År 2022 antog regeringen Sveriges första nationella anhörigstrategi, där sägs att vården och omsorgen som ges till den närstående ska ske med ett anhörigperspektiv. Anhörigas insatser till den närstående ska beaktas, och uppmärksammas, deras kunskaper, behov av delaktighet och information ska tillvaratas. Syftet i den här artikeln var att beskriva och analysera anhörigas egna erfarenheter av ett anhörigperspektiv i mötet med professionen och vad som bidrar till att göra anhörigskapet hanterbart. Datainsamlingen skedde genom en kvalitativ design med 18 semistrukturella intervjuer med anhöriga till personer med långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. Fem teman framkom som handlar om i vilken utsträckning anhörigas möte med professionella kan bidra till ett mer hanterbart anhörigskap; professionens bemötande av anhöriga, mötet med anhörigkonsulenten, anhörigas delaktighet, få hjälp genom systemet och lättillgänglig och kontinuerlig kontakt och information. Slutsatsen är att ju mindre anhöriga blir bemötta enligt de nämnda temana desto större är risken för att en krissituation och ett svårhanterbart anhörigskap ska uppstå. Omvänt gäller om anhöriga upplever att de blir väl bemötta utifrån temana så blir anhörigskapet mer begripligt och hanterbart. Anhörigperspektivet är en process av kognitivt och kommunikativt arbete som i anhörigas möte med professionen skapar begriplighet och som kan bidra till eller motverka ett hanterbart anhörigskap.
