Förstärkt stöd till anhöriga som stödjer och hjälper en närstående. Utvärdering av länsprojektet 2007 – 2009
- Författare
- Höijer, C.
- Titel
- Förstärkt stöd till anhöriga som stödjer och hjälper en närstående. Utvärdering av länsprojektet 2007 – 2009
- Utgivningsår
- 2010
- Stad
- Östersund
- Utgivare
- FoU Jämt
- Sammanfattning
Projektet har bidragit till att anhörig-/närståendefrågor fått mer fokus i länet. Två
faktorer som bidragit till den märkbara utvecklingen är dels projektets genomförande
i sig, dels den ändrade formuleringen i bestämmelsen för socialnämndernas
skyldighet att erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en
närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som
har funktionshinder.
Projektledaren har medvetet sökt att integrera projektets olika aktiviteter i
befintliga strukturer samt stimulera anhörigkonsulenterna att organisera respektive
kommuns anhörigstöd utifrån lokala förutsättningar och behov. Dessa två
omständigheter har troligen bidragit till att frågor om stöd till anhöriga fått större
uppmärksamhet än vad som varit möjligt utan det länsövergripande utvecklingsprojektet.
Det treåriga projektet har bidragit till att det utvecklats en medvetenhet om
stöd till anhöriga som ger stöd till närstående lokalt och regionalt. Den struktur
som byggts upp kommer troligen att vara ett stöd i arbetet att utvidga stöd till anhöriga
som vårdar närstående som tillhör övriga målgrupper än äldre. Det verkar
dock inte finnas något betydande samband mellan storlek på kommun och omfattningen
av anhörigstöd. Istället verkar det vara en fråga av strukturell karaktär,
det vill säga en medveten satsning på utveckling av anhörigstödet inom kommun
och landsting. I det sammanhanget är inrättandet av en anhörigkonsulent eller
anhörigsamordnare ett strategiskt beslut för utvecklingen av anhörigstödet.
I dagsläget pågår ett utvecklingsarbete i samtliga kommuner. Målgruppen
under projekttiden har varit anhörigvårdare som stödjer och vårdar en äldre sjuk
i det egna hemmet. Anhörigkonsulenternas kännedom är störst om anhöriga som
är sammanboende och där den närstående har kommunala insatser. Kunskapen
om icke sammanboende eller närstående som inte har insatser från kommun eller
landsting är betydligt sämre. Detta visar ett behov av utveckling av den uppsö-
kande verksamheten.
Rutin för tidig kontakt har utvecklats i syfte att arbeta preventivt med anhö-
rigstödet. Rutinen förutsätter ett väletablerat samarbete med landstingets olika
FÖRSTÄRKT STÖD TILL ANHÖRIGA SOM STÖDJER OCH HJÄLPER EN NÄRSTÅENDE
44
enheter. I dagsläget har rutinen introducerats till några av länets hälsocentraler
och tre enheter inom landstingets specialistvård. Ett generellt problem i länet
är dock att samarbetet inte fungerar i den utsträckning som skulle behövas. Det
verkar vara svårt att få kontinuitet i samarbetet. En avgörande faktor för att anhö-
rigstödet ska fungera långsiktigt är det politiska stödet. I det sammanhanget är de
fasta samverkansforum som finns i länet mellan huvudmännen viktiga.
Behov av fortsatt länsövergripande samordning för att fortsätta diskussionen
om samverkan mellan olika utförare på regional nivå samt koordinera fortsatt stöd
till anhörigkonsulenterna/samordnarna lokalt i respektive kommun har synliggjorts.
Detta behov har tillgodosetts genom fortsatt länssamordning ytterligare ett
år. En länssamordning av anhörigstödet är också viktig för att möjliggöra gemensamma
och kostnadseffektiva informationssatsningar.
Att det finns en befattning inom respektive kommun med specifikt ansvar för
anhörigfrågor är avgörande för utveckling av anhörigstödet. För långsiktighet i
arbetet krävs en fast struktur som garanterar kontinuitet. Det är inte möjligt att
etablera ett långsiktigt och hållbart anhörigstöd i projektform.
För att möta anhörigvårdarnas individuella behov behövs kunskap och
kännedom om enskilda anhörigvårdares situation och behov. Det förutsätter
personkännedom och ett relationsbaserat arbetssätt samt ett systematiskt sätt
att inhämta information. COAT är ett väl utprövat planeringsinstrument för en
systematisk kartläggning av anhörigvårdarens situation och behov. Anhörigkonsulenterna
behöver dock ytterligare utbildning för att kunna använda instrumentet
så som det är tänkt.
Samarbetet med frivilligorganisationerna har utvecklats och är en viktig part
i de olika referensgrupper som bildats i samband med projektet. I länet är det
framförallt samarbetet med Röda korset, Svenska kyrkan och pensionärsorganisationerna
som lyfts fram. Inom frivilligorganisationerna finns en omfattande
personkännedom och ett kontaktnät som sträcker sig utanför den offentliga
vården och omsorgen. Därmed har frivilligorganisationer och intresseorganisationerna
en mycket viktig funktion både för att inhämta kunskap om anhöriga och
vilka behov som finns och sprida information till anhöriga. I ett väl fungerande
anhörigstöd är ett gott samarbete mellan kommun, landsting och frivilligorganisationerna
basen.
Det är möjligt att konstatera att det tar tid att etablera nya verksamheter. Det
har tagit tre år att upparbeta en någorlunda fast struktur för anhörigstödet lokalt
och regionalt i Jämtlands län. Förutsättningarna för att anhörigstödet kan utvecklas
är goda, men kräver kontinuitet och stöd, både i fråga om politiska riktlinjer,
personella och ekonomiska resurser och uppföljning av verksamheten.