Bibliotek

ABSTRACT After the spouse, children are the most likely source of informal support for an older person when the frailties of advanced old age create the need for help. Childlessness may thus be seen as particularly a problem for older people. In general, to compensate for the lack of children, childless people develop closer relationships with available next-of-kin and non-kin. Despite this, in times of need they are likely to find themselves with inadequate informal support. Using data from the Bangor Longitudinal Study of Ageing, this article explores the consequences of childlessness among persons aged 85 years or more living in rural Wales. The results indicate that by the time they reach old age, childless people have adapted to their situation and developed expectations consistent with being childfree. They have closer relationships with collateral kin, friendships are important and a high value is placed on independence. Nevertheless, unless they die suddenly or after a short acute illness, almost all of them enter residential care or a long-stay hospital at the end of their lives. It is also shown that the situation of childless people varies greatly and depends on several factors, particularly marital status, gender, social and financial capital, and on the person's earlier investment in the strengthening of next-of-kin and non-kin networks.

Sedan början av 2000-talet har det skett en markant ökning av studier
gällande barn och ungdomar och Autism. Dock är det så att den mesta
forskningen fortfarande är inom det medicinska området. Endast ett
fåtal av studierna rör vuxna med Asperger syndrom (AS) som studerar
på högskola/universitet. Samtidigt sker en ökning av personer med AS
som söker högre utbildning såsom högskola/universitet, vilket gör
forskning gällande personer med diagnosen AS högaktuell. Antalet studenter
med kognitiva funktionshinder, dit AS räknas, som sökt pedagogiskt
stöd på högskola/universitet i Sverige, har ökat från 1 427 studenter
2010 till 1 943 studenter 2012. När man studerar på högskola/universitet
så finns det pedagogiska stöd att tillgå, och till vardagen
finns Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och
Socialtjänstlagen (SoL) som personer med AS har möjligheter att söka
stöd genom. Personer med AS kan ibland ha svårt att utnyttja stödsystem
som kräver att man själv identifierar och uttalar sina behov av stöd.
Denna avhandling fokuserar på personer med AS i högre utbildning och
stöd.
I doktorsavhandlingen ingår två studier: Studie I som är en fallstudie
och Studie II, som är en enkätstudie. Bindningspunkten för studierna är
studenter med AS som fått pedagogiskt stöd i sin utbildning vid högskola/universitet.

BACKGROUND:
The concept of family quality of life is becoming increasingly important in family support programmes. This concept describes the quality of life of all family members and the family system as a whole, but only the opinion of the parents has been included. The opinion of the siblings has been incorporated in the opinions of the parents, although research has shown that there is discordance between parents' and siblings' reports. The principal goal of this study is to investigate how young siblings of children with intellectual disability define their quality of life as a sibling.
METHOD:
As we were more concerned with understanding the experience of being a sibling from the siblings' own frame of reference, we opted for a qualitative research design and more specifically used in-depth, phenomenology-based interviews. Data were sorted by means of a process of continuously comparing the codes according to the principles of grounded theory.
RESULTS:
Siblings described the following nine domains as domains of sibling quality of life: joint activities, mutual understanding, private time, acceptance, forbearance, trust in well-being, exchanging experiences, social support and dealing with the outside world.
CONCLUSIONS:
This study shows not only that siblings can define their quality of life, but also that this definition of sibling quality of life differs from the family quality of life concept. Therefore, it may be not only a valuable addition to the family quality of life concept but also an appropriate concept to describe siblings' experience.

In less than a decade, children who provide care for ill or disabled parents and siblings have become a major target of social welfare services. 'Young carers' suffer, it is suggested, from a degradation in mental and physical health, have damaged educational careers, restricted social networks, and will suffer long-term consequences in adult life as a result of their childhood caring roles. This paper argues that limited empirical evidence exists for these claims and that, where legitimate concerns arise, they are frequently related to poverty, social exclusion, and unsupported or inadequate parenting, and have no direct relationship to illness or impairment. While dedicated services to young carers have made a valuable contribution in highlighting an important social issue, a radical review of their place in the overall structure of support services for families affected by illness or disability is long overdue.

Författare: Karin Stephansson & Robert Schelin
Syfte: Att undersöka hur det kan vara att växa upp med en bror eller syster med diagnosen
adhd, hur livssituationen/syskonskapet hanterats, samt hur de har påverkats och hur det
eventuellt fortsätter att påverka dem i vuxenlivet. Syftet var även att undersöka syskonens
upplevelser och behov av socialt stöd under uppväxten.
Frågeställningar:
• Vilka upplevelser finns hos personer som vuxit upp med ett syskon med adhd?
• Hur upplever syskon att de har påverkats av att växa upp med en bror eller syster med
adhd?
• Hur har syskonskapet hanterats?
• I vilken utsträckning finns det behov av socialt stöd under uppväxten för syskon till
barn med adhd?
Metod: Studien är kvalitativ och bygger på intervjuer med åtta personer som vuxit upp med
ett eller flera syskon med diagnosen adhd. Intervjupersonerna består av både kvinnor och män
i åldrarna 17- 29 år.
Resultat: Resultatet visade att samtliga syskon upplevt att syskonrelationen och
familjesituationen innehållit mycket bråk som enligt intervjupersonerna var mer än vanligt
syskonbråk. Samtliga intervjupersoner ansåg att det fått ta ett stort ansvar under uppväxten.
Detta har upplevts som både positivt och negativt. Det har gjort dem ansvarsfulla men några
kände även att det lagts för mycket ansvar på dem och detta alldeles för tidigt i relation till
deras dåvarande ålder. Studien kunde påvisa en koppling mellan kommunikationen inom
familjen och upplevelsen av att ha vuxit upp med ett syskon med adhd. De intervjupersoner
som ansåg att kommunikationen inom familjen varit god och öppen beskrev upplevelser och
erfarenheter av syskonskapet som mer positivt än de intervjupersoner som ansåg att
kommunikationen inom familjen varit bristfällig.
Nyckelord: Attention Deficit/Hyperactivity Disorder (adhd), syskon, coping, socialt stöd,
systemteori

Internet-based psychotherapeutic interventions have been used for more than a decade, but no comprehensive review and no extensive meta-analysis of their effectiveness have been conducted. We have collected all of the empirical articles published up to March 2006 (n = 64) that examine the effectiveness of online therapy of different forms and performed a meta-analysis of all the studies reported in them (n = 92). These studies involved a total of 9,764 clients who were treated through various Internet-based psychological interventions for a variety of problems, whose effectiveness was assessed by different types of measures. The overall mean weighted effect size was found to be 0.53 (medium effect), which is quite similar to the average effect size of traditional, face-to-face therapy. Next, we examined interacting effects of various possible relevant moderators of the effects of online therapy, including type of therapy (self-help web-based therapy versus online communication-based etherapy), type of outcome measure, time of measurement of outcome (post-therapy or follow-up), type of problem treated, therapeutic approach, and communication modality, among others. A comparison between face-to-face and Internet intervention as reported on in 14 of the studies revealed no differences in effectiveness. The findings of this meta-analysis, and review of additional Internet therapy studies not included in the meta-analysis, provide strong support for the adoption of online psychological interventions as a legitimate therapeutic activity and suggest several insights in regard to its application. Limitations of the findings and recommendations concerning Internet-based therapy and future research are discussed.

A meta-analysis of 63 peer-reviewed studies evaluated the ability of parent training programs to modify disruptive child behaviors and parental behavior and perceptions. This analysis extends previous work by directly comparing behavioral and nonbehavioral programs, evaluating follow-up effects, isolating dependent variables expressly targeted by parent training, and examining moderators. Effects immediately following treatment for behavioral and nonbehavioral programs were small to moderate. For nonbehavioral programs, insufficient studies precluded examining follow-up effects. For behavioral programs, follow-up effects were small in magnitude. Parent training was least effective for economically disadvantaged families; importantly, such families benefited significantly more from individually delivered parent training compared to group delivery. Including children in their own therapy, separate from parent training, did not enhance outcomes.

