Anhörigvårdarens upplevelser av roller och känslor i relation till närstående och växelboende. FoU-rapport 44:2008
- Författare
- Josefsson, L.
- Titel
- Anhörigvårdarens upplevelser av roller och känslor i relation till närstående och växelboende. FoU-rapport 44:2008
- Utgivningsår
- 2008
- Stad
- Linköping
- Utgivare
- FoU Centrum för Vård, Omsorg och Socialt arbete
- Sammanfattning
Denna studie syftar till att se hur anhöriga, som har rollen som anhörigvårdare, beskriver sin roll i relation till sin make/maka, vilken funktion och betydelse växelboendet har för den enskilda familjen, samt hur anhörigvårdaren upplever kommunikationen mellan boendet och hemmet. För att få fram den subjektiva upplevelsen valdes kvalitativ metod med intervjuer. Där anhörigvårdarens upplevelse är i fokus. I teorin fokuseras anhörigvårdarperspektivet och vad som kan uppstå i den funktionen av rollbyten och känsloupplevelser. Vidare behandlas stödfunktioner för anhöriga där växelboendet är ett sådant och teoridelen avslutas sedan med ett avsnitt om kommunikation där fokus läggs på bemötande, information och delaktighet. Följande resultat framkom då det gällde beskrivningen av anhörigvårdarrollen. Rollen är komplex, där anhörigvårdaren ersätter eller fungerar som ombud och bevakare för sin närstående med hjälpinsatser som är stora och relativt bundna till hemmet och den närstående. Anhörigrollen leder till känslor av olika slag. Upplevelser av stress är vanligt förekommande som påverkar den anhörige på olika sätt. Flertalet, av de intervjuade, påvisar den fördjupning som sker i relationen då vårdarinsatsen svetsar paret samman. Det är hur relationen tidigare i livet har sett ut som präglar hur anhörigvårdarrollens utseende är och hur man gemensamt går vidare. Bekräftelse av anhörigrollen är av vikt d.v.s. att gemensamt går vidare. Bekräftelse av anhörigrollen är av vikt d.v.s. att närstående eller andra i nätverket faktiskt förstår vilken hjälpinsats som görs och att man blir uppmärksammad i sitt uppdrag. Anhörigas syn på växelboendet var generellt mycket positivt. De veckorna var ett villkor för att orka som anhörigvårdare och blev också en befriande återhämtning där egna behov kunde tillgodoses. Kommunikationen med personal på växelboendet delades in i tre delar. Då det gällde bemötandet gavs en ganska generell bild av att det var gott. Man hade stor glädje av en personal som var gulliga, trygga och tillmötesgående. Informationen hade varit undermålig, näst intill obefintlig, vid introduktionen till växelboendet, men utvecklades sedan till att fungera bra över tid. Det var endast en anhörig som kände att hon hade en dialog som innebar delaktighet. Flera uttryckte en önskan om att bli mer inbjudna till delaktighet kring sin närstående då det gällde vården på växelboendet.Boendet och dess personal har en central funktion i att visa anhörig förståelse, bekräftelse och att se den resurs och kunskapskälla som anhöriga står för. I relationen, mellan boendets personal och anhöriga, kan personalen hjälpa de anhöriga att använda växelboende- och avlastningstiden på ett mer avkopplande sätt.