Bibliotek

Although up to 8% of European youngsters carry out high-intensity care for a family member, adolescent young carers (AYCs), especially those caring for their grandparents (GrPs), remain an under-researched group. This study aimed at addressing the current knowledge gap by carrying out an online survey in Italy, the Netherlands, Slovenia, Sweden, Switzerland, and the United Kingdom. The analysis included a final sample of 817 AYCs aged 15–17 years old. AYCs of grandparents (GrPs) were compared to AYCs of other care recipients (OCRs), in order to identify any difference in positive and negative caregiving outcomes and exposure factors between the two groups. Linear or logistic regression models were built, and multivariate analyses were repeated, including a fixed effect on the country variable. AYCs of GrPs experienced more positive caregiving outcomes than AYCs of OCRs across all six countries. Being female or non-binary, and having a migration background, were associated with more negative outcomes, regardless of the relationship with the care recipient. Further research on intergenerational caregiving outcomes is recommended for shaping measures and policies, which preserve the intergenerational emotional bonds, whilst protecting AYCs from inappropriate responsibilities, undermining their mental health and well-being.

Gives hope and inspiration to live a full life despite the adversity of cancer Teaches readers how to overcome fears Shows the importance of finding one's passion and purpose Saying goodbye and putting things in order before dying Coming to terms with mortality Finding out what truly matters in life

ABSTRACT
Background: Informal carers have a crucial role in the care of older people, but they are at risk of social isolation and psychological exhaustion. Web-based services like apps and websites are increasingly used to support informal carers in addressing some of their needs and tasks, such as health monitoring of their loved ones, information and communication, and stress management. Despite the growing number of available solutions, the lack of knowledge or skills of carers about the solutions often prevent their usage.

Objective: This study aimed to review and select apps and websites offering functionalities useful for informal carers of frail adults or older people in 5 European countries (Cyprus, Greece, Italy, Portugal, and Sweden).

Methods: A systematic online search was conducted from January 2017 to mid-March 2017 using selected keywords, followed by an assessment based on a set of commonly agreed criteria and standardized tools. Selected resources were rated and classified in terms of scope. Focus groups with informal carers were conducted to validate the list and the classification of resources. The activities were conducted in parallel in the participating countries using common protocols and guidelines, a standardization process, and scheduled group discussions.

Results: From a total of 406 eligible resources retrieved, 138 apps and 86 websites met the inclusion criteria. Half of the selected resources (109/224, 48.7%) were disease-specific, and the remaining resources included information and utilities on a variety of themes. Only 38 resources (38/224, 17.0%) were devoted specifically to carers, addressing the management of health disturbances and diseases of the care recipient and focusing primarily on neurodegenerative diseases. Focus groups with the carers showed that almost all participants had no previous knowledge of any resource specifically targeting carers, even if interest was expressed towards carer-focused resources. The main barriers for using the resources were low digital skills of the carers and reliability of health-related apps and websites. Results of the focus groups led to a new taxonomy of the resources, comprising 4 categories: carer's wellbeing, managing health and diseases of the care recipient, useful contacts, and technologies for eldercare.

Conclusions: The review process allowed the identification of online resources of good quality. However, these resources are still scarce due to a lack of reliability and usability that prevent users from properly benefiting from most of the resources. The involvement of end users provided added value to the resource classification and highlighted the gap between the potential benefits from using information and communication technologies and the real use of online resources by carers.

Abstract
Spouses (and partners) are the most important source of care in old age. Informal care for frail spouses is provided by both sexes and across all socio-economic backgrounds and welfare policy contexts. There are, however, interesting differences as to whether spouses care alone, receive informal support from other family members or formal support from professional helpers, or outsource the care of their spouse completely. The present article contributes to the literature by differentiating between solo spousal care-giving and shared or outsourced care-giving arrangements, as well as between formal and informal care support. Moreover, we show how care-giving arrangements vary with gender, socio-economic status and welfare policy. Adding to previous research, we compare 17 countries and their expenditures on two elder-care schemes: Cash-for-Care and Care-in-Kind. The empirical analyses draw on the most recent wave of the Survey of Health, Ageing and Retirement in Europe (SHARE) data from 2015. Our results show that men have a higher propensity to share care-giving than women, albeit only with informal supporters. As expected, welfare policy plays a role insofar as higher expenditure on Cash-for-Care schemes encourage informally outsourced care-giving arrangements, whereas Care-in-Kind reduce the likelihood for informally shared or outsourced care-giving arrangements. Moreover, the influence of these welfare policy measures differs between individuals of different socio-economic status but not between men and women.

Efter en längre tids ökning av antalet personer som har fått boendeinsatser
av socialtjänsten så har det skett en stabilisering de senaste åren. Befolkningsmässigt större kommuner gav fler insatser per capita, jämfört med
mindre.

Sammanfattning
En hög andel barn har någon gång under sin uppväxt i sin familj missbruk/beroende, psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning, våld, allvarlig sjukdom eller skada eller någon som avlider. Ofta är svårigheterna överlappande. Det är ett grundläggande folkhälsoarbete att genom adekvat stöd förebygga de väl dokumenterade riskerna för negativa konsekvenser av en sådan uppväxt, i barnens vardag här och nu och för deras framtid. Ett omfattande utvecklingsarbete har utifrån regeringsuppdragen bedrivits under hela perioden 2011–2020, i nära samarbete med andra nationella och regionala aktörer. Steg har tagits närmare målet att barn inte ska skadas av föräldrars missbruk och beroende och att psykisk ohälsa av familjerelaterade orsaker minskar hos barn och unga. Detta har skett bland annat genom att stödja både hälso- och sjukvård och socialtjänst i att genom ökad kunskap och skapandet av hållbara strukturer tillämpa ett barn-, föräldraskaps- och familjeperspektiv i arbetet med dessa familjer. Stödet har bestått i framtagande och publicering av kunskapssammanfattningar och olika former av webbstöd, spridande av verksamma arbetssätt, stöd till utvecklingsarbeten samt anordnande av konferenser och lärande nätverk. Detta påverkans- och utvecklingsarbete är viktiga insatser för att minska de påverkbara hälsoklyftorna i samhället. Arbetet är också en utmaning som kräver långsiktighet och kontinuerligt stöd för implementering. Fortsatta kontinuerliga insatser behövs för att alla som i sitt arbete möter föräldrar med egna svårigheter uppmärksammar barnens situation och ger dem information, råd och stöd efter behov. Medvetenheten om professionens ansvar att förhålla sig till patienter, brukare och klienter som föräldrar, och till deras barn som anhöriga och rättighetsbärare, behöver öka inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten. Barnkonventionen som lag stärker arbetet, men kräver fortsatta insatser för efterlevnad i praktiken. I denna redovisning lyfts därför behovet av att ett fortsatt nationellt stöd inom området behövs. Det stödet omfattar fortsatt arbete med uppföljning, utveckling av ett samordnat familjeorienterat arbetssätt inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården, stödstrukturer för barn i akuta situationer, samlad kompetens och ansvar för barn som föds med skador till följd av exponering av alkohol under fosterlivet samt nationellt samordning inom flera områden, exempelvis i arbetet med våld mot barn. Det är angeläget att den kommande ANDT-strategin från 2021 och framåt fortsatt särskilt lyfter behovet av satsningar på barn och stöd i föräldraskap för att se till barns behov av en trygg uppväxt här och nu samt förebygga missbruk och psykisk ohälsa i nästa generation.

Abstract:
Background: Children show long-term psychological distress if family communication and illness-related information are poor during and after a parent's illness and death. Few psychosocial interventions for families with minor children living with a parent who has a life-threatening illness have been evaluated rigorously. Even fewer interventions have been family-centered. One exception is the Family Talk Intervention (FTI), which has shown promising results regarding increased illness-related knowledge and improved family communication. However, FTI has not yet been evaluated in palliative care. This study therefore aimed to explore the potential effects of FTI from the perspectives of minor children whose parent is cared for in specialized palliative home care. Methods: This pilot intervention study involves questionnaire and interview data collected from children after participation in FTI. Families were recruited from two specialized palliative home care units. To be included, families must include one parent with life-threatening illness, at least one child aged 6–19 years, and understand and speak Swedish. Twenty families with a total of 34 children participated in FTI; 23 children answered the questionnaire, and 22 were interviewed after participation. Results: The children reported that FTI increased their knowledge about their parents' illness. They said the interventionist helped them to handle school-related problems, establish professional counselling, and find strength to maintain everyday life. Children aged 8–12 reported that talking with their parents became easier after FTI, whereas communication was unchanged for teenagers and between siblings. Children also reported having been helped to prepare for the future, and that they benefitted from advice about how to maintain everyday life and minimize conflicts within the family. Conclusions: Children who participated in FTI reported that it was helpful in many ways, providing illness-related information and improving family communication when a parent has a life-threatening illness. Other potential positive effects reported by the children were that FTI facilitated their preparation for the future, decreased family conflicts, and started to build up resilience.

