Bibliotek

text och illustrationer: Elisabet Alphonce

barn/ungdom

En berättelse om hur en förälder kan vara när hon drabbats av depression.

Is early preventive intervention effective in enhancing parental sensitivity and infant attachment security, and if so, what type of intervention is most successful? Seventy studies were traced, producing 88 intervention effects on sensitivity (n = 7,636) and/or attachment (n = 1,503). Randomized interventions appeared rather effective in changing insensitive parenting (d = 0.33) and infant attachment insecurity (d = 0.20). The most effective interventions used a moderate number of sessions and a clear-cut behavioral focus in families with, as well as without, multiple problems. Interventions that were more effective in enhancing parental sensitivity were also more effective in enhancing attachment security, which supports the notion of a causal role of sensitivity in shaping attachment.

För personer med flerfunktionsnedsättning är livet ofta skört och anhöriga tvingas förhålla sig till tankar om döden på ett mer påtagligt sätt än de flesta andra. I denna skrift har vi på Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka) samlat berättelser från familjer, yrkesverksamma och specialister med olika erfarenheter avseende detta ämne och sammanställt det i fem kapitel. Nka är ett nationellt kunskapscentrum för anhörigfrågor och anhörigstöd, vars huvudsakliga uppgift är att vara ett expertstöd till kommuner, regioner och enskilda utförare. I uppdraget ingår också att ge kunskapsstöd direkt till föräldrar och andra anhöriga till personer med flerfunktionsnedsättning. Verksamheten startade i januari 2008 och bedrivs på uppdrag av Socialdepartementet via Socialstyrelsen.
Vi hoppas att berättelserna ska bidra till att samtal om livet och döden för personer med flerfunktionsnedsättning ska få en mer naturlig plats inom familjen och dess omgivning, samt i mötet med vården, omsorgen och det övriga samhället.

Statistiken beskriver levnadsförhållanden för olika grupper i befolkningen 16 år och äldre i olika avseenden: boende, ekonomi, hälsa, fritid, medborgerliga aktiviteter, sociala relationer, sysselsättning och arbetsmiljö, trygghet och säkerhet.

Akademisk avhandling

Denna studie syftar till att via utformandet av en teoretisk modell nå ökad förståelse för hur människan erfar lidandet. Studien, som har en hermeneutisk ansats, fokuserar lidandet som drama och kamp, vilka beskrivs som lidandets form och substans.
Data insamlades genom samtal med informanter från två kontext. Den ena informantgruppen som utgjordes av nio personer med drogrelaterade problem valdes med utgångspunkt i ett antagande om att missbruket härrör från ett livslidande. De övriga informanterna (nio stycken) söktes inom ett till det yttre kontrasterande kontext, de hjärtopererade patienternas. De texter dessa samtal genererade tolkades sedan med utgångspunkt i en hermeneutisk ansats, som hämtat metodologisk inspiration av Ricoeur och Helenius. Tolkningen ägde rum i flera steg och det meningsbärande söktes genom naiv tolkning, analys av textens struktur samt genom ett sökande efter alternativa tolkningar. Tolkningsprocessen resulterade en uppsättning teser vilka relaterades till undersökningens teoretiska perspektiv samt till en begreppsanalys av 'kamp'.
Den teoretiska modellen tar fasta på lidandets kamp som en kamp mellan värdighet och skam, lust och olust. Denna kamp kan gestaltas i lidandets drama där människan på olika sätt söker lindring i lidandet. Detta kan ske genom att man försöker besegra lidandet, avtäcka det eller försonas med det. Ytterligare ett sätt att söka lindring är att ge upp lidandets kamp och resignera. I den teoretiska modellen gestaltas även hur människan kan förhålla sig till kampen på olika sätt beroende på vilket perspektiv hon har inför framtiden. Då människan uppfattar att framtiden präglas av ett hot om avskurenhet och död förhåller hon sig till livet på ett sådant sätt att lidandet dominerar. Om uppfattningen om framtiden präglas av liv och gemenskap kan hon förhålla sig till kampen som hälsa.
När lidandet blir outhärdligt förlorar människan sin förankring i tiden. I och med att människan isoleras i nuet kan lidandet bemästras och begränsas till en konkret situation. För att en rörelse i hälsoprocesserna skall äga rum måste människan emellertid relatera till tiden. Relationen till en annan människa och skapandet av en lidandeberättelse innebär en möjlighet till förankring i tiden och därmed också till helande.

