Bibliotek

Background  This study interviewed mothers (n= 17) of children aged 4 years and under with severe/profound intellectual disability, some with attendant complex medical, life-limiting conditions.

Methods  The study explored the mothers' views of the usefulness of the financial, practical and emotional supports being offered to them and their suggestions for service improvements.

Results  The study reveals these mothers to be engaged in stressful but skilled care of their children with a clear wish to continue caring for their child in the family home. Mothers frequently referred to the process of gaining useful information on services as 'haphazard' and most of the services offered to them as uncoordinated, unreliable and difficult to access. The study reveals that many of these children's needs are not being adequately met by either the intellectual disability services or the acute medical services, and some families are forced to privately finance services such as physiotherapy and speech therapy.

Conclusions  The data reveal that mothers want services offered to them in their own home, particularly short home-based respite, which would offer them short breaks to rest or engage in part-time employment. The study concludes that a reliable and flexible service response, including a comprehensive information and advocacy support is indicated for these families.

Abstract
This study explores experiences of mothers in Sweden who care for their adult children suffering from severe mental illness. Using 15 interviews with mothers from 40 to 80 years old, the article examines how predominant professional knowledge and sanism constructs the mothers and their children as deviant and what counterstrategies the mothers develop as a response to these experiences of discrimination. The findings show that the mothers' experiences are characterized by endless confrontations with negative attitudes and comments that have forced them to go through painful and prolonged processes of self-accusations for not having given enough love, care, support and help in different stages of their children's life. But the mothers' experiences also reveal important aspects of changes over the life span. As the mothers are ageing, the relationship between them and their children becomes more reciprocal and the ill child may even take the role as family carer.

Eventuellt stöd till anhöriga blir en kommunal fråga och tidigare fanns, med stor lokal variation och skönsmässighet, många anhörigvårdare formellt anställda som vårdbiträden ("anhörigsamariter"), en billig lösning för kommunen och välkommet för de anhöriga. Numera nästan avskaffat, skriver Gerdt Sundström här i en debatterande artikel om anhörigvårdare.

The present thesis investigates, analyses and critically discusses the manner in which children with special needs are categorised in the Swedish preschool. The emergence of the category and its construction depends on a number of truths concerning children, related to historical and cultural processes in society. A main focus of the thesis is to investigate how legitimacy is established for the practice of defining deviance among preschoolers, and analyse the knowledge and rationalities that prevail in discursive practice. As part of this, the ways of defining children with special needs as a group are clarified, as well as the administrative procedures for handling their cases throughout the organisation. The study combines two strands within discourse analysis: classical discourse analysis with origins in Foucaults work and critical disourse analysis (CDA). The concept governmentality was used to make an analytical matrix, adapted to prescool practices. Data has been collected in a disadvantaged district belonging to the conurbation of a Swedish major city. Empirical material includes recording of an administrative meeting, application documents, interviews and national policy documents. The study shows that the categorisation have different effects and functions in different contexts. Implemental perspective: The practice of development evaluation of preschoolers has increased the written documentation, often based on techniques originating in compulsory school. These techniques are frequently ill adapted to the curriculum of the Swedish preschool, which emphasise the competent child and clearly encourages the child's agency in preschool activities. Evaluation techniques also play the role of an incentive driving towards increasing individualisation. Educators tend to distance themselves from generalising concepts, and often assume a relational standpoint to defining deviance in children, but adapt to techniques that require a more individually based practice, which places the problems with the child. When parents consent to submit application documents, power is transformed to a range of professional actors, and a client-expert relationship is established. Administrative perspective: On the management level, the child primarily is subject to an economical rationality, and is expected to fit into existing preschool activities. The empirical material of this thesis does not display the inclusive perspective which occupies such a prominent position in special education discussions concerning compulsory school. The administrative conversation observed in the study was characterised by a quantitative approach, concerning resources for children who are considered deviant. Discussions at the meeting did not concern any aspect of the quality of the support offered, and the relationship between children and educators was reduced to a number of resouce hours per child. Societal (professional) perspectives: In an analysis of how resources for children with special needs are allocated in the city district, results will depend on which type of knowledge and rationalities are judged to be legitimate. Children who received a diagnosis delivered by a physician, or who are in the course of being investigated at the habilitation centre, obtain the largest support measures. A pattern supported by national policy documents, who constitute a steering mechanism towards implementation in educational establishments. Development evaluations in preschool can be seen as a step in Foucaults term psycomplex , where psychology is manifested in the institutions dealing with preschool children and their activities. The close historical link between pedagogy and developmental psychology, combined with a general development in society towards giving the individual perspective a central position, may contribute to the dominance of psychiatric assesments in explaining deviance among preschoolers. - See more at: http://www.skolporten.se/forskning/avhandling/kategoriseringar-av-barn-i-forskolealdern-styrning-administrativa-processer/#sthash.qpaeHiJ3.dpuf

Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en alltmer efterfrågad behandlingsform. Boken beskriver hur KBT kan tillämpas vid en rad olika psykiatriska diagnoser: separationsångest och paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom, specifi ka fobier, social fobi, tvångssyndrom, depression, beteendestörning och trotssyndrom, ADHD, ätstörningar, tics och Tourettes syndrom samt autism och självskadande beteende. Tillstånden beskrivs utifrån gällande diagnostiska kriterier, därefter visas hur KBT-modellen och beteendeanalysen kan se ut för respektive tillstånd och hur behandlingen kan läggas upp. Till de olika diagnoserna finns kliniska fallvinjetter. Boken avslutas med en översikt av det empiriska stödet för KBT vid de olika psykiska störningarna hos barn och ungdomar. Boken är avsedd som kursbok för all grundutbildning inom psykoterapi med KBT-inriktning. Den är också lämpad för professionellt verksamma behandlare.

This study reports the findings from 68 interviews with parents of disabled children who are users of seven key worker schemes in England and Wales. The interviews which lasted for one hour each, were tape-recorded, transcribed and analysed according to both a priori and emerging themes. The findings from this study have implications for policy and practice, for example, the necessity of protected time for key workers, the necessity of conveying clear information about the key worker's role, the importance of access to training and information for the key worker, the need for key workers to be proactive, and for their involvement in care plan and review meetings.

