Bibliotek

Purpose: The purpose of this paper is to make a critical analysis of the conceptual platform of the recently introduced International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Special attention is paid to the suggested definitions of the concepts of activity and participation. My argument intends to show that these definitions are not coherent. Methods: The theoretical platform of this paper is philosophical action theory. My argument makes particular use of the distinction between capacity and opportunity and shows that both concepts are applicable to all actions. Capacity and opportunity are distinguished from the actual performance of actions. The latter presupposes the existence of a will. On this conceptual basis follows an analysis of the distinction between activity and participation as conceived by the WHO in ICF. Conclusions: The main conclusion of my reasoning is that the notions of activity and participation in ICF partly rest on confusion between capacity for action and the actual performance of an action. If my conclusion is sound this has far-reaching consequences for the application of the ICF in the practice of rehabilitation. My diagnosis therefore is that the conceptual framework of ICF is in great need of a strict action – theoretic reconstruction.

Abstract
Patients with advanced cancer and family caregivers in palliative care face physical, psychological, social and existential challenges, much of the time home alone. Specialist palliative home care team services can be instrumental for sense of security in an uncertain situation. The aim of this study was to describe patients' and family caregivers' experiences of specialist palliative home care team actions that are identified by the participants as helping or hindering interventions. Six patients and seven family caregivers were interviewed using the enhanced critical incident technique. Ninety-five critical incidents and wish list items were identified. Providing adequate resources, keeping promises and being reliable, and creating partnerships are actions by specialist palliative care teams that patients and family caregiversexperienced as helping in meeting expressed or anticipated needs in patients and family caregivers. Being reliable and including patients and family caregivers in partnerships help to continue with daily life, even though death may be close. Unmet needs resulted in experiences of disrespect or violation of personal space/integrity.

Abstract
OBJECTIVE: To explore the experiences of older people and their supporting family members in relation to home rehabilitation, with a focus on activity and participation.
METHODS: Qualitative interviews were carried out with 6 older people and 6 family members at 1 and 6 months after the older person's discharge to their home. Qualitative content analysis of the data was carried out. The International Classification of Functioning, Disability and Health provides a guiding framework for rehabilitation.
RESULTS: Informants' experiences of home rehabilitation contributed to the formation of 6 categories: (i) living with a frail body; (ii) striving for well-being in daily life; (iii) being close at hand; (iv) feeling dependent in daily life; (v) struggling to carry on; and (vi) striving to be at home.
CONCLUSION: Older people's goals were to return to daily routines and to perform meaningful activities without feeling dependent on other people. Family members' participation was crucial. Psychosocial support and autonomy were essential for facilitating activity and participation. Healthcare professionals should consider each individual's unique experiences along with the significance of being at home

Objective: To describe and compare the context of participation of children with physical disabilities and complex communication needs (Group CCN) in out-of-school activities with children with physical disabilities only (Group PD) and typically-developing peers (Group TD).
Method: A cross-sectional, matched, multi-group design was used. Thirty-nine participants between 10–15 years of age were administered the Children's Assessment of Participation and Enjoyment.
Results: Kruskall-Wallis analyses revealed that there were significant differences among the three groups for overall location, enjoyment of the activities and with whom they did the social and self-improvement activities with. Mean trends showed that Group CCN participated in activities closer to home rather than in the community, were restricted in social participation and reported higher levels of enjoyment in activity participation than the other two groups.
Conclusions: Group CCN appeared to experience differences in participation when compared to peers with and without disability.

Objectives: For patients' entire families, it can be challenging to live with cancer during the palliative stage. However, a sense of coherence buffers stress and could help health professionals identify families that require support. Therefore, the short version of the Family Sense of Coherence Scale (FSOC-S) was translated, culturally adapted, and validated in a Swedish sample.Methods: Translation and cross-cultural adaptation of the FSOC-S into Swedish was conducted in accordance with the World Health Organization's Process for Translation and Adaptation of Research Instruments guidelines. Participants were recruited from two oncology clinics and two palliative centers in Sweden.Results: Content validity was supported by experts (n = 7), persons with cancer (n = 179), and family members (n = 165). Homogeneity among items was satisfactory for persons with cancer and family members (item-total correlations were 0.45‒0.70 and 0.55‒0.72, respectively) as well as internal consistency (ordinal alpha = 0.91 and 0.91, respectively). Factor analyses supported unidimensionality. FSOC-S correlated (rs > 0.3) with hope, anxiety, and symptoms of depression, which supported convergent validity. The test-retest reliability for items ranged between fair and good (kw = 0.37‒0.61).Significance Of Results: The FSOC-S has satisfactory measurement properties to assess family sense of coherence in persons with cancer and their family members. FSOC-S could be used to identify family members who experience low levels of perceived family sense of coherence which provides health care professionals with insight into families' needs and ability to live with cancer in the palliative stage.

Abstract:
Objectives: Instruments for evaluating end‐of‐life care by voicing experiences of family members have previously been lacking in Sweden. The objective of this study was therefore to adapt and validate the VOICES (SF) questionnaire to evaluate quality of end‐of‐life care in Sweden. The VOICES (SF) [Views of Informal Carers – Evaluation of Services (Short form)] is a questionnaire about bereaved relatives' experiences of care in the last three months of life of a deceased family member. Methods: This study was performed based on translation and back translation, cross‐cultural adaptation and content validation through cognitive interviewing and feedback from professional experts. For the cognitive interviews, a purposeful sample of 35 bereaved family members was recruited from home care, hospital wards and nursing homes. The participants were 13 men and 22 women (age ranged between 20 and 90+, mean age 66), who were relatives of persons who died from life‐limiting conditions. The bereaved family members' and the professional experts' concerns were summarised and analysed based on clarity, understanding, relevance, sensitivity and alternative response/wording. Results: The main concerns emerging from the content validation related to the understanding and clarity of some of the questionnaire items', and a few concerns regarding the relevance of different response alternatives or items. Only two of the family members found it emotional to complete the questionnaire, and they still deemed completing it to be important and manageable. Significance of results: The VOICES (SF) can be considered as feasible in the Swedish context, provided that cultural adaptation has been achieved, that is translation alone is not enough. The Swedish version will be available for healthcare professionals to use for quality monitoring of the care provided over the last three months in life, and for research, it enables national and cross‐national comparisons between different healthcare places and organisations.

This paper describes the process for and safety/feasibility of adapting the Beardslee Preventive Intervention Program for Depression for use with predominantly low income, Latino families. Utilizing a Stage I model for protocol development, the adaptation involved literature review, focus groups, pilot testing of the adapted manual, and open trial of the adapted intervention with 9 families experiencing maternal depression. Adaptations included conducting the intervention in either Spanish or English, expanding the intervention to include the contextual experience of Latino families in the United States with special attention to cultural metaphors, and using a strength-based, family-centered approach. The families completed preintervention measures for maternal depression, child behavioral difficulties, global functioning, life stresses, and an interview that included questions about acculturative stressors, resiliency, and family awareness of parental depression. The postintervention interview focused on satisfaction, distress, benefits of the adapted intervention, and therapeutic alliance. The results revealed that the adaptation was nonstressful, perceived as helpful by family members, had effects that seem to be similar to the original intervention, and the preventionists could maintain fidelity to the revised manual. The therapeutic alliance with the preventionists was experienced as quite positive by the mothers. A case example illustrates how the intervention was adapted.

Hallå! Det är jag som är Adde. Jag är inlåst här i skåpet. Egentligen skulle jag ha spelat mitt livs viktigaste tennismatch nu. Kan du snälla släppa ut mig? Okej, jag ska vara ärlig. Jag har bara en vän och det är tennisbollen, alla andra verkar bli mina fiender. Men med hjälp av Adhd-killen inom mig kan jag bli din bästa vän. Absolut. När du öppnar får du se ...

