Therése Erikssons mycket uppmärksammade debutbok är en både skakande och upplyftande skildring av hur det är att växa upp med en missbrukande och psykiskt sjuk förälder.
Therése växte upp i Enskede, i ett rött hus med vita knutar - en trygg och närmast idyllisk uppväxt. Men när hon gick på mellanstadiet började hon märka att det bråkades allt mer hemma och att hennes mamma kanske inte var som alla andra mammor, även om hon inte förstod varför. En sensommarkväll när Therése var elva år yttrade hennes pappa några ord som fick bitarna att falla på plats och som skulle komma att prägla resten av hennes uppväxt: "Therése, mamma är alkoholist."
Med utgångspunkt i sina dagböcker har Therése Eriksson skrivit en gripande och ärlig bok om sin uppväxt. Det handlar om rädsla och sömnlösa nätter, om depressioner och självmordsförsök, om struliga tonår och alla vägar som leder fel.

Men framförallt är det en bok om att välja rätt väg, om att ta ansvar för sitt eget välbefinnande och om insikten att det är okej att må bra, även om någon annan mår dåligt. Det är också en bok om världens bästa mamma.