Att växa upp med föräldrar som har missbruksproblem eller psykisk sjukdom- hur ser livet ut i vuxen ålder? Nka Linnéuniversitetet Chess, Barn som anhöriga 2014:4.
- Författare
- Hjern A, Arat A, Vinnerljung B.
- Titel
- Att växa upp med föräldrar som har missbruksproblem eller psykisk sjukdom- hur ser livet ut i vuxen ålder? Nka Linnéuniversitetet Chess, Barn som anhöriga 2014:4.
- Utgivningsår
- 2014
- Stad
- Kalmar
- Utgivare
- Nationellt kompetenscentrum anhöriga
- Sammanfattning
Detta är den fjärde rapporten i projektet "Barn som anhöriga", som genomförs av
CHESS vid Stockholms universitet/Karolinska Institutet i samarbete med institutionen
för socialt arbete på uppdrag av Nationellt kompetenscentrum anhöriga
(Nka) och Linnéuniversitetet i Kalmar, med ekonomiskt stöd av FAS/FORTE. Rapportens
syfte är att belysa hälsa och social situation för unga vuxna i åldern 30–35
år vars föräldrar vårdats på sjukhus på grund av missbruk eller psykisk sjukdom
under barndomen. Studien baseras på 535 000 barn som föddes i Sverige under
1973–1978, som var vid liv och folkbokförda i Sverige vid 18 års ålder. Efter godkännande
från etisk kommitté inhämtades anonymiserad information om hälsa
från Socialstyrelsens register, om dödlighet, sjukhusvård och läkemedel, inkomster,
utbildning och demografi från Statistiska Centralbyrån, samt om lagförda brott
från Brottsförebyggande Rådet.
Totalt 7,8 procent av studiepopulationen hade minst en förälder som vårdats på
sjukhus för psykisk sjukdom och/eller alkohol och/eller narkotikamissbruk under
barndomen (0–17 år), "anhöriggruppen". Uppföljning i denna anhöriggrupp från
18 år till 30–35 års ålder visade totalt 537 dödsfall. Denna dödlighet var nästan
trefaldigt högre för barn till förälder med missbruk och fördubblad för barn till
psykiskt sjuka. En analys av den underliggande orsaken till dödsfallen visar att
överrisken i anhöriggruppen framför allt var förknippad med våldsam död (självmord,
olyckor och våld) och alkohol och/eller narkotikamissbruk.
I anhöriggruppen hade 9–11 procent av kvinnorna och 6–8 procent av männen
någon form av ekonomisk ersättning från samhället på grund av kronisk sjukdom
och/eller funktionshinder vid 30–35 års ålder. Det var två till tre gånger fler än i
övrig befolkning. Efter att ha fyllt arton år hade 20–25 procent av kvinnorna och
15–20 procent av männen i anhöriggruppen varit aktuella som patienter inom psykiatrisk
specialistvård, antingen inneliggande eller i öppen vård. Också detta är två
till tre gånger fler än i övrig befolkning. Även risken för sjukhusvårdade självmordsförsök
var trefaldigt ökad i anhöriggruppen. Förekomsten av eget missbruk
var fyr- till sjufaldigt förhöjd hos barn till missbrukande föräldrar, vilket innebar ca
10–12 procent hos män och 6–7 procent hos kvinnor, och fördubblad hos barn till
föräldrar med psykisk sjukdom.
Majoriteten av anhöriggruppen försörjde sig genom eget arbete vid 30–35 års
ålder, men andelen utanför arbetskraften var 7–13 procent högre än i övrig befolkning.
Försörjningsstöd var dubbelt så vanligt hos barn till föräldrar med psykisk
sjukdom och fyra gånger vanligare hos barn till föräldrar med missbruk. När det
gäller ekonomiska resurser i form av disponibel inkomst var skillnaderna dock små
i jämförelse med resten av befolkningen. Ungefär lika många i anhöriggruppen som
i resten av befolkningen hade blivit föräldrar. Drygt 20 procent av kvinnor i anhö-
riggruppen som hade fött barn, bodde ensamma med barnen, vilket är ungefär
dubbelt så många som i resten av befolkningen. Fäder i anhöriggruppen bodde mer
sällan med sina barn än fäder i resten av befolkningen.