Service Framework. This study investigated the views of staff of key worker services concerning the organisation and management of the services. Interviews were carried out with key workers (N = 50), managers (N = 7) and members of multi-agency steering groups (N = 32) from seven key worker services in England and Wales. A response rate of 62% was obtained. Major themes emerging from the interviews were identified, a coding framework was agreed upon, and data were coded using the qualitative data analysis programme Max QDA. Results showed that although the basic aims of the services were the same, they varied widely in the key workers' understanding of their role, the amount of training and support available to key workers, management and multi-agency involvement. These factors were important in staff's views of the services and inform recommendations for models of service.

Background  Research has shown that families of disabled children who have a key worker benefit from this service and recent policy initiatives emphasize the importance of such services. However, research is lacking on which characteristics of key worker schemes for disabled children are related to better outcomes for families.

Methods  A postal questionnaire was completed by 189 parents with disabled children who were receiving a service in seven key worker schemes in England and Wales. Path analysis was used to investigate associations between characteristics of the services and outcomes for families (satisfaction with the service, impact of key worker on quality of life, parent unmet need, child unmet need).

Results  The four path models showed that key workers carrying out more aspects of the key worker role, appropriate amounts of contact with key workers, regular training, supervision and peer support for key workers, and having a dedicated service manager and a clear job description for key workers were associated with better outcomes for families. Characteristics of services had only a small impact on child unmet need, suggesting that other aspects of services were affecting child unmet need.

Conclusions  Implications for policy and practice are discussed, including the need for regular training, supervision and peer support for key workers and negotiated time and resources for them to carry out the role. These influence the extent to which key workers carry out all aspects of the key worker's role and their amount of contact with families, which in turn impact on outcomes.

För de allra flesta händer det inte. Men varje år mister fler än 3 000 barn och ungdomar en förälder eller ett syskon. Då är det viktigt att ha bra kompisar. Men hur ska en bra kompis vara när något så svårt händer? Finns det saker man helst inte ska göra eller säga? Törs man fråga om dödsfallet? Kan man vara precis som vanligt och skratta och skoja? I den här boken får du träffa några barn och ungdomar som förlorat en nära anhörig. Hur var deras kompisar då? Vad var bra och vad var kanske inte lika bra? Du får också träffa några kompisar.

Barn till föräldrar med psykisk ohälsa är en eftersatt grupp. Syfet med denna studie är att studera pedagogers utveckling som kompletterande anknytningsperson i relation till en tre årig fortbildning.Fortbildnigen ägde rum samtidigt som pedagogerna arbetade och innehöll teorier om barns utveckling, nämligen anknytningsteori, Affektteori samt Sterns teori om barns självutveckling.En narrativ metod användes och narrativen analyserades i relation till fortbildningens innehåll, teorier om pedagogers lärande och teorier om tidig utveckling.
Resultatet diskuteras utifrån pedagogers arbete med utsatta barn i förskolan, lärarutbildningens innehåll och fortbildning samt samverkan.

Vid habiliteringen i Alingsås har man arbetat med syskongrupper
sedan 1997. På olika sätt hade man då fått upp ögonen för
syskonens behov, dels genom alltmer ökande förfrågningar från
föräldrar om syskongrupper dels genom personalens egen
ökande kunskap och erfarenhet av syskon.

Background: Given close genetic and emotional connections between a twin pair, the death of a co-twin sibling may considerably affect the mental health of the surviving twin. However, evidence from population-based cohort studies is currently lacking. Methods: Based on the Swedish health registers, we identified 4528 exposed twins whose twin sibling died between 1973 and 2013. For comparison, 22,640 matched unexposed twins (i.e., had twin sibling but didn't experience such a loss) and 4939 full siblings of these exposed twins were included. Controlling for multiple confounders, we used Cox models to estimate hazard ratios (HRs) with 95% confidence intervals (CIs) of clinical ascertained psychiatric disorders after loss of a co-twin. Results: The median age at a co-twin loss was 59 years. Compared to the unexposed twins, exposed twins were at increased risk of psychiatric disorders (HR = 1.65 [95% CI 1.48–1.83]). The association seemed stronger for loss of a monozygotic twin (HR = 2.02 [95% CI 1.56–2.61]) than loss of a dizygotic twin (HR = 1.46 [95% CI1.27–1.67]), and was evident after loss by natural causes (HR = 1.49 [95% CI 1.32–1.69]). Additionally, such risk was most pronounced during the first year after loss and when loss occurred at young age. The HR was 1.55 (95% CI 1.31–1.82) when compared exposed twins to their full siblings who also exposed to loss of a normal full sibling due to the death of the deceased twin. Conclusions: Losing a co-twin is a strong life stressor indicated by the increased subsequent risks of psychiatric disorders among the surviving twins

The inconclusiveness of the literature on the role of loss of parent in influencing psychiatric disorder in adulthood is well known. A number of reasons involving sampling, location and other methodological features, are given to account for these contradictory findings. A study specially designed to cope with these features is then described and basic results are reported. These indicate that, in a sample of women aged 18-65, loss of mother before the age of 17, either by death or by separation of one year or more, was associated with clinical depression in the year of interview. Loss of father by death was in no way associated with current depression, but separation from father showed a trend which, however, did not reach statistical significance. Control for other possible confounding factors did not change this patterning of results; these were further supported when psychiatric episodes earlier in adulthood were examined. Examination of the caregiving arrangements in childhood suggests that it is 'lack of care', defined in terms of neglect rather than simply hostile parental behaviour, which accounts for the raised rate of depression. Such 'lack of care' is more frequent after loss of mother than after loss of father.