This study examined the effectiveness of a Swedish parent management training (PMT) intervention for parents of children aged 3 to 10 within the context of regular social service. Self-referred parents of 159 children (aged 3 to 10) with conduct problems were randomly assigned to either 11 practitioner-assisted group sessions (PMT-P), or a single instructional workshop followed by self-administration of the training material (PMT-S), or a waitlist control group. Intent-to-treat analyses showed that both PMT-P and PMT-S improved parent competence and reduced child conduct problems compared to the waitlist at posttest. Both training conditions showed further significant improvements at the 6-month follow-up. In direct comparison, PMT-P was superior to PMT-S on measures of child conduct problems at both posttest and follow-up. Improvement in child conduct was mediated by improvement in parent competencies and homework fidelity. The findings in this study have implications for large-scale dissemination of parent management training through different means of delivery.

BACKGROUND: Young adults, born to population-representative mothers with
intellectual disability (ID), were targeted for psychosocial/life event
follow-up.
METHODS: The whole group originally comprised 42 individuals but 3 had died and 1
had moved abroad. The remaining 38 were approached and 10 consented to
participate in an interview study. However, of the remaining 28, it was not
possible to establish contact with 21 who were instead searched for in various
official registers.
RESULTS: Most (n = 18) individuals in the study group had been in contact with
different authorities and clinics. Of the 21 individuals, 10 had contact with
social services since childhood and 4 of these had been taken into care (foster
family) and 6 had had contact families during childhood. One individual had been
taken into a treatment centre and one grew up mainly with the father. Altogether
12 (57%) of 21 individuals did not grow up full-time with their biological
mother. Twelve (57%) had major neurodevelopmental/neuropsychiatric conditions,
including five with ID and seven with attention-deficit hyperactivity disorder
(ADHD). Four individuals were registered within the Prison and Probation Service
due to various types of crimes.
CONCLUSION: Individuals born to mothers with ID in our study group were at high
risk of adverse experiences and negative outcomes, such as increased childhood
mortality, a relatively large proportion of children taken into care, high rates
of ID and ADHD in the children and of criminality in young adulthood. Taken
together with the results obtained in an in-depth interview study of those in the
originally targeted sample with whom it was possible to obtain contact, the
present findings suggest that it will be important to provide early support and
longitudinal developmental follow-up in groups of children growing up with a
mother with ID. Children in this situation appear to be at a number of risks,
probably related both to hereditary factors and to social disadvantage.

Imitative deficits have been associated with autistic spectrum disorder (ASD) for many years, most recently through more robust methodologies. A fresh, systematic review of the significance, characteristics, and underlying mechanism of the association is therefore warranted. From 121 candidates, we focused on 21 well-controlled studies involving 281 cases of ASD. Overall, children with ASD performed worse on imitative tasks (Combined Logit p value < .00005). The emerging picture is of delayed development in imitation, implicating a deficit in mapping neural codings for actions between sensory and motor modalities, rather than in motivation or executive function. We hypothesise that ASD is characterised by abnormal development of these mappings, such that they are biased towards object-oriented tasks at the expense of those required for action imitation per se.

ABSTRACT An empirical study of the effectiveness of an eight-week children's bereavement psychotherapy group was undertaken. Children, aged 7–11, who had a parent and/or sibling die were initially assigned to either a treatment group or a waiting list control group and followed over an eight-week period. Participation in the experimental group was associated with a significant decrease in symptomatology, as assessed by multiple measures using multiple sources. Despite a small sample, the intervention was sufficiently powerful to suggest the use of short-term group therapy to help children cope with the death of a parent and/or sibling.

A treatment outcome study of bereavement groups for children - ResearchGate. Available from: http://www.researchgate.net/publication/226810839_A_treatment_outcome_study_of_bereavement_groups_for_children [accessed Jun 23, 2015].

The understanding of nature and nurture within developmental science has evolved with alternating ascendance of one or the other as primary explanations for individual differences in life course trajectories of success or failure. A dialectical perspective emphasizing the interconnectedness of individual and context is suggested to interpret the evolution of developmental science in similar terms to those necessary to explain the development of individual children. A unified theory of development is proposed to integrate personal change, context, regulation, and representational models of development.

The article describes assessment, planning and training for people with multiple disabilities and visual impairment (MDVI). The ImPAct MDVI project, an EU Comenius programme, addressed concerns expressed by teachers of children and young people with MDVI as to how they are expected to integrate the diverse curriculum elements and particular skills they have been taught into a meaningful educational process. The aim of the project was to develop a holistic teaching approach, based on activities, participation and involvement in real life situations, aiming at involving people with MDVI in their social and physical context. This was achieved by applying a 5-step working model (Tellevik and Elmerskog, 2001), which sought to support the development of assessment and planning intervention strategies.

Vi har i ett antal studier analyserat ADHD-problematiken ur ett socioekonomiskt perspektiv med hjälp av kalkylmodeller vi utvecklat under cirka 30 års tid. Tidiga insatser kring barn med ADHD ger – vid sidan av de mänskliga vinsterna - utomordentligt höga samhällsvinster. Flera miljoner kronor per barn för perioden upp till 20 års ålder. Än tydligare blir det då man följer vuxna, i det här fallet med kriminell belastning. Samhällskostnaderna för uteblivna insatser för en grupp om 30 intagna kan under en 20 års period uppgå till mer än 800 Mkr. En insats mot denna målgrupp, av det slag som gjorts vid projektet vi följt på
Norrtäljeanstalten ger på 20 års sikt sannolikt en finansiell avkastning på mer än 250 Mkr eller 80 gånger insatsen. Tidiga, samordnade och evidensbaserade insatser för denna målgrupp är en social investering med utomordentligt hög lönsamhet. Ur ett strukturellt perspektiv kan frånvaron av kloka insatser enklast beskrivas som bristen på helhetssyn och långsiktighet då beslut tas kring denna målgrupp. Priset för detta är högt, mänskligt och ekonomiskt.

Fifty individuals who had lost a parent through death during adolescence were interviewed. All deaths had occurred within five years and not less than six months before the study was initiated. Half the participants had been members of a peer-support group in their secondary school. When asked to describe the types of help received during their bereavement and to rate the usefulness of such help, most participants reported that a peer (40 percent) or the surviving parent 28 percent had been "most helpful," primarily through emotionally supportive behavior. The results indicated that the source of support had often influenced the style of support and among adolescents who had participated in a peer-support the participants' perceptions of its value. The perceptions of support had not.

Anhöriga som vårdar eller stödjer en närstående ska erbjudas stöd, enligt en ny bestämmelse i socialtjänslagen. Bestämmelsen innebär att många kommuner behöver uppmärksamma målgrupper som de inte har uppmärksammat tidigare. En av dessa målgrupper är anhöriga till personer med långvarig psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. Mats Ewertzon - doktorand vid Örebro universitet och adjunkt vid Högskolan Dalarna - beskriver här de anhörigas situation och resonerar kring hur stödet kan utformas. Artikeln är den första av två som handlar om stöd till målgruppen.

Sammanfattning

De flesta människor hamnar någon gång i en situation där de behöver ge omsorg till en närstående på grund av sjukdom, funktionsnedsättning eller hög ålder.

Socialstyrelsen genomförde 2012 en pilotundersökning för att kartlägga anhörigomsorgens omfattning och konsekvenser. Den visade bland annat att nästan var femte person äldre än 18 år ger omsorg till en närstående och att omfattande omsorg kan få stora konsekvenser för omsorgsgivarnas hälsa, sysselsättning och livskvalitet. Den här rapporten redovisar resultaten från två studier om dessa konsekvenser: Socialstyrelsen har gjort fördjupade analyser av 2012 års data och de analyserna har kompletterats med en intervjuundersökning för att illustrera vad olika situationer av anhörigomsorg kan innebära.

