Bibliotek

Background There are a substantial number of children who are the next of kin of parents suffering from illness or substance abuse. These children can experience emotional and behavioral problems and may need support from professionals. In Norway, the specialist health service in hospitals is required to have a designated practitioner in each department to ensure support for and follow up of children who are next of kin; however, this is not regulated by law in the health care in the municipalities. The aim of this study was to explore public health nurse’s experiences working with children who are next of kin. Methods Qualitative interviews were conducted with 10 public health nurses working in the child health clinic and the school health service in four municipalities. Data were analysed using content analysis. Reporting of this study is conducted in accordance to COREQ’s checklist. Results The analysis resulted in one main theme: ‘Lack of guidelines and routines among public health nurses working with children who are next of kin’. The main theme consisted of four categories: (1) identifying children who are next of kin are incidental; (2) public health nurses must be observant and willing to act; (3) communication is an important tool; and (4) follow up over time is not always provided. Conclusion The public health nurses experienced uncertainty concerning how to identify and follow up children who are next of kin but were vigilant and willing to act in the children’s best interest. Doing so necessitated collaboration with other professionals. The need for guidelines around the role and responsibilities for the public health nurse were emphasized. The knowledge provided by the current study offers valuable insight into strengths and limitations in the support of children who are next of kin and can inform stakeholders in organizing sustainable support for this group.

Hospital social workers (HSW) play an important role in health care, providing psychosocial support to families affected by severe illness, and having palliative care needs involving dependent children. However, there are few evidence-based family interventions for HSWs to apply when supporting these families. The Family Talk intervention (FTI), a psychosocial family-based intervention, was therefore evaluated in an effectiveness-implementation study. Within the study, HSWs were educated and trained in the use of FTI in clinical practice. This study examined HSWs’ experiences of barriers and facilitating factors during their initial use of FTI in clinical practice. Altogether, 10 semi-structured focus groups were held with HSWs (n = 38) employed in cancer care and specialized palliative home care for adults, pediatric hospital care, and a children’s hospice. Data were analyzed using content analysis. HSWs considered FTI to be a suitable psychosocial intervention for families affected by severe illness with dependent children. However, the way in which the care was organized acted either as a barrier or facilitator to the use of FTI, such as the HSWs’ integration in the team and their possibility to organize their own work. The HSWs’ work environment also impacted the use of FTI, where time and support from managers was seen as a significant facilitating factor, but which varied between the healthcare contexts. In conclusion, HSWs believed that FTI was a suitable family intervention for families involving dependent children where one family member had a severe illness. For successful initial implementation, strategies should be multi-functional, targeting the care organization and the work environment.

Background: Children whose parents have alcohol use problems are at an increased risk of several negative consequences, such as poor school performance, an earlier onset of substance use, and poor mental health. Many would benefit from support programs, but the figures reveal that only a small proportion is reached by existing support. Digital interventions can provide readily accessible support and potentially reach a large number of children. Research on digital interventions aimed at this target group is scarce. We have developed a novel digital therapist-assisted self-management intervention targeting adolescents whose parents had alcohol use problems. This program aims to strengthen coping behaviors, improve mental health, and decrease alcohol consumption in adolescents.

Objective: This study aims to examine the effectiveness of a novel web-based therapist-assisted self-management intervention for adolescents whose parents have alcohol use problems.

Methods: Participants were recruited on the internet from social media and websites containing health-related information about adolescents. Possible participants were screened using the short version of the Children of Alcoholics Screening Test-6. Eligible participants were randomly allocated to either the intervention group (n=101) or the waitlist control group (n=103), and they were unblinded to the condition. The assessments, all self-assessed, consisted of a baseline and 2 follow-ups after 2 and 6 months. The primary outcome was the Coping With Parents Abuse Questionnaire (CPAQ), and secondary outcomes were the Center for Epidemiological Studies Depression Scale, Alcohol Use Disorders Identification Test (AUDIT-C), and Ladder of Life (LoL).

Results: For the primary outcome, CPAQ, a small but inconclusive treatment effect was observed (Cohen d=-0.05 at both follow-up time points). The intervention group scored 38% and 46% lower than the control group on the continuous part of the AUDIT-C at the 2- and 6-month follow-up, respectively. All other between-group comparisons were inconclusive at either follow-up time point. Adherence was low, as only 24% (24/101) of the participants in the intervention group completed the intervention.

