Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn
- Författare
- SBU
- Titel
- Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn
- Utgivningsår
- 2010
- Stad
- Stockholm
- Utgivare
- Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU)
- Sammanfattning
Av 33 bedömda standardiserade och strukturerade insatser (program) som syftar till att förebygga psykisk ohälsa hos barn har sju ett begränsat vetenskapligt stöd i den internationella litteraturen. Det är föräldrastödsprogrammen Incredible Years, Triple-P, familjestödsprogrammet Family Check Up samt skolprogrammen Good Behavior Game, Coping Power, Coping With Stress och FRIENDS. Effekterna är med få undantag små. Studierna är utförda i andra länder.
Eftersom effekterna sannolikt varierar med sociala och kulturella sammanhang är det oklart i vilken utsträckning som programmen kan överföras till Sverige med bibehållen effekt. Programmen kan också behöva anpassas så att de överensstämmer med svenska värderingar och syn på barns rätt.
I Sverige används ett hundratal olika program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn, i huvudsak av utagerande typ. Inget av dem har utvärderats i Sverige i randomiserade studier med minst sex månaders uppföljning.Programmen De Otroliga Åren (översatt från Incredible Years), Triple-P och Family Check Up har enligt internationella studier begränsat vetenskapligt stöd för förebyggande effekt.
Programmen KOMET, COPE, SET, StegVis, Beardslee's familjeintervention, Connect och DISA har undersökts i minst en kontrollerad studie vardera men har inte tillräckligt vetenskapligt stöd för förebyggande effekt.
Övriga program som används i Sverige är inte vetenskapligt utprövade som preventionsprogram.
Program som bygger på att ungdomar med utagerande problem träffas i grupp kan öka risken för normbrytande beteenden. Andra negativa effekter för såväl program för utagerande som för inåtvända problem är tänkbara men ofullständigt belysta.
Det behövs randomiserade studier som undersöker om de program som används har förebyggande effekt i svenska populationer och inte medför risker. Det behövs också hälsoekonomiska studier som undersöker om programmen är kostnadseffektiva.