Abstract
OBJECTIVE:
As part of a search for measurable attributes of an individual that might be related to the risk of alcoholism, the author's group previously compared 227 sons of alcoholics and 227 matched comparison subjects at the age of about 20 years. Forty percent of the men at high risk for alcoholism and less than 10% of the comparison subjects demonstrated a low intensity of response to alcohol challenge. This article reports the results of the follow-up of the first half of this study group almost a decade later.
METHOD:
Of the men who had been tested at about age 20, 223 were about age 30 at this evaluation, which included personal and resource-person interviews, record searches, urine toxicology screens, and blood level markers of drinking.
RESULTS:
A low level of response to alcohol at age 20 was associated with a fourfold greater likelihood of future alcoholism in both the sons of alcoholics and the comparison subjects. Fifty-six percent of the sons of alcoholics with the lesser alcohol response developed alcoholism during the subsequent decade, compared to 14% of the men in this group who had highly sensitive alcohol responses. Neither family history of alcoholism nor response to alcohol predicted any other psychiatric diagnoses over the subsequent decade, and neither was a significant predictor of any other substance use disorder.
CONCLUSIONS:
In a heavy-drinking society, a lower sensitivity to modest doses of alcohol is associated with a significant increase in the risk of future alcoholism, perhaps through increasing the chances that a person will drink more heavily and more often.

Det är angeläget att särskilt personligt stöd blir en flexibel insats som kan kompletteras dels efter individuella behov, dels efter förändrade förutsättningar beroende på teknikutveckling och annan kunskaps- och kompetensutveckling. Det är därför inte rimligt att precisera en heltäckande katalog av åtgärder som skall ingå i insatsen. Utifrån dagens erfarenhet av innehållet i råd och stöd kan dock tre delar utgöra bas i särskilt personligt stöd; Kunskapsstöd, psykosocialt stöd och särskilt kompletterande stöd.

Det är viktigt att det inte utvecklas någon skarp gräns mellan dessa delar eftersom det är en styrka om den samlade kompetensen kan samverka på det sätt som bäst motsvarar individens behov. Detta gränsöverskridande arbetssätt kan även i fortsättningen medföra problem i avgränsningen av insatsen, men en efterfrågan på tydliga riktlinjer och detaljstyrning måste vägas mot de enskildas behov av individuellt anpassade åtgärder.

Förtydligandet av insatsen innebär i huvudförslaget att det inom särskilt personligt stöd skall vara möjligt att komplettera kvalitativt eller kvantitativt med åtgärder som kan betraktas ingå i habilitering och rehabilitering om dessa behov inte tillgodoses på annat sätt. Detta gäller alla de fyra delar som normalt anses ingå i habilitering och rehabilitering - medicinska, psykologiska, sociala och pedagogiska.

Alkoholfrågan är något som berör de flesta och många av oss bär på minnen och erfarenheter som vi kanske aldrig fått sätta ord på. Barns erfarenheter och upplevelser av alkohol har vi samlat i vår bok: Lyssna på barnen

Om föräldrar missbrukar, så leder detta ofta till att en väl bevarad familjehemlighet styr hela familjens liv. Genom föreläsningar och reportage berättar människor om sina egna erfarenheter.

Blå Bandet är en del av ett stort internationellt nätverk som i de flesta länder kallas Blå Korset. Våra systerorganisationer i Norge och Danmark, arbetar förutom med förebyggande arbete, också med vård och rehabilitering av missbrukare och deras familjer.

Huruvida föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning (psykisk utvecklingsstörning) klarar av sitt föräldraskap har alltid ifrågasatts. Den här boken vill visa på vikten av relationen mellan föräldrar och barn när man ska ge hjälp och stöd till föräldrar med kognitiva brister. Forskning rörande barn och barns utveckling har länge varit ett viktigt område inom psykologin. Man är dock inte alltid överens om föräldrars betydelse för barns psykiska utveckling. Författarna visar hur psykologiska insatser kan utformas i familjer med komplex problematik inklusive föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning. Boken kan utgöra en referensram för att underlätta samarbetet mellan personal inom pedagogisk, social, psykologisk och medicinsk verksamhet. Boken bör med fördel även kunna användas inom utbildningar för behandlingspersonal inom psykolog- och socionomutbildningar

Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU) vill med den här rapporten bidra till en bättre förståelse för familjer som har rörelsehindrade barn. Syftet är dels att familjer i liknande situationer skall få en insikt om att de inte är ensamma och dels att påverka politiker, tjänstemän samt vårdpersonal

Manual explains the development, standardization, applications, and profiles for the ASEBA adult forms. Also provides reliability and validity data, problem prevalence rates, scale scores, scoring instruments, and answers to common questions. 232 pages.