Abstract:
Background: Children show long-term psychological distress if family communication and illness-related information are poor during and after a parent's illness and death. Few psychosocial interventions for families with minor children living with a parent who has a life-threatening illness have been evaluated rigorously. Even fewer interventions have been family-centered. One exception is the Family Talk Intervention (FTI), which has shown promising results regarding increased illness-related knowledge and improved family communication. However, FTI has not yet been evaluated in palliative care. This study therefore aimed to explore the potential effects of FTI from the perspectives of minor children whose parent is cared for in specialized palliative home care. Methods: This pilot intervention study involves questionnaire and interview data collected from children after participation in FTI. Families were recruited from two specialized palliative home care units. To be included, families must include one parent with life-threatening illness, at least one child aged 6–19 years, and understand and speak Swedish. Twenty families with a total of 34 children participated in FTI; 23 children answered the questionnaire, and 22 were interviewed after participation. Results: The children reported that FTI increased their knowledge about their parents' illness. They said the interventionist helped them to handle school-related problems, establish professional counselling, and find strength to maintain everyday life. Children aged 8–12 reported that talking with their parents became easier after FTI, whereas communication was unchanged for teenagers and between siblings. Children also reported having been helped to prepare for the future, and that they benefitted from advice about how to maintain everyday life and minimize conflicts within the family. Conclusions: Children who participated in FTI reported that it was helpful in many ways, providing illness-related information and improving family communication when a parent has a life-threatening illness. Other potential positive effects reported by the children were that FTI facilitated their preparation for the future, decreased family conflicts, and started to build up resilience.

Abstract:
This study examined Swedish suicide bereaved individuals' use of different resources in their grief work and how they value these resources. The material consisted of a web-based survey, which was analyzed with quantitative methods. The results showed that the psychosocial ill-health was severe among the suicide bereaved participants and that a majority used digital resources in their grief work. The propensity to engage in online support groups or memorial websites was not predicted by the severity of psychosocial consequences following the suicide. However, multiple regressions showed that higher online support group activity predicted more satisfaction with current psychosocial health, while memorial websites seemed to have the opposite effect. This study not only indicates that some digital resources, for example, online support groups, may be an effective way of coping with grief related to suicide loss, but also suggests that memorial websites may increase rumination and in this way cause emotional distress

En integrativ forskningsöversikt om dessa anhörigas psykosociala behov samt hur hälso- och sjukvårdskuratorer kan arbeta för att stödja anhöriga som de möter.

Examensarbete Kandidatnivå

Sammanfattning
Syftet är att via en integrativ forskningsöversikt sammanställa forskning om anhöriga till närstående med långvarig sjukdom, långvarigt hjälpbehov, akut sjukdom eller kritiskt tillstånd, deras psykosociala behov och behov av stöd. Vidare syftar studien till att undersöka på vilket sätt hälso- och sjukhuskuratorer kan möta dessa anhörigas behov. Forskningsöversikten består av 20 artiklar som är av kvantitativ, kvalitativ och mixad metod. Artiklarna har analyserats med tematisk analys för att därefter analysera framkommande teman utifrån copingteori och professionsteori. Resultaten visar att anhörigas personliga uppoffringar kan få konsekvenser på hälsa, ekonomi och relationer. Som en psykosocial konsekvens av att hjälpa en närstående upplever många anhöriga stress, ångest och depression. Anhöriga behöver stöd som är anpassat efter deras individuella behov. Olika former av stöd efterfrågas: emotionellt-, instrumentellt- och informativt stöd. Det är viktigt att kuratorer i hälso- och sjukvården uppmärksammar anhöriga, har kunskap och kan möta anhörigas individuella behov. Slutsatserna är att det finns många generella aspekter av att vara anhörig och det mest framträdande resultatet är anhörigas behov av information. Individuellt stöd, stöd i rätt tid och adekvat information är viktigt för att främja anhörigas hälsa och välbefinnande.

Det hade gått så snabbt, så oerhört snabbt. Innan jag ens hade hunnit reflektera över det hade jag tappat de där första kilona. Och all kontroll. Och plötsligt rasade allt.?

Förloppet är hastigt när 15-åriga Nanna insjuknar i anorexi, på bara några veckor rasar hon i vikt och läggs in för akut vård. Hennes tillstånd är livshotande och livet vänds uppochner för hennes familj, föräldrarna ständigt vid hennes sida. Nanna plågas av grav ångest och är helt i sjukdomens våld. Hennes enda fokus är att låta bli att äta, sluta existera.

Hemma är 13-åriga lillasystern Stina ledsen och arg. Det som tidigare var en nära syskonrelation upphör tvärt. Hon får plötsligt mer frihet än hon önskar och kämpar för att ha en vardag när allt handlar om sjukdom. Stina har heller ingen lust att spela den lättsamma dottern precis när det råkar passa föräldrarna.

Nanna och Stina, idag vuxna, berättar öppet och rättframt om ett år med anorexin och ångesten ur sina olika perspektiv. Sjukdomen påverkar i hög grad anhöriga. Välkommen till helvetet är en drabbande skildring av just anorexi, men mycket är aktuellt även för andra typer av psykisk sjukdom.

Systrarna Nanna Helsén, född 1989, och Stina Helsén, född 1991, är uppvuxna i Stockholm. Välkommen till helvetet är deras första bok. Till vardags arbetar Nanna med affärsutveckling och Stina är lärare.

Abstract
Living and dying with dignity are fundamental values in palliative care, not only for the patient but also for family members. Although dignity has been studied from the different perspectives of patients in need of palliative care and their family members, family members' thoughts and feelings of dignity have not been given sufficient attention. Therefore, the aim was to describe family members' expressions of dignity in palliative care. The study had a qualitative design; semi-structured individual interviews were conducted with 15 family members of patients in palliative care in a county with a specialist palliative advisory team. Data were analysed using inductive content analysis. The results showed that family members' expressions of dignity are multifaceted and complex. For family members in palliative care, dignity means living as a respected human being in relation to oneself and others. Dignity also includes being able to maintain one's identity, feeling connected to significant others, and being comfortable with the new situation. Two contextual aspects affect family members' dignity: the two-headed paradox and reciprocal impact. The two-headed paradox means that family members want to stay close to and care for the ill person, at the same time want to escape the situation, but when they escape, they want to be close again. Reciprocal impact means that family members' feelings and experiences of the situation are closely intertwined with those of the ill person. These results may increase healthcare professionals' understanding and be used in dignified care practices that do not threaten, but instead aim to preserve family members' sense of dignity.

ABSTRACT After the spouse, children are the most likely source of informal support for an older person when the frailties of advanced old age create the need for help. Childlessness may thus be seen as particularly a problem for older people. In general, to compensate for the lack of children, childless people develop closer relationships with available next-of-kin and non-kin. Despite this, in times of need they are likely to find themselves with inadequate informal support. Using data from the Bangor Longitudinal Study of Ageing, this article explores the consequences of childlessness among persons aged 85 years or more living in rural Wales. The results indicate that by the time they reach old age, childless people have adapted to their situation and developed expectations consistent with being childfree. They have closer relationships with collateral kin, friendships are important and a high value is placed on independence. Nevertheless, unless they die suddenly or after a short acute illness, almost all of them enter residential care or a long-stay hospital at the end of their lives. It is also shown that the situation of childless people varies greatly and depends on several factors, particularly marital status, gender, social and financial capital, and on the person's earlier investment in the strengthening of next-of-kin and non-kin networks.

The article describes assessment, planning and training for people with multiple disabilities and visual impairment (MDVI). The ImPAct MDVI project, an EU Comenius programme, addressed concerns expressed by teachers of children and young people with MDVI as to how they are expected to integrate the diverse curriculum elements and particular skills they have been taught into a meaningful educational process. The aim of the project was to develop a holistic teaching approach, based on activities, participation and involvement in real life situations, aiming at involving people with MDVI in their social and physical context. This was achieved by applying a 5-step working model (Tellevik and Elmerskog, 2001), which sought to support the development of assessment and planning intervention strategies.

Though there is a lot of discussion on carers' issue, young caring is still ignored and many facts remain unknown to us, which need to be revealed. Children or young people who provide continuous care for ill or disabled parents, siblings or any other family members are young carers. This raises several issues related to justice in the context of the young. Caring has its rewards and difficulties. This paper reviews the literature on informal caregiving for ill family members in order to explore caring concept in children's mind and how young caring varies with age, sex, types of illness and different family situations from the perspective of children and parents. Causes and consequences of young caring have been explored. Agenda for future research is suggested.

Existing analysis and discussion about young carers—children caring for ill or disabled family members—has been limited in scope, concentrating on narrow policy and service issues. In this paper, I attempt to introduce a more historical perspective to these debates, by comparing responses to the issue of young caring in the 1990s to resistance encountered in the implementation of child labour and education reforms towards the end of the nineteenth century. I discuss the parallel ways in which the quality of childhood for some children became problematised without sufficient recognition of the limited choices that some families face. Copyright © 2000 John Wiley & Sons, Ltd.

Folkhälsorapport 2009 är den sjunde nationella rapporten och redovisar hälsans utveckling i olika befolkningsgrupper och hur den påverkats av levnadsvanor och omgivningsfaktorer. Under de senaste decennierna har hälsan förbättrats vilket avspeglar sig i att medellivslängden fortsätter att öka och ökar mer bland män än bland kvinnor. Det har också funnits en ogynnsam utveckling av folkhälsan, olika symtom på nedsatt psykiskt välbefinnande ökade kraftigt under 1990-talet utom bland de äldsta. Under 2000-talet tycks dock denna utveckling ha brutits utom bland ungdomar. De senaste uppgifterna som finns om hur befolkningen upplever sitt hälsotillstånd är från 2005 och speglar ett samhälle under högkonjunktur. Hälsotillståndet kan mycket väl ha försämrats sedan dess med tanke på den ekonomiska kris som gjort sig gällande under sista halvåret.

