Personlighetsstörningar. Kliniska riktlinjer för utredning och behandling. Svensk Psykiatri nr 9.
- Författare
- Svenska Psykiatriska Föreningen
- Titel
- Personlighetsstörningar. Kliniska riktlinjer för utredning och behandling. Svensk Psykiatri nr 9.
- Utgivningsår
- 2006
- Utgivare
- Förlagshuset Gothia: Svenska Psykiatriska föreningen
- Sammanfattning
Kliniska riktlinjer för personlighetsstörningar som nu presenteras är
nummer 9 i en serie av riktlinjer som framtagits i Svenska Psykiatriska
Föreningens regi sedan 1996. Tidigare har riktlinjer publicerats
med titlarna Schizofreni och schizofreniliknande tillstånd, Förstämningssjukdomar,
Ångestsyndrom, Alkoholproblem, Självmordsnära
patienter, Tvångsvård, Äldrepsykiatri och Ätstörningar. Dessa riktlinjer
kan beställas från Förlagshuset Gothia (www.gothia.verbum.se,
sök "psykiatri").
Människor med personlighetsstörningar har länge betraktats som
en svår patientgrupp då interaktionen med omgivningen ofta blir problematisk
och konfliktfylld. Personlighetsstörningar är vanligt förekommande
i den vuxna befolkningen. Prevalensen i vården är hög –
inte minst bland psykiatriska patienter – och samsjuklighet med andra
psykiatriska tillstånd är vanlig. Det finns ett stort behov av kunskap
om personlighetsstörningar, vilket gör att de kliniska riktlinjer
som nu presenteras är mycket angelägna och välkomna. Arbetsgruppen
med Lisa Ekselius i spetsen har på ett mycket förtjänstfullt sätt
åskådliggjort personlighetsstörningarnas kliniska uttryck, komplexitet
och drabbade personers subjektiva lidande. Ett av huvudsyftena
med de nu presenterade riktlinjerna är att göra personlighetsstörningarna
igenkännbara för oss alla som möter patienter med dessa tillstånd
i vår kliniska vardag. Genom att tidigt kunna identifiera personlighetsstörningar
hos patienter, kan man formulera realistiska behandlingsmål
och minska risken för att de hamnar i ofruktsamma
behandlingskontakter. Detta gäller inte minst många patienter som
behandlas för ett axel-I-syndrom. Idag finns en rad diagnostiska
5
hjälpmedel som kan underlätta identifiering av personlighetsstörningar.
Trots att det fortfarande råder brist på empirisk forskning inom
området finns det belägg för att dessa störningar går att behandla
framgångsrikt. Tydlig struktur samt värnande om den terapeutiska alliansen
mellan patient och behandlare är väsentliga för all form av behandling
av patienter med personlighetsstörningar.
Personlighetsstörningsproblematiken leder många gånger till funktionella
svårigheter i livet, känsla av utanförskap och subjektivt lidande.
Inte minst gäller det patienter med borderline personlighetsstörning,
där även risken för självskadebeteende och suicid är hög. Det är
hoppfullt att behandlingsmetoder som dialektisk beteendeterapi
(DBT) har visat sig vara effektiv för dessa patienter. Andra personlighetsstörningar,
främst antisocial personlighetsstörning, åsamkar
framför allt omgivningen lidande och problem. Ofta förvärras detta
av koppling till missbruk och leder inte sällan till våld och kriminalitet.
I dagens samhällsklimat är riskbedömning av upprepat våld en viktig
men grannlaga uppgift. Inom rättspsykiatrin, där många av dessa
patienter finns, används idag bedömningsinstrument som har visat sig
kunna bidra till säkrare bedömning av återfallsrisk. För patienter
utanför den rättspsykiatriska vården är riskbedömningsinstrumentet
osäkrare och det finns för närvarande inget som kan ersätta en samlad
klinisk bedömning. Det är dock viktigt att riskbedömningar görs
på ett så strukturerat sätt som möjligt av patienter med personlighetsstörning,
särskilt vid samtidig förekomst av missbruk.