Purpose
To obtain caregiver report of children's competencies and behavior problems in a standardized format.
Conceptual Organization
The Child Behavior Checklist/4-16 (CBCL/4-16) was the first of what has become a multi-axial
empirically based set of measures for assessing children from parent, teacher, and self-reports. In 1991,
The CBCL/4-16 was re-normed to include children up to 18 years of age (becoming CBCL/4-18), and
eight cross-informant constructs were identified to facilitate direct comparison between problem
behavior scores on the CBCL, the Teacher Report Form (TRF), and the Youth Self-Report Form (YSR)
(Achenbach, 1991). All three instruments include measurement of the following eight constructs or
syndromes: Social Withdrawal, Somatic Complaints, Anxiety/Depression, Social Problems, Thought
Problems, Attention Problems, Delinquent Behavior, and Aggressive Behavior. The CBCL is the only
measure among the three instruments that contains the Sex Problems scale (Achenbach, 1991).
In addition to focusing on a child's behavior as defined by one of the eight syndrome scales, the CBCL,
TRF, and YSR also allow the examination of two broad groupings of syndromes: Internalizing Problems
and Externalizing Problems. Internalizing Problems combines the Social Withdrawal, Somatic
Complaints, and Anxiety/Depression scales, while Externalizing problems combines the Delinquent
Behavior and Aggressive Behavior scales (Achenbach, 1991).
The three corollary instruments also contain items that assess social competence. The CBCL/4-18
contains 20 competence items grouped into 3 scales (Activities, Social, and School) (Achenbach, 1991).
Item Origin/Selection Process
Items were derived from research and consultation with professionals and parents, and revisions were
based on the findings of numerous pilot studies. For a complete description of item derivation for the
CBCL, see the Manual for the Child Behavior Checklist/4-18 and 1991 Profile (hereafter referred to as
the Manual) (Achenbach, 1991).
Materials
Manual, forms, and computerized scoring programs, available from the publisher.
Time Required
Twenty-five to thirty minutes.
Administration Method
The CBCL is designed to be completed independently by the caregiver. It requires fifth grade reading
ability. The form can also be administered orally by an interviewer who records the caregiver's answers.
There are several items for which the respondent is asked to elaborate about an endorsed behavior in
order to avoid improper scoring.
Training
Requires thorough familiarity with the Manual, especially with the cautions related to commonly
misinterpreted items (Manual, p. 13, pp. 249-250). Please see the Manual for additional information on
training and educational requirements.
Scoring
Score Types
Items are coded from 0 to 2. Instructions for hand scoring the instrument are provided in Appendix A
of the Manual.
Total scores may be computed for Social Competence, Behavior Problems, Internalizing Problems,
Externalizing Problems, and Sex Problems, plus scores for each of the 8 syndrome scales (Achenbach,
1991)
Raw scores can be converted to age-standardized scores (T scores having a mean = 50 and SD = 10) that
can be compared with scores obtained from normative samples of children within the same broad age
range. Please see the Manual for more information on CBCL scores.
Score Interpretation
For the syndrome scales, T scores less than 67 are considered in the normal range, T scores ranging from
67-70 are considered to be borderline clinical, and T scores above 70 are in the clinical range
(Achenbach, 1991) Please see the Manual for additional information on specific syndrome scales
For Total Problems, Externalizing Problems, and Internalizing Problems, T scores less than 60 are
considered in the normal range, 60-63 represent borderline scores, and scores greater than 63 are in the
clinical range (Achenbach, 1991).
Norms and/or Comparative Data
The CBCL/4-18 was normed on a sample of 2,368 non-handicapped 4 to 18 year old children. See
Manual for additional information on norms and comparative data. .
Psychometric Support
Reliability
Information on test-retest reliability and Cronbach's alphas are available from the author (Achenbach,
1991).
Validity
Evidence for content, construct, and criterion-related validity is well documented. See Chapter 6 in
Manual for additional details.

The YABCL has 107 items that describe specific behavioral and emotional problems. Parents and others rate the young adult for how true each item is now or was within the past six months using the following scale: 0 = not true (as far as you know); 1 = somewhat or sometimes true; 2 = very true or often true. In addition, 13 socially desirable items are rated, and space is also provided for responses to two open-ended items covering physical and other problems, plus anything else the respondent wants to report about the young adult. These questionnaires are designed to provide standardized descriptions of behavior, feelings, thoughts, and competencies rather than diagnoses per se. The YABCL has 109 problem items and 11 competence items that are scored on 3-step scales. Eight syndromes are derived from the items on the YABCL, including 2 designated as Internalizing (Anxious/Depressed, Withdrawn) and 3 designated as Externalizing (Aggressive, Delinquent, and Intrusive Behavior). Reliability on the YABCL averages 0.85 across syndromes and Internalizing, Externalizing, and Total Problems scales (P .001). Validity has been demonstrated by showing significantly higher scores for subjects referred for mental health services than for matched nonreferred subjects.36-38 For the 8 syndrome scales, the 95th percentile is considered the borderline clinical cutoff and the 98th percentile the clinical cutoff on the basis of a nonreferred population. For the problem scales (Internalizing, Externalizing, and Total Problems), the 83rd percentile is considered the borderline clinical cutoff and the 90th percentile the clinical cutoff.33.

How the type of representation (icons, photos of objects in context, photos of objects in isolation) displayed on a hand-held computer affected recognition performance in young adults with cognitive disabilities was examined. Participants were required to match an object displayed on the computer to one of three pictures projected onto a screen. We tested the opinion widely held by occupational therapists and special education professionals that there is an inverse relationship between cognitive ability and the required fidelity of a representation for a successful match between a representation and an external object. Despite their widespread use in most learning tools developed for persons with cognitive disabilities, our results suggest that icons are poor substitutes for realistic representations.

The Nordic countries share a tradition of universal, tax-financed eldercare services, centred on public provision. Yet Nordic eldercare has not escaped the influence of the global wave of marketisation in recent years. Marketinspired measures, such as competitive tendering and user choice models, have been introduced in all Nordic countries, and in some countries, there has been an increase of private, for-profit provision of care services. This report is the first effort to comprehensively document the process of marketisation in Sweden, Finland, Denmark and Norway. The report seeks to answer the following questions: What kinds of market reforms have been carried out in Nordic eldercare systems? What is the extent of privately provided services? How is the quality of marketised monitored? What has the impact of marketisation been on users of eldercare, on care workers and on eldercare systems? Are marketisation trends similar in the four countries, or are there major differences between them? The report also includes analyses of aspects of marketisation in Canada and the United States, where there is a longer history of markets in care. These contributions offer some perhaps salutary warnings for the Nordic countries about the risks of increasing competition and private provision in eldercare. The authors of this report, representing seven countries, are all members of the Nordic Research Network on Marketisation in Eldercare (Normacare). The report has been edited by Professor Gabrielle Meagher, University of Sydney and Professor Marta Szebehely, Stockholm University. Our hope is that the report will provide both a foundation and an inspiration for further research on change in Nordic eldercare.

This study sought to assess the association between traditional masculine gender role ideologies and sexual risk and intimate partner violence (IPV) perpetration behaviors in young men's heterosexual relationships. Sexually active men age 18–35 years attending an urban community health center in Boston were invited to join a study on men's sexual risk; participants (N=307) completed a brief self-administered survey on sexual risk (unprotected sex, forced unprotected sex, multiple sex partners) and IPV perpetration (physical, sexual and injury from/need for medical services due to IPV) behaviors, as well as demographics. Current analyses included men reporting sex with a main female partner in the past 3 months (n=283). Logistic regression analyses adjusted for demographics were used to assess significant associations between male gender role ideologies and the sexual risk and IPV perpetration behaviors. Participants were predominantly Hispanic (74.9%) and Black (21.9%); 55.5% were not born in the continental U.S.; 65% had been in the relationship for more than 1 year. Men reporting more traditional ideologies were significantly more likely to report unprotected vaginal sex in the past 3 months (ORadj = 2.3, 95% CI = 1.2–4.6) and IPV perpetration in the past year (ORadj = 2.1, 95% CI = 1.2–3.6). Findings indicate that masculine gender role ideologies are linked with young men's unprotected vaginal sex and IPV perpetration in relationships, suggesting that such ideologies may be a useful point of sexual risk reduction and IPV prevention intervention with this population.