Stroke medför en plötslig och påtaglig förändring av livet för den drabbade och för anhöriga. Efter sjukhusvistelsen för-sätts de i en ny livssituation och ställs in-för många nya problem. Eftersom antalet personer som lever efter genomgången stroke ökar, på grund av förbättrad över-levnad, medför det ökade insatser inom vårdens olika grenar, främst kommunala insatser men också ökade krav och för-väntningar på att anhöriga ställer upp som vårdare.Syftet var att öka kunskapen om stroke-patienters och deras anhörigas situation efter utskrivning från sjukhus. Studie-populationen bestod av 390 konsekutiva strokepatienter, 65 år eller äldre, samt anhöriga som gett hjälp och stöd åt pa-tienten.Den prognostiska förmågan hos sjukhus-personal, avseende patientens framtida hälsotillstånd, hjälpbehov samt boende-form, var signifikant bättre än slumpen. Personalen tenderade att vara alltför optimistisk i sina bedömningar. De fakto-rer som påverkade prognosens korrekthet var aktivitetsgrad och ensamboende före insjuknandet samt påverkad kognitiv för-måga och hjälpbehov vid utskrivningen. God uppfattning om prognosen är viktig såväl för patienter och anhöriga som för vårdpersonalen, bland annat i samband med utskrivningsplanering från sjukhuset.Risken för återinsjuknande och död mins-kade kraftigt från cirka 14% tidigt i efter-förloppet till en stabil nivå på 2-5% efter ett halvår. Cirka 2-3% av patienterna fick sjukhusvård vid ett givet tillfälle under det första året. Motsvarande vårdutnyttjande inom primärvården var 10% och i den kommunala äldreomsorgen 65%. Den kommunala vården svarade således för den största vårdinsatsen efter utskriv-ningen.De vanligaste intervjubaserade hälso-problemen under det första året gällde perception, rörlighet och sömn, medan de vanligaste journalbaserade problemen var smärta, inkontinens samt problem med andning och cirkulation. Kognitions-, rörlighets- och trötthetsproblem tende-rade att samvariera, vilket kan utnyttjas för att identifiera svårfångade problem. Nästan samtliga patienter rapporterade problem någon gång under året men få vid ett givet tillfälle. De faktorer som bestämde storleken av anhörigas insatser var patientens kogni-tiva förmåga, släktskap, given kommunal äldrevård, samt patientens kön. De an-hörigas upplevda börda ökade med den givna hjälpinsatsen, om kommunal äldre-vård getts, släktskap, låg kognitiv förmå-ga och patientens ålder. Både informell och formell vård ökade. Slutligen fanns det en påtaglig parallellitet avseende ång-est och depression samt livskvalitet, som innebar att ju mer ansträngd patientens situation var, desto värre var situationen för den anhörige

Det finns i Sverige idag över 100 000 personer vilka överlevt insjuknande i stroke (blodpropp eller blödning i hjärnan). Varje år inträffar ca 20 000 ? 25 000 nyinsjuknanden och ca 5 000 - 10 000 återinsjuknanden i stroke. Vanliga symtom både vid det akuta insjuknandet, och senare efter genomgången akutsjukvård och rehabilite-ring, är förlamningar, talrubbningar, sväljningsproblem, kommunikationsproblem, störd rumsuppfattning, svårigheter att uppfatta och tolka sina sinnen och balansrubbningar. Dödligheten ligger på ca 15-20 % de första veckorna efter insjuknandet. Ungefär en tredjedel av patienterna har relativt lindriga eller övergående symtom, men av de överlevande har 35-40 % funktionshinder av stor betydelse för det dagliga livet. Stroke är den vanligaste orsaken till funktionshinder hos vuxna, vilket innebär sämre förmåga att kunna utföra vardagliga aktiviteter, som förflyttning, hygien, att äta, osv.