Sammanfattningsvis kan Socialstyrelsen konstatera följande:

Omsorg som ges av anhöriga till närstående har en samhällsbärande funktion och är inte bara ett komplement till hälso- och sjukvård och socialtjänst. I vissa fall ersätter anhörigomsorgen samhällets insatser för att de berörda vill ha det så, eller för att insatserna inte upplevs vara tillräckliga. I de flesta fall är omsorgsgivandet ett frivilligt åtagande men omfattningen och formerna är inte alltid självvalda. Det finns brister i samordningen av insatser från hälso- och sjukvård och socialtjänst för personer med stora vård- och omsorgsbehov, vilket ökar belastningen för de anhöriga som nödgas kompensera för det. Omsorgens omfattning har stor betydelse för graden av påverkan hos anhöriga. Ett stort omsorgsåtagande riskerar att försämra hälsan och livskvaliteten hos de anhöriga samt möjligheterna att förvärvsarbeta och studera, medan ett mindre omfattande åtagande kanske inte har någon negativ påverkan alls. Resultatet visar också att olika konsekvenser för hälsa och förvärvsarbete hänger nära samman och att de i sin tur formar livskvaliteten. Relationen mellan den som ger och den som tar emot omsorg har betydelse för hur givaren upplever situationen. De som ger omsorg till en ett barn tycks påverkas i högre grad när det gäller förvärvsarbete, ekonomi och livskvalitet, medan den som ger omsorg till en make, maka eller partner tycks påverkas i högre grad vad gäller hälsa. Anhöriga i åldrarna 30–44 år som ger omsorg till en närstående tycks påverkas mer än andra ål-dersgrupper vad gäller psykisk och fysisk hälsa, ekonomi och möjligheter till förvärvsarbete. För att säkerställa att omsorg som ges av anhöriga är frivillig behöver flera olika aktörer mer kunskap om anhörigas behov. Det gäller bland annat hälso- och sjukvården, socialtjänsten, arbetsgivare, Försäkringskassan och skolan. Stöd och information som erbjuds anhöriga omsorgsgivare behöver vara individuellt utformat och anpassat till både den som ger och tar emot omsorg. Patient- och anhörigorganisationer kan bidra med viktig kunskap i behovsinventeringar och vid utformande av stöd till anhöriga omsorgsgivare. Det är angeläget att fortsätta följa upp omfattningen och konsekvenserna av anhörigomsorg. Närmare en femtedel av den vuxna befolkningen ger omsorg till närstående. De omsorgsgivare som ger omfattande omsorg drabbas av konsekvenser vad gäller såväl hälsa som förvärvsarbete och livskvalitet och är därmed en utsatt grupp. Kommande uppföljningar bör ha fokus på att identifiera de grupper som i högre utsträckning påverkas negativt av att ge omsorg för att kartlägga vilka särskilda behov de har samt hur samhället på bästa sätt kan möta dessa personers behov och stödja dem i omsorgsarbetet. Därtill är det angeläget att följa upp anhöriga omsorgsgivare som är utrikes födda, eftersom tidigare studier inte lyckats fånga denna grupp.

Inte bara den som är sjuk utan även de anhöriga drabbas av psykossjukdomen. Psykiatrireformen som delvis tillkom för att stärka den psykiskt funktionshindrade individens rätt till självbestämmande, blev för många anhöriga en tung börda. De anhöriga känner sig ensamma och utan stöd, med den stress och oro som psykossjukdom innebär. Problemet har emellertid uppmärksammats och år 2009 tillkom en ny lag om utökat stöd för anhöriga till psykiskt funktionshindrade.

Anhörigas insatser inom äldreomsorgen.

Den utveckling mot ökad polarisering som visade
sig på många samhällsområden under 1990-talet
har under 2000-talet mattats av och stabiliserats.
Fler kan försörja sig på sitt arbete men den andel
som under längre tid står både utanför arbetsmarknaden
och utanför de sociala försäkringssystemen
är oförändrad (3–4 procent). Den långvariga fattigdomen
(som varar fem år eller längre) fortsatte
att minska för alla grupper. Även om inkomsterna
ökade för alla var dock inkomstökningarna större
bland höginkomsttagarna än bland dem med låga
inkomster. Därför har inkomstskillnaderna ökat.
Den etniska boendesegregationen i de tre storstadsregionerna
har stabiliserats efter att ha ökat under
hela 1990-talet, medan den ekonomiska segregationen
uppvisar en långsamt ökande trend över tid.
Sedan flera år tillbaka märks en tydlig koppling mellan
etnisk och ekonomisk segregation i storstadsregionerna.
Konjunktursvängningarna har stor betydelse
för utsatta grupper. I högkonjunktur ökar andelen
personer som kan försörja sig på sitt arbete i alla
befolkningsgrupper. Det gör att möjligheterna att
ta sig ur fattigdom och ekonomiskt biståndstagande
ökar. De som är speciellt konjunkturkänsliga
när det gäller nyetablering på arbetsmarknaden är
ungdomar som varken arbetar eller studerar under
övergångsfasen mellan skola och arbete samt nyanlända
invandrare.
Ungdomar, ensamstående mödrar samt invandrare,
främst de nyanlända och de från utomeuropeiska
länder, har hög risk för fattigdom och andra välfärdsproblem.
Välfärdsproblem kan uppträda tillsammans
och en vanlig kombination är ohälsa och
ekonomisk utsatthet. Allvarliga sjukdomar leder
ofta till försämrade ekonomiska villkor och ökad
risk för upplösning av parförhållanden.
Barn till papperslösa föräldrar har en otrygg tillvaro
och de som föds i Sverige folkbokförs inte och
kan inte identifieras genom person- eller samordningsnummer.
Detta begränsar bland annat möjligheterna
till att få kunskap om dessa barns situation
och hälsa.
I Social rapport 2010 presenteras ny kunskap
inom olika områden. För de allra flesta är fattigdom
inte bestående – hälften lämnar den redan
inom ett år. Den som en gång varit fattig löper
däremot stor risk att återigen hamna i fattigdom.
Risken att ärva sina föräldrars fattigdom är bara
något förhöjd i Sverige, däremot är det betydligt
vanligare att barn till höginkomsttagare blir välbärgade
som vuxna.
Utbildningen är en av de viktigaste faktorerna
för ungdomars framtida möjligheter. Ju tidigare
utbildningskedjan bryts desto sämre är framtidsutsikterna.
De grupper som har låga eller ofullständiga
betyg från grundskolan har kraftigt förhöjda
risker för framtida psykosociala problem.
Betygen är särskilt viktiga för utsatta barns framtidsutsikter.
Barn som växer upp i samhällets vård
eller i familjer med återkommande ekonomiskt
bistånd lämnar grundskolan med mycket lägre
betyg än andra barn och har också mycket höga
överrisker för framtida psykosociala problem.

Adolfsson M. Applying the ICF-CY to identify children's everyday life situations: a step towards participation-focused code sets

With the long-term goal to create an interdisciplinary screening tool with code sets focusing on children's participation in everyday life situations (ELS), the purpose of the present study was to identify ELS for children 0–17 years. The views of professionals and parents in Sweden, South Africa and the USA were integrated based on ICF-CY1 linkages. The chapters Self-care and Major life areas seemed most obvious to include in ELS. At the 2nd ICF-CY level, 11 categories emerged as ELS, with Hygiene and Recreation as the most obvious. Two sets of ELS were identified for infants/preschoolers and school-aged children/adolescents. Professionals and parents agreed on ELS for the older age group. Findings suggest that ELS differ in context specificity depending on maturity and growing autonomy. The study has implications for the future screening tool that is intended to support children with disabilities in describing what matters most to them in intervention planning.

Examining the assessment of need in children's services this book addresses the full spectrum of practice, policy and research developments in the field. The contributors include leading academics, policy makers and senior practitioners who generate a broad-based holistic approach to the assessment of children in need. They show how needs assessment in children's services can be used to tackle problems such as low achievement, mental ill-health and social exclusion at both individual and strategic levels.