Scand J Caring Sci; 2012; 26; 587-597 'Mastering an unpredictable everyday life after stroke'- older women's experiences of caring and living with their partners Introduction: The shift from older persons living in institutions to living in the community naturally affects both the older persons and their partners. The informal care is often taken for granted, and the research that focuses on the diversity of older female carers needs is scarce. Aim: To explore and learn from the older women how they experience their life situation and formal support as carers of their partners after stroke and to suggest clinical implications. Method: The design of the study is qualitative being based on the focus group method. Sixteen carers, median age 74 years (range 67-83), participated in four focus group discussions, which each met once for not more than 2 hours. Findings: The discussions resulted in one comprehensive theme; 'Mastering an uncertain and unpredictable everyday life'. Three subthemes emerged from the material: 'Living with another man' where the carers discussed not only the marked change in their partner's personality, but also the loss of a life-companion and their mutual intellectual contact; 'Fear of it happening again', comprising the carers' experiences of fear and confinement, of always having to be ready to help and of being trapped at home; 'Ongoing negotiation', referring to the carers' struggling and negotiating not only with their partners, but also with themselves and formal care for time to themselves. Conclusion: This study helps us to understand how these older women tried to master an uncertain and unpredictable life. Their life had changed radically; now they were always on call to help their partners and felt tied to home. The results draw attention to the carers' need for time to themselves, a greater knowledge of stroke and continuous support from formal care.

INTRODUCTION:
The shift from older persons living in institutions to living in the community naturally affects both the older persons and their partners. The informal care is often taken for granted, and the research that focuses on the diversity of older female carers needs is scarce.
AIM:
To explore and learn from the older women how they experience their life situation and formal support as carers of their partners after stroke and to suggest clinical implications.
METHOD:
The design of the study is qualitative being based on the focus group method. Sixteen carers, median age 74 years (range 67-83), participated in four focus group discussions, which each met once for not more than 2 hours.
FINDINGS:
The discussions resulted in one comprehensive theme; 'Mastering an uncertain and unpredictable everyday life'. Three subthemes emerged from the material: 'Living with another man' where the carers discussed not only the marked change in their partner's personality, but also the loss of a life-companion and their mutual intellectual contact; 'Fear of it happening again', comprising the carers' experiences of fear and confinement, of always having to be ready to help and of being trapped at home; 'Ongoing negotiation', referring to the carers' struggling and negotiating not only with their partners, but also with themselves and formal care for time to themselves.
CONCLUSION:
This study helps us to understand how these older women tried to master an uncertain and unpredictable life. Their life had changed radically; now they were always on call to help their partners and felt tied to home. The results draw attention to the carers' need for time to themselves, a greater knowledge of stroke and continuous support from formal care.

As primary caregivers of children with mental health problems, mothers face challenges that put them at risk for depression, which is rarely identified or addressed. The aims of this paper were to (a) identify mean differences among demographic, stressor, threat, and resource variables specified in a theoretical model and thought to be associated with maternal depressive symptoms and (b) determine how much variability in depressive symptoms is explained by these variables. High levels and prevalence of depressive symptoms were found within a quality of life study that these data were drawn from. Of 139 mothers participating in this study, 58% had a score of 16 or greater on the CES-D indicating moderate to high levels of depressive symptoms. Significant differences were found between mothers with higher versus lower levels of depressive symptoms for 11 of the 18 variables. Hierarchical regression was used to examine the variance explained in depressive symptoms based upon the conceptual model with 4 composite variables. Income (step 1), behavioral problems (step 2), threat appraisal (step 3), and resource appraisal (step 4) combined explained 42% of the variance.

Substantial evidence suggests that rumination is an important vulnerability factor for adolescent depression. Despite this, few studies have examined environmental risk factors that might lead to rumination and, subsequently, depression in adolescence. This study examined the hypothesis that an adverse family environment is a risk factor for rumination, such that the tendency to ruminate mediates the longitudinal association between a negative family environment and adolescent depressive symptoms. It also investigated adolescent gender as a moderator of the relationship between family environment and adolescent rumination. Participants were 163 mother–adolescent dyads. Adolescents provided self-reports of depressive symptoms and rumination across three waves of data collection (approximately at ages 12, 15, and 17 years). Family environment was measured via observational assessment of the frequency of positive and aggressive parenting behaviors during laboratory-based interactions completed by mother-adolescent dyads, collected during the first wave. A bootstrap analysis revealed a significant indirect effect of low levels of positive maternal behavior on adolescent depressive symptoms via adolescent rumination, suggesting that rumination might mediate the relationship between low levels of positive maternal behavior and depressive symptoms for girls. This study highlights the importance of positive parenting behaviors as a possible protective factor against the development of adolescent rumination and, subsequently, depressive symptoms. One effective preventive approach to improving adolescent mental health may be providing parents with psychoeducation concerning the importance of pleasant and affirming interactions with their children. (PsycINFO Database Record (c) 2013 APA, all rights reserved)(journal abstract)

Abstract
BACKGROUND:
This study examined the perceived effectiveness of a 15-week community-based program for 46 children exposed to intimate partner violence (IPV) and their mothers.
AIMS:
The primary aims were to describe the children who entered one of the existing community-based programs in terms of behavioral problems and to evaluate the impact of the program on children's general behavioral functioning as assessed by their mothers.
RESULTS:
Children's rated behavioral problems (SDQ) dropped following treatment; the effect size was in the medium range. The social impairment caused by the problems decreased as well. The effect regarding behavioral problems was not related to the degree of exposure to IPV or the mothers own changes in trauma symptoms following treatment. Results were analyzed as well at the individual level with the Reliable Change Index (RCI), which showed that the majority of children were unchanged following treatment.
CONCLUSIONS:
One implication from the study is the need for baseline screening and assessment. About half of the current sample had a clinical symptom picture indicating the need for specialized psychiatric/psychotherapeutic treatment. Furthermore, the reduction in behavioral problems was significant but many children still had high levels of behavioral problems after treatment, indicating a need of a more intense or a different type of intervention.

