Trygghet, lek och lärande – om kompletterande anknytningspersoner i förskolan

Birte Hagström.

Anknytningsteori handlar om betydelsen av några få vuxna som ett litet barn har nära kontakt med. Birthe Hagström är förskollärare, speciallärare och filosofie doktor i pedagogik. Hon menar att kompletterande anknytningspersoner i förskolan har en unik chans att stötta små barn med problem hemma.

Vid psykisk ohälsa, missbruk och andra problem, kan föräldrar ha svårt att vara så förutsägbara och känslomässigt närvarande som ett litet barn behöver. Då är det extra viktigt att barnet ges möjlighet att knyta an till en pedagog på förskolan, menar Birthe Hagström.

– Förskolan har en unik chans i vårt land, säger hon. Över 80 procent av barnen i åldern 1-2 år går i förskolan fem dagar i veckan. Ingen mer än föräldrarna träffar barnen så mycket som förskolans personal.

Birthe Hagström började arbeta som förskollärare på sjuttiotalet och gick sedan vidare till en barnpsykiatrisk behandlingsinstitution som har en särskild inriktning på det tidiga samspelet. För fem år sedan disputerade hon med avhandlingen Kompletterande anknytningsperson på förskola. I sitt forskningsarbete följde hon barn till föräldrar med psykisk ohälsa och förskolepersonal för att se vilken betydelse pedagoger, som kompletterande anknytningspersoner, kunde ha för att utveckla barnens trygghet och relationer till andra barn och vuxna.

– Utifrån sina anknytningserfarenheter reagerar barnen i förskolan, säger Birthe Hagström.

Barn som verkar gnälliga och klängiga kanske har behov av mer uppmärksamhet av någon speciell anledning och barn som inte vänder sig till vuxna eller som inte vill leka och umgås med andra, behöver hjälp med att bli trygga i sina relationer.

Anknytningsteorins fader, John Bowly, började på femtiotalet arbeta utifrån tanken att föräldrars omsorger om sina barn starkt kommer att påverka barnens relationer och förmåga att handskas med livet i framtiden. Ett spädbarn som skriker behöver bli lyssnat på för att det ska förstå att någon bryr sig om det och tar hand om det. Vid ettårsåldern ska ett tryggt barn vid behov söka sig till en känd och trygg vuxen. Stress, oro och problem ska tas omhand av en person som står barnet nära.

Upp till tre års ålder är närheten till en anknytningsperson särskilt betydelsefull och barnet lär sig av den person det har en anknytning till.

– Barnet lär sig reglera sina känslor med hjälp av en vuxen, säger Birthe Hagström.

Om ett barn uppvisar ett avvisande beteende, kan det naturligtvis också bero på många andra saker, men Birthe Hagström menar att det är viktigt att vara medveten om mekanismerna bakom anknytningen.

Så vad främjar då trygghet, lek och lärande?

– Inskolningen är väldigt viktig, menar Birthe Hagström. Hon hänvisar till forskning som visar hur stor stressnivån är när små barn ska tas omhand av okända vuxna. Därför är det också betydelsefullt att inskolningsprocessen inte går för fort.

– Under inskolningen bör barnet få möjlighet att knyta an till en särskild pedagog som blir barnets primära anknytningsperson. Birthe Hagströms övertygelse är att små barn inte kan ta in för många vuxna på en gång. Barnet behöver först bli tryggt med någon särskild och är den personen sjuk eller behöver vara borta av någon anledning, ska en sekundär anknytningsperson finnas på avdelningen.

– Att arbeta i smågrupper gör att barnet inte behöver förhålla sig till för många personer till en början.

– Rutiner vid mat, sömn och samlingsstunder ska anpassas till barnets ålder och mognad. En del barn kan behöva mer tid att utveckla de här rutinerna och behöver därför extra omsorger.

– Lekro får barn genom att vuxna finns närvarande i leken. En del barn behöver stöd för att lära sig hur turtagning och goda relationer funkar. Ett barn som inte lärt sig lekens grunder behöver mycket hjälp med att lära sig att förhålla sig till andra.

– Förutsägbara dagar med tydliga övergångar är också bra. Rutiner skapar trygghet och lugn.

Vad behöver pedagogerna?

Det är inte bara barnen som behöver pedagogerna. Förutsättningen för en god verksamhet är att pedagogerna har en bra arbetsmiljö.

– Pedagogen behöver framförallt arbetsro, menar Birthe Hagström.

– De vuxna kan också behöva fortbildning kring hur de ska förstå det känslomässiga språket. Anknytningsteoretiska kunskaper är väsentliga om man ska kunna arbeta med att skapa en trygg vardag och ge förutsättningar för lek och lärande. Det är också betydelsefullt att det finns medvetna chefer som det går bra att prata med om hur man kan stötta barnen och att man har möjlighet att fråga efter hjälp när man behöver.

– För att kunna ta barnets perspektiv behöver personalen ha möjlighet att reflektera över det egna samspelet med barnen. Pedagogerna är inte observatörer, utan en del i relationerna. Därför är det viktigt att man har möjlighet att diskutera hur samspelet ser ut.

– Samarbete med förälder eller omsorgsperson skapar en trygg situation för barnet. Då krävs öppenhet och information kring barnets vistelse på förskolan.

– Sist, men inte minst, vill Birthe Hagström poängtera vikten av att glädjas och ha roligt tillsammans!

Birthe Hagströms forskning utgår från anknytningsteorin och Sterns teori om barnets självutveckling.

Lästips:
Anknytning i förskolan: vikten av trygghet för lek och lärande av Malin Broberg, Birthe Hagström, Anders Broberg. Boken ger en grund i anknytningsteori och hur kunskapen kan användas i förskolan.

Text och bild: Helena Isaksson Baeck
Publicerat 2015.