Alkoholmissbruk hos mödrar var förknippat med mer ohälsa i vuxen ålder för
deras barn än alkoholmissbruk hos fäder, medan motsvarande skillnader var små
för barn till mödrar och fäder med narkotikamissbruk respektive psykisk ohälsa. I
relativa tal var det inga anmärkningsvärda skillnader i ohälsa mellan män jämfört
med kvinnor i anhöriggruppen i relation till övriga i studiepopulationen
6
Bakomliggande sociala faktorer, i form av föräldrars utbildning och födelseland,
förklarade endast marginellt den ökade sjukligheten och dödligheten i anhöriggruppen,
men betydde mer för utbildningskarriär och löneinkomster. Föräldrars
utbildningsbakgrund bidrog också till hälsoutfallen genom att adderas till risken
som var förknippad missbruk och psykisk sjukdom, så att risken för negativa utfall
alltid var större för barn till föräldrar med kort utbildning. Personer med ett ursprung
i nordiska länder utanför Sverige hade en särskilt hög risk för psykisk
ohälsa och missbruk om de tillhörde anhöriggruppen.
I en tidigare rapport har vi beskrivit att barn till föräldrar med missbruk oftare
har låga betyg i årskurs 9 än andra barn. Resultaten i föreliggande rapport talar för
att dessa låga betyg är början på en utbildningskarriär som fortsätter att påverkas
negativt av föräldrarnas missbruk, då barn med missbrukande föräldrar i lägre
utsträckning än andra med jämförbara betyg fullföljer en eftergymnasial utbildning.
Utbildningskarriären efter grundskolan hos barn till föräldrar med psykisk
sjukdom var mer likartad den för övrig befolkning.
Inom anhöriggruppen identifierades personer med erfarenhet av samhällsvård
som en extrem högriskgrupp med höga nivåer av dödlighet, psykisk ohälsa, eget
missbruk, kriminalitet, försörjningsstöd och låg förvärvsaktivitet. Därför är samhällets
barnavård en viktig utgångspunkt för insatser för att förebygga ohälsa och
sociala problem hos dessa i vuxenlivet. Den mycket höga förekomsten av psykisk
ohälsa har sannolikt i många fall haft tydliga förebud under uppväxtåren. Resultaten
pekar därför på att dessa barn bör uppmärksammas av dem som vårdar deras
föräldrar för olika former av stöd. Bl.a. behöver de ha hög tillgänglighet och prioritet
till insatser från barn- och ungdomspsykiatrin. Metoder för att effektivt identifiera
och behandla psykisk ohälsa – i det speciella sammanhang som samhällsvården
innebär – behöver utvecklas och spridas i Sveriges kommuner. Liksom i rapport 2
framstår personer i familjer som haft kontakt med socialtjänsten för att få försörjningsstöd
som en särskild riskgrupp inom anhöriggruppen när det gäller utbildningskarriär.För de barn i anhöriggruppen som inte haft kontakt med socialtjänsten under
barndomen finns både likheter och skillnader mellan barn till föräldrar med missbruk
och barn till psykisk sjuka. Både barn till psykiskt sjuka och barn till föräldrar
med missbruk, utan kontakt med socialtjänsten, har indikationer på en ökad psykiatrisk
sjuklighet i vuxen ålder. Men barn till föräldrar med missbruk (utan kontakt
med socialtjänsten) har dessutom en ökad risk för missbruk, kriminalitet och beroende
av försörjningsstöd som inkomst som inte barn till psykiskt sjuka har. Därför
ter sig förebyggande insatser för barn som anhöriga med utgångspunkt från beroendevården
för vuxna som särskilt angelägen.