Detta är en stormande feelgood-roman för unga. Med humor och allvar söker Adde sin nya identitet med en diagnos. En hink tennisbollar kastas upp, och ned ramlar ett bollhav av äventyr, med poliser, kraschad vänskap och en mystisk vaktmästare i kjol. Genom sporten får Adde vara med om ett spel där det viktigaste av allt är att vinna ? sig själv!

The goal of this paper is to synthesize available data to help guide policy and programmatic initiatives for families with substance abuse problems that are involved with the child welfare system, and identify gaps in the research base needed to further refine practices in this area. To date, Family Treatment Drug Court and newly developed home-based substance abuse treatment interventions appear the most effective at improving substance abuse treatment initiation and completion in child welfare populations. Research is needed to compare the efficacy of these two approaches, and examine cost and child well-being indicators in addition to substance abuse treatment and child welfare outcomes.

Keywords: Substance Abuse, Child Welfare, Treatment

Objective: To study characteristics of attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) in a representative group of clinically impaired young children in Sweden with the disorder. Method: One hundred thirty-one children with ADHD (aged 3–7 years) were examined, and their parents were interviewed. Independent parent questionnaire data (Child Behavior Checklist, ADHD Rating Scale-IV, Conners) were collected. For comparison 131 children without ADHD were matched for age, gender, parents' marital status, child's adoption status, and social class. Results: Children with ADHD had extremely high ADHD symptom levels—on average four to eight times higher than the comparison group. Sociodemographic correlates of ADHD symptoms were more pronounced in parent questionnaire data than in parent interview data, underscoring the importance of diagnostic interview when dealing with clinical issues. Very few of the children with ADHD (6%) appeared "normal" with regard to attention/activity level at clinical examination.Conclusions: Clinic children with a diagnosis of DSMIV ADHD have typical and impairing symptoms already before starting school. The variance of ADHD in this age group appears to be accounted for by primary psychosocial factors only to a limited degree. It would seem reasonable to establish supportive and treatment measures for these young children so that the psychosocial and academic problems shown by so many individuals with ADHD later in their development might be reduced.

Herr Muffin är ett marsvin som nu är gammal, trött och har ont i magen. Han tänker tillbaka på sitt liv och hur bra han har haft det. Han har haft fru och sex lurviga ungar, fått mycket gurka och hö. En dag ligger ett brev i hans postlåda och i brevet står det "Jag är ledsen för att pappa säger att när ett marsvin är gammal kan det plötsligt dö...." Boken om Herr Muffin berättar om ålderdom och död på ett fint och stillsamt sätt. En bilderbok som passar barn från 3 år.

Background: In recent years, an increasing interest in personality disorders in childhood and adolescence has been observed. This is partly due to recent findings of temperament, personality and neurobiological research. Method: This article reviews the history of the concept of borderline conditions in children and adolescents, and presents recent evidence from developmental psychology and neurobiology to support the diagnosis in adolescents as a disorder of development. An overview of treatment based on the decades-long experience with these patients at the Tiefenbrunn Clinic in Germany is described. Results: While the term personality disorder implies enduring traits, the evidence suggests that it is relatively unstable in adults as well as adolescents. Concerns about labeling adolescents with a presumably lifelong condition have hampered research on pathogenesis and treatment. Nevertheless, some adolescents with severe impairments in functioning do meet adult criteria for BPD, and do respond to the tailored treatment approaches that have been developed for them. Conclusions: The psychopathology of adolescents with BPD is probably a result of the interaction of the adolescent developmental process and defects in attachment and mentalization similar to those in adults with BPD. The term "developmental borderline personality disorder" is suggested to reflect the fluidity of this condition. Appropriate intervention requires a comprehensive multimodal approach in which individual therapy takes place within a protective framework of boundaries and limits.

So far, research on the welfare state has usually neglected children and childhood. In the rare attempts to include childhood in welfare state analysis, too much emphasis was placed on children as future adults. However, only a full recognition of children as human beings and citizens here and now are compatible with new social studies of childhood as well as children's rights discourses. Thus the conceptual integration of children and childhood in the welfare state is still an open question. This book closes the gap by offering the concept of generational order as theoretical tool to both childhood and welfare state research. In analogy to gender analysis, this concept is an adequate tool in providing visibility to the adult bias of traditional welfare state theories and practices. The book includes contributors from ten predominantly European countries, exploring issues of children's social and economic welfare, such as child poverty in a theoretical, methodological, and practical perspective. Together with the companion volume below â€" Flexible Childhood, also by the University Press of Southern Denmark â€" this book is the final result of COST Action A19, Children's Welfare, which has been supported by the European COST Framework.

This book presents findings from recent policy oriented research undertaken by the EU's Observatory on Ageing and Older People: the most definitive account to date of socio-economic policies affecting older people and the extent of their social integration in European society. The book also presents the results from a specially commissioned Eurobarometer survey of public attitudes to ageing and older people conducted in twelve European Union countries. Overall it provides a unique and comprehensive portrait of how older people are perceived by the general public in the EU and how they view themselves and the ageing process. The book criticizes European countries for failing to come to terms with the fact of societal ageing and challenges them and the EU itself to ensure the social integration of older people

Avhandling

The ageing of Europe's population is a crucial challenge for the 21st century. Today, the mean life expectancy in Sweden is 83 years for women and 78 for men. Ageing well is a frequently used process, describing the objectives of future elderly care and rehabilitation. Enabling elderly people to live longer and independently in their homes is one goal for society as a whole. Providing health care of high quality, on equal terms for all citizens, is an important political goal in Sweden. It is a great challenge for providers to achieve elderly care of high quality and to develop products, services and technologies that meet the needs of elderly people. There is an assumption that Information and Communication Technologies (ICT) will enhance quality of life. Additionally "electronic accessibility" is one of the goals for the European Information Society to support and enable self-determination and mobility. Dimensions of empowerment such as participation and ability to influence/control one's life situation imply an approach to health care with the patient/client in focus. The aim of this thesis was to explore different dimensions of empowerment and an empowerment methodology for elderly persons in home health care, and if ICT was a useful tool in this process. A multi-method approach was used that included interviews with patients with experience of rehabilitation, interviews with elderly persons with homecare and safety alarms, exploring their needs in relation to empowerment dimensions such as autonomy, self-determination, participation and mobility, an intervention where a mobile safety alarm was tested by elderly individuals and reflective learning workshops with front line staff in home care. Different methods of analysis were used, including Grounded Theory, Latent Content analysis and Constructivist Grounded Theory together with reflections. One of the overall findings was that all patients/clients that participated in these studies had not reflected upon whether it would be possible or not, to influence care and rehabilitation. The results indicate low patient participation in and influence on, the rehabilitation process. Elderly people perceived freedom of movement as a prerequisite for participation and in one of the studies the elderly participants felt that they could influence care and be participating in one aspect, but they still wanted more support with, for example, being more physically active, like walking out doors. The overall findings show a genuine patient/client desire, but limited possibilities to influence care and rehabilitation. Put another way, patients/clients want to have influence and participate authentically, but they do not exactly know how to achieve this. All patients/clients were positive towards the professionals in care and rehabilitation. They were really grateful and admired the professionals and also identified themselves with how stressed and how overloaded with work the professionals were. This might mean that the concept interdependency is looked upon as more important than real autonomy. The patients/clients tried to be compliant and this can be understood as "learning unpretentiousness". After reflecting upon their situation they were more able to articulate their needs that were not responded to or taken care of. When ICT, as an empowering tool, was implemented, findings showed that elderly people experienced the use of a mobile safety alarm as empowering. The mobile safety alarm gave them the freedom of movement needed to be physically active and still feel safe. The positioning device was not experienced as a threat to their integrity. Mobility and safety were experienced as more important than privacy. The research findings indicate that in order to improve home health care services from the patient's/client's perspective, we need to work with the triads of participation, empowerment and mobile Information and Communication Technology. We need to critically and creatively reflect on what clients say and then try to respond positively to what we learn and shift the focusaway from 'what's life like?' and 'what should life be like?', towards the explicit action question, 'what needs to be done to make life as good as it can be?' Real improvement is more likely to be sustained with some changes in accountability.

