Socialutskottets betänkande Samordning av stöd till barn och unga med funktionsnedsättning.
- Författare
- Betänkande
- Titel
- Socialutskottets betänkande Samordning av stöd till barn och unga med funktionsnedsättning.
- Utgivningsår
- 2011
- Stad
- Stockholm
- Utgivare
- Riksdagstryck
- Sammanfattning
Granskningens bakgrund
Motiv: Stöd som riktas till personer med funktionsnedsättning regleras av olika lagar
och förordningar och ges av stat, kommun och landsting. Mångfalden av huvudmän
och stödtyper gör att det lätt uppstår ett stuprörstänkande inom och mellan ansvariga
huvudmän. Brist på samordning har påtalats av aktörerna, tillsynsmyndigheterna
och brukarna själva. När det handlar om barn med funktionsnedsättning blir det
föräldrarna som får ta initiativet och ansvaret för samordningen av det stöd som
barnet behöver. Det har visat sig vara en betungande uppgift för föräldrarna som inte
sällan leder till negativa konsekvenser som exempelvis sjukskrivning och arbetslöshet.
Intentionen om att personer med funktionsnedsättning och deras familjer ska kunna
leva ett liv som "andra" tycks vara svårt att uppfylla.
Syfte: Granskningen syftar till att undersöka om offentliga aktörers samordning av
stöden till barn och unga med funktionsnedsättning kan göras mer effektiv inom
ramen för de medel som satsas på området. Eventuella samordningsproblem som kan
uppkomma i samband med inträdet i vuxenlivet berörs inte. I granskningen undersöks
stödet som helhet och inte enskilda stödinsatser eller brister utanför stödet såsom
tillgänglighet eller liknande. Den huvudsakliga bedömningsgrunden för granskningen
är att de aktörer som stöder barn och unga med funktionsnedsättning ska samverka
och samordna sig så att de unga och deras familjer ska kunna ha ett så normalt liv som
möjligt. Bedömningsgrunden vilar på de lagar och föreskrifter som reglerar stödet samt
på regeringens och riksdagens intention om jämlika levnadsförhållanden.
Genomförande: Granskningen baseras på erfarenheter av samverkan och samordning
av stöd av insatser till barn och unga med funktionsnedsättning som finns
dokumenterade i rapporter, regeringsuppdrag, betänkanden och propositioner samt på
gruppintervjuer med föräldrar till barn med funktionsnedsättning och berörda aktörer
inom stat, kommun och landsting. Intervjuer har också genomförts med tjänstemän
RIKSREVISIONEN 10 Samordning av stöd till barn och unga med funktionsnedsättning
på Socialdepartementet, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting.
Riksrevisionen har därutöver studerat skillnader i sjukskrivning, arbetslöshet, antal
sjukfall, sjukersättning och uttag av tillfällig föräldrapenning mellan föräldrar till
funktionshindrade barn jämfört med andra föräldrar. Analysen bygger på SCB:s och
Försäkringskassans databaser. Riksrevisionen har även tagit fram samhällsekonomiska
räkneexempel i syfte att beräkna den potentiella effekten som inrättandet av
samordningstjänster kan ge upphov till för de direkt berörda individerna, den offentliga
sektorn och samhället som helhet.
Granskningens resultat
Granskningen har resulterat i följande centrala slutsatser och iakttagelser:
Många satsningar men samordningsproblem kvarstår. Regeringen och riksdagen har
under de senaste decennierna på olika sätt försökt underlätta för berörda familjer.
Flera av de åtgärder som regeringen har vidtagit går inte att bedöma utfallet av eftersom
de förekommer sparsamt, gället en kortare tid eller för att utvärderingar saknas.
Gemensamma nämnder inom omsorgs- och sjukvårdsverksamhet har prövats i mycket
liten omfattning. Skyldigheten för kommunerna att numera erbjuda en individuell
plan enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) i stället för
att vänta in en förfrågan från den enskilde, kan enligt Riksrevisionen vara ett steg i
rätt riktning. Det ändrar dock inte per automatik aktörernas inställning till planen
eller att föräldrarna även i fortsättningen kan komma att belastas med det praktiska
samordningsansvaret kring planen. De bestämmelser om samverkan som finns i
lagar och föreskrifter har inte löst samordningsproblemen. I de flesta kommuner
och landsting har implementeringen av Socialstyrelsens föreskrifter om samverkan
i rehabilitering och habilitering knappt kommit längre än till att arbetet är påbörjat.
Aktörerna har fortfarande samverkansproblem. Mångfalden av huvudmän och aktörer
försvårar samverkan och bidrar till problem och förvirring hos alla inblandade.
Förankringen av samverkan uppåt i organisationen brister ofta. Ingen aktör anser sig
ha ett uttalat mandat att driva samverkan och ingen känner sig som huvudansvarig
för samordningen av stödet. Ingen har heller en helhetsbild över individens situation.
Det saknas tillgång till en aktuell och heltäckande information om vilka stöd som finns
och vilken huvudman som ansvarar för respektive stöd. Att verksamheter styrs av skilda
budgetar är ytterligare ett problem som försvårar samverkan och samordningen av
stödet. Även prestationsbaserade ersättningssystem riskerar att missgynna samverkan.
