Utvärderingsmöten i BBIC. En studie om barns delaktighet och medbestämmande
- Författare
- Rasmusson, Bodil, Hyvönen, Ulf & Mellberg, Lina
- Titel
- Utvärderingsmöten i BBIC. En studie om barns delaktighet och medbestämmande
- Utgivningsår
- 2004
- Stad
- Stockholm
- Utgivare
- Socialstyrelsen
- Sammanfattning
Socialstyrelsen driver sedan 1999 projektet Barns behov i centrum (BBIC) tillsammans med sju försökskommuner/kommundelar i olika delar av landet. Målet är att, med förebild från England, utveckla ett enhetligt system för utredning, planering och uppföljning inom den sociala barnavården. I projektet prövas och utvecklas en serie formulär som följer hela ärendeprocessen från anmälan eller ansökan till uppföljning av insatser. Dokumentationssystemet ska hjälpa socialarbetarna att inhämta information och att följa upp arbetet med enskilda barn i den sociala barnavården på ett systematiskt sätt.
Denna rapport är en delrapport från utvärderingen av det pågående utvecklingsarbetet i BBIC-projektet. Den handlar om utvärderingsmöten, en ny som metod för uppföljning av vården i familjehem och institutioner som prövats i tre av försökskommunerna. Huvudtemat är barns möjligheter till delaktighet och medbestämmande. I utvärderingsmötena träffas barnet, socialsekreteraren och viktiga personer i barnets nätverk. Mötet leds av en oberoende ordförande. Som underlag för mötet finns dokumentation som upprättats i de formulär för planering och uppföljning som prövas i BBIC, det vill säga vårdplan, placeringsinformation, behandlingsplan, utvärdering av insatser, bedömnings- och insatsformulär, samrådsdokument, protokoll utvärderingsmöte, konsultationsdokument skolan och konsultationsdokument läkare.
Syftet med studien om utvärderingsmötena är att undersöka ramar och utrymmen för, samt barns upplevelser av delaktighet och medbestämmande i planering, beslutsprocesser och uppföljning av insatser. Den övergripande frågeställningen anknyter till ett av syftena med utvecklingsarbetet: bidrar tillvägagångssättet enligt BBIC till att stärka barnets ställning i enlighet med barnkonventionen och socialtjänstlagen?
Studien har omfattat analyser av 55 BBIC-formulär för uppföljning av vården, intervjuer med elva barn och unga i åldrarna åtta till arton år, åtta oberoende ordförande och tio socialsekreterare i tre av försökskommunerna.
Utvärderingen har gjorts under prövofasen och i det första skedet av ett mycket omfattande och långsiktigt utvecklingsarbete. Underlaget till vår studie begränsas av att formulären inte använts och prövats fullt ut i enlighet med Socialstyrelsens rekommendationer. Detta begränsar givetvis också resultatens generaliserbarhet samtidigt som den triangulering som använts – dokumentanalys och intervjuer med både barn och vuxna – gett ett rikhaltigt material med en variations- och nyansrikedom som stärker dess kvalitet. Utvärderingen förväntas härigenom bidra till ökad kunskap om hur begreppen delaktighet och medbestämmande kan förstås inom ramen för den praktiska tillämpningen av BBIC.Resultaten kan i korthet sammanfattas enligt följande. Dokumentanalysen visade att barnens egna utsagor inte fanns dokumenterade i formulären i den utsträckning som är önskvärt och förväntat utifrån Socialstyrelsens rekommendationer. Intervjuerna med socialsekreterarna visade emellertid att barnen varit delaktiga i dokumentation i större utsträckning än vad som framgick av formulären. Dokumentationen gav generellt sett en bra bild av det socialsekreterarna bedömde som barnens behov. Samtidigt kan konstateras att inga av de studerade ärendena handlagts helt enligt "regelboken" och Socialstyrelsens rekommendationer. Flera av ärendena saknade exempelvis vårdplan och behandlingsplan enligt BBIC. Eftersom några fullständiga aktstudier inte genomförts behöver detta emellertid inte betyda att vård- och behandlingsplaner helt saknades. De kan ha funnit i någon annan form än i BBIC-formuläret.
Intervjuerna med oberoende ordförande visade att de var positiva till sitt uppdrag. De önskade att metoden med utvärderingsmöten skulle spridas inom den egna verksamheten och till andra kommuner. De var väl insatta i syftet med utvärderingsmöten och i huvudsak eniga om tillämpningen av metoden. Socialsekreterarna var positiva till att ha en oberoende ordförande som ledare i utvärderingsmötena.
De intervjuade barnen hade mycket varierande upplevelser och erfarenheter av de förberedelser som gjorts inför utvärderingsmöten och av det som hänt i mötena. Ett par var mycket negativa, några var både positiva och negativa och ett par mycket positiva. Alla barn, som uttalade sig i frågan, var i huvudsak positiva till formen med utvärderingsmöten och den oberoende ordförandens roll.
Flera av barnen, som varit med om att fylla i något eller några formulär, var negativa till dem. De uppfattades som svåra och tråkiga att fylla i. Endast ett barn gav uttryck för en direkt positiv uppfattning om ett formulär – samrådsdokumentet barn och ungdomar.
o Det framkom skillnader i barns och vuxnas upplevelser av vad som hänt i utvärderingsmötena. Barnens beskrivningar var i flera fall mera kritiska än de vuxnas.
Trots de vuxnas goda ambitioner kan till synes små detaljer, som de missat eller förbisett vid förberedelserna och under själva mötet, påverka barnets inställning till och vilja att medverka i utvärderingsmöten. Metoden ställer stora krav på vuxnas lyhördhet inför barns känslor och sätt att uttrycka sina intressen i olika skeden av den process som planerings, uppföljnings- och utvärderingsprocessen består av. Vuxnas noggrannhet, vaksamhet och respekt för barnen är av avgörande betydelse för om syftet med att stärka barnens ställning ska kunna motsvaras.Såväl i lagstiftningen som i barnkonventionen finns ett inbyggt spänningsförhållande mellan barns rätt till skydd och omvårdnad och rätten till delaktighet. Tolkningen och tillämpningen av barnkonventionen är komplicerad i den sociala barnavårdens kontext. En viktig slutsats är emellertid att barns rätt att komma till tals är en målsättning som måste ges olika innebörd i olika situationer och också förverkligas på olika sätt. Barnets ålder, mognad och tidigare erfarenheter är exempelvis viktiga aspekter att beakta. Socialarbetare behöver därför överväga och noggrant reflektera över innebörden i barns rätt att komma till tals och barnets bästa i relation till varje enskilt barn i varje given situation.
Vår slutsats är, trots att vissa brister konstaterats, att de ramar och utrymmen som skapats för barns delaktighet och medbestämmande genom BBIC ger förutsättningar för att stärka barnets ställning i enlighet med intentionerna i socialtjänstlagen och barnkonventionen. Barn konsulteras, får komma till tals och kan i bästa fall bli delaktiga, samt utöva visst inflytande i viktiga planerings- och beslutsprocesser som rör dem själva. Den kritik som framförts av de intervjuade barnen drabbar inte själva arbetsmetoden särskilt hårt, snarare utövarna av den. Vuxna har mycket att lära i mötet med barn utifrån deras särskilda kunskaper, erfarenheter och sätt att tänka och agera.
Denna studie är ett av flera underlag för förändringar och förbättringar av BBIC-systemet, ett arbete som nu fortsätter på Socialstyrelsen. Projektet avslutas när systemet utvecklats så pass att det är klart för spridning till övriga kommuner i landet vilket beräknas kunna ske från och med 2005.