Familjer i socialtjänsten – levnadsvillkor, livssituation och erfarenheter av socialtjänsten
- Författare
- FoU
- Titel
- Familjer i socialtjänsten – levnadsvillkor, livssituation och erfarenheter av socialtjänsten
- Utgivningsår
- 2012
- Stad
- Linköping
- Sammanfattning
Detta är den första rapporten inom ramen för FoU–projektet Familjer i
socialtjänsten. I rapporten redovisas och diskuteras resultat från projektets fas 1.
Projektet startade i januari 2010 och bedrivs av FoU-Centrum inom vård,
omsorg och socialt arbete i samarbete med medlemskommunerna Linköping,
Motala, Mjölby, Kinda, Ydre och Åtvidaberg. En samarbetspartner i projektet är
också Centrum för kommunstrategiska studier (CKS), Linköpings universitet.
Vidare bygger projektet på ett nära samarbete med det norska nationella
forskningsprojektet Det nye Barnevernet, som leds av Nordlandsforskning,
Bodö. Projekt Familjer i socialtjänsten är organiserat enligt en interaktiv design
som syftar till ett nära samspel mellan forskning och praktik. Detta yttrar sig i att
projektgruppen, förutom en projektledare, omfattar nio socialsekreterare och två
forskare som tillsammans genomför samtliga moment i projektet.
Projektet syftar övergripande till att öka kunskapen om vilka familjer som har
kontakt med socialtjänsten och familjernas och barnens levnadsvillkor. Projektet
syftar också till att öka kunskapen om hur familjerna upplever mötet med
socialtjänsten och de insatser som ges. Vidare är syftet att de kunskaper som
genereras genom projektet ska kunna bidra till utveckling av det sociala arbetet
med barn och familjer.
I projekts första fas har 202 intervjuer genomförts med föräldrar till barn som är
aktuella inom socialtjänsten i de medverkande kommunerna. Fokus i dessa
intervjuer är familjernas livssituation och behov, samt hur målgruppen upplever
mötet med socialtjänsten och de stödinsatser som ges. I projektets fas 2
genomförs biografiska djupintervjuer med ett urval av de familjer som har den
tyngsta belastningen, och den tredje fasen planeras att genomföra
metodutveckling och implementering i de deltagande kommunerna på basis av
de resultat som kommer fram i de två första faserna.
Resultaten visar att familjerna skiljer sig från riksgenomsnittet i flera avseenden
vad gäller levnadsvillkor. Cirka hälften av föräldrarna saknar anställning och
utbildningsnivå är lägre än riksgenomsnittet. Cirka en tredjedel av familjerna har
en väldigt låg disponibel inkomst och den största gruppen i urvalet tillhör
arbetarklass. Inte fullt hälften av familjerna har på något sätt tidigare varit
aktuella inom socialtjänsten och en dryg fjärdedel har egna erfarenheter av
socialtjänsten från sin uppväxt. Barnen som är aktuella inom socialtjänsten bor
sällan med både mor och far. Vanligast är att man bor med en ensamstående
moder.
Fler än hälften av föräldrarna anser att deras barn är i behov av någon form av
hjälp antingen från socialtjänsten eller från andra instanser. Av de 202 barn som
ingår i studien har 36 procent någon form av diagnos och ungefär en fjärdedel en
neuropsykiatrisk diagnos. Nio av tio föräldrar vars barn har en diagnos anser att
barnet behöver hjälp.
Vid en övergripande beskrivning av barnens funktion utifrån olika livsområdena
framkommer överlag en positiv bild för båda könen. På de flesta livsområden
fungerar ålderskategorin 0-5 år bättre än barn i övriga åldersgrupper. I de flesta
livsområden fungerar barnet sämre med stigande ålder. Barn med diagnos
fungerar sämre på alla livsområdena, undantaget materiella tillgångar.
De vanligast förekommande insatserna är öppenvårdsinsatser enligt
socialtjänstlagen som är riktade främst till barnet och/eller föräldern. Ser man på
hushållets sammanlagda inkomst är öppenvårdsinsatser riktade mot barnet
och/eller föräldrarna det mest frekventa stödet för de som har det högsta
inkomsten medan placering i familjehem är mest förekommande bland de
familjer som har de lägsta inkomsterna. Barn med diagnos har mer stödinsatser
från socialtjänsten och andra instanser, exempelvis Barn- och
Ungdomshabiliteringen.
De stressfaktorer som föräldrarna upplever är främst att de har större bekymmer
för ett eller flera av sina barn, varit arbetslös mer än åtta veckor, varit nedstämd
eller deprimerad i över en månad och har haft större konflikter i familjen/släkten
de senaste två åren. Vad gäller föräldrarollen framkommer det tydligt att
föräldrarna trivs i rollen som förälder, anser sig klara föräldrarollen bra samt har
ett bra samarbete med förskolan/skolan och detta gäller föräldrar till både pojkar
och flickor. Man kan se ett mönster som innebär att rollen som förälder upplevs
svårare ju äldre barnet är. Föräldrar till barn med diagnos och som tillhör
kategorin biståndsärende upplever föräldrarollen som svårare.
Hälften av intervjupersonerna har själva initierat kontakten med socialtjänsten
antingen via en ansökan till socialkontoret eller genom att de själva tagit kontakt
med utföraren av insatsen. Knappt hälften av föräldrarna beskriver första mötet
med socialtjänsten i positiva ordalag och ungefär 3 av 10 ger en tydligt negativ
beskrivning.
När föräldrarna bedömer socialtjänsten ger de överlag medelhöga omdömen.
Påståendet om att det verkar vara viktigt för socialtjänsten att prata med barnen
skattas högst. Föräldrarnas uppfattning om socialtjänsten försämras ju längre de
varit ett ärende, t.ex. vad gäller om socialtjänsten har förståelse för människors
livssituation. Det finns också samband mellan föräldrarnas skattning av
socialtjänsten och om de fått hjälp via service respektive bistånd. De föräldrar
som fått stöd via service ger ett positivare omdöme än de som har stöd i form av
ett biståndsbeslut. Föräldrarna upplever att insatserna hjälper i medelhög grad,
och i detta sammanhang finns det inga tydliga samband med bakgrundsvariabler
som kön, ålder, diagnos, ärendetyp, aktualiseringsdatum samt inkomst.
Avslutningsvis har analyser genomförts för att belysa barnens respektive
föräldrarnas sammantagna belastning samt om det finns något mönster vad
gäller belastning och olika bakgrundsvariabler. Dessa analyser visar att det inte
finns något samband mellan barnens och föräldrarnas belastning för
undersökningsgruppen i stort. För ett mycket litet antal familjer föreligger
mycket hög belastning för både barn och föräldrar samtidigt.
Det visar sig att barnens och föräldrarnas belastning förklaras av olika faktorer.
Barnets belastning ökar om barnet har en diagnos och med barnets ålder, och
övriga bakgrundsvariabler samvarierar ej med barnets belastning. Föräldrarnas
belastning å andra sidan, ökar ju lägre inkomst familjen har. Övriga
bakgrundsvariabler samvarierar ej med förälderns belastning. Vidare uppfattas
insatserna hjälpa i lägre grad ju högre grad av belastning barnet har, även om
detta samband är svagt. En möjlig tolkning av detta är att socialtjänsten måste
kunna hantera såväl barns som föräldrars problem och att dessa inte
nödvändigtvis har samma orsaker.