Små barns behov av en långsiktig trygg bas: en barnpsykologisk kunskapsöversikt
- Författare
- RISHOLM MOTHANDER, P. & BROBERG, A.
- Titel
- Små barns behov av en långsiktig trygg bas: en barnpsykologisk kunskapsöversikt
- Utgivningsår
- 2015
- Stad
- Stockholm
- Utgivare
- Stockholms universitet: Psykologiska institutionen
- Sammanfattning
Detta kunskapsunderlag handlar om de yngsta barnens behov i de situationer där
brister i deras omvårdnad kräver särskild samhällelig uppmärksamhet. Rapporten
inleds med en genomgång av anknytningsteorin. Denna används som en
utvecklingspsykologisk referensram för att beskriva barns känslomässiga
utveckling med speciellt fokus på de anknytningsrelationer som skapas under de
första tre till fyra levnadsåren. Människobarnet är vid födseln fysiskt och psykiskt
beroende av den vuxne för sin överlevnad och den eller de föräldrapersoner som
regelbundet tar hand om barnet kommer genom sin omvårdnad att bli barnets
anknytningsperson/er och påverka barnets psykosociala utveckling, både på kort
och på lång sikt.
Barn är programmerade att ta emot omvårdnad, det nyfödda barnet signalerar
sitt behov av att bli omhändertaget, och från 8-9 månader protesterar barnet mot att
skiljas från den som barnet fått erfarenheter av har tillhandahållit omvårdnad. För
barnet är det gynnsamt med minst en, men gärna fler än en, långsiktigt engagerade
föräldrar som med lyhördhet svarar på barnets behov av närhet, tröst och skydd.
Anknytningspersonen bör vara "stor, stark, klok och snäll" för att kunna erbjuda
barnet en trygg bas att utforska världen från och en säker hamn att kunna återvända
till när världen är eller upplevs som farlig. Barn som med hjälp av sin
anknytningsperson lär sig att använda sina egna resurser och lita på andras hjälp
vid behov kan själv reglera sin stress och lättare klara rimliga och åldersrelevanta
utmaningar under uppväxten. En viktig del av anknytningsteorin beskriver små
barns reaktioner på att bli skilda från sin anknytningsperson, där protest, förtvivlan
och losskoppling beskriver de tre reaktionsmönster som kännetecknar barnets
försök att hantera den psykologiska förlusten av trygghet.
En genomgång av den internationella forskningslitteraturen speglar de
variationer som finns i former för barns boende och de situationer där barn inte kan
bo hos sina föräldrar. Vi redogör för förutsättningar och krav som kan ställas när
barn ska övernatta i mer än en omsorgsmiljö, t.ex. hos biologiska föräldrar och
tidigare familjehemsföräldrar. Varje land har sina rättssystem och principer som
styr formerna för samhällsvård av små barn vars liv och hälsa är i fara. Vi redogör
för kunskapen om den långsiktiga psykosociala utvecklingen hos barn på
institution, barn i familje-hem och adopterade barn. Slutsatserna är entydiga, den
mest olämpliga miljön för späda och små barn är att bo på institution (utan sin
förälder), och denna form bör därför inte användas annat än i undantagsfall. De
stora svårigheterna med institutionsvård är de begränsade möjligheterna att erbjuda
långsiktigt, engagerat och stabilt omhändertagande där barnen får möjlighet att
knyta an till en eller ett par specifika personer. Familjehem är den vanligaste
vårdformen i västvärldens kulturer men flera uppföljningar visar att barn i denna
vårdform inte alltid når de goda utvecklingsresultat som barn har rätt till.
Forskningen pekar på brister och poängterar hur denna vårdform kräver stort
engagemang från samhället för att fungera på ett godtagbart sätt. En god
familjehemsvård förutsätter att de sociala myndigheterna ansvarar för att
tillhandahålla utbildning, handledning och långsiktigt stabila förutsättningar så att
de vuxna som ska träda in i de biologiska föräldrarnas ställe och ta emot ett barn i
sin egen familj kan göra det på ett bra sätt. En "triadisk trygg bas", där barn,
familjehem och biologisk familj kan samarbeta är eftersträvansvärt, men kräver
ofta stora insatser och stöd från myndigheterna. Till sist visar adoptionsforskningen
en trend mot alltmer öppna adoptioner, en form som uppfattas positivt av alla
inblandade och som underlättar för barnet att behålla en kontakt med sitt biologiska
ursprung. De öppna adoptionerna har gemensamma drag med den vårdnads-
överflyttning som i Sverige kan föreslås av socialnämnd och prövas i tingsrätt.