Aging in place, an image of growing old in one's home and maintaining one's daily routine, is desired by most older adults. To identify variables promoting such independent living in the oldest-old, we examined the association between living situation of a population-based cohort of 90+ year olds with health and lifestyle variables. Of 1485 participants, 53% still lived in their home at a retirement community designed to foster wellness. Those living at home tended to be healthier, with smaller proportions having chronic diseases or hospitalizations in the preceding year and a greater proportion having normal functional ability. Dementia was the chronic disease most significantly related to living situation. In addition to not having dementia, not using a wheelchair or bath aid, receiving meals on wheels, and being married were jointly related to living at home. With the help of family and friends and with a medical and social support system, many 90+ year olds can age in place. This is often because they have a caregiving spouse or paid caregiver.

Aging in Sweden has been uniquely shaped by its history-most notably the long tradition of locally controlled services for older adults. We considered how local variations and local control shape the experience of aging in Sweden and organized the paper into 3 sections. First, we examine aging in Sweden along demography, economy, and housing. Next, we trace the origins and development of the Swedish welfare state to consider formal supports (service provision) and informal supports (caregiving and receipt of care). Finally, we direct researchers to additional data resources for understanding aging in Sweden in greater depth. Sweden was one of the first countries to experience rapid population aging. Quality of life for a majority of older Swedes is high. Local control permits a flexible and adaptive set of services and programs, where emphasis is placed on improving the quality and targeting of services that have already reached a plateau as a function of population and expenditures.

As people with serious mental disabilities grow older, their primary caregivers continue to be family members. This qualitative study explored the life experiences of people aging with a preexisting serious mental disability living in rural Northern Ontario, from the perspective of family members, and it identified the factors which facilitated or impeded their relative's current and future participation in community life. Results included the challenges of rural life, lack of support by health care providers, rural service needs, caregiver responsibility, the impact of aging on the individual and the family, and future concerns. New models for effective rural programs, services, community education, and effective partnerships with family members must be investigated.

'A comprehensive text addressing this issue is welcome and this book addresses service provision for older people with disabilities from a UK, USA and Australian perspective. The book would serve as a useful reference book for Health and Social Service personnel, particularly students, from a variety of disciplines working with older adults, in the learning disability field or with older people who have lifelong physical disabilities. A particular strength is the inclusion of case vignettes that describe individual older clients with lifelong disabilities; interesting questions are posed for discussion which relate to the subject matter in each of the five sections. The vignettes are interesting and enjoyable to read and would be useful for group work/teaching purposes.' - International Journal of Geriatric Psychiatry 'This book is most welcome with an extensive review of the research and service development in the United States, the United Kingdom and Australia with illustrative vignettes and relevant questions following the first four parts of the book. Suggested literature is also part of each chapter. All in all, a book recommended for both practitioners, researchers and policy makers involved with persons with life long disability as they age.' - International Journal of Adolescent Medical Health 'In all, this book is an essential addition to the library of service provider organisations, policymakers, researchers, and families and all who wish to share in ensuring the well-being and quality lifestyles of this growing and emerging group of citizens. I see this book as a seminal text in this area.' - Marie Knox (School of Humanities and Human Services, Queensland University of Technology, Brisbane) in Intellectual Disability Australasia 'This book makes a commendable contribution in uniting thinking and strategic planning, and also through providing empirical evidence to illustrate ways forward that have meaning for older people with disabilities, their families and front-line professionals.' - from the Foreword by Gordon Grant Based on the author's 18 years' research experience and social work practice expertise, this pioneering guide provides up to date specialist knowledge about ageing with a disability in the context of the more mainstream knowledge about ageing processes. Christine Bigby uses the concept of 'successful ageing' as a framework in which to consider the issues and practicalities for older people with a lifelong disability. Bigby presents strategies for the various challenges involved in the physiological, psychological and sociological aspects of ageing and proposes an integrated framework of service development and policy directions for the implementation of these strategies. Particular focus is given to lifestyle planning, encompassing subjects such as daily activity and leisure, housing and support, advocacy, case management and health. Consideration is also given to working with older parental carers of adults with a lifelong disability to support preparation and planning for the transition from parental care.

Syftet med denna skrift är att beskriva olika typer av AKK-insatser till personer med autismspektrumstörning och vilken kunskap vi har om hur detta fungerat. Följande frågeställningar kommer att belysas:
Hur ser historiken kring AKK-intervention och autism ut – både i ett svenskt och internationellt perspektiv?
Vilken forskning har bedrivits inom området – vad vet vi när det gäller effekter av AKK-insatser?
Finns det belägg för att något AKK-sätt (tecken, bilder/PECS, talande hjälpmedel) fungerar bättre eller sämre för personer med autism?
När kan och bör man starta AKK-insatser?
Hur förhåller sig AKK till tal – behöver man vara orolig för att AKK hämmar utveckling av tal?
Vad verkar vara viktigt när det gäller intervention och metodik för att få AKK att fungera för gruppen?
Hur ser framtiden ut – särskilt med tanke på den enorma utvecklingen av digital och mobil teknik?

BACKGROUND:
Little is known about the effects of low levels of maternal alcohol intake on the neuropsychological development of the child. This study is part of an ongoing investigation on maternal drinking and presents data on demographic variables, maternal alcohol use, and birth outcomes from that study.
METHODS:
The sample comprised 2,264 women from a Swedish antenatal clinic. Retrospective self-report data were collected on alcohol consumption before and during pregnancy, using the Alcohol Use Disorders Identification Test (AUDIT), and on nicotine use. Specific alcohol biomarkers for excessive drinking, carbohydrate-deficient transferrin (CDT) in serum and phosphatidylethanol (PEth) in whole blood, were determined during mid-pregnancy in a subsample of the women. Data on labor and early characteristics of the child were also assessed.
RESULTS:
Before pregnancy, 89% of the women regularly consumed alcohol and 49% reported occasional or frequent binge drinking. Nicotine was used by 15% before and by 5% during pregnancy. During pregnancy, 12% continued using alcohol and 5% also admitted binge drinking. However, all alcohol biomarker values were below the reporting limits (CDT ≤ 1.7% disialotransferrin; total PEth < 0.1 μmol/L). Self-reported drinking during pregnancy was associated with a higher AUDIT score before pregnancy, nicotine use at the time of the first prenatal visit, older age, and previous legal abortions.
CONCLUSIONS:
The AUDIT questionnaire and 2 specific alcohol biomarkers were used in routine maternity care to collect information about drinking during pregnancy and thereby to identify children at risk for alcohol-related complications. While the AUDIT results suggested that a significant number of women continued using alcohol during pregnancy, implying a risk for fetal disorders, the biomarkers showed negative test values thus indicating only modest drinking levels.

doktorsavhandling

Starting university is associated with major academic, personal and social opportunities. For many people, university entrance is also associated with increased stress and alcohol consumption. At the start of the autumn term 2002, all students entering educational programmes at two comparable middle-sized Swedish universities were invited to participate in a comparative intervention study. This included both primary and secondary interventions targeting hazardous drinking and stress. The overall aim was to improve alcohol habits and stress patterns in university freshmen at an intervention university in comparison with a control university.

A total of 2,032 (72%) freshmen responded to the baseline assessment. Half of them scored above traditional AUDIT cut-off levels for hazardous alcohol use. Factors associated with hazardous use were age below 26, male gender, family history of alcohol problems, and not being in a serious relationship. The Arnetz and Hasson Stress Questionnaire was evaluated and used to study a selection of freshmen at high riskof stress. It was easy to use and offered sufficient internal consistency and construct validity. In the freshman year, 517 students (25%) dropped out from university education. A multivariate analysis established that high stress and university setting was associated with dropout from university studies, while symptoms of depression and anxiety as well as hazardous drinking were not.