Approaches to the Assessment of Need in Children's Services will enable service managers and practitioners to respond effectively to the increasing pressure to monitor outcomes and effectiveness in child care work, and to improve and coordinate children's welfare service provision at individual and community levels and provides an indispensable overview and analysis for anyone working or studying in child welfare and social care

Anhörigvård innebär att det i princip är samma person som hela tiden är huvudansvarig för vårdinsatsen. I en tidigare artikel har visats att många kommunalt anställda anhörigvårdare upplever bundenheten i sitt arbete. Här fokuseras i stället arbetets ljusare sidor - förekomsten av glädje, stimulans och tillfredställelse. Analysen ger vid handen att frånvaron av arbetsglädje bl.a. ssammanhänger med upplevelsen av bundenhet. Samtidigt framkommer att en annan faktor har en ännu mer avgörande betydelse: uppskattning från omgivningen. Det visar sig också att känslan av att vara uppskattad är relaterad till hur anhörigvårdarens ekonomiska situation förändrats sedan arbetet blev betalt.

Rapport från barn och ungdomshabiliteringen

Doktorsavhandling

Syftet med denna satsning på anhörigstöd var att pröva och utveckla en modell för anhörigstöd med Basal Kroppskännedom (BK) och samtalsstöd i grupp vid Länsenheten Råd och Stöd i Norrbotten. Förberedelsearbetet bestod av en kurs i BK och samtal för en sjukgymnast och en kurator. Dessa två konstruerade en enkät med frågor om den anhöriges relation till vårdtagaren, upplevelse av anhörigrollen, upplevelse av stöd-insatser och den anhöriges behov av förändringar. Enkäten konstruerades med idéer från ett frågeformulär använt i Socialstyrelsens "Anhörig 300" projekt. Sjukgymnasten ledde en femdagars utbildning i BK för Länsenhetens alla kuratorer. Sex anhöriggrupper med BK och samtal i grupp genomfördes under åren 2005-2009, en i Kalix, en i Piteå och fyra anhöriggrupper i Luleå. Antalet gruppträffar varierade mellan 8-11 träffar. I anhöriggruppen i Kalix deltog fem kvinnor, som var och en levde tillsammans med en man med någon form av funktionsnedsättning. I Piteå deltog två män och tre kvinnor. Tre levde i en make/maka relation, två var föräldrar och en anhörig hade ett syskon med funktionsnedsättning. I Luleå genomfördes fyra anhöriggrupper. Anhörigkonstellationen i grupperna var män och kvinnor med anhörigrelation som make/maka och föräldrar till vuxna barn med funktionsnedsättningar. Enkätutvärdering skedde i fem anhöriggrupper som besvarades vid tre tillfällen: 1) vid start av anhöriggrupp 2) vid kursavslut och 3) vid uppföljning cirka 6 månader efter kursavslut. Deltagarna gavs utrymme till att direkt efter BK-övningarna göra anteckningar om sina upplevelser direkt efter BK-övningarnas genomförande före gruppsamtalen. I en anhöriggrupp i Luleå var deltagandet så lågt att grupprocessen uteblev. I Kalix- Piteå- och två Luleågrupper medverkade deltagarna i en individuell processutvärdering om kroppsupplevelser. Resultaten av den individuella processutvärderingen visade att deltagarna upplevde BK-övningarna, som en möjlighet till en egen skön stund med avslappning utan prestation. För många ledde detta till en större lyhördhet för kroppens signaler t.ex. om hur det är i relationen och att lägga märke till sina egna behov. Efter hand utvecklades tilliten i grupperna då deltagarna utifrån sin egen tillitsprocess öppnade sig och "vågade börja berätta". Enkätutvärde-ringen visade på marginella förändringar i skattningen av anhörigsituationen. I skattningarna framkom för makar en svag trend mot en något sämre upplevelse av anhörigsituationen medan föräldrarnas skattningar visade en svag trend mot en något bättre upplevelse av sin anhörigsituation. Kommentarerna i enkäten bekräftade denna trend. Vår erfarenhet är att BK-övningar och samtal i grupp för anhöriga kräver en noggrann förberedelse och ett fruktbart möte/samarbete mellan kurator, sjukgymnast och gruppdeltagare. I NkAs kunskapsöversikt och i NkAs lärande nätverk framhålls Mötet/samtalet som "kanske som det mest underskattade anhörigstödet" (Winqvist, 2010). Eftersom denna form av stöd saknas i dagens anhörigstöd anser vi att vår modell är ett viktigt bidrag, som borde prövas och utvärderas i större skala.

Artikeln bygger på intervjuer med 15 barn till föräldrar med missbruksproblem.
Syfte: Att bidra till fördjupad förståelse av barns situation, när en förälders missbruk upphört.
Metod: En explorativ intervjustudie med barndomssociologi och symbolisk interaktionism som teoriram.
Resultat: Att missbruket upphört ger barn utrymme att känna efter hur de mår, att reflektera över missbrukets påverkan på deras hälsa och personlighet och att försöka förändra sig och sitt liv. Deras behov av bearbetning kan kvarstå lång tid. Det kan ta tid och vara svårt att bygga upp relationen till föräldern. Barn kan känna omsorgsansvar men också misstro och oro för återfall. Tonåringen kan dock se en möjlighet att gå vidare med sitt eget liv. Om missbruket bara upphör för en av två föräldrar med missbruksproblem är barn fortfarande berörda av missbruk.
Konklusion: Barns behov av bearbetning i relation till föräldrarna kan både ta och kvarstå lång tid oavsett om barnet bor med föräldern eller inte. Barnen kan både behöva hjälp för egen del och i relation till föräldern. Det ska vara påbjudet att professionella arbetar med ett familjeperspektiv, oavsett organisatoriska uppdelningar och oavsett om förälder och barn bor ihop eller ej. Det kräver strukturer, rutiner och resurser för samverkan över organisatoriska gränser.

Substance-dependent patients (N=29) living with a family member other than a spouse were randomly assigned to equally intensive treatments consisting of either (a) Behavioral Family Counseling (BFC) plus Individual-Based Treatment (IBT) or (b) IBT alone. Outcome data were collected at baseline, post-treatment, and at 3- and 6-month follow-up. BFC patients remained in treatment significantly longer than IBT patients. BFC patients improved significantly from baseline at all time periods on all outcomes studied, and had a medium effect size reflecting better primary outcomes of increased abstinence and reduced substance use than IBT patients. For secondary outcomes of reduced negative consequences and improved relationship adjustment, both BFC and IBT patients improved significantly and to an equivalent extent. The present results show BFC is a promising method for retaining patients in treatment, increasing abstinence, and reducing substance use. These results also provide support for larger scale, randomized trials examining the efficacy of behavioral family counseling for patients living with family members beyond spouses.

A chronic disorder affects all members of the family in various ways. The aim of this study is to elucidate the next of kin's (N= 36) experiences when an adult family member has muscular dystrophy. The relationships were partner (36%, n= 14), parent (18%, n= 7), child (21%, n= 8), sibling (15%, n= 6), and other relative (3%, n= 1). Latent content analysis is employed and involves an interpretation of the interviewtext. The results showthe meaning of being close to a person with muscular dystrophy through the themes that emerged: exposure of the family; the span between obligation and love; being vigilant, protective, and supportive; and striving for an ordinary life. This study reveals a need for healthcare staff to understand the next of kin's narrated meaning of changes when a family member has a progressive disease.

Currently, there is a lack of reliable methods for assessing how bereaved adolescents perceive the informal support they receive. This study provides methodological refinements in, and a theoretical grounding for, a recently developed measure designed to distinguish support efforts that bereaved adolescents find helpful versus harmful. Participants (114 bereaved adolescents) completed the Support Intended Statement Survey (SISS), which assessed the perceived helpfulness of 14 strategies intended to comfort the bereaved. These 14 strategies were coded for the degree of person centeredness they manifested. Level of strategy person centeredness was strongly correlated with perceived strategy helpfulness. Reported helpfulness of the strategies varied substantially as a function of participants' general levels of perceived support availability, but varied less as a function of demographic and contextual factors.

The death of a parent is one of the most significant and stressful events children can encounter. Surviving children may experience psychiatric problems and social dysfunction during their childhood and possibly throughout their adult lives. Children surviving a sibling's death may develop behavioral problems, because no one can fill the emptiness that remains in their lives, especially if their relationship was close. It is vital to recognize the trauma experienced by children who have suffered the loss of a loved one. Adults need to know when a grieving child needs help. Literature supports the need for education and counseling for grieving children. School nurses can be instrumental in meeting these needs for school-age children by performing early, comprehensive assessments, educating school administration regarding the benefits of bereavement support, initiating appropriate referrals, and providing bereavement support.