Conclusions: The findings were inconclusive for the primary outcome but demonstrate that a digital therapist-assisted self-management intervention may contribute to a reduction in alcohol consumption. These results highlight the potential for digital interventions to reach a vulnerable, hard-to-reach group of adolescents but underscore the need to develop more engaging support interventions to increase adherence.

Aim: To investigate children's experiences of the intervention Me and my Family. Me and my Family is an intervention, for families with parental substance use problems (SUP) provided by Swedish social services outpatient care, includes eight weekly sessions where family members communicate how the SUP affects the family. Method: Data consists of 17 qualitative interviews with children, 7 to 19 years old. The qualitative data were analysed using a thematic approach, initially inductively and then discussed by adding salutogenic perspective. Results: The results are presented in three themes. Regardless of the children's varying ages, the results indicate that participating in the intervention has helped the family break the taboo surrounding parental substance use and enabled the young participants to communicate with their family members differently. The intervention also contributed to stronger bonds between children and their parents.

Parental suicide in childhood increases the risk of mental ill-health, substance use andpremature mortality, particularly through suicide. Postvention supports tailored to thewell-being and functioning of suicide-bereaved children and their remaining parents are thusof critical importance to counteract negative development. This explorative cross-sectionalstudy seeks clinically relevant knowledge by investigating posttraumatic stress (PTS), sense ofcoherence (SOC) and family functioning among children (n = 22), adolescents (n = 18) andparents (n = 40) before their attendance at a family-based grief support program. The resultsdemonstrate critical health outcomes for children and parents, and in particular for adolescents.Clinically relevant symptoms of PTS were found in 36% of children, 65% of adolescents, and37% of parents. All groups showed lower SOC than the norm. Adolescents reporteddysfunctional family functioning for the dimensions Communication and AffectiveResponsiveness. Psychoeducational and trauma-informed support is recommended wherefamily communication and meaning construction of suicide is given special attention

ABSTRACTSocial service provision in Europe has increasingly incorporated informalcarers. Consequently, these carers are now included within the scope ofall social workers, including care managers. Most support for carers isindirect support, where opportunities for respite are channelledthrough the care receiver’s needs assessment. This approach highlightsthe unique role of care managers providing carer support as theybalance their public task directed towards clients with the concurrentpolicy-driven expectation to support carers. The aim of this article is toexplore how care managers, as street-level bureaucrats, ‘make’ carersupport policy on the ground. Using systematic text condensation of 10qualitative interviews with care managers in Sweden, we present threethemes to understand care managers’ experiences. Care managers work‘Hand-in-hand’ and ‘hands on’ with carers, carers are within, yet outsideone’s scope of work, and there are possibilities and practices towards acarer perspective. Following Lipsky’s dictum that street-level bureaucrats’actions effectively ‘become’ the public policy they carry out, our resultshighlight care managers’ possibilities and challenges in shaping whatdirect and indirect carer support looks like on the ground.

Background: Having an infant requiring care in a Neonatal Intensive Care Unit (NICU) is challenging for parents, often the beginning of a journey of stress and worry for parents. Such situations could cause difficulties in problem solving and communication within the family and result in decreased family functioning.
Aim: The overall aim of the thesis was to investigate parents' experiences when their children have needed NICU in the newborn period, and to investigate parents' experiences and effects of a family-centred intervention.
Method: Data was collected through interviews with parents of infants requiring NICU care (I) and six months after the intervention with Family Health Conversations (IV), analysed using thematic analysis (I) and qualitative content analysis (IV). Questionnaire data was collected in conjunction with inclusion (n=147) (II, III), and five (n=113) and eight (n=92) months after inclusion (III). The questionnaire included measures to assess mental health symptoms, bonding, family wellbeing, and family functioning. Quantitative data was analysed with descriptive and inferential statistics (II, III).
Results: The results of study I were presented as two themes: interactions within the family, and interactions between parents and staff. Interpersonal interactions could both facilitate and hinder in the sense of becoming a parent and a family. In study II nearly 40% of the parents reported anxiety symptoms. Mothers reported more mental health issues than non-birthing parents. Depression was associated with bonding difficulties and family wellbeing. In the longitudinally study (III) the intervention trended toward positive effects on mental health, family well-being, and family functioning. However, the estimated effects were not statistically significant. Regardless of the intervention, mental health symptoms decreased over time, whereas family well-being and functioning remained stable. Parents experienced the Family Health Conversations (IV) as an opportunity to co-create a comprehensive picture of what had happened after their child was born.

Föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning (IF) kan behöva stöd i sitt föräldraskap för att barnet ska få en bra uppväxt. Socialtjänsten behöver kunskap för att kunna göra välgrundade överväganden och för att kunna ge barn och föräldrar adekvata stödinsatser. Barn riskerar att fara illa om de inte uppmärksammas eller om deras föräldrar får för lite stöd för att kunna utveckla sin föräldraförmåga. Barriskerar också att fara illa om de blir placerade och tappar kontakt med sitt ursprung och nätverk. FN:s konvention om barnets rättigheter anger att samhället behöver ge lämpligt stöd till föräldrar som ansvarar för barnets uppfostran och omvårdnad för att garantera och främja de rättigheter som barnet har. Barnet kan inte ses isolerat från sin familj. Ofta är det dock olika delar av kommunen som utreder och ansvarar för stöd i vardagen till vuxna som har en funktionsnedsättning respektive stöd och skydd för barn. Runt dessa familjer behöver kommunens olika förvaltningar arbeta tillsammans för att en helhetssyn ska vara möjlig. Det gäller både i utredningsförfarandet och vid utformning och utförande av stöd.
Syftet med kunskapsstödet är att öka socialtjänstens kunskap och kompetens för att kunna möta familjerna och tillsammans med dem utforma ett stöd.

The general discourse in health and social care policy purports digital technology as necessary to meet growing demands for long-term care and health care as a result of an ageing population. This needs critical investigation since public policy influences people's health and wellbeing. This study aims to interrogate critically what we call the ‘digital technology solution’ discourse in local Swedish health and social care policies. The main concern of our analysis is the discursive constructions of older people and their informal carers and how the concept of health is constructed. A discourse analysis was conducted of 61 local policy documents using the ‘What's the Problem Represented to Be’ method. Our analysis revealed that so-called ‘e-health strategies’ were rarely concerned with health. Health was often referred to as an activity and seen as a means to achieve independence among older people. The norm advocated independence, with the responsibility placed upon the older person, supported by digital technology. Informal carers were constructed as a resource within an older person's environment and largely taken for granted. We argue that the digital solution discourse ignores older people's agency and capacities as contributors to society, not least with regards to being providers of informal care

Informal carers are an integral part of care provision in Sweden, with approximately one in five people providing regular help to a family member or friend. Indeed, carers provide most of the care for people with health and/or care needs living at home. However, they are also relatively neglected in policy terms, with large variation in the type and extent of support offered across the country. This chapter outlines the carer leave policies available, highlighting that the current policy landscape does not sufficiently address the needs and preferences of working carers. Nevertheless, there is a growing political will to recognise the situation of carers in Sweden, marked by the launch of the first national carers strategy by the previous government in April 2022.

Background/Objectives: This cross-national study focuses on adolescents who provide care and support to family members or significant others. Current evidence regarding their mental health and solutions to strengthen it is limited and mostly available in a few countries. The aim of this study is to evaluate the results of a primary prevention intervention for improving the mental health and well-being of adolescent young carers (AYCs) aged 15–17 years in six European countries. The intervention was based on a psychoeducational program and tools adapted from the Discoverer, Noticer, Advisor, and Values (DNA-V) model. Methods: We designed a randomized controlled trial with 217 AYCs participating in the study, either in the intervention or control group. Quantitative and qualitative data were collected via questionnaires at baseline, post-intervention, and a 3-month follow up. Results: The results were mixed, as positive improvements in primary (i.e., psychological well-being and skills) and secondary (school/training/work functioning) outcomes were shown by the experimental group but, in most cases, they were not statistically significant. The qualitative data supported positive claims about the intervention and its appropriateness for AYCs. Conclusions: The study implementation during the peak of the COVID-19 pandemic forced the consortium to adapt the design and may have influenced the results. More long-term studies are needed to assess similar mental health programs with this hard-to-reach target group.