Medellivslängden ökar mest bland män och högutbildade
Den främsta orsaken till den ökande medellivslängden är att allt färre insjuknar i hjärt- och kärlsjukdomar och bland dem som insjuknar har dödligheten minskat kraftigt. Risken att dö i hjärtinfarkt har nära nog halverats de senaste 20 åren och risken att dö i stroke har minskat med en tredjedel. Minskad rökning samt lägre blodfetter och blodtryck gör att färre insjuknar. Bättre behandlingsmetoder har bidragit till att risken att dö i hjärtinfarkt eller stroke minskat dramatiskt för både kvinnor och män. Cancerdödligheten visar inte samma positiva utveckling: lungcancer minskar bland män men ökar alltjämt bland kvinnor och minskningen av bröstcancerdödligheten är förhållandevis liten. Skillnader i förväntad medellivslängd mellan personer med olika lång utbildning har ökat under hela 1990-talet, och fortsätter att öka under 2000- talet framför allt bland kvinnor. Det är framför allt sociala skillnader i cancerdödlighet som ökar bland kvinnor.

Förändrade levnadsvanor
Bland barn ökade övervikten kraftigt från 1980-talet till 2000-talet men nu tycks ökningen plana ut. Idag är 15-20 procent av alla barn överviktiga och 3-5 procent är feta. Barns matvanor har förbättrats, fler äter frukt och grönsaker medan konsumtionen av läsk och godis har sjunkit markant under senare år. Bland ungdomar i årskurs 9 minskar andelen rökare liksom alkoholkonsumtionen och användningen av narkotika. Ökningen av andelen vuxna med övervikt och fetma var störst på 1990-talet och ser nu ut att avstanna. I åldrarna 16-84 år är hälften av männen och nästan 40 procent av kvinnorna överviktiga eller feta. Fetma förkortar i genomsnitt livet med 6-7 år. De allra senaste åren förefaller energiintaget via maten minska för första gången på decennier. Alkoholkonsumtionen har ökat sedan början av 1990-talet och högst alkoholkonsumtion har män i åldern 20-24 år. Den alkoholrelaterade dödligheten minskar bland män i åldern 25-64 år och ökar i åldrarna över pensionsåldern. Bland kvinnor ökar alkoholdödligheten i åldrarna 65-74 år medan den varit i stort sett oförändrad i åldern 45-64 år. Narkotikadödligheten minskade på 2000-talet efter att ha ökat dramatiskt under decennier.

Hälsoutvecklingen bland ungdomar oroande
Flera olika indikatorer pekar på att psykisk ohälsa är särskilt vanligt bland yngre kvinnor men att den ökar bland båda könen. Andelen självmordsförsök ökar kraftigt bland unga kvinnor, och allt fler unga vårdas på sjukhus för depression eller ångest och för alkoholförgiftning. Under sista åren har dödligheten bland unga män ökat något till följd av en liten ökning i flera dödsorsaker, nämligen skador, alkoholrelaterade dödsorsaker och möjligen även självmord.

Hälsan är ojämnt fördelad
Hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes är vanlig are bland lågutbildade.
Rökning minskar i alla grupper utom bland kvinnor med enbart grundskoleutbildning.
Överlevnad i bröstcancer är lägre bland kvinnor med lägre utbildning.
Svår värk och dåligt allmänt hälsotillstånd är betydligt vanligare hos arbetare än hos tjänstemän.
Ensamstående kvinnor med barn har mer besvär av värk, oftare nedsatt psykiskt välbefinnande, röker mer och överviktiga är vanligare.
Astma och födoämnesallergier är vanligare bland barn till föräldrar i lägre socialgrupper. De får dessutom allvarligare symtom av sin astma än barn i högre socialgrupper.
Tandhälsan är betydligt sämre hos socioekonomiskt svaga grupper. Många anser sig inte ha råd med den tandvård de behöver.
Ensamstående kvinnor är en våldsutsatt grupp och 15 procent av alla ensamstående kvinnor med små barn har utsatts för våld i hemmet.
Risken för våld är större bland kvinnor med fysiska och psykiska funktionshinder samt äldre med få sociala kontakter.
Våld och skador drabbar oftare barn i familjer med låga inkomster.
Det är vanligare bland lågutbildade att äldre vårdas av sina anhöriga. De som har högre utbildning köper i större utsträckning dessa tjänster.
Vissa grupper avstår oftare än andra från att hämta ut sina läkemedel: ensamstående med barn, arbetslösa, personer med sjuk- och aktivitetsersättning, personer med ekonomiskt bistånd och de som har höga avgifter för läkemedel. Ensamstående kvinnor med barn avstår i tre gånger så hög utsträckning som befolkningen i sin helhet.

apporten utgör en kartläggning av Södertäljes utbud av föräldrastöd och av det arbete som görs i kommunen för att tidigt upptäcka barn med normbrytande beteende. Resultatet visar att det finns flera områden som kommunen både kan och behöver arbeta vidare med.

The objective of this article was to survey available intimate partner violence (IPV) treatment studies with (a) randomized case assignment, and (b) at least 20 participants per group. Studies were classified into 4 categories according to primary treatment focus: perpetrator, victim, couples, or child-witness interventions. The results suggest that extant interventions have limited effect on repeat violence, with most treatments reporting minimal benefit above arrest alone. There is a lack of research evidence for the effectiveness of the most common treatments provided for victims and perpetrators of IPV, including the Duluth model for perpetrators and shelter–advocacy approaches for victims. Rates of recidivism in most perpetrator- and partner-focused treatments are approximately 30% within 6 months, regardless of intervention strategy used. Couples treatment approaches that simultaneously address problems with substance abuse and aggression yield the lowest recidivism rates, and manualized child trauma treatments are effective in reducing child symptoms secondary to IPV. This review shows the benefit of integrating empirically validated substance abuse and trauma treatments into IPV interventions and highlights the need for more work in this area. (PsycINFO Database Record (c) 2012 APA, all rights reserved)

Interventions for Intimate Partner Violence: Review and Implications for Evidence-Based Practice (PDF Download Available). Available from: https://www.researchgate.net/publication/232566911_Interventions_for_Intimate_Partner_Violence_Review_and_Implications_for_Evidence-Based_Practice [accessed Jan 3, 2016].

AIM:
Schizophrenia enormously impacts the lives of the patients who have this psychiatric disorder. This study addresses the lived experience of grief in schizophrenia.
METHOD:
A qualitative study based on the grounded theory was designed. Ten patients were interviewed in depth on their feelings of loss and ways of coping.
RESULTS:
All respondents experienced significant feelings of loss. Internal and external losses were distinguished. Respondents dealt with their losses by accepting their diagnosis and treatment, identifying with other patients, learning about schizophrenia, and searching for meaning.
DISCUSSION:
Respondents were able to identify their significant losses and verbalize the accompanied feelings. They went through an intensive grieving process that to a certain extent led to coming to terms. During the interviews, the presence of grief was evident, whereas clinical depression was excluded.
CLINICAL IMPLICATIONS:
Interventions may be improved by the following factors: (a) optimal assessment and treatment of symptoms; (b) adequate information about symptoms, treatment and its effects, and prognosis; (c) opportunities to identify with other patients; (d) strengthening of social support; and (e) a relationship of trust with care providers based on an accepting attitude.

BACKGROUND:
Knowledge about the daily life of older adults with psychiatric disabilities is extremely limited, especially from the standpoint of the individual. The overall aim of this study was to describe and analyze the ways in which older adults with a psychiatric disability experience places, social relations and activities in different arenas of their everyday lives.
METHOD:
Twelve older adults (>55 years) with a psychiatric disability were interviewed either once or twice, using different interview techniques. The first interviews were semi-structured and the second were in-depth interviews guided by a site-map. The interview texts were analyzed using qualitative content analysis, proceeding from open to focused coding in several steps.
RESULTS:
Although the respondents spent most of their time in their own homes, some also spent a lot of time at day-care centers and other similar places. The amount of time spent in places in the public arena varied a great deal. The interviewees' experiences of the places, relationships and activities in their everyday lives can be related to aspects of freedom and coercion, internal and external structure, and relationships and support.
CONCLUSION:
The provision of a varied range of services and support in diverse settings in order to make these accessible to persons of different ages and needs is an important challenge for welfare politics.

BACKGROUND:
In spite of the growing literature about adult attention-deficit hyperactivity disorder (ADHD), relatively little is known about the prevalence and correlates of this disorder.

AIMS:
To estimate the prevalence of adult ADHD and to identify its demographic correlates using meta-regression analysis.

METHOD:
We used the MEDLINE, PsycLit and EMBASE databases as well as hand-searching to find relevant publications.

RESULTS:
The pooled prevalence of adult ADHD was 2.5% (95% CI 2.1-3.1). Gender and mean age, interacting with each other, were significantly related to prevalence of ADHD. Meta-regression analysis indicated that the proportion of participants with ADHD decreased with age when men and women were equally represented in the sample.

CONCLUSIONS:
Prevalence of ADHD in adults declines with age in the general population. We think, however, that the unclear validity of DSM-IV diagnostic criteria for this condition can lead to reduced prevalence rates by underestimation of the prevalence of adult ADHD.

Individual and family characteristics that predict resilience among children exposed to domestic violence (DV) were examined. Mother-child dyads (n = 190) were assessed when the children were 2, 3, and 4 years of age. DV-exposed children were 3.7 times more likely than nonexposed children to develop internalizing or externalizing problems. However, 54% of DV-exposed children maintained positive adaptation and were characterized by easy temperament (odds ratio [OR] = .39, d = .52) and nondepressed mothers (OR = 1.14, d = .07), as compared to their nonresilient counterparts. Chronic DV was associated with maternal depression, difficult child temperament, and internalizing or externalizing symptoms. Results underscore heterogeneous outcomes among DV-exposed children and the influence of individual and family characteristics on children's adaptation.

