Skolan, vården och socialtjänsten måste bli bättre på att tidigt fånga upp barn som lever i hem med missbruk

Barn inom missbruksvården var temat dag två när Nka:s och Socialstyrelsens forskarnätverk för barn som anhöriga möttes i Stockholm i höstas. Cirka 400 000 barn i Sverige växer upp med missbrukande föräldrar, vilket har ett högt pris, konstaterade psykolog Eva Tedgård, inledningsvis.

Eva Tedgård, psykolog vid BUP i Malmö, inledde förmiddagen där hon redogjorde för en studie kring föräldraskap efter en uppväxt i ett hem med missbruk, där 14 av 19 djupintervjuade föräldrar uppgav att de själva tagit en föräldraroll under sin egen uppväxt.

Eva Tedgård.

– Det har ofta ett högt pris. Unga omsorgsgivare försakar sina egna känslor till förmån för sina föräldrar. Ett av resultaten av min studie är att samhället inte i tillräckligt hög grad har reagerat. Vår uppgift är att se behovet hos det alldeles för "duktiga" barnet och ge stöd så det inte förs vidare till nästa generation, sa hon.

Studien bygger på en utvärderingsrapport från en årsgrupp patientfamiljer på Viktoriagården 2004. Den visade att 50 procent av spädbarnsmödrarna hade vuxit upp med missbrukande föräldrar. I de familjerna hade barnet fler symtom vid behandlingsstart och en mer dysfunktionell mor – barn relation än övriga familjer.

– Vi har gjort en egen föräldraenkät för att se om det finns missbruk, trauma med mera i ursprungsfamiljen. Av de 177 familjer som deltog från början är det 132 familjer som jag har data på, 129 mammor och 68 pappor. Tror inte att papporna aktivt sagt nej, utan snarare att man missat i rekryteringen av män till studien, berättade Eva Tedgård.

Hon konstaterar vidare att av resultatet framgår att 27 procent av kvinnor och detsamma för männen anger att deras föräldrar själva vuxit upp med missbruk.

– Alla som kommer till oss har en hög orosproblematik. De har ofta upplevt trauman, sexuella övergrepp, misshandel och dödligt våld. Mammorna lever ofta ensamstående och det är inte ovanligt att man haft en start i sitt föräldraskap som är tuffare än för flertalet andra.

– Det är ofta förfärliga historier vi fått höra; gräsliga uppväxtvillkor, väldigt hög andel som är utsatta för känslomässig vanvård och psykisk misshandel. Samtliga har varit utsatta för trauman. Att ha förmågan att skydda sig själv är tydligt skadad, förklarade Eva Tedgård.

De egna uppväxtvillkoren blir ett hot mot det egna föräldraskapet

Ett övergripande slutsats utifrån intervjustudien är att samhället inte har reagerat. Eva Tedgård visade ett citat som illustrerade många av deltagarnas verklighet: "Mamma var väldigt omtänksam och kärleksfull och fullkomligt opålitlig och nyckfull och väldigt, väldigt manipulativ".

Hon listade några av de konsekvenser en uppväxt med missbrukande föräldrar kan få när man själv blir förälder:

• Bristande självbevarelsefunktion
• Bristande affektreglering
• Tystnadskultur
• Brist på stöttande nätverk
• Svårighet med tillit – svårt att be om hjälp
• Övergivenhet – ingen att berätta för

En fråga Eva Tedgård ställde var varför så få fick hjälp? Hon pekade på några faktorer som bidragit: Att man likt elefanten i rummet inte kan prata om problemen, att skolan missar, emotionell parentifiering, att man är så duktig på att prata så problemen döljs, att emotionell misshandel är svår att upptäcka för omgivningen och att missbruket är starkt omgärdat av skam.

Hon berättar vidare att många beskriver en hög oro och stress, en alarmberedskap på högsta nivå, svårigheter att klara av barnens frustrationer och att hantera egna aggressiva impulser mot barnet.

Eva Tedgård beskriver hur de egna uppväxtvillkoren blir ett hot mot det egna föräldraskapet.

– Trauman ställer till det och sätter djupa spår. Känslan av inkompetens finns ofta där och den gruppen föräldrar vill ofta göra 100 procent annorlunda. Hur ska man göra när man inte har några egna verktyg. Föräldrastress hänger ofta samman med inkompetens. Det är en hög förekomst av ADHD i den här gruppen, vilket kan innebär än mer kaos runt föräldern, samtidigt som hen kan växla över till att vara jättesträng.