Substance use disorders among college students are not well understood, and the present study examined the relationship of two environmental factors to alcohol and drug use problems in 616 (316 women) college students. Participants completed measures assessing substance use problems, life events, and substance use among peers. Alcohol use problems were significantly associated with higher drug use problems and regular use of illicit drugs among friends. Drug use problems were significantly associated with male gender, higher alcohol use problems, regular use of alcohol and drugs among friends, illicit drug use among romantic partners, and higher numbers of negative life events. Results extend previous research and suggest that college students who experience multiple negative life events and/or affiliate with substance using friends and romantic partners may be at risk for developing a substance use problem.

Nursing research has been performed during the last 20-30 years, about the next of kin's vulnerability. Despite this, the health care system has had difficulties to integrate the next of kin in a way that gives support. The overall aim of the thesis was to describe and further explore the life situation of the next of kin to persons who are long-term ill, disabled, and/or older, and in need of care. Method: Multiple methods were used. Study I had a descriptive design, 44 next of kin of patients with multiple sclerosis were interviewed, latent content analysis was used for the analysis. Study II had a mixed method approach; the descriptive core study was analyzed with directed content analysis. The supplementary study with descriptive, correlative design was analyzed with descriptive and correlative statistics. Forty-four next of kin of patients with multiple sclerosis were interviewed; thereafter 37 of them answered a questionnaire about Quality of Life. Study III had a descriptive, explorative design. Twelve next of kin of older persons were interviewed with repeated informal conversational interviews, analyzed with latent content analysis. Study IV was cross-sectional with a descriptive, correlative design. Eighty-four next of kin of persons who were long-term ill, disabled, and/or older answered two questionnaires about Burden and Quality of Life that were analyzed with descriptive and correlative statistics. Results and Conclusions: Next of kin described a balance/imbalance in their relations to others and a high burden, but in general a good Quality of Life. Some next of kin also experienced chronic sorrow. Significant correlations were found between interpersonal relations and Quality of Life as a whole. Love and obligations were two anchor points on a continuum, describing the next of kin's relationship to the ill/disabled person. The relationship with the health care personnel was described through cooperation and obligations. Good communication was seen as the key to balance the relationship with others. One possibility to achieve symmetrical communications is to adapt the Partnership Model, as a tool for creating good relationships. Honest and specific communication between the health care personnel, the next of kin, and the care receiver are necessary.

Aim and Objectives: To increase the understanding of next of kin's life situation in the context of supporting persons who are long term ill, disabled and/or older by describing their experienced burden and quality of life and also the relationship between QoL, burden and socioeconomic variables.

Methods: Cross-sectional, descriptive and correlative design. Eighty-four next of kin answered two questionnaires: the Caregiver Burden Scale and the Subjective Quality of Life.

Results: Next of kin experienced a high burden in their life situation although they, at the same time, experienced a good quality of life. In the results gender differences were found. Females next of kin to a higher extent were disappointed, more emotionally involved, and they also estimated their economic situation as more unsatisfactory than the males next of kin.

Conclusion: Healthcare personnel meet next of kin, persons in need of care, within all healthcare and social care in society.Therefore it is important to have a general knowledge and ability to understand the next of kin's life situation, thus making it possible to focus the nursing interventions on individual support regardless of the care receiver's diagnosis.

BACKGROUND:
The purpose of this study was to analyse whether the parallel life situation between stroke patients and their informal caregivers (dyads) shown in cross-sectional studies prevails also in a longitudinal perspective.
METHODS:
A total of 377 Swedish stroke patients, aged ≥ 65 years, and their 268 informal caregivers were followed from hospital admission and one year on. Analyses were based on patient interviews, functional ability (MMSE) score, Nottingham Health Profile (NHP) score, Hospital Anxiety and Depression (HAD) score, self-rated health score, and the Gothenburg Quality of Life (GQL) activity score. Similar information was obtained by postal questionnaires from informal caregivers, also including information on the nature and amount of assistance provided and on Caregiver Burden (CB) score.
RESULTS:
Before index admission informal caregivers provided care on average 5 h per week and after discharge 11 h per week (P < 0.0001). Support volume was associated with patient sex (more for men), low patient's functional ability, low received municipal social service support, closeness of patient-caregiver relation, and short distance to patient's home. Significant positive associations within the dyads were found for HAD anxiety score (P < 0.0001), total NHP score (P < 0.0001), and GQL activity score (P < 0.0001) after adjustment for patient's age, sex, functional ability, and patient-caregiver relationship. CB score increased with amount of informal caregiver support, patient's age, and with low functional ability and low amount of municipal social service support. All these associations were constant across time.
CONCLUSIONS:
There was an association within the dyads regarding anxiety score, NHP score, and activity score. CB score was generally high.