Kunskapen om att villkor om samverkan bör ingå i avtal mellan offentlig aktör och
privat aktör verkar också saknas, vilket leder till att privata aktörer inte anser att det
ingår i deras uppdrag att samverka.
11 Samordning av stöd till barn och unga med funktionsnedsättning RIKSREVISIONEN
Föräldrar bär fortfarande ett tungt samordningsansvar. Både föräldrar och berörda
aktörer vittnar om att offentliga aktörer inte samordnar stödinsatserna till barn med
funktionsnedsättning på ett sätt som underlättar för berörda familjer. Samverkan
upplevs av föräldrarna dessutom ha blivit sämre under de senaste åren. Om den
fungerar beror det i hög grad på enskilda handläggares engagemang. Följden blir
att samordningsansvaret fortfarande ligger hos föräldrarna, vilket är en belastning
som kan vara en bidragande orsak till att de är sjukskrivna i större utsträckning och
har svårare att hävda sig på arbetsmarknaden än andra föräldrar. Riksrevisionen gör
bedömningen att hittills genomförda åtgärder haft en begränsad effekt. Föräldrarna
och även aktörernas upplevelse av bristande samverkan talar för att lösningarna inte
fungerat som det varit tänkt. Riksrevisionen bedömer att stödet till barn och unga
med funktionsnedsättning inte är organiserat så att samordningsproblem undviks.
Regeringens intentioner om att familjer med barn med funktionsnedsättning ska
kunna leva ett så normalt liv som möjligt är inte uppfyllt.
Kompletterande lösningar behövs. Riksrevisionen konstaterar att problemen består
trots de åtgärder som hittills genomförts. Samordningsproblemen tycks vara svåra
att komma till rätta med, men Riksrevisionen anser att det ska vara möjligt att
åstadkomma förbättringar genom att pröva nya vägar som kompletterar befintligt
stöd för samverkan. Behovet av en särskild person med ansvar för samordning av
stödet har lyfts fram många gånger. Det verkar dock finnas ett motstånd mot att pröva
det. Organisationernas egna intressen, snarare än den enskildas behov, har fått stå
i fokus. Enligt Riksrevisionens bedömning har regeringen inte gått till botten med
vad ett sådant förslag skulle kunna innebära för de direkt berörda och för samhället
som helhet. Riksrevisionen har genom räkneexempel på samhällsekonomiska och
offentligfinansiella effekter av att inrätta samordnare visat att åtgärden har potential
att skapa ett samhällsekonomiskt mervärde.
Godtyckliga bedömningar – ytterligare ett problem som kräver lösning. Många vittnar om
olika bedömningar mellan likvärdiga fall vid beslut om stöd. Beslutfattandet upplevs då
som godtyckligt. Begreppet "normalt föräldraansvar", som handläggare hänvisar till i
samband med bedömningen av rätt till stöd, verkar tolkas på olika sätt av olika aktörer.
Aktörerna saknar en vägledning eller ett beslutsstöd, vilket enligt Riksrevisionens
bedömning gör det svårare för handläggarna att undvika godtycke.
RIKSREVISIONEN 12 Samordning av stöd till barn och unga med funktionsnedsättning
Riksrevisionens rekommendationer
Rekommendationer till regeringen:
• Riksrevisionen rekommenderar regeringen att starta en försöksverksamhet
med samordnare. Deras uppgift ska vara att underlätta samverkan mellan
aktörer i syfte att förbättra samordningen av stödet för familjer med barn med
funktionsnedsättning. Utformningen av försöksverksamheten bör innehålla
flera alternativ bland vilka fristående samordnare kan utgöra ett av dessa.
Försöksverksamhetens samhällsekonomiska och offentligfinansiella effekter av
samtliga alternativ bör utvärderas. Utvärderingen bör kunna tjäna som underlag
för beslut om att i framtiden eventuellt permanenta verksamheten och sprida den
nationellt.
• Riksrevisionen rekommenderar regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag att
i samråd med berörda myndigheter och andra relevanta aktörer ta fram och
löpande uppdatera en nationell guide som innehåller övergripande information
om de stöd som barn med funktionsnedsättning kan få samt vilka huvudmän som
ansvarar för respektive stöd. En sådan guide är inte tänkt att ersätta den lokala
information som tillhandahålls av kommuner och landsting.
• Riksrevisionen rekommenderar regeringen att ge Socialstyrelsen i uppdrag
att i samarbete med Försäkringskassan ta fram en vägledning som ska t
jäna som diskussionsunderlag och beslutsstöd då begreppet normalt
föräldraansvar används i bedömningarna av rätt till stöd och insatser.
Som grund för vägledningen bör en kunskapsöversikt över hur begreppet
används i verksamheterna tas fram. Översikten bör inkludera rättsfall och domar.
Rekommendationer till Socialstyrelsen:
• Riksrevisionen rekommenderar Socialstyrelsen att inom ramen för sin tillsyn
granska att avtal mellan offentliga huvudmän och privata utförare innehåller
villkor om samverkan. Socialstyrelsen bör följa upp att villkoren om samverkan
är ändamålsenligt utformade så att huvudmannen därigenom fullgör sitt ansvar
enligt lagar och förordningar.