Bibliotherapy in the elementary, middle, and high-school classroom is used to foster healthy social and emotional growth in children and young adults to develop insight, a deeper understanding of self, solutions to personal problems, development of life skills, or enhanced self-image. The focus of this article is on how bibliotherapy can be used to address students' specific issues ranging from mild behavioral issues to physical and psychosocial conditions. Based on an extended review of the literature on bibliotherapy, this article may serve as a guide to readers interested in developing a bibliotherapy program for youth and adolescents. Recommendations for research are also noted.

Genom svaren på de frågor som ställs om familjen är utredare och behandlare i missbruks- och beroendevården ibland de enda som känner till att barnen lever i en familj med missbruk. De behöver uppmärksamma barns och ungas situation, så att deras rättigheter, behov av information, råd och stöd tillgodoses.

Syftet med skriften är att underlätta för personal inom missbruks- och beroendevården att ta upp föräldraskap och samtala med föräldern om barns situation i utredning eller behandling. Den förespråkar ingen särskild modell eller metod i arbetet, utan tar upp förhållningssätt och innehåll i samtal om föräldraskap. Den tar även upp samarbetet med socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Skriften riktar sig till utredare och behandlare inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt övrig missbruks- och beroendevård, och kan också vara av intresse för socialtjänstens barn- och ungdomsvård. Den utgår ifrån situationen vid alkoholmissbruk eller -beroende, men kan i väsentliga delar också vara relevant vid föräldrars missbruk av narkotika eller läkemedel.

apporten utgör en kartläggning av Södertäljes utbud av föräldrastöd och av det arbete som görs i kommunen för att tidigt upptäcka barn med normbrytande beteende. Resultatet visar att det finns flera områden som kommunen både kan och behöver arbeta vidare med.

Flertalet vetenskapliga studier har visat att det finns ett samband mellan barns och ungdomars upplevelser i familjen och utvecklingen av en kriminell livsstil. Föräldrastödjande verksamhet har blivit ett samlingsnamn för de åtgärder och projekt där föräldrar är delaktiga i arbetet med att förhindra sociala problem hos sina barn.

Den här skriften handlar om hur man genom samarbete kan komma fram till
vardagsfunktionella lösningar för personer med kommunikationshandikapp. Utgångspunkten
är den modell för familjemedverkan och gemensam problemlösning som utvecklats av Mats
Granlund och Eva Björck-Åkesson, här speciellt tillämpad på AKK-området. Modellen för
gemensam problemlösning har utformats och använts vid åtgärder för vuxna och barn i behov
av särskilt stöd (Granlund, 1988; Björck-Åkesson & Granlund, 2000). Den har utvärderats vid
forskningsstiftelsen ALA, Stockholm och inom forskningsprogrammet CHILD (ChildrenHealth-Intervention-Learning-Development)
vid Mälardalens Högskola. Likaså har den
använts som grund för en interventionsmodell i ett projekt kring kommunikation (KomP) på
Bräcke Östergård, Göteborg, 1995-1998, (Zachrisson, 1998). Ytterligare erfarenhet av
gemensam problemlösning kring alternativ och kompletterande kommunikation har tillförts
genom projektet "Kommunikation genom teknik – ur ett vardagsperspektiv", ett projekt i
samarbete mellan kommunikations- och dataresurscentren DART i Göteborg och DaKo i
Halmstad 1999-2001, finansierat av KFB (Vinnova).
Skriften riktar sig främst till arbetsterapeuter, logopeder, pedagoger och andra som i sitt yrke
kommer i kontakt med personer som använder eller har behov av alternativ och
kompletterande kommunikation, AKK. Syftet är att beskriva en modell för samverkan där
brukaren, de som han/hon samspelar med och experter/professionella kan mötas. Alla kan
bidra med sina olika kunskaper och erfarenheter i arbetet med att utveckla bra lösningar för
brukaren som ger henne/honom möjligheter att kommunicera i vardagen på ett
tillfredställande sätt.
En ofta förekommande fråga vid gemensam problemlösning är varför begreppet "problem"
används. Anledningen till att vi valt att använda detta begrepp är att det är generellt och kan
inbegripa olika former och nivåer av svårigheter. Det går emellertid bra att använda begrepp
som svårigheter eller frågeställningar. I praktiken pratar man ofta om svårigheter. Naturligtvis
är det viktigt att i första hand se till personens resurser och till resurser i omgivningen och
använda dessa i åtgärdsarbetet.
Gerd Zachrisson, arbetsterapeut vid kommunikations- och dataresurscentret DART i
Göteborg har tagit initiativ till skriften och har sammanställt den tillsammans med Eva
Björck-Åkesson, professor i pedagogik vid Mälardalens Högskola och Bitte Rydeman,
logoped vid dataresurscentret DaKo i Halmstad och doktorand vid Institutionen för Lingvistik
vid Göteborgs Universitet.

The author of this study investigated the variety of functions used by a bilingual infant to provide further evidence for the communicative-functional approach to child language acquisition, compared the development of pragmatic functions in a monolingual and a bilingual child, and devised a categorization system that can be applied to child language acquisition data by other researchers in the field. Accordingly, data collected from a Persian-English bilingual child during a period of 10 months, as part of a longitudinal study, were analyzed, and a taxonomy of pragmatic functions the participant used was established. Analysis of the data indicated that despite certain differences in the frequency and distribution of pragmatic functions the participant employed in the present study (bilingual) and those used by Halliday's monolingual child, the two studies demonstrated that both children developed pragmatic functions from a very early age. The theoretical implication of this study is that the development of pragmatic functions is a natural tendency in young children, whether monolingual or bilingual. The practical outcome of the study is a proposed categorization system that is intended to facilitate the analysis of child language acquisition data from a communicative-functional perspective.

Women's position as informal carers has been taken for granted in social policy and social professions, while relatively few discussions have elaborated on caring as a later life activity for men and the impact on family care. This study explores the processes connected to informal caregiving in later life through the position of adult daughters of older fathers engaged with long-term caregiving responsibilities for a partner. A sample of eight daughters, with fathers having primary caregiving responsibility for their ill partners was recruited and in-depth interviews were carried out and analysed according to qualitative procedures. The daughters' descriptions of their relationships with their fathers show that being an older man who engages in caring can have a positive outcome on relations. Even if some of the daughters have doubts about their fathers "masculine authenticity", all of them appear to cherish "his helping hands" as a carer and closer more intimate relationships with their fathers. Caring for an old and frail spouse may potentially present alternative ways of being a man beyond traditional 'male activities' and that caring might also sometimes involve a re-construction of gender identities. It is suggested that social work professionals may use a gendered understanding to assess and work strategically with daughters and other family members who support caring fathers.

Kvinnors position som informella vårdare har ofta tagits för givet i forskning om och socialpolitisk styrning av informell vård inom familjen i västeuropa, medan relativt få diskussioner har förts om mäns delaktighet och ansvar för densamma. Män som helt oförutsett hamnar i en situation i livet där de måste bestämma sig för om man ska ta sig an ett påtagligt vårdansvar går på många sätt bortom alla de förutsättningar som män vardagsvis har att hantera i livet. Genom att undersöka vårdande mäns insatser i sina familjer kan man lära sig en del av vad som faktiskt sker när män tar på sig ett långvarigt vårdansvar. I denna studie har vi intervjuat åtta döttrar som växt upp och/eller levt nära en pappa som under lång tid vårdat sin partner i det egna hemmet. Resultatet visar att när män har ett långvarigt vårdansvar så kommer det också något gott ur de kunskaper de fått av vårdandet i relation till de egna barnen. Alla döttrar som vi intervjuat prisar sina fäders insatser och -hans hjälpande händer- därför att det hade gett dem en närmare och mer "genuin" relation. Resultatet visar också att vårdansvaret för männen inneburit att de bryter mot rådande konventioner om vad manlighet är och på olika sätt fått hantera och betala för det priset i det offentliga livet. Ett långvarigt och påtagligt vårdansvar innebär således en transformering av sociala relationer, privat och offentligt samt att presentera ett alternativt sätt att vara man på. Avslutningsvis föreslås en mer genusbaserad förståelse och ett mer strategiskt arbets- och förhållningsätt bland professionella, i socialt och välfärdsarbete, i mötet med döttrar och andra familjemedlemmar som stödjer sina vårdande fäder.