BACKGROUND: The purpose of this study was to analyse whether the parallel life
situation between stroke patients and their informal caregivers (dyads) shown in
cross-sectional studies prevails also in a longitudinal perspective.
METHODS: A total of 377 Swedish stroke patients, aged ≥ 65 years, and their 268
informal caregivers were followed from hospital admission and one year on.
Analyses were based on patient interviews, functional ability (MMSE) score,
Nottingham Health Profile (NHP) score, Hospital Anxiety and Depression (HAD)
score, self-rated health score, and the Gothenburg Quality of Life (GQL) activity
score. Similar information was obtained by postal questionnaires from informal
caregivers, also including information on the nature and amount of assistance
provided and on Caregiver Burden (CB) score.
RESULTS: Before index admission informal caregivers provided care on average 5 h
per week and after discharge 11 h per week (P < 0.0001). Support volume was
associated with patient sex (more for men), low patient's functional ability, low
received municipal social service support, closeness of patient-caregiver
relation, and short distance to patient's home. Significant positive associations
within the dyads were found for HAD anxiety score (P < 0.0001), total NHP score
(P < 0.0001), and GQL activity score (P < 0.0001) after adjustment for patient's
age, sex, functional ability, and patient-caregiver relationship. CB score
increased with amount of informal caregiver support, patient's age, and with low
functional ability and low amount of municipal social service support. All these
associations were constant across time.
CONCLUSIONS: There was an association within the dyads regarding anxiety score,
NHP score, and activity score. CB score was generally high.

The purpose of this paper is to reflect on carers' experiences of being involved in the development of a web-based support programme for carers of people with heart failure (CPwHF), and discuss the challenges related to their involvement in the development process. The focus was on the different phases in the project as well as the methodological challenges and opportunities that occurred in the user group sessions conducted.

Design/methodology/approach
This research adopt an explorative design studying a co-design process to develop an information and communication technology based support programme for and with CPwHF. Habermas' concepts of lifeworld and system are used as a theoretical framework to analyse the co-design process employed in the study.

Findings
Reflecting on the co-design approach adopted, the findings highlight the methodological challenges that arise with carer involvement and the possible tensions that occur between researchers' ambitions to include users in the design process, and the goal of developing a product or service, in the different phases of the design process.

Originality/value
Findings highlight that there is a tension between the system and lifeworld in the co-design process which are not totally compatible. The paper highlights that there is a need to develop flexible and reflexive human-centred design methodologies, able to meet carers' needs and ideas, and at the same time balance this with proposed research outcomes.

In this chapter, we describe the development and evaluation of the Family Bereavement Program (FBP), a theoretically derived intervention program for children who have experienced parental death. We first present a discussion of risk and protective factors for parentally bereaved children and discuss these within a general theoretical framework of resilience following adversity. We then discuss the modifiable risk and protective factors that were targeted for change in the FBP and the theoretical model underlying the program. Finally, we present evidence from the evaluation of the FBP, including assessment of mediators and moderators of program effects at posttest and short-term follow-up and findings from preliminary analyses at the 6-year follow-up. This research on a theoretically based intervention for bereaved children follows a similar program of research we have conducted with children from divorced families, and we discuss ways in which the findings with bereaved children replicate, and in some cases diverge from, findings regarding children in divorced families.

