Anhörigstödet i Dalarna. Politisk förankring och samverkan. Arbetsrapport.

Författare
Wolff, S.
Titel
Anhörigstödet i Dalarna. Politisk förankring och samverkan. Arbetsrapport.
Utgivningsår
2010
Stad
Falun
Utgivare
Dalarnas forskningsråd
Sammanfattning

I detta avslutande avsnitt sammanfattas först de genomförda intervjuerna med
förtroendevalda, anhörigsamordnare och vårdcentralschefer. Utifrån dessa resultat
redovisas därefter några synpunkter på den fortsatta utvecklingen av Dalarnas
anhörigstöd. Dessa synpunkter gäller organisationens betydelse för ett effektivt
anhörigstöd, hur man kan nå ut med anhörigstödet till både gamla och nya
målgrupper och frågan om samverkan mellan kommun och landsting inom detta
område.
Intervjuerna i sammanfattning
Sammanfattningsvis visar studien att Dalarnas kommuner står väl rustade inför de
nya krav på anhörigstödet som socialtjänstlagen ställer från och med 1 juli 2009. Det
finns en god politisk förankring, en hög ambitionsnivå och en samsyn i länet och
dess kommuner kring anhörigstödet. I flertalet kommuner har de försämrade
ekonomiska villkoren för kommunal verksamhet inte påverkat anhörigstödet.
I de flesta av länets kommuner har anhörigsamordnaren flera arbetsuppgifter
utöver arbetet med anhörigfrågor. Samarbetet med biståndshandläggarna fungerar i
de flesta kommuner väl. Där samordnaren endast har en begränsad del av sin tjänst
avsatt för att arbeta med anhörigstöd synes den interna samverkan dock vara mer
begränsad.
Samverkan mellan kommunerna sker framför allt inom anhörigsamordnarnas
länsnätverk. Detta nätverk framstår som mycket framgångsrikt och värdefullt
genom att idéer, råd och erfarenheter byts mellan deltagarna. I övrigt förekommer
samverkan mellan länets kommuner i mycket liten utsträckning.
Samarbetet mellan kommunerna och frivilligorganisationerna tycks
genomgående fungera mycket bra. Många kommunföreträdare framhåller det stora
värdet av frivilligorganisationernas insatser.
Framför allt de intervjuade tjänstemännen i kommunerna framhåller att
samverkan med primärvården inte fungerar tillfredsställande. Åsikterna i denna fråga
är dock inte lika samstämmiga hos de intervjuade politikerna. Några menar att
samverkan redan förekommer och fungerar tillfredsställande, och några anser att
inget större behov finns.
Kommunerna, genom framför allt anhörigsamordnarna, anser överlag att
samverkan med främst primärvården, men även med länssjukvården, behöver
utvecklas. De ser ett behov av en strukturell samverkan och framhåller särskilt
värdet av kontinuitet. I några kommuner finns primärvården representerad i

20
referensgrupper kring anhörigstödet, men även i dessa fall anser man från
kommunernas sida att primärvården inte prioriterar frågan tillräckligt. Ett viktigt
skäl som framförs för en ökad samverkan mellan kommun och primärvård är att de
personer som är i behov av anhörigstöd oftast först kommer i kontakt med
primärvården, exempelvis en vårdcentral.
Samtliga dalakommuner har tillsammans med sina närsjukvårdsområden bildat
samverkansgrupper där både tjänstemän och politiker från kommun och landsting
finns representerade. Detta forum tar dock idag inte upp frågor om anhörigstödet.
Anhörigsamordnarna ser sådana samverkansgrupper som lämpliga instanser för
samverkan kring anhörigstödet.
Ett annat område som behöver utvecklas, framför allt i de mer glesbefolkade
kommunerna, är träffpunkter för anhörigvårdare. Några kommuner har också
behov av att öka tillgången på mer individanpassade boendeformer som kan
underlätta arbetet för anhörigvårdare.
Flera kommuner framhåller behovet av kartläggningar av varierande slag. De
kan beröra frivilligorganisationer och primärvård men även handla om att identifiera
nya behovsgrupper.
Nya behovsgrupper som främst nämns i intervjuerna är yngre personer med
demenssjukdom samt personer med psykiskt funktionshinder. Den förstnämnda
gruppen är dock i de allra flesta kommuner alltför liten för att nya former för
anhörigstöd ska kunna anpassas enkom för dem. En möjlig väg för kommunerna
kan vara att samverka i dessa fall. Ett aktivt utvecklingsarbete har påbörjats i några
kommuner riktat mot anhöriga till personer med psykiskt funktionsnedsättning.
Organisationens betydelse för anhörigstödet
Att skapa en bra organisation kring anhörigstödet är a och o för en framgångsrik
verksamhet. Oftast är stödet placerat inom kommunens äldreomsorgsförvaltning,
även om mycket av det stöd och den hjälp som ges till anhöriga kan klassificeras
som traditionellt socialt arbete snarare än som vård och omsorg. Beträffande de
organisatoriska frågorna kan tre frågor sägas vara av särskild betydelse: det behövs
en huvudansvarig med tillräckligt utrymme för att kunna arbeta effektivt med
anhörigfrågorna; det krävs en bred förankring av arbetet i den kommunala
organisationen; och det är viktigt med erfarenhetsutbyte över kommungränserna.
En huvudansvarig
Som framgår i denna studie utför kommunernas anhörigsamordnare en rad olika
arbetsuppgifter. Det kan vara projektledning för hela kommunens stöd till anhöriga
lika väl som samtalsstöd åt anhöriga i kris. En del tid går åt till att söka medel till
kommunens anhörigstödsverksamhet, t. ex. statliga stimulansbidrag, Ofta ingår i
anhörigsamordnarnas uppgifter också att marknadsföra anhörigstödet, både internt