Outcome was analysed in students remaining at university at one-year follow-up. The primary interventions offered to freshmen at the intervention university reduced alcohol expectancies and mental symptoms compared with freshmen at the control university. Secondary stress interventions were effective in reducing mental symptoms and alcohol expectancies. Secondary alcohol interventions were effective in reducing AUDIT scores, alcohol expectancies, estimated blood alcohol concentrations, as well as stress and mental symptoms.

In conclusion, both primary and secondary alcohol and stress interventions have one-year effects in university freshmen and could be used in university settings.

This article addresses the challenge of igniting action on health promotion for women in Canada with respect to alcohol use during pregnancy. We illustrate that accelerated action on health promotion for women that engages multiple levels of players, women-centred and harm-reduction frameworks and a gendered approach to understanding women's lives can be achieved when the right policy moment occurs. We illustrate this by describing the opportunity afforded by the Olympic Games in 2010, where the BC government used the Games to encourage action on women's health promotion and the prevention of alcohol use in pregnancy. We suggest that the 2011 announcement of new low-risk drinking guidelines that recommend lower intake of alcohol for women than for men offers another, to date unused, opportunity.

INTRODUCTION AND AIMS:
This study aimed to estimate the prevalence and describe the patterns of alcohol use during pregnancy among Australian mothers. The study also aimed to examine the characteristics associated with alcohol use in pregnancy.
DESIGN AND METHODS:
Data comprised two representative samples of families (infant cohort = 5107 parents of 0- to 1-year-olds; child cohort = 4983 parents of 4- to 5-year-olds) from the 2005 Longitudinal Study of Australian Children.
RESULTS:
Alcohol use in pregnancy was reported by 37.6% of mothers of infants aged 0-1 years and 27.6% of mothers of children aged 4-5 years. The majority of women reported low level/occasional use of alcohol but, when extrapolated to population level, this equates to 131,250 children in these two age groups exposed to alcohol in utero, with over 1000 children exposed to alcohol most days and an estimated 671 infants exposed to three or more drinks per occasion. Among mothers of infants, alcohol use in pregnancy was associated with increasing maternal age, higher education, greater economic advantage and fewer physical health problems in pregnancy. Among mothers of children, maternal drinking in pregnancy was associated with increasing maternal age and smoking in pregnancy.
DISCUSSION AND CONCLUSIONS:
Alcohol use during pregnancy is common with around one-third of all mothers reporting use. Most women reported only occasional use, and among those who were asked, consumed one standard drink on average per occasion. Significant numbers were exposed to three or more drinks on one occasion or to alcohol most days while in utero. National guidelines recommend abstinence as no 'safe' threshold has been determined. Public health campaigns are needed to educate pregnant women regarding national guidelines.

This article will outline the main strands of the UK-based Alcohol, Drugs and the Family (ADF) research programme. This programme has examined the impact of substance misuse problems on children, spouses, and families, both in the UK and elsewhere, especially in urban Mexico City and in Australia amongst both urban and rural Aborigine populations. This article will outline the main theoretical perspective that we have developed from this work (the stress-strain-coping-support model). It will outline some of the key findings of this programme, and address some of the key universals that we have observed across various cultures. It will end by describing current research, including the testing of brief interventions being delivered through primary care to family members to enable them to cope better with the problems which family substance misuse causes.

Although characterized as a chronic disease for more than 200 years, severe and persistent alcohol and other drug (AOD) problems have been treated primarily in self-contained, acute episodes of care. Recent calls for a shift from this acute treatment model to a sustained recovery management model will require rethinking the natural history of AOD disorders; pioneering new treatment and recovery support technologies; restructuring the funding of treatment services; redefining the service relationship; and altering methods of service evaluation. Recovery-oriented systems of care could offer many advantages over the current model of serial episodes of acute care, but such systems will bring with them new pitfalls in the personal and cultural management of alcohol and other drug problems.

Boken är skriven för personer som i sin yrkesverksamhet ansvarar för området AKK, t ex logopeder, arbetsterapeuter och pedagoger, och för både grundutbildning och vidareutbildning.
Huvudförfattarena för denna reviderade upplaga är logopeder och driver sedan många år Södra regionens kommunikationscentrum, SÖK, och har mångårig erfarenhet av AKK-området bland såväl barn som vuxna.
Ur innehållet: Teorier kring tal, språk och kommunikation, alternativa och kompletterande kommunikationssätt, omgivningsfaktorer, metodik, etik, olika funktionsnedsättningar m m. Genom boken får vi följa ett antal personer i varierande ålder och med olika svårigheter och de ställningstagande som görs för att dessa ska få bästa möjliga förutsättningar att kunna kommunicera.

There is a growing demand for health and social care services to provide technology-mediated interventions that promote the health and well-being of older people with health or care needs and of their informal carers. The objectives of this study were to scope and review the nature and extent of prior intervention studies involving ambient assisted living technology-mediated interventions for older people and their informal carers, and how and in what ways (if any) the goals and aims of these interventions reflected the domains of the World Health Organization framework for healthy ageing. We conducted a scoping review. Data were collected between June and October 2018 with an updated search in October 2020. A total of 85 articles were eligible for inclusion. Nine categories described the aims and content of the included studies. The healthy ageing domain "Ability to meet basic needs" was mirrored in four categories, whereas "Ability to contribute to society" was not addressed at all. The ways in which domains of healthy ageing are mirrored suggest that there is an emphasis on individual factors and individual responsibility, and a lack of attention given to broader, environmental factors affecting healthy ageing. Only a few of the studies used a dyadic approach when assessing health outcomes concerning older people and their informal carers.

Learning that a child has a lifelong developmental disorder is stressful & challenging to any family, yet it is clear that some families adapt & adjust more readily than others. In this article, it is proposed that a diagnosis of an autism spectrum disorder (ASD) is especially likely to be experienced as ambiguous loss. Interviews with mothers of children with ASDs are used to identify whether mothers express feelings of ambiguous loss when talking about their child. Then, a specific hypothesis derived from ambiguous loss theory -- that higher levels of identity ambiguity in mothers are linked to higher levels of depressive symptoms & perceived stress independent of the severity of the child's diagnosis -- is tested & found to be supported. Recognition of ambiguous loss in families of children with ASDs would help professionals provide more effective support & assistance to families. Tables, References. Adapted from the source document.

Attachment Q‐Sort (AQS) is a tool for quantifying observations about toddler/caregiver relationships. Previous studies have applied factor analysis to the full 90 AQS item set to explore the structure underlying them. Here we explore that structure by applying multidimensional scaling (MDS) to judgements of inter‐item similarity. AQS items are arranged in the MDS solution along three easily interpretable axes: a model that is compatible with but more parsimonious than factor analysis solutions. This geometrical approach suggests ways to modify the AQS—primarily a research tool—to make it more practical for clinical applications. Sets of AQS data are represented and interpreted in the three‐dimensional model as vectors. Summaries at a finer‐grained level are obtained by finding points in the model where variability across datasets is greatest. We report re‐analyses of archival (published) data, and also data collected with streamlined procedures more suitable in the field. Although not reported here, collection and analysis can both be performed online via a website. The general methodology is not restricted to the current application of toddler attachment.

The burden of caregivers of patients suffering from of Alzheimer type dementia (DAT) and vascular dementia (VD) was analysed at the critical time, the "breaking-point", when home care becomes insufficient and/or inadequate and the caregiver burden has probably reached its upper limit. Primary family caregivers of 39 DAT and 40 VD patients who were being considered for relocation into group-living units were studied. Total caregiving burden and different aspects of the burden: general strain, isolation, disappointment, and emotional involvement, were correlated with the patients' diagnoses, abilities, and symptoms. Closer kinship to the patient imposed a heavier burden. The caregiver's gender, social class, and previous institutionalization of the patient did not influence the caregiver burden. There was no significant correlation between the patients' ADL ability or cognition and the burden. A higher level of disappointment was found among the VD carers. Different symptomatology in patients of the two diagnostic groups was related to special aspects of the burden. Multiple regression analysis showed that the amount of caregiving time each week and impaired sense of own identity, misidentifications, clinical fluctuations, and nocturnal deterioration in the patients predicted the breaking-point.

