Välfärd och Valfrihet?
- Författare
- Socialstyrelsen
- Titel
- Välfärd och Valfrihet?
- Utgivningsår
- 1999
- Rapportnummer
- 1999:1.
- Stad
- Stockholm
- Utgivare
- Socialstyrelsen
- Sammanfattning
1995 års psykiatrireform syftar till att förbättra psykiskt funktionshindrade personers situation i samhället genom att bland annat stimulera utbyggnaden av bostäder och utveckla dagliga verksamheter./Fotnot: I denna rapport används begreppet personer med psykiska funktionshinder. I vissa fall kan andra benämningar användas men då i t ex lagmässiga sammanhang som gör detta nödvändigt./ Genom ökad delaktighet, bättre vård och socialt stöd skall levnadsförhållanden och livsvillkor förbättras.
Psykiatrireformen innebär – benämningen till trots – ingen reformering av den specialiserade psykiatrin utan är ett försök att förbättra livsvillkoren för de psykiskt funktionshindrade ute i samhället. Den målgrupp som omfattas av reformen är en mindre del av psykiatrins patientpopulation. De flesta patienter med psykiatrisk problematik söker sig till primärvården. Av dem som den specialiserade psykiatrin har kontakt med utgör reformens målgrupp numerärt en minoritet. Men vården och omhändertagandet av denna grupp har varit behäftad med så allvarliga brister att regering och riksdag genom den s k psykiatrireformen skapade förutsättningar för att förbättra situationen för målgruppen. Reformen förutsätter ett förändringsarbete inte bara inom socialtjänsten utan också inom psykiatrin.
Reformer av denna omfattning behöver tid för att slå igenom och samlade effekter blir synliga först efter flera år. Det kan vara svårt att avgöra vilka förändringar som är ett resultat av reformen och vilka som orsakats av andra omvärldshändelser. Till exempel har socialtjänsten och psykiatrin de senaste åren fått vidkännas stora besparingar. Utvärderingen visar att psykiatrireformen har fått en god start men ännu inte "satt sig". Tillämpningen av den ett år äldre LSS-lagstiftningen har inte heller fullt ut funnit sina former. Det är därför viktigt att reformarbetet kan fortsätta på bred front både lokalt och nationellt.
Det bör poängteras att det som idag framstår som problem inte sällan kan vara tecken på att det sker en utveckling. Frånvaro av problem kan omvänt betyda att ingenting händer då traditionella lösningar, rutiner och synsätt endast överförts till andra organisatoriska former. Alla brister kan inte åtgärdas i det korta tidsperspektivet. De svåra förhållanden som personer med psykiska funktionshinder lever un der har uppmärksammats genom reformarbetet vilket ökar möjligheterna till bra framtida lösningar.
Utvärderingen visar på många både positiva och negativa resultat. Ett övergripande problem, som delvis ligger vid sidan av själva reformen, är att antalet personer som förtidspensionerats på grund av psykiska besvär har ökat kraftigt under 1990-talet. Denna utveckling står i skarp kontrast till ambitionerna med en tidig individuell och samordnad rehabilitering när man blir psykiskt sjuk. Ur både humanitär och samhällsekonomisk synpunkt är det av största betydelse att resurser i framtiden sätts in tidigt och samordnat för att förhindra förtidspensioneringar som kan leda till isolering, ökade sociala och psykiska problem och mångdubbelt högre kostnader senare. Kunskaper om denna grupp saknas dock i hög utsträckning.