) Both experimental and control interventions must provide sufficient help to retain families for later evaluation. The level of general support and referral for other treatments, if adequately done, may be sufficient to blur differences in standardized psychopathology measure scores between any two interventions. It may only be in the specifically targeted intervention area that differences can be expected to be significant in adequately resourced families.