21
inom kommunen och externt till andra myndigheter och frivilligorganisationer. Det
handlar om att bygga nätverk, skapa samverkan och förankra anhörigstödet politiskt.
En anhörigsamordnare måste alltså vara en person med ansvar och kompetens inom
många områden. Han/hon ska ha kunskaper i allt från anhörigstödets organisering
till krishantering, geriatrik, ekonomi, pedagogik, samtalsmetodik och ledarskap.
Resultaten i studien visar emellertid att anhörigsamordnaren ofta inte arbetar heltid
med anhörigfrågorna – ofta långt därifrån. Med hänsyn till både frågornas
komplexitet och deras ökade betydelse är det motiverat med en heltidstjänst, något
som särskilt gäller de större kommunerna i länet.
Förankring i den kommunala organisationen
En anhörigsamordnare åstadkommer inte särskilt mycket om han/hon arbetar
ensam och om det inte finns acceptans, intresse och vilja till medverkan i den
kommunala organisationen. En bra förankring i organisationen kräver mycket arbete
och tid. Denna studie visar att den politiska viljan och ambitionsnivån är tämligen
hög i länet, vilket i sig är mycket positivt. Dessvärre arbetar dock många av länets
anhörigsamordnare fortfarande relativt ensamma. Att skapa förankring handlar om
utbildning på olika nivåer och med olika uppläggning beroende på målgruppernas
art. Utbildningen bör vara riktad mot både politiker, administrativ personal och
omsorgspersonal. Den kan gälla många områden: varför anhörigstöd behövs, vilka
medel som finns, vad man vet om stödets effekter, vilka idéer och planer man har,
eftersatta grupper etc. Förankring kan också ske genom olika typer av skriftlig
information, genom att massmedierna inbjuds att rapportera om verksamheten,
genom personliga besök ute i de olika omsorgsverksamheterna, m.m.. Det gäller
med andra ord att skapa intresse och engagemang i alla delar av den kommunala
organisationen som på olika sätt berörs av anhörigstödet.
Erfarenhetsutbyte över kommungränsen
Det sker ett viktigt och kontinuerligt utbyte av erfarenheter och idéer i Dalarnas
länsnätverk för anhörigsamordnare. Men kommunerna har hittills bedrivit det
konkreta arbetet med anhörigstöd relativt oberoende av varandra. Ändå finns det
mycket kunskap och erfarenhet på andra håll, både inom och utanför länet, som bör
kunnas utnyttjas bättre än idag. En ny resurs är det nationella kompetenscentrat för
anhörigfrågor vid Fokus Kalmar län (www.anhoriga.se). Detta centrum bör kunna
användas som bas för att hitta både kommungemensamma projekt och goda
exempel. I denna studie redovisar flera kommuner planer och idéer för olika
samverkansprojekt. Det är viktigt att sådan samverkan utvecklas vidare. Detta
förutsätter att man från politiskt håll i kommunerna till fullo stödjer en sådan
utveckling

Tillbaka till söksidan