OBJECTIVES:
A randomized trial to compare two levels of an intervention (full versus brief) for use by primary health-care professionals with family members affected by the problematic drug or alcohol use of a close relative.
DESIGN:
A prospective cluster randomized comparative trial of the two interventions.
SETTING:
A total of 136 primary care practices in two study areas within the West Midlands and the South West regions of England.
PARTICIPANTS:
A total of 143 family members affected by the alcohol or drug problem of a relative were recruited into the study by primary health-care professionals. All recruited family members were seen on at least one occasion by the professional delivering the intervention and 129 (90 %) were followed-up at 12 weeks.
MAIN OUTCOME MEASURES:
Two validated and standardized self-completion questionnaires measuring physical and psychological symptoms of stress (Symptom Rating Test) and behavioural coping (Coping Questionnaire) experienced by the family members. It was predicted that the full intervention would show increased reduction in both symptoms and coping when compared to the brief intervention.
RESULTS:
The primary analysis adjusted for clustering, baseline symptoms and stratifying variables (location and professional group) showed that there were no significant differences between the two trial arms. The symptom score at follow-up was 0.23 [95% confidence interval (CI): -3.65, +4.06] higher in the full intervention arm than in the brief intervention arm, and the coping score at follow-up was 0.12 (95% CI: -5.12, +5.36) higher in the full intervention arm than in the brief intervention arm.
CONCLUSIONS:
A well-constructed self-help manual delivered by a primary care professional may be as effective for family members as several face-to-face sessions with the professional.

Burden emerged as an important concept among older adults in a study of how older adults interact with their families around care. The authors conducted 50 semistructured interviews with adults older than the age of 65 years and a spouse or adult child. The sample was stratified by ethnicity thus giving the opportunity to explore both ethnic similarities and differences. Older adults who expressed the concept of burden were more likely to be White compared with older adults who did not express burden. Older respondents discussed burden in relation to not wanting to complicate the busy lives of adult children, guilt about health problems, and concern that children were overly worried about the care of their older family member. The expression and meaning of burden differed according to ethnicity. This study has implications for practice and policies to meet the needs of families and promote the independence of older persons.

OBJECTIVE:
This study examined the influence of depressive symptoms on health-related quality of life (HRQOL) among community-dwelling older adults suffering from various categories of chronic comorbidity.
METHODS:
A population-based survey in adults aged 60 years or more was conducted within a random sample of 1085 beneficiaries of the Mexican Institute of Social Security in Mexico City. Depressive symptoms were evaluated with the 15-item Geriatric Depression Scale, and chronic comorbidity was determined with self-reports concerning prior medical diagnoses and the HRQOL Short Form-36 health survey. We carried out a stratified analysis by comorbidity category, evaluating the impact of depressive symptoms on HRQOL through an analysis of variance and modeling the independent association of depression symptoms with HRQOL using multiple linear regression analyses adjusted for comorbidity and other covariables.
RESULTS:
HRQOL scores were low in the presence of depressive symptoms, while their impact increased when chronic diseases were also present. The group with the poorest HRQOL was older adults suffering from both depressive symptoms and two or more chronic diseases (P<.05). The stratified analysis by comorbidity and multivariate analysis, adjusted for covariables, indicated that depressive symptoms and comorbidity had cumulative negative effects on HRQOL.
CONCLUSION:
The HRQOL of older adults deteriorated when depressive symptoms were present and decreased even further with the simultaneous occurrence of chronic illnesses. Identifying depression symptoms-either alone or along with chronic conditions-is crucial for implementation of measures aimed at improving elderly people's HRQOL.

Denna rapport redovisar en undersökning av hur män och kvinnor upplever att parrelationen har påverkats av att de fått ett barn med funktionsnedsättning inom autismspektrum. Studien tar fasta på vad detta kan innebära för familjen i stort, för parrelationen och för självbilden. Rollfördelning och beroende behandlas liksom relationer till släkt, vänner och nätverk. Även hur kompetens och stolthet kan växa fram. Området är outforskat, undersökningen har därför fått en explorativ inriktning. Metoden är halvstrukturerade intervjuer.

Abstract
OBJECTIVE: To develop and validate the content of a conceptual framework concerning outcomes for caregivers whose recipients are assistive technology users.
DESIGN: The study was designed in four stages. First, a list of potential key variables relevant to the caregivers of assistive technology users was generated from a review of the existing literature and semistructured interviews with caregivers. Second, the variables were analyzed, regrouped, and partitioned, using a conceptual mapping approach. Third, the key areas were anchored in a general stress model of caregiving. Finally, the judgments of rehabilitation experts were used to evaluate the conceptual framework.
RESULTS: An important result of this study is the identification of a complex set of variables that need to be considered when examining the experience of caregivers of assistive technology users. Stressors, such as types of assistance, number of tasks, and physical effort, are predominant contributors to caregiver outcomes along with caregivers' personal resources acting as mediating factors (intervening variables) and assistive technology acting as a key moderating factor (effect modifier variable).
CONCLUSIONS: Recipients' use of assistive technology can enhance caregivers' well being because of its potential for alleviating a number of stressors associated with caregiving. Viewed as a whole, this work demonstrates that the assistive technology experience of caregivers has many facets that merit the attention of outcomes researchers.

There is currently controversy regarding the need for and the effectiveness of behavior modification for children with attention-deficit hyperactivity disorder (ADHD) despite years of study and multiple investigations reporting beneficial effects of the intervention. A meta-analysis was conducted by identifying relevant behavioral treatment studies in the literature. One-hundred seventy-four studies of behavioral treatment were identified from 114 individual papers that were appropriate for the meta-analysis. Effect sizes varied by study design but not generally by other study characteristics, such as the demographic variables of the participants in the studies. Overall unweighted effect sizes in between group studies (.83), pre-post studies (.70), within group studies (2.64), and single subject studies (3.78) indicated that behavioral treatments are highly effective. Based on these results, there is strong and consistent evidence that behavioral treatments are effective for treating ADHD.

Abstract
The purpose of this article is to extend the Schultz and Martire Caregiver Stress-Health Model by explaining consequences of the stress process beyond those related to health in dementia caregivers, including consequences for caregivers and the dyadic unit, and to highlight the dynamic that exists between caregivers' stress, behavioral symptoms of dementia, and behavior-related reactions of caregivers. The relevant literature is reviewed, establishing the pervasive effects of caregivers' stress within a care dyad. Primary informal caregivers play a predominant role in managing environmental stimuli and providing for needs, in particular adjusting their own approaches and demeanor to enhance the care environment. Thus, behavioral symptoms of dementia and the behavior-related reactions of caregivers are conceptualized as a dyadic consequence of the caregivers' stress process. This model presents an extended view of the consequences of caregivers' stress and provides a more holistic, dyadic approach to the issues these vulnerable dyads face. Behavioral symptoms of dementia and behavior-related reactions are seen as amenable to caregiver- or dyad-directed interventions that target stress reduction. This conceptualization may provide support for research, clinical, or policy initiatives that include caregiver-directed or dyadic interventions for these important behavior-related outcomes

The revised new forest parenting programme (NFPP) is an 8-week psychological intervention designed to treat ADHD in preschool children by targeting, amongst other things, both underlying impairments in self-regulation and the quality of mother-child interactions. Forty-one children were randomized to either the revised NFPP or treatment as usual conditions. Outcomes were ADHD and ODD symptoms measured using questionnaires and direct observation, mothers' mental health and the quality of mother-child interactions. Effects of the revised NFPP on ADHD symptoms were large (effect size >1) and significant and effects persisted for 9 weeks post-intervention. Effects on ODD symptoms were less marked. There were no improvements in maternal mental health or parenting behavior during mother-child interaction although there was a drop in mothers' negative and an increase in their positive comments during a 5-min speech sample. The small-scale trial, although limited in power and generalizability, provides support for the efficacy of the revised NFPP. The findings need to be replicated in a larger more diverse sample.

Abstract
OBJECTIVE:
Critically appraise research evidence on effectiveness of internet self-management interventions on health outcomes in youth with health conditions.
METHODS:
Published studies of internet interventions in youth with health conditions were evaluated. Electronic searches were conducted in EBM Reviews-Cochrane Central Register of Controlled Trials, Medline, EMBASE, CINAHL and PsychINFO. Two reviewers independently selected articles for review and assessed methodological quality. Of 29 published articles on internet interventions; only nine met the inclusion criteria and were included in analysis.
RESULTS:
While outcomes varied greatly between studies, symptoms improved in internet interventions compared to control conditions in seven of nine studies. There was conflicting evidence regarding disease-specific knowledge and quality of life, and evidence was limited regarding decreases in health care utilization.
CONCLUSIONS:
There are the beginnings of an evidence base that self-management interventions delivered via the internet improve selected outcomes in certain childhood illnesses.

This paper describes the process for and safety/feasibility of adapting the Beardslee Preventive Intervention Program for Depression for use with predominantly low income, Latino families. Utilizing a Stage I model for protocol development, the adaptation involved literature review, focus groups, pilot testing of the adapted manual, and open trial of the adapted intervention with 9 families experiencing maternal depression. Adaptations included conducting the intervention in either Spanish or English, expanding the intervention to include the contextual experience of Latino families in the United States with special attention to cultural metaphors, and using a strength-based, family-centered approach. The families completed preintervention measures for maternal depression, child behavioral difficulties, global functioning, life stresses, and an interview that included questions about acculturative stressors, resiliency, and family awareness of parental depression. The postintervention interview focused on satisfaction, distress, benefits of the adapted intervention, and therapeutic alliance. The results revealed that the adaptation was nonstressful, perceived as helpful by family members, had effects that seem to be similar to the original intervention, and the preventionists could maintain fidelity to the revised manual. The therapeutic alliance with the preventionists was experienced as quite positive by the mothers. A case example illustrates how the intervention was adapted.

doktorsavhandling

Starting university is associated with major academic, personal and social opportunities. For many people, university entrance is also associated with increased stress and alcohol consumption. At the start of the autumn term 2002, all students entering educational programmes at two comparable middle-sized Swedish universities were invited to participate in a comparative intervention study. This included both primary and secondary interventions targeting hazardous drinking and stress. The overall aim was to improve alcohol habits and stress patterns in university freshmen at an intervention university in comparison with a control university.

