Socialtjänstens stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående, Meddelandeblad juli 2009
- Författare
- Socialstyrelsen
- Titel
- Socialtjänstens stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående, Meddelandeblad juli 2009
- Utgivningsår
- 2009
- Stad
- Stockholm
- Utgivare
- Socialstyrelsen
- Sammanfattning
Den 1 juli 2009 infördes en bestämmelse i 5 kap. 10 § socialtjänstlagen
(2001:453), SoL. Den anger att "socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta
för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk
eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder". Med
anhörig menas den som ger vård och stöd och med närstående den som mottar
hjälpen.
Under de år bestämmelsen varit i kraft har stödet till anhöriga fått en tydligare
struktur. Allt fler kommuner utvecklar strategier och planer för arbetet.
Kommunerna avsätter medel, inrättar tjänster, utvecklar utbudet av serviceinsatser
och förbättrar informationen om sitt stöd till anhöriga.
Utvecklingen av stödet till anhöriga har sin utgångspunkt i äldreomsorgen,
ofta organiserat som en separat verksamhet. Äldreomsorgen och verksamheten
för personer med funktionsnedsättning ingår ofta i samma förvaltning,
vilket kan ge ömsesidiga fördelar. I individ- och familjeomsorgen ingår
samarbetet med och stödet till anhöriga som en del i klientarbetet.
De problem som framkommer i Socialstyrelsens uppföljning är att anhö-
rigas behov av stöd inte uppmärksammas systematiskt inom hela socialtjänsten.
Det kan betyda att biståndshandläggarna inte utreder anhörigas
behov av stöd och att de olika verksamheterna inte har rutiner för hur de ska
uppmärksamma anhörigas situation och erbjuda stöd.
Får anhöriga stöd?
Socialstyrelsens befolkningsstudie visar att bland dem som ger omsorg är
kännedomen om 5 kap. 10 § SoL överlag låg. Av de anhöriga som gav mer
omfattande omsorg kände endast var tredje person till bestämmelsen. Kunskapen
om bestämmelsen måste vägas mot anhörigas behov av stöd. Här
framkom att drygt tre fjärdedelar av de anhöriga inte hade behov av stöd.
Bland dem som gav mer omfattande omsorg var det drygt hälften som inte
hade något behov av stöd.
De som vårdar, hjälper eller stödjer en annan person anser inte alltid att
de behöver hjälp för egen del från kommunen. Det kan bero på att de inte
känner till vilken hjälp som finns att få eller att den hjälp som erbjuds inte
svarar mot behoven. Ett annat skäl kan vara att anhöriga i första hand vill att
den de vårdar ska få hjälp från socialtjänsten; hemtjänst, korttidvård, boendestöd
eller plats i särskilt boende. Ofta är anhöriga till långvarigt sjuka
mest intresserade av hjälp från landstingets hälso- och sjukvård.
Under år 2012 samlade Socialstyrelsen in uppgifter om serviceinsatser
som stöd till anhöriga. Kartläggningen har gett en hel del intressanta erfarenheter.
Service i olika former som stöd till anhöriga är en mycket utbredd
verksamhet även om det är svårt att värdera omfattningen efter en första
kartläggning.
8
Hälso- och sjukvården och anhöriga
Många anhöriga och den sjuke har långvariga kontakter med hälso- och
sjukvården. Hittills har socialtjänstens samarbete med hälso- och sjukvården
gått trögt. Men kontakterna och informationsutbytet börjar resultera i att
samverkansrutiner växer fram. Kuratorn inom sjukvården är en viktig kontaktyta.
Samarbetet mellan huvudmännen inom missbruks- och beroendevården
innebär att stödet till anhöriga blir en naturlig del i klientarbetet.
Regionala och lokala vårdprogram i enlighet med Socialstyrelsens nationella
riktlinjer för demensvård, har bidragit till en bättre struktur för samarbetet
mellan sjukvård och socialtjänst. Bestämmelsen i 2 g § hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763), HSL, om barn som anhöriga, har också betytt
mycket för att hälso- och sjukvården ska uppmärksamma barn som lever i
hälsofarliga miljöer och understödjer samarbetet med individ-och familjeomsorgen
i kommunen.
Enligt 2 c § HSL ska hälso-och sjukvården arbeta för att förebygga
ohälsa. Kunskapen växer om anhöriga som "meddrabbade" till sjuka närstå-
ende och dess konsekvenser i form av sjuklighet hos den anhöriga. Detta
pekar på behovet av att hälso- och sjukvården utvecklar sitt bemötande av
anhöriga och uppmärksammar deras behov av stöd.
Socialstyrelsens slutsatser och förslag
Lagstiftningen har ännu inte fått tillräckligt genomslag. Det krävs ytterligare
arbete för att omsätta ett anhörigperspektiv i socialtjänsten och i hälso- och
sjukvården.
• Kommunerna behöver utveckla sitt bemötande av anhöriga och ta
fram rutiner för att i sina utredningar synliggöra anhörigas behov
av stöd samt informera om det stöd kommunen kan erbjuda.
• Många anhöriga har en långvarig kontakt med landstingets hälsooch
sjukvård. Det är därför viktigt att hälso- och sjukvården och
socialtjänsten utvecklar samarbetet för den anhörigas och närstå-
endes bästa.
Socialstyrelsens uppföljning visar att det finns ytterligare behov av vägledning
i tillämpningen av bestämmelsen i socialtjänstlagen.
• Socialstyrelsen kommer att pröva möjligheten att ta fram en webbaserad
utbildning om innebörden av 5 kap 10 § socialtjänstlagen.
• Socialstyrelsen kommer att stödja patient- anhörig-, funktionshinder-,
och frivilligorganisationerna i deras arbete för stöd till anhö-
riga, genom olika typer av initiativ.
• För att stödja socialtjänstens samverkan med hälso- och sjukvården
i arbetet med att stödja anhöriga, kommer Socialstyrelsen att
ta fram goda exempel på hur sådan samverkan kan utformas.
• Socialstyrelsen kommer, där det är relevant, att beakta de anhörigas
situation i arbetet med att utveckla nya och revidera existerande
nationella riktlinjer.