The main objective of the study was to apply the recently developed Index of Capability (ICECAP-O) instrument to measure and value the quality of life of a representative sample of the older South Australian population (aged>=65 years) according to carer status. A Health Omnibus survey including the ICECAP-O instrument, carer status (informal carer vs. non-carer) and several socio-demographic questions was administered in 2009 as a face-to-face interview to 789 individuals aged 65 years or older in their own homes. A total of 671 individuals (85%) characterised themselves as a non-carer and 115 individuals (15%) characterised themselves as an informal carer. In general, carers exhibited relatively high quality of life as measured by the ICECAP-O, with carers having comparable mean ICECAP-O scores to non-carers in the general population [carers: mean (SD) 0.848 (0.123), non-carers: mean (SD) 0.838 (0.147)]. The results of the multivariate regression model for the total sample indicated statistically significant variations in overall ICECAP-O scores according to age (with younger participants tending to have slightly higher scores on average), country of birth (with those participants who were born in Australia having higher scores on average than those who were born elsewhere) and household income (with participants with higher income levels having higher scores on average). The results of the multivariate regression model differentiated by carer status also indicated some important differences. Specifically, average ICECAP-O scores were noticeably lower for carers who are separated or divorced and for carers who lived alone and these differences were statistically significant. The study findings provide support for the existence of process utility in informal care-giving. The provision of informal care may be associated with a positive impact upon quality of life for many caregivers, which may mediate the negative aspects arising from the burden associated with informal care-giving.

Background: Several parent training programmes and behavioural teacher training programmes built on learning theory have been developed for problem prevention and treatment of attention-deficit/hyperactivity disorder (ADHD) and/or oppositional defiant disorder (ODD) during the last few decades. Group format has often been used for parent training but single-subject designs are more common in teacher training. More studies have focussed on pre-school children than on older children, and a minority have been conducted in public mental health settings. Aim: This study aimed to evaluate a combined parent and teacher manual-based group training programme for children with ADHD conducted by the staff at a child and adolescent psychiatric clinic in Sweden. Method: The intervention was a modified version of Barkley's programme. Children were randomized to an Intervention or a Control group. Sixty-one parents and 68 teachers answered questions about ADHD and ODD symptoms, and about behavioural problems when the study started and at a 3-month follow-up. Results: Results showed that the intervention resulted in a reduction of the number of children who met DSM-IV criteria for ADHD and/or ODD. Effects were more pronounced in the home setting than in the school setting, and were further accentuated when both parents and teachers of the same child took part in the intervention. Teachers with more problematic classroom situations benefited most from the intervention. Conclusion: The programme, "Strategies in Everyday Life", has, in a regular clinical setting, demonstrated promising effects on children's disruptive behaviour, and a clinical implication was to recommend involving both parents and teachers in the programme.

Familjen och anhöriga har på senare år fått en allt mer betydande roll i vården och omsorgen om de äldre. Till följd av nedskärningar i den offentliga sektorn sker vården av äldre allt oftare i hemmet och de anhöriga blir allt viktigare. Författaren diskuterar bakgrunden till denna utveckling, dess villkor och kännetecken och redovisar kunskapsläget när det gäller anhörigomsorg och anhörigstöd.
Betydelsen av att föra in ett tydligare anhörigperspektiv i vården och omsorgen, i synnerhet i äldreomsorgen, diskuteras liksom hur man kan utveckla bemötandet av, stödet till och samarbetet med de anhöriga.
Boken vänder sig till universitets- och högskolestudenter inom vård- och omsorgsutbildningar samt till alla som på olika sätt arbetar med att utveckla stöd till anhöriga som vårdar äldre.

Den här boken vänder sig till dig som vårdar, stödjer eller hjälper din make eller maka, partner, dina barn, syskon, en förälder eller någon annan närstående.
Förhoppningsvis ska den guida dig till att efter förmåga, förutsättningar och med stöd och hjälp finna balans mellan att hjälpa andra och livet i övrigt.
Budskapet är att du ska tänka på dig själv, både för ditt eget bästa och för den du hjälper.
För att kunna hjälpa andra måste också du själv få hjälp.

Den här boken vänder sig till dig som vårdar, stödjer eller hjälper din make eller maka, partner, dina barn, syskon, en förälder eller någon annan närstående. Förhoppningsvis ska den guida dig till att efter förmåga, förutsättningar och med stöd och hjälp finna balans mellan att hjälpa andra och livet i övrigt. Budskapet är att du ska tänka på dig själv, både för ditt eget bästa och för den du hjälper. För att kunna hjälpa andra måste också du själv få hjälp.

På senare år har olika typer av stödprogram utvecklats, riktade till anhöriga som vårdar, hjälper eller ger stöd till personer med stroke. Det finns dock ingen konsensus kring vilket innehåll stödprogrammen bör ha, om en viss typ av stödprogram är mer effektiva och bör rekommenderas före andra eller om det saknas en viss typ av stödprogram. Syftet med denna kunskapsöversikt var därför att identifiera och presentera relevant litteratur som beskriver stödprogram riktade till anhöriga, som på olika sätt ger stödinsatser till vuxna personer med stroke, samt stödprogrammens betydelse och eventuell effekt för anhöriga. Syftet var också att ge rekommendationer för insatser inom vård och omsorg och för framtida forskning.

Omsorg människor emellan, det vill säga vård, hjälp eller stöd som ges till närstående på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller hög ålder, utgör en självklar del av livet för de allra flesta. Att ge omsorg kan handla om allt från att hjälpa med praktiska sysslor, ekonomi, kontakt med vård och omsorg, personlig omvårdnad, tillsyn, stimulans och umgänge. Den här rapporten presenterar resultaten av en befolkningsstudie med fokus uteslutande på omsorgsgivarens perspektiv som genomförts av Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen. Studien genomfördes som en postenkät till ett slumpmässigt urval om cirka 15 000 individer i befolkningen, 18 år och äldre, under början av 2012. Studien belyser hur många som ger omsorg och till vem. Den beskriver också olika former av omsorg som ges och vad detta får för konsekvenser för omsorgsgivarens hälsa, sociala relationer, ekonomi och möjligheter att arbeta. Slutligen beskriver den erfarenheter av och förväntningarna på sjukvårdens och socialtjänstens stöd till omsorgsgivare.

De flesta människor hamnar någon gång i en situation där de behöver ge omsorg till en närstående på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller hög ålder.

Socialstyrelsen genomförde 2012 en pilotundersökning för att kartlägga anhörigomsorgens omfattning och konsekvenser. Den visade bland annat att nästan var femte person äldre än 18 år ger omsorg till en närstående och att omfattande omsorg kan få stora konsekvenser för omsorgsgivarnas hälsa, sysselsättning och livskvalitet. Den här rapporten redovisar resultaten från två studier om dessa konsekvenser: Socialstyrelsen har gjort fördjupade analyser av 2012 års data och de analyserna har kompletterats med en intervjuundersökning för att illustrera vad olika situationer av anhörigomsorg kan innebära.