One challenge faced by mothers living with HIV (MLWHs) is the decision about whether or not to disclose their HIV status to their young children, and how best to carry out the disclosure. Disclosure of their serostatus has emerged as one of the main concerns MLWHs have, and that decision can result in high levels of psychological distress. Concerns are exacerbated among MLWHs with younger children, due to the fact that they face additional worries, such as whether the child is old enough to understand, or will be able to keep the information confidential. A great deal of recent research—within approximately the past decade—has been conducted to investigate maternal disclosure of HIV, and the outcomes on children. This paper reviews the current state of the research literature, focusing on factors that appear to influence whether or not mothers chose to disclose; characteristics of children who have been made aware of their mothers' serostatus relative to children who remain unaware; factors that appear to influence children's reactions to maternal disclosure; and implications of this research as well as future research directions.

The aim of this study is to analyze and describe lived experiences of being a father of an adult child with schizophrenia. Interpretations of interviews with seven Swedish fathers of sons or daughters with schizophrenia revealed a pattern of gradually changing existential consequences. After an initial period of shock when receiving the diagnosis, a long struggle to regain control follows. The findings are presented in a structure based on eight different aspects of this struggle, which seems to be characterized by a balance between grieving and adaptation. An important conclusion is that the fathers' life-world must be attended to in professional family interventions.

Akademisk avhandling

The aim of this thesis was to investigate how outpatients with schizophrenia experienced their situation in terms of need and quality of life. A further aim was to investigate how their parents experienced the need of their daughter or son and how it influenced their own life.

Abstract
We recently reported that a randomized controlled trial of a family-focused intervention for parentally bereaved youth predicted higher cortisol output 6 years later relative to a control group of bereaved youth (Luecken et al., Psychoneuroendocrinology 35, 785-789, 2010). The current study evaluated longitudinal mediators of the intervention effect on cortisol 6 years later. Parentally bereaved children (N = 139; mean age, 11.4; SD = 2.4; age range = 8-16 years; male; 61% Caucasian, 17% Hispanic, 7% African American, and 15% other ethnicities) were randomly assigned to the 12-week preventive intervention (n = 78) or a self-study control (n = 61) condition. Six years later (mean age, 17.5; SD, 2.4), cortisol was sampled as youth participated in a parent-child conflict interaction task. Using four waves of data across the 6 years, longitudinal mediators of the program impact on cortisol were evaluated. Program-induced increases in positive parenting, decreases in child exposure to negative life events, and lower externalizing symptoms significantly mediated the intervention effect on cortisol 6 years later.

Siblings of children with developmental disabilities were assessed twice, 2 years apart (N = 75 at Time 1, N = 56 at Time 2). Behavioral adjustment of the siblings and their brother or sister with developmental disability was assessed. Comparisons of adjustment for siblings of children with autism, Down syndrome, and mixed etiology mental retardation failed to identify group differences. Regression analysis showed that the behavior problems of the child with developmental disability at Time 1, but not the change in their behavior over time, predicted sibling adjustment over 2 years. There was no evidence that this putative temporal relationship operated bidirectionally: sibling adjustment did not appear to be related to the behavior problems of the children with developmental disabilities over time.

In this article, we report the long-term outcomes of an intervention for informal caregivers who are the main provider of stroke survivors' emotional and physical support. Based on the stress-coping theory of Lazarus and Folkman two intervention designs were developed: a group support program and individual home visits. Both designs aimed at an increase in caregivers' active coping and knowledge, reducing caregivers' strain and improving well-being and social support. Caregivers were interviewed before entering the program, and 1 and 6 months after completion of the program. After 6 months, 100 participants remained in the group program, 49 in the home visit program, and 38 in the control group. Multiple stepwise regression analysis was used to determine the effects of the interventions. In the long-term, the interventions (group program and home visits together) contributed to a small to medium increase in confidence in knowledge and the use of an active coping strategy. The amount of social support remained stable in the intervention groups, whereas it decreased in the control group. The same results were found when only the group program was compared with the control group. However, no significant differences between the home visit group and the participants in the group support program were found. Younger female caregivers benefit the most from the interventions. They show greater gains in confidence in knowledge about patient-care and the amount of social support received compared with other caregivers.

AIM:
Schizophrenia enormously impacts the lives of the patients who have this psychiatric disorder. This study addresses the lived experience of grief in schizophrenia.
METHOD:
A qualitative study based on the grounded theory was designed. Ten patients were interviewed in depth on their feelings of loss and ways of coping.
RESULTS:
All respondents experienced significant feelings of loss. Internal and external losses were distinguished. Respondents dealt with their losses by accepting their diagnosis and treatment, identifying with other patients, learning about schizophrenia, and searching for meaning.
DISCUSSION:
Respondents were able to identify their significant losses and verbalize the accompanied feelings. They went through an intensive grieving process that to a certain extent led to coming to terms. During the interviews, the presence of grief was evident, whereas clinical depression was excluded.
CLINICAL IMPLICATIONS:
Interventions may be improved by the following factors: (a) optimal assessment and treatment of symptoms; (b) adequate information about symptoms, treatment and its effects, and prognosis; (c) opportunities to identify with other patients; (d) strengthening of social support; and (e) a relationship of trust with care providers based on an accepting attitude.

The Manual for the ASEBA preschool forms & profiles explains the development, standardization, applications, & profiles for the CBCL//l½-5 and C-TRF. The Manual also provides reliability & validity data, case illustrations, problem prevalence rates, scale scores, scoring instructions, & answers to common questions. 180 pp.

How the type of representation (icons, photos of objects in context, photos of objects in isolation) displayed on a hand-held computer affected recognition performance in young adults with cognitive disabilities was examined. Participants were required to match an object displayed on the computer to one of three pictures projected onto a screen. We tested the opinion widely held by occupational therapists and special education professionals that there is an inverse relationship between cognitive ability and the required fidelity of a representation for a successful match between a representation and an external object. Despite their widespread use in most learning tools developed for persons with cognitive disabilities, our results suggest that icons are poor substitutes for realistic representations.

The Nordic countries share a tradition of universal, tax-financed eldercare services, centred on public provision. Yet Nordic eldercare has not escaped the influence of the global wave of marketisation in recent years. Marketinspired measures, such as competitive tendering and user choice models, have been introduced in all Nordic countries, and in some countries, there has been an increase of private, for-profit provision of care services. This report is the first effort to comprehensively document the process of marketisation in Sweden, Finland, Denmark and Norway. The report seeks to answer the following questions: What kinds of market reforms have been carried out in Nordic eldercare systems? What is the extent of privately provided services? How is the quality of marketised monitored? What has the impact of marketisation been on users of eldercare, on care workers and on eldercare systems? Are marketisation trends similar in the four countries, or are there major differences between them? The report also includes analyses of aspects of marketisation in Canada and the United States, where there is a longer history of markets in care. These contributions offer some perhaps salutary warnings for the Nordic countries about the risks of increasing competition and private provision in eldercare. The authors of this report, representing seven countries, are all members of the Nordic Research Network on Marketisation in Eldercare (Normacare). The report has been edited by Professor Gabrielle Meagher, University of Sydney and Professor Marta Szebehely, Stockholm University. Our hope is that the report will provide both a foundation and an inspiration for further research on change in Nordic eldercare.