Purpose: This theoretical article outlines the deliberate process of applying a qualitative data analysis method rooted in Friedemann's Framework of Systemic Organization through the study of a web-based education and support intervention for stroke caregiving families. Methods: Directed by Friedemann's framework, the analytic method involved developing, refining, and using a coding rubric to explore interactive patterns between caregivers and care recipients from this 3-month feasibility study using this education and support intervention. Specifically, data were gathered from the intervention's web-based discussion component between caregivers and the nurse specialist, as well as from telephone caregiver interviews. Findings and Conclusions: A theoretical framework guided the process of developing and refining this coding rubric for the purpose of organizing data; but, more importantly, guided the investigators' thought processes, allowing them to extract rich information from the data set, as well as synthesize this information to generate a broad understanding of the caring situation.

This article analyses informal caregiving and volunteering in organizations over 17 years in Sweden, with a focus on links between these two forms of unpaid activities. The discussion is based on results from a national survey that was repeated four times in the period 1992–2009. Links were found between the different types of activities. In all four studies a substantial group of the population was involved both in informal caregiving and volunteering. This group of 'active citizens' are commonly also engaged in informal social networks. This 'double active' group had increased over time and they provide a substantial amount of hours of involvement. Patterns outlined in this article demonstrate that unpaid activities represent a multifaceted phenomenon, and that the boundaries between informal caregiving and volunteering as forms of engagement may be more fluid than has previously been acknowledged. The results challenge the literature in which informal caregiving is viewed as a major obstacle to volunteering. At the same time, however, informal caregiving in general was found to be increasing. There might be reasons to be cautious about the possible risk that too much pressure on citizens for informal caregiving might jeopardize the type of double involvement that is outlined in this article.

Denna artikel analyserar informellt omsorgsgivande och ideella insatser i frivilligorganisationer i Sverige i ett 17-årigt perspektiv. Diskussionen är baserad på resultaten från en nationell befolkningsstudie som genomförts fyra gånger 1992–2009. Resultaten visade att det fanns beröringspunkter mellan olika former av obetalda insatser. I alla fyra studier var det vanligt att vara engagerad både i informellt hjälparbete och ideella insatser. Denna grupp av 'aktiva medborgare' var vanligtvis också engagerad i informella sociala nätverk. Denna 'dubbel-aktiva' grupp har ökat över tid och de utför många timmar av engagemang per månad. Resultaten utmanar den litteratur som menar att informellt hjälparbete är ett omfattande hinder för att engagera sig i ideella insatser. En möjlig tolkning av de ganska flytande gränserna mellan informell omsorg och ideellt arbete är att välfärdens organisering i Sverige hittills har gett möjlighet för informella omsorgsgivare att ha utrymme och tid för engagemang i ideella organisationer och annat samhällsengagemang, liksom för de ideellt aktiva att utföra informellt omsorgsarbete. Det kan finnas skäl att uppmärksamma risken för att ett ökat tryck på medborgarna att utföra oavlönat arbete, framför allt av omsorgskaraktär, kan försvåra möjligheterna för denna typ av dubbla engagemang.

Traumatic brain injury can interrupt without warning the life story that any one of us is in the midst of creating. When the author's fifteen-year-old son survives a terrible car crash in spite of massive trauma to his brain, she and her family know only that his story has not ended. Their efforts, Erik's own efforts, and those of everyone who helps bring him from deep coma to new life make up a moving and inspiring story for us all, one that invites us to reconsider the very nature of "self" and selfhood.

Ruthann Knechel Johansen, who teaches literature and narrative theory, is a particularly eloquent witness to the silent space in which her son, confronted with life-shattering injury and surrounded by conflicting narratives about his viability, is somehow reborn. She describes the time of crisis and medical intervention as an hour-by-hour struggle to communicate with the medical world on the one hand and the everyday world of family and friends on the other. None of them knows how much, or even whether, they can communicate with the wounded child who is lost from himself and everything he knew. Through this experience of utter disintegration, Johansen comes to realize that self-identity is molded and sustained by stories.