Sammanfattningsvis kan Socialstyrelsen konstatera följande:

Omsorg som ges av anhöriga till närstående har en samhällsbärande funktion och är inte bara ett komplement till hälso- och sjukvård och socialtjänst. I vissa fall ersätter anhörigomsorgen samhällets insatser för att de berörda vill ha det så, eller för att insatserna inte upplevs vara tillräckliga.
I de flesta fall är omsorgsgivandet ett frivilligt åtagande men omfattningen och formerna är inte alltid självvalda. Det finns brister i samordningen av insatser från hälso- och sjukvård och socialtjänst för personer med stora vård- och omsorgsbehov, vilket ökar belastningen för de anhöriga som nödgas kompensera för det.
Omsorgens omfattning har stor betydelse för graden av påverkan hos anhöriga. Ett stort omsorgsåtagande riskerar att försämra hälsan och livskvaliteten hos de anhöriga samt möjligheterna att förvärvsarbeta och studera, medan ett mindre omfattande åtagande kanske inte har någon negativ påverkan alls. Resultatet visar också att olika konsekvenser för hälsa och förvärvsarbete hänger nära samman och att de i sin tur formar livskvaliteten.
Relationen mellan den som ger och den som tar emot omsorg har betydelse för hur givaren upplever situationen. De som ger omsorg till en ett barn tycks påverkas i högre grad när det gäller förvärvsarbete, ekonomi och livskvalitet, medan den som ger omsorg till en make, maka eller partner tycks påverkas i högre grad vad gäller hälsa. Anhöriga i åldrarna 30–44 år som ger omsorg till en närstående tycks påverkas mer än andra ål-dersgrupper vad gäller psykisk och fysisk hälsa, ekonomi och möjligheter till förvärvsarbete.
För att säkerställa att omsorg som ges av anhöriga är frivillig behöver flera olika aktörer mer kunskap om anhörigas behov. Det gäller bland annat hälso- och sjukvården, socialtjänsten, arbetsgivare, Försäkringskassan och skolan. Stöd och information som erbjuds anhöriga omsorgsgivare behöver vara individuellt utformat och anpassat till både den som ger och tar emot omsorg. Patient- och anhörigorganisationer kan bidra med viktig kunskap i behovsinventeringar och vid utformande av stöd till anhöriga omsorgsgivare.
Det är angeläget att fortsätta följa upp omfattningen och konsekvenserna av anhörigomsorg. Närmare en femtedel av den vuxna befolkningen ger omsorg till närstående. De omsorgsgivare som ger omfattande omsorg drabbas av konsekvenser vad gäller såväl hälsa som förvärvsarbete och livskvalitet och är därmed en utsatt grupp. Kommande uppföljningar bör ha fokus på att identifiera de grupper som i högre utsträckning påverkas negativt av att ge omsorg för att kartlägga vilka särskilda behov de har samt hur samhället på bästa sätt kan möta dessa personers behov och stödja dem i omsorgsarbetet. Därtill är det angeläget att följa upp anhöriga omsorgsgivare som är utrikes födda, eftersom tidigare studier inte lyckats fånga denna grupp.

Internationella forskningsresultat visar att ett omfattande omsorgsansvar har en negativ påverkan på arbetslivet. I denna kunskapsöversikt ges förslag på stöd och hjälp som efterfrågas av anhöriga som kombinerar anhörigomsorg och förvärvsarbete.

Den 1 juli 2009 infördes en ändring i 5 kap. 10 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, som tydliggör att socialtjänsten ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en person med funktionsnedsättning. Anhörigstödet ska kännetecknas av individualisering, flexibilitet och kvalitet. Regionerna saknar motsvarande skyldighet, men hälso- och sjukvården har ett ansvar att identifiera och arbeta hälsofrämjande och förebyggande med personer eller grupper som riskerar att drabbas av ohälsa. Eftersom många anhöriga riskerar just detta har regeringen tidigare markerat att de omfattas av detta ansvar. Denna rapport redovisar ett regeringsuppdrag till Socialstyrelsen att lämna ett samlat underlag för en bred nationell strategi för anhöriga som vårdar eller stödjer närstående äldre personer. Syftet med den kommande strategin är att utifrån bästa tillgängliga kunskap bidra till att stöd till anhöriga som vårdar eller stödjer en närstående äldre är tillgängligt och utformat efter behov

Anhöriga som vårdar eller stödjer en närstående ska erbjudas stöd, enligt en ny bestämmelse i socialtjänstlagen. Bestämmelsen innebär att många kommuner behöver uppmärksamma målgrupper som de inte har uppmärksammat tidigare. En av dessa målgrupper är anhöriga till personer med långvarig psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. Mats Ewertzon – doktorand vid Örebro universitet och adjunkt vid Högskolan Dalarna – beskriver här de anhörigas situation och resonerar
kring hur stödet kan utformas. Artikeln är den första av två som handlar om stöd till målgruppen

Detta är en studie över anhöriga och närståendes uppfattningar om psyko-pedagogisk anhörigundervisning som genomförts vid Psykosvårdens utrednings- och behandlingsenhet, Psykiatriska kliniken Örebro.

Att vara anhörig till en person med psykisk ohälsa kan vara förenat med omfattande svå-
righeter, men också med empati och kärlek till att vilja hjälpa och stödja sin närstående.
Kontakt och stöd från personal inom vård och omsorg och andra anhöriga med liknande
erfarenheter kan vara betydelsefullt för att hantera situationen. Trots goda intentioner i
svenska styrdokument framkommer i flera utredningar och forskning, att anhörigas behov
av kontakt och anpassat stöd från vård och omsorg inte alla gånger tillgodoses i tillräcklig
omfattning.
Syftet med föreliggande kunskapsöversikt är därför att presentera exempel på stödjande
insatser för vuxna anhöriga (18 år eller äldre), till vuxna personer (18 år eller äldre) med
psykisk ohälsa och den dokumenterade betydelse och/eller effekt som stödet kan ha för
anhöriga. Det skall tilläggas att syftet inte är att jämföra eller dra slutsatser om vilka
stödinsatser som är mest betydelsefulla eller effektiva.
Litteratursökning av svensk och internationell forskning och utvecklingsarbeten genomfördes
i olika databaser. Sökningen omfattade aspekter som: psykisk ohälsa, anhöriga,
stöd och betydelse samt effekt. Efter en första granskning av 854 studier bedömdes slutligen
54 vara relevanta för kunskapsöversiktens syfte och frågeställningar. Av dessa har 18
studier genomförts i Sverige. Studierna är genomförda med såväl kvantitativa som kvalitativa
metoder.
Vid tematisk analys av studierna framkom två huvudområden. Det ena omfattade stöd
från personal inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Det delades in i sex delområden;
psykopedagogiska interventioner, telefonrådgivning i grupp, webbaserat stöd, samtal och
bemötande, delaktighet i vård och omsorg, samt vård och omsorg till den närstående med
psykisk ohälsa. Det andra huvudområdet omfattade stöd från personer med egen erfarenhet
som anhörig till person med psykisk ohälsa, omfattande tre delområden; ömsesidiga
stödgrupper, individuella samtalsträffar och stöd via telefon.
Insatserna hade genomförts i grupp eller individuellt likväl som direkt eller indirekt stöd,
där indirekt stöd främst riktades till den närstående med psykisk ohälsa, vilket i sin tur
kan underlätta situationen för anhöriga. Innehållet i insatserna hade stora variationer.
Några återkommande aspekter var information, utbildning, rådgivning, problemlösning
och stresshantering, delaktighet i vård och omsorg, bemötande från personal och erfarenhetsutbyte
med andra anhöriga. Resultatet indikerar att stödinsatserna på många olika
sätt kan vara betydelsefulla för anhöriga själva, såväl fysiskt, psykiskt som socialt, men
också av betydelse för att hantera situationen och på så sätt stödja sin närstående med
psykisk ohälsa. Psykopedagogiska interventioner och ömsesidiga stödgrupper som leds av
andra anhöriga var de insatser som omfattade flest studier, såväl systematiska forsknings-
översikter som enskilda studier. Resultaten av dessa indikerade minskad belastning, ökad
kunskap om sjukdomen och behandling, samt ökad möjlighet att hantera situationen.
8
Några studier indikerade också att inställningen till den närstående med psykisk ohälsa
hade förändrats, samt att socialt stöd i grupp var betydelsefullt för att minska social isolering
och känsla av ensamhet. Utvärderingarna hade i nästan alla studier genomförts inom
ett år efter insatsen avslutats, vilket medför betydande begränsningar i vilken långtidseffekt
insatserna haft. Insatserna genomfördes av olika organisationer och personer, som
landsting, kommun, intresseorganisationer, privat och projekt under avgränsad tid. I
några studier genomfördes de i samarbete mellan flera organisationer.
Resultatet i kunskapsöversikten är inte en total kartläggning av forskning som genomförts
om stöd för anhöriga till personer med psykisk ohälsa. Det är exempel på olika former av
stöd och där det finns utvärdering som beskriver dess betydelse. Det finns säkerligen fler
studier som beskriver detta område som inte inkluderats i resultatet, både i Sverige och
internationellt. Allt som framkommer i resultatet är inte överförbart eller generaliserbart
i andra sammanhang än där det genomförts. Detta på grund av metodologiska begränsningar
i vissa studier eller att det finns geografiska, kulturella eller andra aspekter som
begränsar resultatens överförbarhet.
Utifrån resultatet av kunskapsöversikten och från anhörigas erfarenheter i andra sammanhang,
kan följande områden ses som betydelsefulla att beakta vid förändring och
utveckling av stöd till anhöriga:
➢ Information på samhällsnivå; information om var vård för personer med psykisk
ohälsa och stöd för anhöriga finns att tillgå.
➢ Strukturerade former av anhörigstöd; olika former av
psykopedagogiska insatser, ömsesidiga stödgrupper, webbaserat
stöd och individuellt samtalsstöd.
➢ Bemötande från personal inom vård och omsorg.
➢ Anhörigas delaktighet i vård och omsorg.
➢ Beaktande av sekretessen ur anhörigas och deras närståendes
perspektiv såväl som ur vård- och omsorgspersonals perspektiv.
➢ Vård och omsorg av den närstående som också beaktar anhörigas behov av trygghet.
➢ Att utveckling sker i nära samarbete mellan vård och omsorg, samt intresseorganisationer
så att allas kompetens och erfarenhet tas tillvara.
Förhoppningen är att dessa exempel på stöd som framkommit i kunskapsöversikten kan
bidra till kunskap och inspiration för utveckling och förändring av stödjande insatser för
vuxna anhöriga som har en vuxen närstående med psykisk ohälsa. Det är också betydelsefullt
att det ges förutsättningar till fortsatt dokumentation och utvärdering av insatser
som andra kan ta del av.