INTRODUCTION:
The shift from older persons living in institutions to living in the community naturally affects both the older persons and their partners. The informal care is often taken for granted, and the research that focuses on the diversity of older female carers needs is scarce.
AIM:
To explore and learn from the older women how they experience their life situation and formal support as carers of their partners after stroke and to suggest clinical implications.
METHOD:
The design of the study is qualitative being based on the focus group method. Sixteen carers, median age 74 years (range 67-83), participated in four focus group discussions, which each met once for not more than 2 hours.
FINDINGS:
The discussions resulted in one comprehensive theme; 'Mastering an uncertain and unpredictable everyday life'. Three subthemes emerged from the material: 'Living with another man' where the carers discussed not only the marked change in their partner's personality, but also the loss of a life-companion and their mutual intellectual contact; 'Fear of it happening again', comprising the carers' experiences of fear and confinement, of always having to be ready to help and of being trapped at home; 'Ongoing negotiation', referring to the carers' struggling and negotiating not only with their partners, but also with themselves and formal care for time to themselves.
CONCLUSION:
This study helps us to understand how these older women tried to master an uncertain and unpredictable life. Their life had changed radically; now they were always on call to help their partners and felt tied to home. The results draw attention to the carers' need for time to themselves, a greater knowledge of stroke and continuous support from formal care.
2012 The Authors. Scandinavian Journal of Caring Sciences © 2012 Nordic College of Caring Science.

This study focuses on the influence a user may have over his or her welfare service, personal assistance.
A county, an assistance firm and a user cooperative are compared with the thesis that the organisation
that surrounds the users shapes the possibilities the user have to influence his or her personal
assistance. There are questions that try to answer if there are outspoken social goals within each
organisation. Questions regarding influence of the user when she och he is choosing the assistans
provider and the users possibility to influence and his or her power to decide who and when anyone
works as an assistant are asked.

This study presents an analysis of mediation of the effects of the Family Bereavement Program (FBP) to improve mental health outcomes of girls at 11 months following program participation. The FBP was designed based on a theory that program-induced change in multiple child and family level mediators would lead to reductions in children's mental health problems. Mediational models were tested using a three wave and a two wave longitudinal design. Using a three wave longitudinal design, FBP effects on three variables at T2 (increased positive parenting, decreased negative events, and decreased inhibition of emotional expression) were found to mediate the effects of the FBP on mental health problems at 11-month follow-up. Using a two-wave longitudinal design, support was found for FBP effects on three additional variables at 11-month follow-up (increased positive coping, decreased negative thoughts about stressors, and decreased unknown control beliefs) to mediate program effects to reduce mental health problems at 11-month follow-up. The discussion focuses on theoretical explanations for the mediational effects and on implications for identifying "core components" of the FBP that are responsible for its effects to reduce mental health problems of girls.

Moniqa Andersson är bara 58 år då hon får diagnosen Alzheimers sjukdom. I boken Min syster fick Alzheimer - om vård och bemötande ur ett anhörigperspektiv beskriver hennes syster, bokens författare, hur hon går bredvid genom sjukdomsförloppet och kämpar för att Moniqa ska få en trygg och fungerande vård på ett demensboende. Min syster fick Alzheimer är inte bara en engagerad och personlig skildring av hur en demenssjukdom utvecklas och hur de närstående drabbas, den ger också en värdefull inblick i hur vårdsystemet fungerar. Iréne Andersson reflekterar träffsäkert över bemötandet inom den kommunala demensvården och psykiatrin samt ger ett antal konkreta råd om vad som skulle kunna förbättras. Hon problematiserar vidare begreppen "anhörig" och "anhörigsjukdom" samt tar upp frågor om identitet, etik och ansvar. Här kommer många anhöriga och närstående att känna igen sig och få stöd. Författarens iakttagelser gör också boken särskilt intressant för personal i kommun och landsting. Iréne Andersson arbetar som lektor vid Malmö högskola med utbildningsvetenskap samt forskar om genus och fredshistoria. Hon är även flitigt anlitad av Alzheimerföreningen som föreläsare.

When adult children provide care for their aging parents, they often do so at great expense to themselves incurring psychic, monetary, emotional, and even physical costs, in conjunction with care that is labor intensive and, at the extreme, unrelenting. While the nature of parent care and the profile of care giving children are well described in the literatures of the social sciences, we still lack insight into why adult children undertake parent care without compensation or compulsion. In this paper, we adopt a novel, direct question approach using newly available data from a special module fielded in the 2000 Health and Retirement Study that included questions on motivations for, and concerns with, the provision of familial assistance. Transfers are not always provided free of pressure from other family members, for example, and familial norms of obligations and traditions appear to matter for many respondents. These findings suggest that the standard set of economic considerations—utility interdependence, budget constraints, exchange, and the like—are insufficient for a complete understanding of private transfer behavior. Though one must always be skeptical about reading too much into what people say about why they do the things they do (or think they will do) we nonetheless conclude that "point-blank" questions offer, at the very least, a worthwhile complement to the more conventional methods for unraveling motivations for private, intergenerational transfers.

Institutet för gerontologi (IFG) genomförde 2008 en enkätundersökning bland alla Mullsjöbor som var 55 år och äldre, varav närmare 70 procent svarade eller drygt 1 600 personer. En dryg femtedel gav omsorg i någon form till närstående personer och omsorgsmönstren svarade väl med resultat i andra undersökningar. En mindre del gav "tung" omsorg, oftast till en partner. Fler gav mindre omfattande omsorg till föräldrar eller andra närstående, men det var också vanligt med "lätt" hjälp till grannar m.fl. (Socialstyrelsen 2009).

År 2010 genomfördes en uppföljningsundersökning av IFG med 911 av dessa personer: Nu var 14 procent omsorgsgivare, varav två tredjedelar var samma personer som 2008. Rörligheten var således betydande: Många hade slutat att ge omsorg – eller såg inte längre det de gjorde som omsorg - och ganska många hade börjat göra det. Även 2010 gjorde de flesta relativt "små" insatser, och ganska få av de "lätta" åtagandena 2008 hade blivit "tunga" 2010. Givare av anhörigomsorg delar fortfarande ofta omsorgsansvaret med någon annan anhörig.

I växande utsträckning delas ansvaret också med den kommunala omsorgen: 2010 hade 77 procent av mottagarna av anhörigomsorgen även någon form av kommunal omsorg (40 procent hade hemtjänst), som de anhöriga ganska ofta är nöjda med. Allt fler nås av hemtjänst, färdtjänst, trygghetslarm och/eller annan offentlig omsorg.

Negotiating Family Responsibilitiesprovides a major new insight into contemporary family life, particularly kin relationships outside the nuclear family. While many people believe that the real meaning of 'family' has shrunk to the nuclear family household, there is considerable evidence to suggest that relationships with the wider kin group remain an important part of most people's lives.
Based on the findings of a major study of kinship, and including lively verbatim accounts of conversations with family members concepts of responsibility and obligation within family life are examined and the authors expand theories on the nature of assistance within families and argue that it is negotiated over time rather than given automatically.

Substance abuse among women is a significant national problem. Historically, the treatment of this condition has been difficult, but it has been even more challenging when the woman in treatment has had children. This article reports the results of an evaluation of the Susan B. Anthony Center (SBAC), a residential treatment facility for recovering women and their children. Researchers studied outcomes for 41 women who were first treated in a detoxification program, then referred to either SBAC or a day treatment program. Although random assignment to groups was not possible, the groups were comparable on four major demographic variables. The SBAC groups reported better outcomes on three psychosocial variables: abstinence, arrest, and employment. They improved their total score on the Functional Assessment Rating Scale substantially more than did the comparison group. Consumer satisfaction was also high.

Substance abuse among women is a significant national problem. Historically, the treatment of this condition has been difficult, but it has been even more challenging when the woman in treatment has had children. This article reports the results of an evaluation of the Susan B. Anthony Center (SBAC), a residential treatment facility for recovering women and their children. Researchers studied outcomes for 41 women who were first treated in a detoxification program, then referred to either SBAC or a day treatment program. Although random assignment to groups was not possible, the groups were comparable on four major demographic variables. The SBAC groups reported better outcomes on three psychosocial variables: abstinence, arrest, and employment. They improved their total score on the Functional Assessment Rating Scale substantially more than did the comparison group. Consumer satisfaction was also high.