Children of adolescent mothers are at risk for a variety of developmental difficulties. In the present study, the effectiveness of a brief intervention program designed to support adolescent mothers' sensitivity to their infants' attachment signals was evaluated. Participants were adolescent mothers and their infants who were observed at 6, 12, and 24 months of age. The intervention conducted by clinically trained home visitors consisted of eight home visits between 6 and 12 months in which mothers were provided feedback during the replay of videotaped play interactions. At 12 months, 57% of the mother–infant dyads in the intervention group and 38% of the comparison group dyads were classified as secure in the Strange Situation. Seventy-six percent of the mothers in the intervention group maintained sensitivity from 6 to 24 months compared with 54% of the comparison mothers. Further analyses indicated that the intervention was effective primarily for mothers who were not classified as Unresolved on the Adult Attachment Interview.

I denna samanställning av befintlig forskning framkommer att några områden är mer studerade än andra. Ett antal studier har undersökt föräldraförmåga och föräldrakompetens. I dag vet man ganska väl vad som kan fungera och vad som kan brista i föräldrarnas förmåga att ta hand om sina barn. Resultat från olika studier visar att träning och utbildning kan förbättra föräldrarnas förmåga. En förutsättning för detta är dock att utbildningen är kontinuerlig såväl över tid som i kontakten med de professionella. Befintliga studier inkluderar oftare mödrar än fäder vilket innebär att det finns mer kunskap om mödrarna. Endast ett fåtal studier har undersökt fäderna och männen i kvinnornas liv.

Vidare finns det ett fåtal studier som fokuserar barnet i de familjer där föräldrarna har en utvecklingstörning. Den forskning som finns visar dock att barnen utgör en riskgrupp. Riskfaktorerna varierar delvis beroende på barnets ålder, men även beroende på om barnet har en utvecklingsstörning. Det rapporteras att det finns risk för att barnen försummas vilket kan ta sig uttryck i bristande omvårdnad, att barnen inte får näringsriktig kost, bristande säkerhet i hemmet och bristande hygien. Det finns även risk för att barnen utsätts för misshandel. Studier visar en ökad risk för att barn med utvecklingsstörning utsätts för misshandel och/eller sexuella övergrepp jämfört med andra barn, oavsett om föräldrarna har en utvecklingsstörning eller inte.

Det rapporteras att barn som har föräldrar med utvecklingsstörning kan ha svårigheter med språklig och kognitiv utveckling. Dessutom förekommer det att barnen har beteendeproblem och emotionella svårigheter och det är vanligare att barnen har psykiska svårigheter, framför allt depressioner, än andra barn. Förekomsten av svårigheter samt barnens utsatthet kan påverka barnens förmåga att senare i livet fungera som föräldrar.
Hur livet gestaltar sig för de barn som har vuxit upp med föräldrar som har en utvecklingstörning finns det liten kunskap om. I en dansk studie har forskarna funnit att kvinnorna lever ett mer utsatt liv än männen. I en studie från England finns det resultat som visar att de "vuxna barnen" som själva har en utvecklingsstörning har ett mer fungerande liv jämfört med de "vuxna barn" som är normalbegåvade.

Familjernas möten med det offentliga har studerats ur ett antal olika perspektiv, såväl barnens, föräldrarnas, närståendes som professionellas. I mötet mellan familj och professionella rapporteras att det är av stor betydelse att professionella är väl förtrogna med familjens behov, att de samordnar sina insatser, att det inte är för många inblandade och att man samverkar med familjen och tar hänsyn till familjemedlemmarnas behov.

När det gäller hälsobefrämjande faktorer i familjer där föräldrarna har en utvecklingsstörning finns det resultat som visar på betydelsen av såväl informella som formella nätverk. Forskare har funnit att det är olika karaktär på stödet från det formella respektive det informella nätverket. Det informella nätverket bidrar med praktisk hjälp i vardagslivet. Det formella nätverket bidrar med sakkunskap om viktiga funktioner i samhället, kunskap om interaktion mellan föräldrar och barn samt stöd för att föräldrarna skall utveckla sin kompetens.

Flertalet studier påpekar vikten av att kartlägga föräldrarnas och familjernas levnadsomständigheter för att kunna genomföra relevanta insatser. En rad olika mer eller mindre framgångsrika insatser som prövats i familjerna har rapporterats. Som framgångsfaktorer omnämns att stödet ska utformas efter barnens och föräldrarnas behov, att det är kontinuerligt och att det genomförs under en längre tid. För att insatser skall ge god effekt bör de vara anpassade till familjens omgivning, de bör vara prestationsbaserade och omfatta förebilder, praktisk feedback, beröm och belöningar. Forskare menar även att insatserna skall utformas så att det blir möjligt för föräldrar att utvecklas utifrån sina förutsättningar.

Syfte med föreliggande studie var att identifiera centrala kategorier och dimensioner som beskriver: "Föräldrars, till schizofrena barn, erfarenhet av kontakten med psykiatrisk vård". Beskrivningen bygger på föräldrars erfarenhet - behov, upplevelser och önskemål, av kontakten i samband med barns sjukdom. Barn är i studien är inte ett åldersrelaterat begrepp utan beskriver förhållandet till föräldern. Den metod studien bygger på är inspirerad av "Grounded theory" och har genomförts med ostrukturerade intervjuer. Fyra intervjuer med föräldrar till barn med en psykossjukdom har analyserats. Två män och fyra kvinnor ingår i studien, de representerar erfarenhet av kontakt av psykiatrisk vård från tre sjukvårsområden inom Stockholms läns landsting och kontakten omfattar 5-16 år. Resultatet visar såväl positiv som negativ erfarenhet av kontakten. De behov i kontakten som framträder är - behov av samarbete med psykiatrisk vård, - behov av att bli omhändertagna och - behov av kontakt med människor i samma situation. De upplevelser i kontakten som framkommer är - upplevelser av samarbete, - upplevelser av bristande samarbete - upplevelser av att bli omhändertagna. - upplevelser av dåligt bemötande, upplevelser av att bli skuldbelagda och - upplevelser av bristande kontinuitet i vården. De önskemål på kontakten som framkommer är - önskemål om samarbete, - önskemål om metoder för gott omhändertagande, - önskemål om behandlingsinriktning, - önskemål om att ej bli skuldbelagda, - önskemål om anhörigutbildning och önskemål om samarbete med IFS -Intresseföreningen för schizofreni eller andra psykotiska sjukdomar.