A total of 2,032 (72%) freshmen responded to the baseline assessment. Half of them scored above traditional AUDIT cut-off levels for hazardous alcohol use. Factors associated with hazardous use were age below 26, male gender, family history of alcohol problems, and not being in a serious relationship. The Arnetz and Hasson Stress Questionnaire was evaluated and used to study a selection of freshmen at high riskof stress. It was easy to use and offered sufficient internal consistency and construct validity. In the freshman year, 517 students (25%) dropped out from university education. A multivariate analysis established that high stress and university setting was associated with dropout from university studies, while symptoms of depression and anxiety as well as hazardous drinking were not.

Outcome was analysed in students remaining at university at one-year follow-up. The primary interventions offered to freshmen at the intervention university reduced alcohol expectancies and mental symptoms compared with freshmen at the control university. Secondary stress interventions were effective in reducing mental symptoms and alcohol expectancies. Secondary alcohol interventions were effective in reducing AUDIT scores, alcohol expectancies, estimated blood alcohol concentrations, as well as stress and mental symptoms.

In conclusion, both primary and secondary alcohol and stress interventions have one-year effects in university freshmen and could be used in university settings.

Boken är skriven för personer som i sin yrkesverksamhet ansvarar för området AKK, t ex logopeder, arbetsterapeuter och pedagoger, och för både grundutbildning och vidareutbildning.
Huvudförfattarena för denna reviderade upplaga är logopeder och driver sedan många år Södra regionens kommunikationscentrum, SÖK, och har mångårig erfarenhet av AKK-området bland såväl barn som vuxna.
Ur innehållet: Teorier kring tal, språk och kommunikation, alternativa och kompletterande kommunikationssätt, omgivningsfaktorer, metodik, etik, olika funktionsnedsättningar m m. Genom boken får vi följa ett antal personer i varierande ålder och med olika svårigheter och de ställningstagande som görs för att dessa ska få bästa möjliga förutsättningar att kunna kommunicera.

Tidigare forskning har visat att psykiska sjukdomar har stor inverkan inte bara på de personer som drabbas utan även på deras anhöriga, och att många anhöriga inte upplever sig vara tillräckligt delaktiga i den psykiatriska vården. Få skillnader i dessa avseenden har funnits mellan anhöriga till frivilligt vårdade och anhöriga till tvångsvårdade patienter. Denna rapport redovisar några resultat från en anhörigstudie som genomförts under perioden augusti 2004 till februari 2006 i Örebro län som en del i en större EU-finansierad europeisk studie av psykiatrisk tvångsvård, det så kallade EUNOMIA-projektet.

Syftet med Örebro-delen av EUNOMIA-projektets anhörigstudie var att undersöka hur anhöriga till frivilligt vårdade och tvångsvårdade patienter uppfattar orsak till intagning, förekomst av tvång vid intagning, bemötande av och hjälp till patienten under vården, bemö-tande av anhöriga, anhörigas delaktighet i vården samt patientens prognos.

Fyrtiofyra anhöriga till personer som intagits i psykiatrisk slutenvård i Örebro län, och som inkluderats i EUNOMIA-projektets patientstudie, tillfrågades om deltagande. Av dessa tackade 36 personer (82 %) ja till deltagande i studien, varav 25 kvinnor och 11 män. De som intervjuades var mammor, pappor, vuxna barn, syskon, make, maka eller partner, andra släktingar och närstående av annat slag. Tjugotvå av de intervjuade var närstående till frivilligt vårdade och 14 anhöriga till tvångsvårdade patienter.

Anhörigintervjun genomfördes inom fyra veckor från det att patienten skrevs in på psykiatrisk vårdavdelning. Frågorna handlade om den anhöriges relation till patienten, uppfattning om patientens möjlighet att återfå sin psykiska hälsa, bedömning av graden av tvång vid intagning, uppfattning om varför patienten blev intagen, vårdtillfredsställelse, samt om bemötande och delaktighet i och dialog med den psykiatriska vården.

Den enligt de anhöriga vanligast förekommande orsaken till att patienten blev intagen var att det förelåg allvarlig fara för eller hot mot patientens hälsa samt att patienten var oförmögen att ta hand om sig själv. Bedömningarna av vilken grad av tvång patienterna upplevde vid intagningen visade på samstämmighet mellan patienter och anhöriga. Däremot var det en större andel bland de svarande närstående än bland patienterna som ansåg att patientens behandlare eller kontaktperson förstod patienten och var engagerad i patientens behandling och vård, att patienten blev respekterad och väl behandlad på avdelningen, samt att behandlingen och vården varit till hjälp för patienten. Många anhöriga kunde tänka sig ett tvångsomhändertagande i det fall patienten skulle få samma problem igen och inte skulle vilja läggas in frivilligt.

Över 80 procent av de närstående kände sig "som vanligt", likvärdiga eller respekterade i sina kontakter med psykiatrin. Nästan 40 procent uppgav att de inte kände sig tillräckligt delaktiga i patientens vård och behandling. De som hade haft kontakt med psykiatrin under det senaste året kände sig bättre bemötta och mer delaktiga i patientens inläggning, vård och behandling än de som inte hade haft någon kontakt. Över hälften upplevde inte att de haft någon dialog med personal från psykiatrin. Svaren uttrycker stor variation med både stark kritik mot och stor tillfredsställelse med kontakterna med psykiatrin, liksom att inte alla an-höriga vill ha någon omfattande sådan kontakt.

En stor del av de närstående uttryckte optimism beträffande patientens prognos. Många trodde att deras sjuke son, dotter, förälder, make, maka, sambo, partner, släkting eller vän helt eller delvis skulle återfå sin psykiska hälsa, framför allt bland anhöriga till patienter som inte varit sjuka sedan så lång tid tillbaka.

Våren 2008 publicerade Dalarnas forskningsråd en kartläggning över anhörigstödet i
Dalarna. Kartläggningen visade att arbetet med anhörigfrågor ser olika ut i Dalarnas
kommuner. Föreliggande rapport syftar till att kartlägga hur samarbetet i
anhörigfrågor ser ut i Orsa kommun. Studien bygger på i första hand personliga
intervjuer med anhörigvårdare och representanter från styrgruppen.
I Orsa finns ett anhörigcenter centralt beläget i anslutning till vårdcentral,
dagverksamhet och särskilt boende. En anhörigsamordnare är anställd på halvtid för
att samordna verksamheten och fungera som kontaktperson. Till sin hjälp har
anhörigsamordnaren en styrgrupp bestående av representanter från
frivilligorganisationer, kyrka och vårdcentral. Flera av styrgruppens representanter,
samt personal från dagverksamhet, fungerar även som sk. anhörigombud i
kommunen.
I programmet för 2009 erbjuds allt från sopplunch och syjunta/stickjunta till
närståendeträffar och föreläsningar/studiecirklar om stroke och demens. Våren
2009 hade anhörigcentret kontakt med strax över hundratalet anhörigvårdare, en
viss ökning från tiden för ovan nämnda kartläggning. En stor del av kontakterna
sker per telefon och med många av anhörigvårdarna är kontakten bara sporadisk.
Utöver anhörigcentrets verksamhet erbjuds stöd till anhörigvårdare främst genom
avlösning. Avlösningen ges genom dagverksamhet, korttidsboende och hemtjänst.
De intervjuade är alla nöjda med den verksamhet som bedrivs vid anhörigcentret.
Personalen vid anhörigcentret och dagverksamheten Ljusglimten framstår som viktiga
kuggar i arbetet med anhörigstöd i kommunen. Visst missnöje finns däremot med
hemtjänsten som enligt några av de intervjuade behöver bli mer flexibel och med
korttidsboendet som idag tycks inrymma personer med alltför skiftande
sjukdomsbild. Flera av de intervjuade påtalar en hos personalen (hemtjänst och
korttidsboende/särskilt boende) bristande förståelse för de problem såväl vårdtagare
som anhörigvårdare ställs inför. För att öka denna förståelse behövs utbildning och
information.

Informella vårdgivare till kroniskt
sjuka personer utgörs i
stor utsträckning av oavlönade
närstående.
Dessa närstående upplever
en belastning och begränsning
i sin livssituation och
dåligt erkännande från omgivningen:
ju längre omsorgstid,
desto hög re belastning
inom vissa domäner.
Behovet av hemtjänst överstiger
den faktiskt erhållna
hjälpen.
Närstående är mer informerade
om sjukdomen vid längre
omsorgstid.
Samhället borde även beakta
närståendes roll vid planering
av vård och behandling
av kroniskt sjuka personer.