There have been impressive, recent advances in the development of efficacious treatments for child and adolescent behavior problems. However, specific methods for delivering these treatments in a way that amplifies their efficacy have not been well articulated. Although many factors may be involved, attendance and adherence to treatment are arguably the most basic necessities for effective treatment delivery. We provide a conceptual and empirical review of past research on attendance and adherence to child and adolescent therapy, with a special focus on the importance of parents/guardians in managing treatment participation. Our review demonstrates that attendance and adherence are associated with a range of significant methodological, clinical, and financial outcomes. Several pretreatment predictors of attendance and adherence have been identified; however, to date only 12 controlled, clinical trials have evaluated strategies for enhancing attendance and adherence to child therapy. We conclude with an agenda for advancing research on the prediction and enhancement of attendance and adherence to child therapy as a means of improving the efficiency and effectiveness of child treatments.

Drawing on data generated from a two-year ethnographic study of the Rocky Centre (achildhood bereavement organisation in the UK), this article explores the positive changes and themes of posttraumatic growth experienced by parentally bereaved young people. Although the broader study generated data from participant observation, interviews and a documentary analysis, this article focuses specifically on the interviews with 13 young people to identify the themes of posttraumatic growth that emerged from the participants' narratives. Of these, four had been recently bereaved and nine had experienced the death of a parent over 10 years ago. Interviews were transcribed verbatim and analysed for themes that reflected the young people's experiences of growing through grief. Those identified were as follows: positive outlook, gratitude, appreciation of life, living life to the full, and altruism. Each theme isdiscussed in turn, and the implications of the findings for research and practice are addressed.

BACKGROUND:
Much attention has been paid to the problem of postpartum depression in women. However, there is some indication that men also experience depression after the birth of a child, and that paternal depression is linked to maternal depression.
AIMS:
The purpose of this integrative review was to examine current knowledge about postpartum depression in fathers. Specific aims were (1) to examine the incidence of paternal depression in the first year after the birth of a child, (2) to identify the characteristics and predictors of paternal postpartum depression, (3) to describe the relationship between maternal and paternal postpartum depression, and (4) to discuss the influence of paternal depression on the family and infant.
METHODS:
A literature search from 1980 to 2002 was carried out using the CINAHL, PsychInfo, and Medline electronic databases. Twenty research studies were identified that included incidence rates of paternal depression during the first year postpartum. These were further examined and synthesized regarding onset, severity, duration, and predictors of paternal depressive symptoms, and for information about the relationship between maternal and paternal depression.
FINDINGS:
During the first postpartum year, the incidence of paternal depression ranged from 1.2% to 25.5% in community samples, and from 24% to 50% among men whose partners were experiencing postpartum depression. Maternal depression was identified as the strongest predictor of paternal depression during the postpartum period. The implications of parental depression for family health were discussed.
CONCLUSIONS:
Postpartum depression in men is a significant problem. The strong correlation of paternal postpartum depression with maternal postpartum depression has important implications for family health and well-being. Consideration of postpartum depression in fathers as well as mothers, and consideration of co-occurrence of depression in couples, is an important next step in research and practice involving childbearing families.

Doktorsavhandling

Haemophilia is a complex condition to manage, especially for parents of newly diagnosed children, and the illness affects the whole family. The parents are deeply involved in the child's treatment, as they frequently have to administer intravenous injections at home. The overall aim was to investigate perceived burden, lived experiences and to explore experiences of learning processes and illness management in parents of children with severe or moderate haemophilia. In studies I-III, a qualitative approach was motivated to describe experiences of parenting a child with haemophilia. Study III employed a longitudinal design to explore the learning process, while study IV employed a quantitative method with a cross-sectional survey. The results reveal that the mothers often needed to become reconciled both with the fact of the child's illness and their own carriership. However, having a child with severe or moderate haemophilia was life changing for both fathers and mothers. The parents were forced into a situation where they had to learn about and manage their child's illness in daily life. Thus, a desire to become independent of health care professionals in this respect emerged as a key incentive for learning. How this learning process developed and how long it took depended on different factors. For example, parents of children with past or present inhibitors reported higher perceived burden than parents of children without a history of inhibitors. Nevertheless, independently managing home treatment was essential for the parents to feel in control of their life-world again. One conclusion is that female carriers need more knowledge about their carriership and would benefit from counselling before starting a family. One suggestion is that acceptance of the child's illness and reconciliation with the new complex family situation could be promoted with person-centred care. Furthermore, the findings underline that health care professionals need to be aware of an increased burden on parents of young children and particularly the burden on parents of young children with inhibitors.

Kliniska riktlinjer för personlighetsstörningar som nu presenteras är
nummer 9 i en serie av riktlinjer som framtagits i Svenska Psykiatriska
Föreningens regi sedan 1996. Tidigare har riktlinjer publicerats
med titlarna Schizofreni och schizofreniliknande tillstånd, Förstämningssjukdomar,
Ångestsyndrom, Alkoholproblem, Självmordsnära
patienter, Tvångsvård, Äldrepsykiatri och Ätstörningar. Dessa riktlinjer
kan beställas från Förlagshuset Gothia (www.gothia.verbum.se,
sök "psykiatri").
Människor med personlighetsstörningar har länge betraktats som
en svår patientgrupp då interaktionen med omgivningen ofta blir problematisk
och konfliktfylld. Personlighetsstörningar är vanligt förekommande
i den vuxna befolkningen. Prevalensen i vården är hög –
inte minst bland psykiatriska patienter – och samsjuklighet med andra
psykiatriska tillstånd är vanlig. Det finns ett stort behov av kunskap
om personlighetsstörningar, vilket gör att de kliniska riktlinjer
som nu presenteras är mycket angelägna och välkomna. Arbetsgruppen
med Lisa Ekselius i spetsen har på ett mycket förtjänstfullt sätt
åskådliggjort personlighetsstörningarnas kliniska uttryck, komplexitet
och drabbade personers subjektiva lidande. Ett av huvudsyftena
med de nu presenterade riktlinjerna är att göra personlighetsstörningarna
igenkännbara för oss alla som möter patienter med dessa tillstånd
i vår kliniska vardag. Genom att tidigt kunna identifiera personlighetsstörningar
hos patienter, kan man formulera realistiska behandlingsmål
och minska risken för att de hamnar i ofruktsamma
behandlingskontakter. Detta gäller inte minst många patienter som
behandlas för ett axel-I-syndrom. Idag finns en rad diagnostiska
5
hjälpmedel som kan underlätta identifiering av personlighetsstörningar.
Trots att det fortfarande råder brist på empirisk forskning inom
området finns det belägg för att dessa störningar går att behandla
framgångsrikt. Tydlig struktur samt värnande om den terapeutiska alliansen
mellan patient och behandlare är väsentliga för all form av behandling
av patienter med personlighetsstörningar.
Personlighetsstörningsproblematiken leder många gånger till funktionella
svårigheter i livet, känsla av utanförskap och subjektivt lidande.
Inte minst gäller det patienter med borderline personlighetsstörning,
där även risken för självskadebeteende och suicid är hög. Det är
hoppfullt att behandlingsmetoder som dialektisk beteendeterapi
(DBT) har visat sig vara effektiv för dessa patienter. Andra personlighetsstörningar,
främst antisocial personlighetsstörning, åsamkar
framför allt omgivningen lidande och problem. Ofta förvärras detta
av koppling till missbruk och leder inte sällan till våld och kriminalitet.
I dagens samhällsklimat är riskbedömning av upprepat våld en viktig
men grannlaga uppgift. Inom rättspsykiatrin, där många av dessa
patienter finns, används idag bedömningsinstrument som har visat sig
kunna bidra till säkrare bedömning av återfallsrisk. För patienter
utanför den rättspsykiatriska vården är riskbedömningsinstrumentet
osäkrare och det finns för närvarande inget som kan ersätta en samlad
klinisk bedömning. Det är dock viktigt att riskbedömningar görs
på ett så strukturerat sätt som möjligt av patienter med personlighetsstörning,
särskilt vid samtidig förekomst av missbruk.