Vårdnadsöverflyttning ska alltid övervägas efter det att barnet bott tre år i
samma familjehem, men kan också initieras tidigare. Vissa betydelsefulla
skillnader finns emellertid mellan en öppen adoption och en vårdnadsöverflyttning.
En adoption är, även om den är öppen, definitiv då alla rättsliga relationer mellan
barnet och den biologiska familjen bryts. Denna brytning sker inte vid
vårdnadsöverflyttning, då barnet i dessa fall har kvar umgänges- och arvsrätt.
Varför vårdnadsöverflyttning, som utgår från barnets rätt till fortsatt relation till
sina "psykologiska" föräldrar och som förespråkats i Sverige, används i så
begränsad omfattning bör utredas närmare och de hinder, som försvårar
lagstiftarens intentioner med vårdnadsöverflyttning, bör undanröjas.
I rapportens diskussionsavsnitt behandlas frågan om den bästa formen för akuta
placeringar av små barn, vars liv och hälsa är i omedelbar fara. Vi föreslår att små
barn om möjligt inte ska skiljas från sin förälder och placeras i ett jourfosterhem
för att därefter eventuellt uppleva ytterligare separation och introduceras till en ny
föräldraomgivning. Den biologiska föräldern och barnet bör i stället vistas
tillsammans (såvida inte föräldern är akut farlig för barnet) i form av en gemensam
placering, där föräldern kan få stöd, familjens situation kartläggas och relationen
mellan biologisk förälder och barn observeras under utredningstiden. Om barnet
och föräldern måste skiljas åt ska barnet placeras så att en tät kontakt mellan barn
och förälder kan upprätthållas till dess att slutligt beslut fattats.
I diskussionsavsnittet ger vi också synpunkter på betydelsen av längden på
samhällsvården i förhållande till barns ålder, samt frågor om stöd för kontinuitet
mellan olika personer och miljöer i barnets liv. Hänsyn till barns ålder måste tas i
varje enskilt fall. Barn som varit två av sina första fyra år i ett familjehem har t ex i
de allra flesta fall utvecklat en starkare förankring i familje-hemmet jämfört med
äldre barn som varit där tre av sina tolv år. Yngre barns behov av sina
familjehemsföräldrar kan därför se annorlunda ut än äldres.
I de fall grunden för samhällsvård, i form av förälderns oförmåga att ta hand om
sitt barn, har upphört måste barnens anknytning och behov av omvårdnadsmässig
stabilitet vägas in. I synnerhet små barn måste med tvingande biologisk
nödvändighet rikta sitt anknytningsbehov mot de vuxna som trätt i de biologiska
föräldrarnas ställe. Risken för barnets utveckling, genom att ryckas upp ur den
miljö som barnet rotat sig i och flytta från de familjehems-föräldrar som barnet
upplever som sina "riktiga" föräldrar, måste nogsamt vägas mot de biologiska
föräldrarnas berättigade önskan att återfå sitt barn.
Till sist understryks de specifika hänsyn som måste tas när det gäller barn som
utsatts för allvarlig omsorgssvikt och vars behov av extra trygghet och långsiktig
stabilitet är avgörande för deras fortsatta utveckling. Om socialnämnden beslutar
om familjehemsplacering krävs för att kunna handlägga dessa svåra ärenden: (1)
särskilt välfungerande familjehem (2) en långsiktig planering, (3) en stödjande
organisation för familjehemmet att luta sig mot, (4) särskilt anpassad utbildning
och handledning samt (5) att familjehemmet tillåts fokusera på barnets
välbefinnande och inte belastas med långtgående krav på samarbete med de
biologiska föräldrarna.