BACKGROUND: Many children, adolescents and young people are involved in caring for parents, siblings, or other relatives who have an illness, disability, mental health problem or other need for care or supervision. The aim was to develop two new instruments for use in research with young carers to assess caring activities and their psychological effects. METHOD: Two studies are reported. In study 1, 410 young carers were recruited via The Princess Royal Trust for Carers database of UK projects and asked to complete an initial item pool of 42 and 75 questionnaire items to assess caring activities and caring outcomes respectively. In study 2 a further 124 young carers were recruited. RESULTS: Following exploratory principal components analysis in study 1, 18 items were chosen to compose the Multidimensional Assessment of Caring Activities Checklist (MACA-YC18), and 20 items chosen to compose the Positive and Negative Outcomes of Caring Scales (PANOC-YC20). In study 2, normative and convergent validity data on the two instruments are reported. CONCLUSION: The MACA-YC18 is an 18-item self-report measure that can be used to provide an index of the total amount of caring activity undertaken by the young person, as well as six sub-scale scores for domestic tasks, household management, personal care, emotional care, sibling care and financial/practical care. The PANOC-YC20 is a 20-item self-report measure that can be used to provide an index of positive and negative outcomes of caring.

Doktorsavhandling

The overall aim was to describe the siblings' thoughts on and experiences of needs, problems and supports when their brother or sister is being treated or undergoing follow-ups for or has died of cancer. The thesis uses a life-world perspective with open interviews (Papers I-IV). It describes the siblings' needs and issues when a brother or sister dies of cancer n=10 (Paper I), and it develops an understanding of the everyday experiences of siblings with a brother or sister who is receiving or has completed treatment for a cancer disease n=10 (Paper II). The thesis looks at the siblings' thoughts on their experiences of being a sibling of a brother or sister during his or her treatment or who has been treated for or has died from cancer n=20 (Paper III). The thesis also describes the siblings' experiences of being involved in a therapeutic support group when the family had or had had a child with cancer n=15 (Paper IV). The methods used to analyse the interview texts were qualitative content analysis (I, III, IV) and phenomenological hermeneutic analysis (II). The findings show that the sibling relationships strengthened. The siblings lacked support and felt they were not being given information. There was underlying anxiety and loneliness. There was a new consideration in their daily life with the sick brother or sister constantly at the centre. It was very important that the family felt well. Thoughts about death were not allowed and they tried to repress them. Anticipatory grief started already with the diagnosis. The grief when a brother or sister dies varies over time and in how it manifests itself, and there are short breaks. Therapeutic support groups with tools such as pictures and paintings validated the siblings' feelings and gave them support regardless of their age and sex. The results demonstrate a need to preserve the sibling's health. Consideration and respect for all family members may lessen suffering. Regular and appropriate information about the disease, treatment and the patient's condition is needed, as well as the offer of therapeutic support, individually or in groups.

Adult children are the primary source of informal eldercare in the United States. Unfortunately, however, families rarely prepare for an aging parent's future care needs. This is problematic, as advance preparation may reduce depression and anxiety in older adults and be helpful for adult children. Given the importance of preparation prior to parental dependency, we examined factors associated with preparation for caregiving. Using survey methodology, we studied 2 groups of people: Functionally independent parents at least 60 years of age, and adult children at least 40 years of age. Several variables appeared to be associated with awareness of care needs, gathering information, and discussion of possible care arrangements. Most notably, attitudes regarding shared autonomy and aging anxiety were positively associated with each of these stages of preparation. Other findings suggest that being concerned about possible negative effects of caregiving and perceiving the future as limited may also be associated with preparation for caregiving. The results provide gerontologists, interventionists, and families with insight into attitudes that may inhibit or facilitate preparation for future caregiving needs.

Adult children are the primary source of informal eldercare in the United States. Unfortunately, however, families rarely prepare for an aging parent's future care needs. This is problematic, as advance preparation may reduce depression and anxiety in older adults and be helpful for adult children. Given the importance of preparation prior to parental dependency, we examined factors associated with preparation for caregiving. Using survey methodology, we studied 2 groups of people: Functionally independent parents at least 60 years of age, and adult children at least 40 years of age. Several variables appeared to be associated with awareness of care needs, gathering information, and discussion of possible care arrangements. Most notably, attitudes regarding shared autonomy and aging anxiety were positively associated with each of these stages of preparation. Other findings suggest that being concerned about possible negative effects of caregiving and perceiving the future as limited may also be associated with preparation for caregiving. The results provide gerontologists, interventionists, and families with insight into attitudes that may inhibit or facilitate preparation for future caregiving needs.

Barns och ungas behov
Barn och unga behöver trygga och kärleksfulla vuxna som har förmåga att se och möta barnet och dess behov. I de allra flesta fall utgör föräldrarna dessa stabila vuxna. Det finns dock barn och unga som växer upp med föräldrar som inte har förmåga att ge sina barn den trygghet och omvårdnad de behöver. Bristande föräldraförmåga kan ha olika orsaker. En orsak till brister i föräldraskapet kan vara missbruks- eller beroendeproblem hos en eller båda föräldrarna.
Det finns vittnesskildringar av vad det kan innebära att växa upp med en förälder som pga. missbrukproblematik inte kan ge sitt barn den trygghet, förutsägbarhet och kärlek som det behöver. Det kan vara föräldrar som inte ser barnets behov, som skapar oro och förtvivlan och lägger över stort ansvar på barnet. Även om det finns ytterligare en förälder som inte missbrukar, finns det risk för att de vuxnas problem överskuggar tillvaron och barnets behov försummas.
Vad är missbruk och beroende?
Det är inte klarlagt när ett missbruk eller beroende får sådana konsekvenser att föräldraförmågan påverkas.
När det gäller att identifiera personer med riskbeteende med avseende på alkohol och droger, dvs. risker för den enskilda individens hälsa, finns det särskilda metoder och instrument. Då ett riskbeteende konstaterats, är nästa steg att göra en problembedömning. Även för det finns väl utprövade metoder (1).
I denna skrift ligger dock inte fokus på att bedöma förälderns missbruks- och beroendeproblem. Den handlar istället om de konsekvenser missbruks- eller beroendeproblemet kan föra med sig för barnet eller den unga samt om vikten av att ge stöd och hjälp.
När det gäller alkoholvanor finns det en gradering från bruk till riskbruk, missbruk och beroende. Missbruk respektive beroende är också medicinska diagnoser, där beroende är den allvarligare. Den mest adekvata sammanfattande benämningen för problemen i det här sammanhanget är kanske missbruks- och beroendeproblematik. För att inte tynga texten används dock oftast begreppet missbruksproblem. Missbruksproblem ska här ses som ett vitt samlande begrepp, som kan spänna över riskbruk, missbruk eller beroende och avse alla former av droger, inklusive alkohol.

Barns och ungas behov
Barn och unga behöver trygga och kärleksfulla vuxna som har förmåga att se och möta barnet och dess behov. I de allra flesta fall utgör föräldrarna dessa stabila vuxna. Det finns dock barn och unga som växer upp med föräldrar som inte har förmåga att ge sina barn den trygghet och omvårdnad de behöver. Bristande föräldraförmåga kan ha olika orsaker. En orsak till brister i föräldraskapet kan vara missbruks- eller beroendeproblem hos en eller båda föräldrarna.
Det finns vittnesskildringar av vad det kan innebära att växa upp med en förälder som pga. missbrukproblematik inte kan ge sitt barn den trygghet, förutsägbarhet och kärlek som det behöver. Det kan vara föräldrar som inte ser barnets behov, som skapar oro och förtvivlan och lägger över stort ansvar på barnet. Även om det finns ytterligare en förälder som inte missbrukar, finns det risk för att de vuxnas problem överskuggar tillvaron och barnets behov försummas.
Vad är missbruk och beroende?
Det är inte klarlagt när ett missbruk eller beroende får sådana konsekvenser att föräldraförmågan påverkas.
När det gäller att identifiera personer med riskbeteende med avseende på alkohol och droger, dvs. risker för den enskilda individens hälsa, finns det särskilda metoder och instrument. Då ett riskbeteende konstaterats, är nästa steg att göra en problembedömning. Även för det finns väl utprövade metoder (1).
I denna skrift ligger dock inte fokus på att bedöma förälderns missbruks- och beroendeproblem. Den handlar istället om de konsekvenser missbruks- eller beroendeproblemet kan föra med sig för barnet eller den unga samt om vikten av att ge stöd och hjälp.
När det gäller alkoholvanor finns det en gradering från bruk till riskbruk, missbruk och beroende. Missbruk respektive beroende är också medicinska diagnoser, där beroende är den allvarligare. Den mest adekvata sammanfattande benämningen för problemen i det här sammanhanget är kanske missbruks- och beroendeproblematik. För att inte tynga texten används dock oftast begreppet missbruksproblem. Missbruksproblem ska här ses som ett vitt samlande begrepp, som kan spänna över riskbruk, missbruk eller beroende och avse alla former av droger, inklusive alkohol.
Alla goda krafter behövs
De som möter föräldrar med missbruksproblem har ett ansvar för att försäkra sig om att barnen får adekvat stöd utifrån sina behov. Det är viktigt att yrkesverksamma inom missbruksvården särskilt uppmärksammar om det finns barn som påverkas av den vuxnas missbruksproblem. Men även de generella verksamheterna som riktar sig till alla barn och unga kan ha betydelse. Trygga och lyssnande vuxna i förskola, skola, fritidsverksamhet och föreningsliv kan bli viktiga stödjande personer och förebilder utanför familjen som kan få en avgörande positiv betydelse. De har också ett ansvar att anmäla till socialtjänsten om det finns oro för att barnet eller den unga far illa. Det är också viktigt att uppmuntra föräldrar att ansöka hos socialtjänsten om man bedömer att barnet eller den unga behöver mer stöd och hjälp.
Om socialtjänsten får en anmälan eller en ansökan, syftar en allsidig utredning, om barnets eller den ungas behov, familjens och nätverkets förutsättningar, till att komma fram till hur barnet eller den unga och familjen bäst ska kunna stödjas. Stödet kan ges inom socialtjänstens ram och av andra aktörer som har speciella verksamheter för dessa barn och unga. Flera ideella organisationer är aktiva på det här området.
Trots att de här barnen och ungdomarna har uppmärksammats särskilt i statliga utredningar och rapporter många gånger under de senaste decennierna, finns det mycket i det samlade stödet till dem som kan förbättras och samordnas. Ett bekymmer är att det saknas tillförlitlig forskning om effekterna av olika insatser.
En fördel med att det finns olika aktörer är att barn och unga i dessa familjer kan nås på olika sätt. Eftersom missbruksproblem fortfarande kan vara skambelagt drar sig många familjer för att söka hjälp. För en del kan det vara lättare att vända sig till en ideell organisation för hjälp och stöd än till myndigheter. Precis som när det gäller andra problem är det viktigt att det finns olika typer av stöd och hjälp till barn och unga som lever med missbruk i familjen.
Läsanvisning
Vägledningen vänder sig till såväl socialtjänsten som andra aktörer, som möter barn och unga i familjer med missbruk. De olika kapitlen har olika relevans för olika aktörer. Vissa upprepningar förekommer.
Kapitlet Att växa upp med missbruk i familjen ger en sammanfattning av vad man vet om omfattningen, konsekvenserna samt risk- och skyddsfaktorer. Det bör vara av intresse för alla läsare.
Kapitlet Att upptäcka att barn lever med missbruk i familjen riktar sig till alla instanser som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med barn och unga och deras föräldrar. Det tar upp tecken på barns och ungas svårigheter, olika verksamheters ansvar, vikten av samverkan och anmälningsplikten.
Kapitlet Att bedöma barns och ungas behov riktar sig främst till socialtjänsten, men kan också vara av intresse för andra aktörer som information om socialtjänstens uppgift och utredning.
Kapitlet Stödinsatser handlar om betydelsen av helhetssyn och att insatserna behöver bygga på kunskap om risk- och skyddsfaktorer. Det ger också en beskrivning av olika stöd- och hjälpinsatser, inom socialtjänsten och i andra verksamheter.
I kapitlet Vilka insatser är effektiva? görs en kort genomgång av kunskapsläget när det gäller resultatet av olika insatser och metoder. Detta kapitel är relevant för alla aktörer.
I kapitlet Att dokumentera och följa upp insatser och verksamhet ges råd kring dokumentation och lokala uppföljningar. Syftet är att inspirera till att ständigt förbättra och utveckla den egna verksamheten och samtidigt successivt ge ett allt bättre kunskapsunderlag för valet av bästa möjliga insats för de barn och unga som behöver stöd och hjälp. Det riktar sig till alla utförare – såväl inom socialtjänsten som inom ideell verksamhet och hos andra huvudmän. Slutligen förs ett kortfattat resonemang om kostnadsaspekter av att satsa på stödinsatser för barn och unga vilkas föräldrar har missbruksproblem.

