Därför är en gemensam planeringsprocess viktig

Personer med flerfunktionsnedsättning och deras anhöriga är beroende av stöd från flera olika yrkeskategorier och verksamheter. En god gemensam planeringsprocess skapar trygghet, möjlighet till rätt insatser, kvalitetssäkring samt förutsättningar för hälsa och livskvalitet både för individen själv och för dess anhöriga.

Nka hade för några år sedan en workshop kring frågan om varför en gemensam planeringsprocess är särskilt viktig för personer med flerfunktionsnedsättning och deras anhöriga. Föräldrar och personal från habiliteringen och från kommunen funderade tillsammans kring denna fråga. Värdet sammanfattades i fyra olika huvudområden: 

1. Familjens hälsa och livskvalitet
Vid ett gemensamt möte blir det tydligare att hela familjen har behov av stöd, för en god hälsa och livskvalitet. Tidig upptäckt av behov gör att insatser kan sättas in förebyggande och hälsokonsekvenserna för familjens alla medlemmar blir mindre. Det blir ett tillfälle att väva samman föräldrarnas kompetens med kunskap om barnets levnadshistoria, omvårdnadsbehov och sätt att kommunicera med de professionellas erfarenheter och kunskap.

2. Trygghet
Särskilda stadier eller faser i barnets liv kan identifieras och familjen kan känna trygghet i att de får den information som behövs – när den behövs. Den gemensamma planeringen, med planerad uppföljning och regelbundenhet, ger föräldrarna en känsla av kontroll och därmed tillit och vila.

En person med flerfunktionsnedsättning har svårt att berätta för sin familj om hur deras dag har varit, eller hur vistelsen på korttids har varit. Anhöriga är därför beroende av att få detta berättat från de som träffar personen i dess olika miljöer. På samma sätt skapas en större trygghet och angelägenhet hos personalen i de olika miljöerna att höra varandras och anhörigas berättelser. Olika roller, perspektiv och förväntningar kan diskuteras och tydliggöras, vilket ökar tryggheten för både individ, anhöriga och personal.

3. Rätt insatser
För en person med flerfunktionsnedsättning är många behovsområden aktuella och sambanden mellan behoven är komplexa och kräver multiprofessionella bedömningar. Lösningarna behöver ofta skräddarsys och hela nätverket, med alla olika perspektiv, behövs för att finna rätt åtgärd/metod/lösning.

Eftersom de professionella får tillgång till den samlade helhetsbilden blir det också möjligt att göra professionella prioriteringar tillsammans med familjen. De insatser som ges bedöms angelägna, hela nätverket arbetar mot samma mål och förutsättningarna för ett gott resultat av insatsen ökar.

Om denna helhetsbild- och bedömning saknas hamnar föräldrarna ensamma i att själva göra prioriteringar bland de olika behandlingsrekommendationer som ges från olika specialister.

4. Kvalitetssäkring
En gemensam planering ger anhöriga stöd i att säkerställa att hela nätverket får samma information. När det finns ett fungerande nätverk som träffas med regelbundenhet blir det inte heller lika sårbart när någon i gruppen byts ut på grund av sjukdom, vakanser, resursbrist eller liknande. Informationsöverföring och historik säkras av nätverket. Alla får kunskap om komplexiteten, och vikten av kompetens och kunskap hos VARJE individ i nätverket blir tydlig.

Läs mer i reportaget Gemensam planeringsprocess är särskilt viktig för personer med flerfunktionsnedsättning och deras anhöriga

Du kan också ta del av webbinariet Varför är en gemensam planeringsprocess särskilt viktig för personer med flerfunktionsnedsättning?

Vill du läsa mer om samordning?

2017 gav Socialstyrelsen ut ett kunskapsstöd om vägar till förbättrad samordning av insatser för barn med funktionsnedsättning

Mellan 2019 och 2020 genomförde Inspektionen för vård och omsorg (IVO) en nationell granskning av hur vård och omsorg samverkar för barn med psykisk ohälsa: De tar inte hand om hela mig. Resultatet visade att det finns stora utmaningar i att samordna insatser för barn som behöver stöd från flera aktörer och huvudmän. Dessa brister i samordningen överensstämmer med iakttagelser från andra myndigheter och organisationer. Konsekvensen av en otillräcklig samordning kan bli sämre vård och stöd för barnen, samtidigt som ansvaret för att samordna insatserna ofta hamnar på barnen själva och deras vårdnadshavare