I denna kunskapsöversikt är vuxna anhöriga till en äldre person med psykisk ohälsa fokus. Eftersom psykisk ohälsa hos äldre skiljer sig från psykisk ohälsa hos yngre vuxna behöver situationen för dessa anhöriga beskrivas och deras specifika behov och stöd lyftas fram. Kunskapsöversikten inleds med en bakgrund till psykisk ohälsa hos äldre. Därefter följer en kort beskrivning av vård och omsorg för äldre med psykisk ohälsa, vilket är ett komplext område med många olika vårdaktörer. Slutligen presenteras forskning om anhöriga till vuxna med psykisk ohälsa och anhöriga till äldre.

Anhörigomsorg är del av en komplex väv med olika nivåer, individuella, familjemässiga
och övergripande samhälleliga, där åtminstone de senare har begränsade
resurser. Denna rapport presenterar och diskuterar kunskapsläget inom
svensk och internationell forskning om anhöriga till äldre. Vi sätter den svenska
anhörigomsorgen i ett större sammanhang genom resonemang om demografiska
förutsättningar, historiska tillbakablickar och internationella utblickar. Nutid
belyses med aktuella undersökningar och vi tror att framtiden kan klaras tack
vare den allt större överlappning vi redan ser mellan många olika former av
hjälp, service, omsorg och vård. Vi ställer frågan om dessa mönster kanske förbises
i de ofta dystra, rent demografisk-ekonomiska framskrivningarna.
Rapporten redovisar många svenska undersökningar av anhörigomsorg, både
i befolkningen i stort och bland äldre. Det förefaller klart att det skett en faktisk
ökning av anhörigomsorgens omfattning från 1990-talet och början av 2000-
talet, något som flera studier visar. Resultat från en europeisk undersökning med
gemensamma frågor och svarsalternativ tyder på att anhörigomsorg är vanligare
i Nordeuropa än i Sydeuropa vilket nog strider mot gängse föreställningar.
Kanske är det i Norden vanligare att vara hjälpgivare men inte med lika omfattande
engagemang eller lika länge och man bor sällan tillsammans. Då fördelas
nog omsorgen på fler händer. I Sverige angav mindre än 1 procent att de gav
omsorg på heltid, i Spanien 5 procent. Sammantaget har, i Sverige liksom i
övriga Europa, mer än 4 av 10 i befolkningen en aktuell eller tidigare personlig
erfarenhet av att ge omsorg, och på befolkningsnivå är anhörigomsorgen klart
större än den offentliga. De flesta svenska studier visar att det är ungefär lika
vanligt bland kvinnor och män att vara givare av anhörigomsorg. Kvinnor ger
dock oftare personlig omvårdnad och de ger fler timmar omsorg än männen.
De flesta omsorgsgivare ger ganska få hjälptimmar, men timinsatserna ökar
med stigande ålder och är högst bland de äldsta. I genomsnitt ger omkring 30
procent av omsorgsgivarna daglig hjälp, men den andelen stiger till nästan 40
procent för anhörigvårdare i 65–80 årsåldern och till 80 procent för dem som är
ännu äldre. Äldre utgör således 30 procent av alla som ger omsorg, oftast till
andra äldre, men utför ungefär 4 av 10 omsorgstimmar. Äldre personer är inte
bara mottagare av omsorg utan minst lika ofta också givare.
De flesta givare av anhörigomsorg ger "lättare" former av insatser (skjutsning,
passning, tillsyn etc.), insatser som många gånger säkerligen är viktiga och kan
vara avgörande för mottagaren. Det är viktigt att se det stora spektret av anhörigomsorg
och att det också finns grupper av anhöriga (ofta äldre personer) som
gör omfattande insatser som kan påverka såväl egen hälsa som arbetsliv. Vid
små hjälpbehov – fallet för de flesta – får man lite hjälp främst av anhöriga, vid
större behov mer hjälp och då av både anhöriga och av kommunen. Delat ansvar
7
är vanligt och även vad omsorgsgivare och mottagare önskar. Få önskar bära
ansvaret ensamma och få önskar att ansvaret helt ligger på det offentliga.
Historiskt utgör barn och andra anhöriga en viss trygghet på ålderdomen,
något som inte tillhör det förflutna, utan snarare kommer att få större betydelse
framöver. Anledningen är demografisk: allt fler har nära anhöriga i form av en
egen familj. Familjens relativa betydelse har ökat, inte minskat som man ibland
föreställer sig. Detta accentueras av att den offentliga omsorgen visserligen är väl
utbyggd i Sverige, men tycks ha nått gränsen för vad den kan uträtta, praktiskt
och finansiellt. Anhörigomsorgen har även socialpolitiska aspekter. Den som är
eller varit anhörigvårdare vill helst inte själv vara mottagare av omfattande anhörigvård,
utan hellre få huvuddelen av omsorgen från det offentliga. Man kan
nog förutse ännu strängare ransonering av offentliga tjänster i framtiden, där
anhöriga och marknadsbaserade tjänster är alternativen, möjligen tillsammans
med växande insatser från ideella organisationer.

Tidigare forskning har visat att psykiska sjukdomar har stor inverkan inte bara på de personer som drabbas utan även på deras anhöriga, och att många anhöriga inte upplever sig vara tillräckligt delaktiga i den psykiatriska vården. Få skillnader i dessa avseenden har funnits mellan anhöriga till frivilligt vårdade och anhöriga till tvångsvårdade patienter. Denna rapport redovisar några resultat från en anhörigstudie som genomförts under perioden augusti 2004 till februari 2006 i Örebro län som en del i en större EU-finansierad europeisk studie av psykiatrisk tvångsvård, det så kallade EUNOMIA-projektet.

Syftet med Örebro-delen av EUNOMIA-projektets anhörigstudie var att undersöka hur anhöriga till frivilligt vårdade och tvångsvårdade patienter uppfattar orsak till intagning, förekomst av tvång vid intagning, bemötande av och hjälp till patienten under vården, bemö-tande av anhöriga, anhörigas delaktighet i vården samt patientens prognos.