Barndomen varar inte bara livet ut. Den varar i generationer. Det är viktigt att stärka föräldraskapet och ge föräldrar hjälp innan de får problem. Barn som inte får hjälp att bearbeta smärtsamma upplevelser kan komma att omedvetet vidareförmedla dessa till sina egna barn. Denna bok handlar om att förebygga nästa generations omsorgssvikt och psykiska störningar.
Barndomen varar i generationer baserar sig på en referensram där anknytningsteori och anknytningsforskning är centrala inslag. Kari Killén är både kliniker, pedagog och forskare, och i denna bok knyter hon ihop teori och praktik för att förebygga problem i föräldra-barnrelationer. Denna andra upplaga är uppdaterad och bearbetad med avseende på den forskning och erfarenhet som tillkommit sedan förra upplagan från år 2000.
Boken vänder sig till alla som arbetar med barn och ungdomar i skola, hälso- och sjukvård och inom socialtjänsten, samt till studenter inom dessa områden.

Under 2008/2009 gjorde Socialstyrelsen en förstudie för att ta reda på vilka problem och möjligheter som finns kring att se till barns och ungdomars behov i utredningssammanhang utifrån lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. De övergripande frågeställningarna var:
Hur utreder LSS-handläggarna idag barns och ungdomars behov av insatser, och hur följs dessa insatser upp?
Vad skulle handläggarna behöva för typ av utredningsstöd för att bättre kunna bedöma barns och ungdomars behov?
Förstudien genomfördes i Jönköpings län, genom enskilda intervjuer, en webbenkät samt fokusgruppssamtal med LSS-handläggare.
Det visade sig att handläggarna inte hade något särskilt utformat stöd för att få in barnperspektiv i sina utredningar. Barns behov bedömdes på olika sätt mellan handläggare inom och mellan olika kommuner. Resultaten av enkät och intervjuer visar att det fanns ett önskemål om att öka likvärdigheten kring handläggningen i olika kommuner och därmed öka rättsäkerheten. För detta krävs en struktur som betonar barnperspektiv och som gör att LSS-handläggare får ett mer likartat arbetssätt.
I fokusgrupperna presenterades två olika modeller för att ringa in behovsområden i utredningsförfarandet, Barns behov i centrum (BBIC) respektive International Classification of Functioning, Disability and health – for Children and Youth Version, (ICF-CY) Handläggarna fick sedan diskutera vad som kunde vara användbart i deras arbete.
Resultatet av fokusgrupperna visar att handläggarna ansåg att de kunde inspireras av det barnfokus som finns inbyggt i BBIC samt av modellens processtruktur. BBIC saknar dock innehåll om hur en funktionsnedsättning ger upphov till funktionshinder och hur insatsen kan underlätta för individen att fungera i sin vardag.
När det gällde ICF så uppfattade handläggarna ICF-CY som relativt svårtillgänglig i sin struktur och de hade svårt att se hur de skulle kunna använda klassifikationen i praktiken. Handläggarna tyckte att begreppen i ICF-CY kändes bekanta då innehållet i klassifikationen handlade om funktionshinder, vardagligt fungerande och delaktighet. Handläggarna kände igen sitt eget synsätt i ICF-CY eftersom ICF-CY utgår från individer som möter funktionshinder utifrån sitt vardagsfungerande, och inte ser till social problematik eller går in djupt på föräldraförmåga. Handläggarna uppfattade att angreppssättet av funktionsprofil var tilltalande då det öppnar för ett annat sätt att tänka om funktionsnedsättningar och diagnoser.

Within gerontological caregiving research, there is a major emphasis on stresses and burdens of this role. Yet there has been little attention directed toward the coping strategies that caregivers engage in to cope with this role and the factors that influence their adoption of different coping strategies. This article examines coping strategies and change in coping strategy over a 1-year period. In particular the differential importance of caregiver capacity (such as social support, health, and personality) compared with careload (such as hours of caregiving and need of the care recipient) is examined within a path model. Data came from a purposive sample of caregivers experiencing heavy demands. Overall, problem-focused coping is used more often than emotion-focused coping (either positive or negative) or seeking social support, but caregivers use all types simultaneously. Caregiver capacity, specifically neuroticism, is the strongest predictor of problem-focused coping with those high in neuroticism less likely to use this strategy. High neuroticism also predicts less use overall and negative emotion-focused coping strategies. Few significant predictors emerge of change; those that did were caregiver capacity, not careload variables. The use of all coping strategies, except seeking social support which remained stable, decreased over a 1-year period.

This study examines the role of older people in Swedish society by exploring the prevalence of their informal caregiving and volunteering and by analyzing the profiles of these contributors of unpaid work. Data were collected by means of telephone interviews in a Swedish representative survey conducted in 2005. Our analysis reveals three distinct profiles of people involved in unpaid activities. One of these consists of those involved both in informal help giving and volunteering, a group that has been labeled "super helpers" or "doers" in earlier research. It is important for social policy planners to recognize these groups of older people and better understand the dynamics of their unpaid work in order to ascertain whether they might need support as providers and to enhance their well-being. There does not seem to be any simple contradiction between the parallel existence of a universal welfare model of the Swedish kind and an extensive civil society in which older people play important roles as active citizens.

This study examines the role of older people in Swedish society by exploring the prevalence of their informal caregiving and volunteering and by analyzing the profiles of these contributors of unpaid work. Data were collected by means of telephone interviews in a Swedish representative survey conducted in 2005. Our analysis reveals three distinct profiles of people involved in unpaid activities. One of these consists of those involved both in informal help giving and volunteering, a group that has been labeled "super helpers" or "doers" in earlier research. It is important for social policy planners to recognize these groups of older people and better understand the dynamics of their unpaid work in order to ascertain whether they might need support as providers and to enhance their well-being. There does not seem to be any simple contradiction between the parallel existence of a universal welfare model of the Swedish kind and an extensive civil society in which older people play important roles as active citizens

Although research on social support has generated findings that are key to the study of social and personal relationships, scholars have yet to deal with a number of conceptual issues that affect how social support is defined and measured. Research on hurt feelings provides some interesting insights concerning the conceptualization of support. Based on this research, as well as a review of the literature on social support, the current article describes several issues that scholars ought to consider as they conceptualize, evaluate, and study social support processes.

Akad. Avh.

