Daglig verksamhet enligt LSS – en kartläggning
- Författare
- Socialstyrelsen
- Titel
- Daglig verksamhet enligt LSS – en kartläggning
- Utgivningsår
- 2008
- Rapportnummer
- 2008-131-22
- Stad
- Stockholm
- Utgivare
- Socialstyrelsen
- Sammanfattning
Daglig verksamhet är en av de tio insatserna i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Det är också den insats som flest personer har. Antalet personer med daglig verksamhet har ökat från 20 500 år 2000 till 25 800 år 2006. Kostnader per person i daglig verksamhet sjönk under samma tid med tio procent. Mot denna bakgrund, och på grund av att Socialstyrelsen från enskilda personer, från brukarorganisationer och från yrkesverksamma inom området har fått signaler om brister i kvaliteten, tog Socialstyrelsen initiativ till denna kartläggning av daglig verksamhet enligt LSS.
Bilden som framträder genom kartläggningen är att utbudet av aktiviteter inom den dagliga verksamheten är stort. Trots detta finns det svårigheter för kommunerna att i vissa fall finna verksamheter som passar varje enskild person.
Traditionellt har daglig verksamhet varit organiserad som gruppverksamhet i särskilda lokaler. Utvecklingen har gått mot mer flexibla former, t.ex. utflyttade grupper som finns på olika företag. Av dem som har beslut om daglig verksamhet har i dag cirka 15 procent detta i form av en individuell placering på en ordinarie arbetsplats. Variationen är dock stor mellan olika kommuner.
Kommuner organiserar sin verksamhet på olika sätt. Vilka nämnder som har ansvaret för daglig verksamhet enligt LSS varierar. Totalt sett har cirka åtta procent av dem som har daglig verksamhet detta i enskild regi. I storstadsregionerna däremot är motsvarande siffra 21 procent. Kartläggningen har inte kunnat visa på några större skillnader mellan kommunal och enskild verksamhet, när det gäller verksamhetens innehåll.
Utmaningen för den dagliga verksamheten ligger i att vidareutveckla både innehållet och formerna för verksamheten samt att öppna vägen till arbetslivet.
Socialstyrelsen kan konstatera att det övergripande målet med daglig verksamhet, att den enskilde på sikt ska kunna få möjlighet till lönearbete, inte uppfylls. Övergångar till ett sådant arbete är näst intill obefintliga. Den dagliga verksamheten riskerar att bidra till en inlåsningseffekt då andra aktörer inom arbetsmarknadspolitikens fält inte ser denna grupp som sin målgrupp. Samverkan mellan daglig verksamhet och andra arbetsmarknadspolitiska aktörer brister. Den måste utvecklas för att målet ska nås.
Traditionellt finns det god kunskap för och erfarenhet av att ge personer med utvecklingsstörning eller med ett stort omvårdnadsbehov en daglig verksamhet med god kvalitet. Det är angeläget att även denna del av verksamheten utvecklas så att inte dessa personers behov kommer i skymundan för de nya behov som ställs på verksamheten.