Studien undersöker hur kvinnor och mäns arbetsutbud, sjukskrivning och ekonomiska situation i övrigt påverkas när de får ett barn med särskilda behov. I undersökningen identifieras dessa barn genom att föräldrarna får vårdbidrag för barnet. Vårdbidraget är ett ekonomiskt stöd till föräldrar vars barn har en funktionsnedsättning eller är långvarigt sjuka och behöver särskild tillsyn och vård i minst sex månader. Antalet mottagare av vårdbidrag har i det närmaste fördubblats sedan mitten av 1990-talet. År 2012 mottog 46 000 föräldrar vårdbidrag.

Denna avhandling har den tillämpade psykiatrin som sitt forskningsfält och fokuserar på de problem som har samband med vård och behandling av vuxna patienter med autismspektrumstörning.

Avhandlingens syfte är att medverka till att personal inom vuxenpsykiatrin får ökade kunskaper om de svårigheter med kontakt, kommunikation och tänkande som hänger samman med en autismdiagnos. Genom att personalen får en utbildning om patienternas annorlunda psykologiska utveckling kan kunskapen användas för att skapa en individuellt inriktad behandling.

Teorier om barns tidiga sociala inlärning används för att förklara vuxna patienters svårigheter med kontakt, kommunikation och tänkande. Patienter med autism som behandlas inom psykiatrin möta ofta av många förgivet-taganden om vad en vuxen person bör veta och kunna om sociala sammanhang och hur man kommunicerar med sin omgivning och blir ofta missförstådda.

Genom en längre fallbeskrivning visar jag hur en långtidsvårdad rättspsykiatrisk patient blir mer begriplig för sin personal genom att man förstår att han inte haft förmågan att lära sig genom samspel med andra människor och därför varken kunnat tillägna sig accepterade kommunikationssätt eller tankemönster.

Metodiskt använder jag en narrativ kontextuell analys för att sätta in läsaren i de sammanhang där jag genomför en utbildning för psykiatripersonal. I utbildningen, som genomförs på åtta vuxenpsykiatriska avdelningar, använder jag mig av teorier om barns tidiga sociala lärande för att förklara de vuxna patienternas beteenden. Teorier om vuxnas lärande i arbetslivet ligger till grund för utformandet av utbildningarna. Sedan varvas teoretisk kunskap med egen praktisk erfarenhet och reflexion för att beskriva och analysera skeenden på de olika nivåer som leder till att en personalutbildning ger en grupp patienter nya behandlingsmöjligheter.

Den omorientering hos personalen som sker genom utbildningen har i de flesta fallen lett till stora förändringar för patienterna. Flera patienter har fått nya utredningar och diagnoser. Några av dem har kunnat skrivas ut från sluten psykiatrisk vård till kommunala boendeformer - en av dem efter 25 års rättspsykiatrisk vård.

I propositionen föreslås ändringar i de nuvarande reglerna om vårdnad och umgänge. Ett syfte med de nya reglerna är att stärka barnens rättsliga ställning.
Enligt propositionen bör man på olika sätt främja en ökad användning av gemensam vårdnad. Sålunda skall makar efter en skilsmässa kunna fortsätta att gemensamt utöva vårdnaden om sina barn, ulan att domstolen behöver fatta något beslut. En nyhet är också att ogifta föräldrar som bor tillsammans med sina barn skall kunna få gemensam vårdnad genom en enkel anmälan liU pastorsämbetet.
De nya reglerna innebär vidare att föräldrar kan fråntas vårdnaden om ett barn när de gör sig skyldiga till missbruk eller försummelse vid utövandet av vårdnaden eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför en beslående fara för barnets hälsa eller utveckling. Föräldrarna kan också i undantagsfall fråntas vårdnaden om ett barn som har rotat sig i ett fosterhem, om det är uppenbart bäst för barnet att vårdnaden flyttas över till fosterföräldrarna.
En utgångspunkt för de nya reglerna om umgänge är att barn har behov av goda kontakter även med en förälder som inte är vårdnadshavare. Ansvaret för alt detta umgängesbehov tillgodoses ligger i första hand på vårdnadsha­varen. En nyhet är att barnet har rätt till umgänge även med andra som står barnet särskilt nära.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1983.

Kunskapsstödet presenterar en modell för hur samordning av insatser för barn med funktionsnedsättning kan förbättras av kommuner och landsting. Modellen förväntas öka barns tillgång till fungerande stöd och minska föräldrars arbetsbelastning. Här ges organisatoriska och praktiska framgångsfaktorer i arbetet med att utveckla samordning.