The death of a close family member is a profound insult to a child's developmental course. Though early research assumed that childhood bereavement was a risk factor for mental and behavioral disorders in childhood and adult life, recent research has taken an ecological view of childhood development and considers a child's exposures to risk and protective factors. Yet, it remains unclear as to how many children are affected by the death of a close family member each year and how peer support groups can help children to adapt to such an adverse event. This dissertation represents three distinct stages in the development of a comprehensive evaluation for an agency that provides a peer support service for bereaved children and their families. First, a primary question that arose during initial consultations with the agency was to determine how many children are affected annually within Pennsylvania. This led to an exploration of the epidemiology of childhood bereavement. The methods and data sources used to produce these estimates were critically evaluated and modified to offer a new interpretation of available data. Second, it was important to identify constructs that could be used in an outcomes evaluation of the peer support program. Focus groups were used to explore the perceived benefits of attending peer support groups among caregivers and teens who had attended a spring session at the center. The intention to use focus groups was to increase the validity of constructs and, ultimately, the results of an outcomes evaluation.Third, after identifying evaluation constructs a feasibility study was conducted to pilot an outcomes evaluation instrument. The study involved 30 families who attended the spring 2007 sessions at the center. Results suggested that peer support programs can improve children's coping efficacy while helping to improve their caregivers' perception of social support. The program also improved both children and caregivers' sense that they are not alone in their grief.As demonstrated in this dissertation, including the loss of siblings and primary caregiving grandparents in prevalence estimates of childhood bereavement and applying resilience theory to peer support research is of public health relevance.

This study examines whether and how couples share the provision of informal care for their parents. Four waves of the British General Household Survey contain cross-sectional information about caring for parents and parents-in-law. Descriptive and multivariate analyses were conducted on 2214 couples that provided parent care. The findings emphasise married men's contribution to informal caring for the parental generation and at the same time demonstrate the limits of their involvement. Spouses share many parts of their care-giving but this arrangement is less common with respect to personal and physical care. The more care is required the more likely are people to participate in care for their parents-in-law. More sons-in-law than daughters-in-law provide care but, once involved, daughters-in-law provide on average more hours of care than sons-inlaw. Own full-time employment reduces both men's and women's caring for their parents-in-law, and men's caring drops further if their wife is not in the labour market. The findings suggest that daughters-in-law often take direct responsibility whereas sons-in-laws' care-giving depends more on their wives' involvement. Children-in-laws' informal care-giving might decrease in the future because of women's increasing involvement in the labour market and rising levels of nonmarital cohabitation in mid-life.

Akademisk avhandling nr 17

Syfte: Det övergripande syftet med denna avhandling var att öka förståelsen för närstående i deras föränderliga livssituation under de sex första månaderna efter en persons strokeinsjuknande, med särskild fokus på lärande. Vidare var syftet att utvärdera de skriftliga informationsmaterial som erbjuds närstående vid svenska strokeenheter. Metod: I delstudie I, intervjuades 16 närstående om vad det innebar att bli närstående till en person drabbad av stroke. I delstudie II, återintervjuades 9 närstående om vad det innebar att vara närstående till en person drabbad av stroke. Intervjuerna skedde sex månader efter den drabbades strokeinsjuknande. Data från de båda studierna analyserades med hjälp av Lindseth och Norbergs fenomenologiska hermeneutiska analysmetod som är inspirerad av Ricoeur. I delstudie III, intervjuades 16 respektive 9 närstående om vad de ville veta och förstå under de sex första månaderna efter den drabbades strokeinsjuknande. Krippendorffs metod för kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. I delstudie IV, granskades 42 skriftliga informationsmaterial från 21 svenska strokeenheter. Data analyserades med hjälp av beskrivande statistik och Krippendorffs metod för kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Att bli närstående till en person drabbad av stroke innebar att uppleva kaos men också att nå en vändpunkt. Den var startskottet för en febril aktivitet som visade att närstående hade en beredskap att söka ordning i kaoset (I). Att vara närstående till en person drabbad av stroke innebar en kamp för frihet. Närstående ville inte anpassa sig till den drabbades ohälsa eller dess konsekvenser. De ville välja sitt eget levnadssätt och skriva sin egen historia och därför integrerade de ohälsan och dess konsekvenser i sina liv (II). Den information som närstående ville ha handlade om den strokedrabbade, de professionella och om sig själva. Dessutom visade resultatet att deras sökande efter information var relaterat till personlig involvering, situationella faktorer, olika kunskapsbehov och sätt att skaffa sig information (III). De skriftliga informationsmaterialen höll adekvat kvalitet gällande inre och yttre struktur. Dessutom höll de samma nivå när det gällde läsbarhet. Däremot varierade informationsinnehållet mellan de olika strokeenheterna (IV). Konklusion: Att bli närstående till en person som drabbats av stroke innebär att hamna i kaos men också att ganska snart nå en vändpunkt (I). Vid denna är personen beredd att ordna livet utifrån de nya förutsättningarna och därför behöver sjuksköterskor lära sig att identifiera vändpunkter och inkludera stöd till närstå8 ende i de nya och ovana livssituationerna. Att vara närstående under de sex första månaderna efter den drabbades insjuknande innebär att kämpa för frihet, dock utan att överge den drabbade (II). I denna process är det viktigt att den närstående får stöd i att hitta balansen mellan frihet och ansvar, mellan eget liv och omsorg om den drabbade och i relation till andra anhöriga. Närstående är kapabla att hantera sin föränderliga livssituation då de är aktiva, engagerade och framåtriktade personer (I, II, III). Därför behöver alternativa pedagogiska metoder och förhållningssätt utvecklas och testas. Sjuksköterskor behöver tränas i att använda sådana alternativa metoder. Innehållet i de skriftliga informationsmaterial som erbjuds närstående vid svenska strokeenheter varierar stort mellan olika enheter (IV). Därför vore det värdefullt att etablera ett elektroniskt informationscentrum på nationell nivå. Den svenska Hälso- och sjukvårdslagen värnar enbart om den drabbade och berör inte alls de närståendes behov eller situation. Med ett ökande antal äldre, och därmed ökat tryck på familjen, är det kanske hög tid att se över lagen för att undvika att närstående blir "den andra patienten i familjen".

Syfte: Det övergripande syftet med denna avhandling var att öka förståelsen för
närstående i deras föränderliga livssituation under de sex första månaderna efter
en persons strokeinsjuknande, med särskild fokus på lärande. Vidare var syftet
att utvärdera de skriftliga informationsmaterial som erbjuds närstående vid
svenska strokeenheter.
Metod: I delstudie I, intervjuades 16 närstående om vad det innebar att bli närstående
till en person drabbad av stroke. I delstudie II, återintervjuades 9 närstående
om vad det innebar att vara närstående till en person drabbad av stroke.
Intervjuerna skedde sex månader efter den drabbades strokeinsjuknande. Data
från de båda studierna analyserades med hjälp av Lindseth och Norbergs fenomenologiska
hermeneutiska analysmetod som är inspirerad av Ricoeur. I delstudie
III, intervjuades 16 respektive 9 närstående om vad de ville veta och förstå
under de sex första månaderna efter den drabbades strokeinsjuknande. Krippendorffs
metod för kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. I
delstudie IV, granskades 42 skriftliga informationsmaterial från 21 svenska
strokeenheter. Data analyserades med hjälp av beskrivande statistik och Krippendorffs
metod för kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Att bli närstående till en person drabbad av stroke innebar att uppleva
kaos men också att nå en vändpunkt. Den var startskottet för en febril aktivitet
som visade att närstående hade en beredskap att söka ordning i kaoset (I). Att
vara närstående till en person drabbad av stroke innebar en kamp för frihet.
Närstående ville inte anpassa sig till den drabbades ohälsa eller dess konsekvenser.
De ville välja sitt eget levnadssätt och skriva sin egen historia och därför integrerade
de ohälsan och dess konsekvenser i sina liv (II). Den information som
närstående ville ha handlade om den strokedrabbade, de professionella och om
sig själva. Dessutom visade resultatet att deras sökande efter information var relaterat
till personlig involvering, situationella faktorer, olika kunskapsbehov och
sätt att skaffa sig information (III). De skriftliga informationsmaterialen höll
adekvat kvalitet gällande inre och yttre struktur. Dessutom höll de samma nivå
när det gällde läsbarhet. Däremot varierade informationsinnehållet mellan de
olika strokeenheterna (IV).
Konklusion: Att bli närstående till en person som drabbats av stroke innebär att
hamna i kaos men också att ganska snart nå en vändpunkt (I). Vid denna är personen
beredd att ordna livet utifrån de nya förutsättningarna och därför behöver
sjuksköterskor lära sig att identifiera vändpunkter och inkludera stöd till närstå-
8
ende i de nya och ovana livssituationerna. Att vara närstående under de sex första
månaderna efter den drabbades insjuknande innebär att kämpa för frihet,
dock utan att överge den drabbade (II). I denna process är det viktigt att den
närstående får stöd i att hitta balansen mellan frihet och ansvar, mellan eget liv
och omsorg om den drabbade och i relation till andra anhöriga. Närstående är
kapabla att hantera sin föränderliga livssituation då de är aktiva, engagerade och
framåtriktade personer (I, II, III). Därför behöver alternativa pedagogiska metoder
och förhållningssätt utvecklas och testas. Sjuksköterskor behöver tränas i
att använda sådana alternativa metoder. Innehållet i de skriftliga informationsmaterial
som erbjuds närstående vid svenska strokeenheter varierar stort mellan
olika enheter (IV). Därför vore det värdefullt att etablera ett elektroniskt informationscentrum
på nationell nivå. Den svenska Hälso- och sjukvårdslagen värnar
enbart om den drabbade och berör inte alls de närståendes behov eller situation.
Med ett ökande antal äldre, och därmed ökat tryck på familjen, är det kanske
hög tid att se över lagen för att undvika att närstående blir "den andra patienten
i familjen".
Sökord: Närstående, stroke, strokeenheter, skriftliga informationsmaterial,
lärande.