InledningUnder många år har Föräldrautbildningen/anhörigutbildningen vid Forum Funktionshinder engagerat socionomBerit Rauschsom föreläsare för föräldrar på temat "Det finns en framtid –men vad gör man av allt det som känns tungt?". Berit har också lett kurser i konsultativt förhållningssätt som riktat sig till paramedicinsk personal inom Habilitering & Hälsa och handlett personal. Berit är själv förälder till en idag vuxen dotter med funktionsnedsättning. Utifrån sina erfarenheter såg Berit ett behov av att fördjupa kunskapen om föräldrars situation genom föräldraintervjuer för att sedan kunna använda den kunskapen som underlag för diskussion och kompetensutveckling för personalen inom Habilitering & Hälsa.Frågan om en studie diskuteradesinom ledningsgruppen för Utvecklingsforum och i FoU-rådet vid flera tillfällen. Några synpunkter som framkom var att Fokus bör ligga på riskfaktorer och kritiska punkter. Hur identifierar man dem? Hur fångar man upp? I diskussion med verksamhetschef och Utvecklingsforum kom vi överens med Berit Rausch om att genomföra projektet Föräldraröster. BakgrundBerit Rausch, initiativtagare till projektet Föräldraröster, har mångårig erfarenhet av såväl föräldragrupper som handledning av personal inom bland annat Habilitering &Hälsa. Föräldrar som får ett barn med funktionsnedsättning genomgår eninre process som till stora delar påminner om en sorgeprocessnär man utsätts för en förlust av något slag.Även i handledningssituationer blir denna process aktuell när situationer som personal har att handskas medska diskuteras. Sjukgymnaster, logopeder, arbetsterapeuter etc saknar utbildning i psykosocialt arbete.Isamtal med nyckelpersoner inom Habilitering &Hälsa har framkommit att organisationenhar intresse av att titta närmare på vad det är som gör att vissa föräldrar kommer vidare i sin process efter att ha fått ett barn med funktions-nedsättning, medan andra "fastnar" i någon av krisens faser, förnekelse, ilska eller sorg. Frågeställningen ska ses i relation till habiliteringens utbud och arbetssätt samt förhållningssätt och bemötande av personer i kris.Vi såg det också som oerhört viktigt att förmedla den unika kunskap och kompetens som föräldrar har, till all personal inom Habilitering & Hälsa.
SyfteAtt utforska vilka kritiska punkter som föräldrar beskriver för hur de tagit sig vidare/"fastnat"ochhur föräldrar utifrån sin unika situation ser på Habilitering & Hälsas utbud, insatser, förhållningssätt och bemötande.ProjektmålAtt fördjupa kunskapen om riskfaktorer,kritiska punkter och föräldrars behov av stöd i olika faser. Att presentera resultatet av intervjuernai en sammanfattande rapport. Att inspirera till kompetensutveckling hos personal när det gäller bemötande och till anpassning av habiliteringens insatser.MetodBerit Rausch har gjort en kvalitativstudie bestående av djupintervjuer med 10 föräldrapar utifrån ett semi-strukturerat frågeformulär.Anhörigutbildningen vid Forum Funktionshinder mejlade 338 föräldrar som hade anmält sig till anhörigutbildningar under hösten 2010 och ställde frågan om de var intresserade av att bli intervjuade av Berit Rausch. 36 föräldrar/föräldrapar svarade att det var intresserade. Tillsammans med Berit valdes 11 föräldrar/föräldrapar ut för intervju. Urvalet gjordes utifrån ålder och diagnos för att i möjligaste mån få en så stor spridning som möjligt.10 familjer intervjuades.ProjektorganisationProjektgruppens medlemmar har bestått av Eva Norberg, informationschef (projektägare tom januari 2012) Barbro Lagander, verksamhetschef VO Stockholm (projektägare from februari 2012), Marie Bökman, konsulent vid Forum (projektledare), Kristina Eklund, konsulent vid Forum och Barbro Sjöström Miljand, enhetschef Kris-och samtalsmottagningen, Länscenter. ProjektresultatProjektet har bidragit medett skriftligt material som beskriver riskfaktorer och olika sätt att handskas med sin livssituation, vilket kan bidra till ökad förståelsen för föräldrars olika sätt att skapa en fungerande vardag. Föräldraröster kan användas i personalutbildningen och utveckling av metoder för föräldrastöd.

Det finns idag mycket kunskap om barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) som uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder ADHD) och autismspektrumtillstånd (AST). Det finns också en del kännedom om vilka konsekvenser barnens svårigheter får för individ och samhälle. Det är konstaterat att ADHD och AST kvarstår i vuxen ålder, även om symtombilden och problematiken kan te sig annorlunda. Kunskapen om föräldraskap hos vuxna med ADHD eller AST är dock begränsad. Syftet med denna studie var att på ett systematiskt sätt sammanställa kunskap om barn och föräldrar när föräldrar har konstaterad ADHD, ADHD-symtom eller AST samt evidens för metoder som syftar till att ge stöd i föräldraskapet. Tre frågeställningar har styrt arbetet:
1. Vad vet man om hur barnet och föräldraskapet påverkas när förälder/rar har
konstaterad ADHD?
2. Vad vet man om hur barnet och föräldraskapet påverkas när förälder/rar har
konstaterad AST/Aspergers syndrom?
3. Vilka evidensbaserade metoder prövade på dessa målgrupper finns som kan
påverka föräldraskapet och barnet/en?