Avhandling

Bakgrund. När människor är inkluderade i varandras liv påverkar en förändring av livssituationen hos en person även de övriga personerna som står den nära. Det innebär att när en person drabbas av ohälsa eller sjukdom påverkas även personens familj. Familjens upplevelse av den situation som uppstår i samband med ohälsa kan dessutom negativt påverka familjemedlemmarnas medvetenhet om familjens tillgängliga styrkor och resurser, vilket i sin tur kan påverka familjers kamp för att återfå och bibehålla hälsa. Traditionellt sett har vården fokuserat på att erbjuda stöd på personnivå, och främst då till patienter. De senaste decennierna har dock en tendens uppmärksammats till ökad förståelse för att hela familjen behöver inkluderas i omvårdnaden. Att anamma ett familjecentrerat förhållningssätt – det vill säga, att se och möta familjen som en enhet och som ett system – har visat sig ha flera fördelar utifrån såväl patient- och familje- som sjuksköterskeperspektiv. Detta har medfört en efterfrågan på forskning om hur familjecentrerad omvårdnad kan läras ut och implementeras i den kliniska hälso- och sjukvården. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att belysa erfarenheter av stöd från distriktssköterskor/sjuksköterskor till familjer i ordinärt boende, samt att utvärdera implementering av familjecentrerade samtal.

Mitt masterprojekt är en bok som syftar till att stötta anhöriga till personer med förvärvad hjärnskada, där jag använder mig själv och min egen rehabilitering efter en smitningsolycka som fallstudie.

Detta material är en vägledning för samtalsledare i lärande nätverk och i
olika utbildningssituationer om AKK - Alternativ och Kompletterande
Kommunikation för barn och personer med kommunikativa funktionsnedsättningar.
Vägledningen är tänkt att fungera tillsammans med två andra dokument. Det ena är ett inspirationsmaterial benämnt Röster om kommunikation. Det andra dokumentet är en kunskapsöversikt inom området AKK.

Webbupplaga

Rubriken för denna forskarantologi är Välfärd, vård och omsorg. De åtta uppsatser som ingår i volymen berör alla de offentligt finansierade välfärdstjänsterna inom socialtjänstens och sjukvårdens områden, och de förändringar som dessa system har genomgått under 1990-talet.

Den här boken handlar om svensk handikappolitik, som sedan tidigt sjuttiotal är en del av den generella välfärdspolitiken. Det är ganska tyst om handikappfrågorna i dag. De är politiska, men möter inte något stort politiskt eller medialt intresse.
Boken bygger till stora delar på intervjuer med Birgitta Andersson, Barbro Carlsson, Folke Carlsson, Vilhelm Ekensteen, Bengt Lindqvist och Lennart Nolte. De har alla haft ledande positioner i handikapprörelsen och varit med och banat väg för den handikappolitik vi har i dag. Här blickar de tillbaka på det skeende de själva varit med om att utforma och ger sina tankar om varför det blev som det blev. Dessutom invervjuas några forskare om välfärdspolitik och funktionshinder.
Varför har vissa av handikapprörelsens kamper lyckats och andra inte? Varför har samhället gjort ett bra jobb på en del områden, men inte på and ra? Varför står så många fortfarande utanför arbetslivet, fast det har varit en av rörelsens viktigaste frågor i mer än ett halvt sekel? Varför är det så mycket mer intressant att diskutera vad tillgänglighet skulle kosta än att fundera på otillgänglighetens pris i ett modernt samhälle? Och varför ifrågasätts den personliga assistansen ständigt och jämt?

Det hade gått så snabbt, så oerhört snabbt. Innan jag ens hade hunnit reflektera över det hade jag tappat de där första kilona. Och all kontroll. Och plötsligt rasade allt.?

Förloppet är hastigt när 15-åriga Nanna insjuknar i anorexi, på bara några veckor rasar hon i vikt och läggs in för akut vård. Hennes tillstånd är livshotande och livet vänds uppochner för hennes familj, föräldrarna ständigt vid hennes sida. Nanna plågas av grav ångest och är helt i sjukdomens våld. Hennes enda fokus är att låta bli att äta, sluta existera.