Fyrtiofyra anhöriga till personer som intagits i psykiatrisk slutenvård i Örebro län, och som inkluderats i EUNOMIA-projektets patientstudie, tillfrågades om deltagande. Av dessa tackade 36 personer (82 %) ja till deltagande i studien, varav 25 kvinnor och 11 män. De som intervjuades var mammor, pappor, vuxna barn, syskon, make, maka eller partner, andra släktingar och närstående av annat slag. Tjugotvå av de intervjuade var närstående till frivilligt vårdade och 14 anhöriga till tvångsvårdade patienter.

Anhörigintervjun genomfördes inom fyra veckor från det att patienten skrevs in på psykiatrisk vårdavdelning. Frågorna handlade om den anhöriges relation till patienten, uppfattning om patientens möjlighet att återfå sin psykiska hälsa, bedömning av graden av tvång vid intagning, uppfattning om varför patienten blev intagen, vårdtillfredsställelse, samt om bemötande och delaktighet i och dialog med den psykiatriska vården.

Den enligt de anhöriga vanligast förekommande orsaken till att patienten blev intagen var att det förelåg allvarlig fara för eller hot mot patientens hälsa samt att patienten var oförmögen att ta hand om sig själv. Bedömningarna av vilken grad av tvång patienterna upplevde vid intagningen visade på samstämmighet mellan patienter och anhöriga. Däremot var det en större andel bland de svarande närstående än bland patienterna som ansåg att patientens behandlare eller kontaktperson förstod patienten och var engagerad i patientens behandling och vård, att patienten blev respekterad och väl behandlad på avdelningen, samt att behandlingen och vården varit till hjälp för patienten. Många anhöriga kunde tänka sig ett tvångsomhändertagande i det fall patienten skulle få samma problem igen och inte skulle vilja läggas in frivilligt.

Över 80 procent av de närstående kände sig "som vanligt", likvärdiga eller respekterade i sina kontakter med psykiatrin. Nästan 40 procent uppgav att de inte kände sig tillräckligt delaktiga i patientens vård och behandling. De som hade haft kontakt med psykiatrin under det senaste året kände sig bättre bemötta och mer delaktiga i patientens inläggning, vård och behandling än de som inte hade haft någon kontakt. Över hälften upplevde inte att de haft någon dialog med personal från psykiatrin. Svaren uttrycker stor variation med både stark kritik mot och stor tillfredsställelse med kontakterna med psykiatrin, liksom att inte alla an-höriga vill ha någon omfattande sådan kontakt.

En stor del av de närstående uttryckte optimism beträffande patientens prognos. Många trodde att deras sjuke son, dotter, förälder, make, maka, sambo, partner, släkting eller vän helt eller delvis skulle återfå sin psykiska hälsa, framför allt bland anhöriga till patienter som inte varit sjuka sedan så lång tid tillbaka.

Kapitel i antologi

Skrift med syfte att inspirera till samtal om anhörigas hälsa. I samtal kan erfarenheter ventileras och tillsammans med innehållet i kunskapsöversikten öka förståelsen för anhöirgas situation. Syftet är att skapa nyfikenhet, vilket kan leda till utveckling av innehållet i stödet till anhöirga.

Studiens syfte var att beskriva konsekvenserna för anhöriga när en närstående insjuknat i stroke. Drygt 11 000 anhöriga svarade på Riks-Strokes enkäter 2010–2012.

Drygt hälften var vårdgivande anhöriga vars liv förändrats genom bundenhet till hemmet och omfattande hjälpinsatser.

Många under 65 år hade gått ner i arbetstid eller lämnat arbetslivet på grund av vårduppgiften. Denna grupp hade minst kunskap om vart de kunde vända sig för att få råd och stöd.

Anhörigas roll har blivit allt viktigare när personer med funktionsnedsättning förväntas bo kvar hemma.

Vårdgivande anhöriga behöver återkommande stöd för sin ofta livslånga vårdinsats och bör uppmärksammas också i andra kvalitetsregister.

Sammanfattningsvis kan man säga att LSS-boende, som uttrycks av
informanterna i den här studien, har varit positivt för den boende själv och alla
som kommit i kontakt med honom eller henne. Det är tydligt i informanternas
berättelser att de och deras anhöriga, i samband med att LSS-boendet blivit
verklighet, har fått till en förändring av hela den sociala kontext de levde och
lever i. Man kan sammanfatta LSS-boendets sociala och psykologiska effekter i
några konkreta punkter för de anhöriga respektive de boende:
15
De anhöriga
De anhöriga befrias från den oro för den boendes välmående och praktiska
omständigheter som präglade vardagslivet före LSS-boendet. Detta boende
medför alltså en högre grad av vardaglig trygghet. De anhöriga får också en
avlastning av den emotionella anspänning det innebär att ha en familjemedlem
som lider av psykisk ohälsa. Dessutom erhåller de ett delat ansvar för den
familjebörda det innebär att ha en familjemedlem som lider av psykisk ohälsa. De
blir också avlastade det sociala stigma det kan innebära att ha en familjemedlem
som har ett psykiskt funktionshinder.
De boende
Den boende erhåller en struktur i vardagslivet på LSS-boendet som saknades vid
det tidigare boendet. Här finns också möjlighet att få hjälp med den personliga
omvårdnaden och att upprätta relationer specialister av olika slag, bland annat
läkare som kan övervaka eventuell medicinering. Den boende blir också avlastad
det sociala stigma som tidigare präglade relationen till framförallt grannar och
fastighetsägare.
Den generella slutsats som kan dras i den här studien är att denna form av boende
erbjuder en förhöjd livskvalité för samtliga parter. Sammantaget verkar alltså
denna boendeform gynna den psykiska hälsan för alla och kan därmed sägas bidra
till att hela samhället på ett eller annat sätt gynnas.

Substance abuse among women is a significant national problem. Historically, the treatment of this condition has been difficult, but it has been even more challenging when the woman in treatment has had children. This article reports the results of an evaluation of the Susan B. Anthony Center (SBAC), a residential treatment facility for recovering women and their children. Researchers studied outcomes for 41 women who were first treated in a detoxification program, then referred to either SBAC or a day treatment program. Although random assignment to groups was not possible, the groups were comparable on four major demographic variables. The SBAC groups reported better outcomes on three psychosocial variables: abstinence, arrest, and employment. They improved their total score on the Functional Assessment Rating Scale substantially more than did the comparison group. Consumer satisfaction was also high.

There have been impressive, recent advances in the development of efficacious treatments for child and adolescent behavior problems. However, specific methods for delivering these treatments in a way that amplifies their efficacy have not been well articulated. Although many factors may be involved, attendance and adherence to treatment are arguably the most basic necessities for effective treatment delivery. We provide a conceptual and empirical review of past research on attendance and adherence to child and adolescent therapy, with a special focus on the importance of parents/guardians in managing treatment participation. Our review demonstrates that attendance and adherence are associated with a range of significant methodological, clinical, and financial outcomes. Several pretreatment predictors of attendance and adherence have been identified; however, to date only 12 controlled, clinical trials have evaluated strategies for enhancing attendance and adherence to child therapy. We conclude with an agenda for advancing research on the prediction and enhancement of attendance and adherence to child therapy as a means of improving the efficiency and effectiveness of child treatments.

Drawing on data generated from a two-year ethnographic study of the Rocky Centre (achildhood bereavement organisation in the UK), this article explores the positive changes and themes of posttraumatic growth experienced by parentally bereaved young people. Although the broader study generated data from participant observation, interviews and a documentary analysis, this article focuses specifically on the interviews with 13 young people to identify the themes of posttraumatic growth that emerged from the participants' narratives. Of these, four had been recently bereaved and nine had experienced the death of a parent over 10 years ago. Interviews were transcribed verbatim and analysed for themes that reflected the young people's experiences of growing through grief. Those identified were as follows: positive outlook, gratitude, appreciation of life, living life to the full, and altruism. Each theme isdiscussed in turn, and the implications of the findings for research and practice are addressed.