Att utvecklas som förälder

Monica Lidbeck är psykolog och forskare. Foto: Privat

Monica Lidbeck, psykolog och forskare, har under sina 25 år inom mödra- och barnhälsovård träffat många nyblivna föräldrar till barn med och utan diagnos i sin nya roll.

– Allt föräldraskap innebär uppoffringar eftersom barnets ankomst påverkar förutsättningarna i livet och innebär att du får en ny roll för all framtid. Omställningen från det tidigare livet kan trigga existentiella frågor och är en personlig resa som varje nybliven förälder gör.

I sin forskning har Monica bland annat sett att uppdelningen av föräldraledigheten får betydelse för hur olika föräldraroller utvecklas.

– Vi har sett att pappor som delat lika på föräldraledigheten känner sig mindre begränsade i den nya rollen. Dessutom uppvisar de lägre föräldrastress, är mer förtrogna och kapabla att möta barnets behov, upplever högre kvalitet i sin parrelation och bättre samarbete, det vi kallar co-parenting. De blir också mer insatta i att kort- och långsiktigt planera och prioritera i föräldraskapet, och veta vad som krävs för att projektleda familjepusslet.

Att utveckla föräldraförmågor

Om en förälder tagit större delen av föräldraledigheten visar forskningen att det kan uppstå en obalans i hur föräldraansvaret fördelas, eftersom föräldraförmågor utvecklas genom att vara tillsammans med barnet. För den förälder som inte varit tillsammans med barnet lika mycket kan det bli svårt att komma ikapp senare.

– Det beror dels på att den förälder som varit hemma mest hunnit få ett försprång och blivit bättre på att läsa av barnets behov, men också att det kan vara svårare att lämna över till sin partner, som förstås inte besitter samma kunskaper. Vi har dock sett att det underlättar om partnern som ska ta över visat stort intresse och engagemang. Att vara tillsammans med barnet skapar en grund för en nära relation till barnet, och är det viktigaste motivet för de föräldrar som delat lika på föräldraledigheten.

Om barnets signaler och behov är extra svåra att avkoda och uppfyllas kan det bli ännu svårare att släppa kontrollen, menar Monica.

– Föräldraförmåga handlar om att förstå barnets signaler och möta dess behov. Den som varit närmast barnet mest har ett naturligt omsorgsförsprång. Denna förälder ser de små nyanserna snabbare, och utvecklar en större palett strategier i att möta barnets behov. 

Hon liknar det vid att en förälder som tar hand om barnet bygger upp ett bibliotek med erfarenheter, och att det inte går att ”bara” lämna över sitt lånekort till den andra föräldern. 

– Varje förälder måste få bygga upp sina egna erfarenheter och sitt eget bibliotek. Man behöver pröva sig fram för att kunna läsa av barnets signaler och ta hand om barnet. Att barnets föräldrar kan dela på föräldraansvaret kan vara gynnsamt för barnet, men även för föräldrarna själva och eventuella syskon. Oavsett om ni lever tillsammans som föräldrar eller inte, får det betydelse hur ni kan samarbeta för att ta hand om barnet.

Samarbetet avgörande

Att bli förälder till ett barn med svår funktionsnedsättning har hon fått beskrivet ”som att leva i ett undantagstillstånd”, där de vardagliga behoven behöver prioriteras för att få ihop livet. 

– Saker ställs saker på sin spets. Livsbanan får en annan riktning, och det påverkar föräldrarollen. Det kan bli en stark kontrast mot förväntningar i vårt individualiserade samhälle, där det närmast ses som var och ens rättighet att förverkliga oss själva och att ha guldkant på tillvaron. Det kan också vara svårt att leva upp till förväntningar och ideal om jämställdhet när familjesituationen blir annorlunda. Det gäller att försöka få ihop vardagen så bra som det är möjligt, och fundera på hur föräldraansvaret kan delas. Det får betydelse för vilka föräldraroller ni vill och kan ha. Försök att ha tilltro till varandra som föräldrar även om ni är olika och gör på olika vis. Det kan bli bra ändå, och föräldraförmågor utvecklas ett steg i taget.

Tips! För att testa hur olika uppdelning av föräldraledigheten kan se ut finns ”Föräldrakollen” på Försäkringskassans hemsida.

Text: Anna Pella

Läs också: Reportaget "Att förhålla sig till en ny vardag"