När man möter en mamma eller pappa berättar de kanske om sitt barn. Men är barnen deras? I många andra sammanhang talas det om våra barn: skolan, sjukvården, föreningar gör också anspråk på att äga barnen. Världen kring handikappade barn sätter förhållandet på sin spets: där finns en myriad av yrken och institutioner, som hävdar att de både vet mer och vet bäst.
Experternas kunskaper är eftersökta samtidigt skall de uppvisa en måttfull och balanserad expertis; föräldrarnas kompetens skall erkännas enligt de föräldrar som intervjuas i boken. Föräldrarna till döva, hjärnskadade, diabetessjuka barn och barn med andra handikapp ger sin bild av mötet med sjukvården, daghemmet och skolan: en bild som är drastisk och dramatisk och skildrar dilemman, strider samt konkurrensen mellan med såväl professionella som andra föräldrar. Författaren hävdar emellertid att denna bild kan översättas till de flesta moderna föräldraskap: här ges den i en kondenserad och tillspetsad form.

Genom svaren på de frågor som ställs om familjen är utredare och behandlare i missbruks- och beroendevården ibland de enda som känner till att barnen lever i en familj med missbruk. De behöver uppmärksamma barns och ungas situation, så att deras rättigheter, behov av information, råd och stöd tillgodoses.

Syftet med skriften är att underlätta för personal inom missbruks- och beroendevården att ta upp föräldraskap och samtala med föräldern om barns situation i utredning eller behandling. Den förespråkar ingen särskild modell eller metod i arbetet, utan tar upp förhållningssätt och innehåll i samtal om föräldraskap. Den tar även upp samarbetet med socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Skriften riktar sig till utredare och behandlare inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt övrig missbruks- och beroendevård, och kan också vara av intresse för socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Den utgår ifrån situationen vid alkoholmissbruk eller -beroende, men kan i väsentliga delar också vara relevant vid föräldrars missbruk av narkotika eller läkemedel.

Familjecentralens verksamhetsidé för öppna förskolan på familjecentraler – formulerat som en hypotes - har utvärderats steg för steg genom samla in data på sammanlagd sex familjecentraler för att pröva hållbarheten i hypotesen. Utvärderingen visar på ett föräldraskapande bland småbarnsföräldrar genom att de lär sig om barn och föräldraskap, får möjlighet att utöka sitt sociala kontaktnät och att bara vara i en trygg omgivning där socialt stöd finns till hands. De får tillsammans med andra känna sig 'good enough' som en vanlig förälder med ett normalt barn. Professionell följsamhet utmärker personalens arbetssätt. De bedömer den "mognadsgrad" som föräldern befinner sig i för att söka stöd och anpassar sitt förhållningssätt till föräldern genom fysiskt avstånd och djup i samtalet. På så vis kan pedagogiska, sociala och psykologiska mekanismer triggas igång och förklara de resultat som föräldrar upplever för dem själva och deras barn. Artikeln avslutas med en omformulerad hypotes om öppna förskolors verksamhet på familjecentraler

Internet kan ge bra stöd i föräldrarollen visar ny studie från Statens folkhälsoinstitut. Delrapport från uppdraget om föräldrastöd. Under utredningstiden har flera delrapporter tagits fram. Delrapporterna är "Föräldrastöd i Sverige år 2002", "Verklig gemenskap i en virtuell värld?", "Stöd till föräldrar för att främja barns och ungdomars psykiska hälsa" och slutrapporten "Nya verktyg för föräldrar".

Förändrad tillämpning av offentlig äldreomsorg – ett hot mot målsättningen om demokrati och jämställdhet Artikeln handlar om några effekter av den förändrade inriktningen på det offentliga ansvaret för äldreomsorgen och det är anhöriga till hjälpbehövande äldre som står i fokus.

I Gabriellas liv finns mycket mörker. Det finns händelser som kastar skuggor ... där mardrömmar kan gömma sig och minne kan lura.Men i det mörka finns också små stänk av ljus. Gabriella behöver hjälp att låta ljuset växa. Hjälp att resa tillbaka in i skuggan, städa ur och låta solkatterna dansa.
I den här boken har Elisabeth Hagborg samlat många års yrkeserfarenhet av vad det kan innebära att växa upp i ett dysfunktionellt hem och tillsammans med illustratören Tove Hennix skapat en bok om Gabriella.

Parenting a child with autism may differentially affect mothers and fathers. Existing studies of mother–father differences often ignore the interdependence of data within families. We investigated gender differences within-families using multilevel linear modeling. Mothers and fathers of children with autism (161 couples) reported on their own well-being, and their child's functioning. Mothers reported higher levels of distress compared with fathers, and child behavior problems predicted psychological distress for both mothers and fathers. We found little evidence of child functioning variables affecting mothers and fathers differently. Gender differences in the impact of child autism on parents appear to be robust. More family systems research is required to fully understand these gender differences and the implications for family support. (PsycINFO Database Record (c) 2013 APA, all rights reserved)(journal abstract)

BACKGROUND AND AIMS: The aim of the one-year follow-up was to evaluate formal care and the situation of informal caregivers from a gender perspective. METHODS: The present study targeted elderly persons (n = 147) living in their own homes 12 months after acute stroke, 94 women and 53 men. The median age of the women was 81 years and the men 80 years. RESULTS: A statistically significant gender difference was seen in living conditions. Eighty percent of the women were living alone compared with 28% of the men (CI 48-56%). The informal care given far exceeded that provided by the community: 65% of these elderly people had some kind of informal care and 44% received formal care from the community. There was a gender difference in daily informal personal care, 24% of men and 16% of women (CI 2-18%), and in daily informal household assistance (CI 15-43%). Formal care was provided by the community significantly more frequently to women (56%) than men (23%) (CI 21-45%). The women more frequently had community-based help with house-cleaning (CI 23-39%) and they also more frequently received help with personal care (CI 1-10%). CONCLUSIONS: This study showed statistically significant gender differences in the use of informal and formal care. Elderly caregivers' situations must be given greater attention, since informal care to stroke survivors represents a far greater burden than the care that is provided by the community. Most of the caregivers were elderly women, and preventive intervention measures should be developed in order to enable them to manage their everyday lives.