As Erik regains movement and consciousness, his parents, younger sister, doctors, therapists, educators, and friends all contribute to a web of language and narrative that gradually enables his body, mind, and feelings to make sense of their reacquired functions. Like those who know and love him, the young man feels intense grief and anger for the loss of the self he was before the accident, yet he is the first to see continuity where they see only change. The story is breathtaking, because we become involved in the pain and suspense and faith that accompany every birth. Medical and rehabilitation professionals, social workers, psychotherapists, students of narrative, and anyone who has faced life's trauma will find hope in this meditation on selfhood: out of the shambles of profound brain injury and coma can arise fruitful lives and deepened relationships.

Boken samlar de kåserier och krönikor som RBU Stockholm publicerat i medlemstidningen Utsikt. Föräldrar till barn med funktionsnedsättningar kommer att känna igen sig i bokens kåserier och krönikor. Man påminns om sina egna upplevelser, skrattar med åt absurda situationer och känner ilskan mot tjänstemän och en oförstående omgivning. Svar på tal levereras!

This second edition of an important and essentially practical book is now fully updated and revised to take into account the significant developments that have been made in using symbols to support literacy. It is full of ideas and examples of the ways in which access to literacy can be enhanced through the use of symbols, based on the experience of the authors and many practitioners. Topics covered include how symbols are being used in schools, colleges and day care centers; ways in which symbols can help to enhance learning and independence; lots of new examples of good practice from practitioners; the results of the Rebus Symbol development project; how symbols fit in with the National Literacy Strategy; and how symbols can be used to make information more accessible.

Teachers in mainstream and special schools, teaching assistants, day-care workers and parents should find this book helps them understand how to use symbols to improve literacy and aid communication.

I boken Litet syskon - om att vara liten och ha en syster eller bror med sjukdom eller funktionsnedsättning är det barnen själva som berättar, det är deras röster vi hör. Barnen är mellan två och sex år och har syskon med autism, cancer, cystisk fibros, epilepsi, hjärtfel, muskelsjukdom, rörelsehinder, synskada och utvecklingsstörning.

I boken visar Christina Renlund många sätt som barn kan uttrycka sig på, många konkreta verktyg som är användbara för att hjälpa barn att berätta. Och barn behöver prata - i första hand i sin familj men det behöver även finnas konkreta arbetssätt för hur man pratar med barn om sjukdom/funktionsnedsättning inom förskola och vård.

Christina Renlund är leg. psykolog och psykoterapeut med mångårig erfarenhet av arbete med barn och unga med kronisk sjukdom/funktionsnedsättning och deras familjer. Hon har tidigare skrivit boken Doktorn kunde inte riktigt laga mig - barn om sjukdom och funktionshinder och om hur vi kan hjälpa.

Peter Brusén berättar i boken om sin kamp mot smärtan, sorgen och hur en svår kris kunde vändas till ett nytt oberoende liv. Författaren är chef för Socialstyrelsens handikappenhet och har före olyckan bland annat utvärderat handikappreformen. Olyckan har gett honom ett unikt "dubbelseende" som expert och idag också som en person med ett svårt funktionshinder. Han skildrar möten med vården, rehabiliteringen, handikappomsorgen och försäkringskassan. Boken ger kunskaper om bland annat behovsbedömning, handläggning och hur attityder påverkar dina handlingar.
Professor Johan Cullberg har skrivit bokens förord och Handikappombudsmannen Lars Lööw en avslutning.
Boken vänder sig till alla som arbetar inom vård, rehabilitering, handikappomsorg eller som i egenskap av politiker, handläggare eller chef möter människor med svåra funktionshinder. Men boken vänder sig i lika hög grad till alla som själv har ett funktionshinder eller är anhörig.

Boken ingår som en del i ett Arvsfondsprojekt som genomförs av Bräcke Diakoni tillsammans med patientföreningarna SÖF, Svenska Ödemförbundet, LymfS, Lymf- och lipödemföreningen i Stockholms län samt NKA, Nationellt kompetenscentrum för anhöriga.

Förhoppningen med projektet är att behandling av lipödem ska bli erkänd som en rättighet när diagnosen är ställd för den enskilda kvinnan. Då behövs kunskap överallt i vården och den plattform som också framställs i projektet kommer att finnas kvar som en kunskapskälla både för personal som vill erbjuda behandling samt för anhöriga och kvinnor som själva har lipödem.