Hemma är 13-åriga lillasystern Stina ledsen och arg. Det som tidigare var en nära syskonrelation upphör tvärt. Hon får plötsligt mer frihet än hon önskar och kämpar för att ha en vardag när allt handlar om sjukdom. Stina har heller ingen lust att spela den lättsamma dottern precis när det råkar passa föräldrarna.

Nanna och Stina, idag vuxna, berättar öppet och rättframt om ett år med anorexin och ångesten ur sina olika perspektiv. Sjukdomen påverkar i hög grad anhöriga. Välkommen till helvetet är en drabbande skildring av just anorexi, men mycket är aktuellt även för andra typer av psykisk sjukdom.

Systrarna Nanna Helsén, född 1989, och Stina Helsén, född 1991, är uppvuxna i Stockholm. Välkommen till helvetet är deras första bok. Till vardags arbetar Nanna med affärsutveckling och Stina är lärare.

På många platser i Sverige saknas en tydlig första linje, den nivå som har i uppgift att
först ta emot barn och ungdomar som mår psykiskt dåligt eller deras familjer – oavsett
om problemet har psykologiska, medicinska, sociala eller pedagogiska orsaker.1
Bland
annat inom ramen för Psynk – psykisk hälsa barn och unga pågår såväl lokalt som nationellt
utvecklingsarbete för att förbättra situationen för barn som söker hjälp för någon
form av psykisk ohälsa eller relaterade problem.
Denna guide ska vara ett stöd för beslutsfattare i kommuner och landsting som vill
kartlägga sin första linje och hitta utvecklingsmöjligheter.
Guiden är indelad i två sektioner. Den första sektionen, Kapitel 1–4, beskriver vad
en första linje är och vad som karakteriserar en bra första linje, samt möjliga sätt att
organisera första linjen. Den andra sektionen, Praktisk del 1 och 2, innehåller praktiskt
stöd som kan hjälpa kommuner och landsting att beskriva sin modell och ger vägledning
kring möjliga sätt att organisera arbetet i framtiden.
Denna guide ingår i en serie publikationer som tas fram inom Psynk. Den kan läsas
fristående, men läses med fördel tillsammans med skrifterna "Rätt insatser på rätt nivå
för barn och ungdomar med psykisk ohälsa – en kunskapssammanställning" 2, "Värdet
av en god uppväxt – Sociala investeringar för framtidens välfärd" 3 samt "Slutrapport
från Modellområdesprojektet 2009–2011" 1. Vidare handledning, inspiration och material
återfinns på projektets hemsida www.skl.se/psynk eller kan fås genom kontakt med
det centrala projektkansliet på Sveriges Kommuner och Landsting i Stockholm.

Examensarbete våren 2011, socionomprogrammet

Artikelnr 2007-112-1

Abstract
The present study sought to examine subtype differences in comorbidity and in antisocial, educational, and treatment histories among young adults (ages 17-27) with attention deficit hyperactivity disorder (ADHD). Comparisons were made between ADHD Combined Type (ADHD-C; N = 60) and Predominantly Inattentive Type (ADHD-I; N = 36) relative to each other and to a community control group of 64 adults. Both ADHD groups had significantly less education, were less likely to have graduated from college, and were more likely to have received special educational placement in high school. Both groups also presented with a greater likelihood of dysthymia, alcohol dependence/abuse, cannabis dependence/abuse, and learning disorders, as well as greater psychological distress on all scales of the SCL-90-R than the control group. Both ADHD groups were more likely to have received psychiatric medication and other mental health services than control adults. In comparison with ADHD-I, adults with ADHD-C differed in only a few respects. The C-type adults were more likely to have oppositional defiant disorder, to experience interpersonal hostility and paranoia, to have attempted suicide, and to have been arrested than the ADHD-I adults. These results are generally consistent with previous studies of ADHD in children, extend these findings to adults with ADHD, and suggest that the greater impulsivity associated with the ADHD-C subtype may predispose toward greater antisocial behavior and its consequences than does ADHD-I type in adults.

hildren caring for their parents or other children in the family are familiar to those who have worked in the third world but even with the UK's welfare service and safety net there are between 15 and 40 000 child carers nationwide. Oddly, just before starting to read this book I attended a meeting at a local school where we have begun a system of multiagency review of pupils not in school; the first young person discussed was caring for a parent and grandparent. We need to be more aware of this problem—hence this academic overview is welcomed.