Korttidsboende, värdefull insats söker sin struktur
- Författare
- Wånell, Sven-Erik
- Titel
- Korttidsboende, värdefull insats söker sin struktur
- Utgivningsår
- 2002
- Stad
- Stockholm
- Utgivare
- Äldrecentrumrapport 2002:8. Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum.
- Sammanfattning
Korttidsboende är en vårdform mellan att ge vård, omsorg och rehabilitering i den enskildes
hem och att erbjuda detta som en permanent lösning i särskilt boende. Korttidsboendet kan
erbjuda en möjlighet till rehabilitering och planering, i syfte att förhindra ogenomtänkt flytt
till ett äldreboende. Korttidsboendet kan, rätt utformat, ge den äldre möjlighet att mobilisera
sina förmågor så att man sedan klarar sig bättre i sitt hem. Det kan också möjliggöra för anhö-
rigvårdare att få en nödvändig avlösning. Detta förutsätter att korttidsboendet har en tydlig
struktur. Annars riskerar korttidsboendet att få tjäna som en organisatorisk lösning på akuta
problem. Att personer med mycket skiftande behov bor i samma korttidsboende kan omöjliggöra
en meningsfylld vård och omsorg.
Inför Ädelreformen var riksdagens intentioner att korttidsboendet skulle bli en resurs för att
öka kommunernas flexibilitet. Genom att resurser fördes över från landstingen till kommunerna
för korttids rehabilitering, växelvård och avlösning skulle kommunerna få bättre möjligheter
att ge stöd till kvarboende. Antalet personer med korttidsboende har ökat under 1990-talet,
och för landet i stort ökat även de två första åren under 2000-talet. I Stockholms stad har antalet
däremot minskat sedan 2000. Minskningen avser korttidsboende som avlösning för anhö-
rigvårdare medan "tillfälligt boende" har ökat. Andelen av äldrebefolkningen som beviljas
korttidsboende skiftar mycket såväl mellan kommunerna som stadsdelarna i Stockholms stad.
I Stockholms län har landstinget ansvaret för hemsjukvård och därmed rehabilitering i
ordinärt boende. Så är fallet i cirka hälften av landets kommuner. Det hör dock till undantagen
att landsting och kommun gemensamt finansierar rehabilitering i korttidsboende. Det finns
dock flera goda exempel, som borde kunna stå som föredömen.
Även idag, 10 år efter Ädelreformen, är enheter för korttidsboende vanligen inrymda i
sjukhemslokaler. Personer som beviljas korttidsboende har stort omsorgsbehov. De är mer
beroende av hjälp med vardagliga sysslor i hemmet och personlig omsorg än personer som
har hemtjänst i ordinärt boende eller servicehus. De som bor i korttidsboende har större nedsättningar
vad gäller rörelseförmåga, att kunna äta själv, minne mm jämfört med alla som har
hemtjänst, men lägre än personer som bor i äldreboende med heldygnsomsorg.
Ungefär lika många kommer till korttidsboendet från hemmet som från sluten vård på
sjukhus. Få boende i särskilt boende beviljas korttidsboende. Vistelsetiderna kan bli långa,
mer än tre månader är inte ovanligt. Orsakerna kan vara både organisatoriska – väntan på
plats i särskilt boende – och individuella – behov av fortsatt rehabilitering. Två studier har
under våren 2002 belyst vart de äldre kommer efter korttidsboendevistelsen. I Jönköpings län
återvände nästan fyra av fem till hemmet efter korttidsboende (Socialstyrelsen 2002c), medan
bara hälften gjorde det i Östermalms stadsdelsförvaltning (Norman). Av dem som flyttade till
ordinärt boende i Östermalm fick en dryg tredjedel hemtjänst och drygt fem procent insatser
av anhörig