– Några viktiga slutsatser som dragits av studien är att det saknas stöd från samhället under uppväxtåren. Att mödrar som vuxit upp med missbruk är mera sårbara, därför är det viktigt att utveckla riktade interventioner för den gruppen. Vidare får vi inte låta oss luras av det "duktiga" barnet, då det inte är ovanligt med parentiferingsstrategier för få kontroll på en kaotisk livssituation, sa Eva Tedgård och betonade vikten av att hitta instrument så att skola, vården och socialtjänsten kan fånga upp barn som lever i hem med missbruk.

Viktigt stötta anhöriga som har barn med personer med alkoholproblematik

Ola Siljeholm, psykolog vid Riddargatan 1, mottagningen för alkohol och hälsa, beroendecentrum Stockholm och doktorand vid Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, redogjorde för sitt forskningsprojekt Anhörig- och föräldrastöd i kombination. Projektet innefattar ett självhjälpsprogram på internet för föräldrar som har barn med någon som har alkoholproblematik.

Ola Siljeholm.

– Cirka en miljon personer befinner sig i spannet högkonsumtion till riskbruk, 20 procent av dem har barn under 18 år. Med andra ord är det en stor grupp barn som har föräldrar med för hög alkoholkonsumtion, en extrem liten del av dem nås av stödinsatser, cirka 2 procent. Vår ursprungsfråga i projektet är, hur kan man hjälpa och stötta anhöriga som har barn med personer som har alkoholproblem? Internetbaserade självhjälpsprogram kan vara en väg, men mycket mer återstår när det gäller stödinsatser till anhöriga, konstaterar Ola Siljeholm och presenterade några siffror vad gäller alkoholproblem i Sverige.

Cirka 50 000 personer är svårt beroende och cirka en miljon återfinns inom spannet högkonsumtion till riskbruk. Man räknar med att 20 procent har barn under 18 år, det vill säga att det är en stor grupp barn som har föräldrar med för hög alkoholkonsumtion.

– Det innebär att cirka 400 000 barn uppvisar försämrad psykisk hälsa med risk för eget alkoholmissbruk. Det finns även risk för överdödlighet men det är en extremt liten del, 2 procent, som nås av stödinsatser. Varför får inte de här barnen någon form av stödinsatser, var en fråga han ställde och konstaterade samtidigt:

– Om det är svårt att fånga in missbrukare är det ännu svårare att fånga in barnen, där råder hemmet stängda dörrar. För att inte tala om skammen, det finns många olika skäl varför inte barnen får hjälp, konstaterade han.

Självhjälpsprogram på internet: Skydda barnen

Som doktorand är Ola Siljeholm engagerad i projekt som handlar om anhörigstöd på olika sätt. I ett av projekten ingår ett självhjälpsprogram på internet: För föräldrar som har barn med någon som har alkoholproblem: Skydda barnen.

– Det ska vara en låg tröskel in i programmet, en intervention som många kan anse tilltalande innan det gått för långt.

Det internetbaserade programmet Skydda barnen innefattar en kombination av de mest centrala komponenterna i ABC och CRAFT-programmet. ABC – Alla barn i centrum är ett universellt föräldrastödsprogram med KBT-baserade övningar som syftar till att lära föräldrarna att skapa ett positivt och hälsofrämjande klimat i hemmet. CRAFT i sin tur är ett stödprogram för anhöriga till personer med beroendeproblematik med mål att öka deltagarens eget välbefinnande, minska den närståendes substansbruk och få den närstående att söka vård. CRAFT bygger på KBT och motiverande samtal.

– Målsättning med programmet Skydda barnen är att stötta föräldern utan alkoholproblem för att kunna skapa en så trygg och stödjande miljö som möjligt runt barnet. Det är ett preventivt program med syfte att öka psykisk hälsa hos barnet, berättar han och förklarar vidare att det viktigaste är att öka umgänget med barnen, visa barnet uppmärksamhet, stärka det och skapa möjlighet till ett strukturerat umgänge med barnen. Programmet Skydda barnen innefattar även ett chattforum.

Och målet med studien är att utifrån det internetbaserade programmet Skydda barnen undersöka om det kan förbättra den psykiska hälsan hos ett av deltagaren identifierat barn, jämfört med en kontrollgrupp som erhåller ett psykoedukativt informationsmaterial, förklarade Ola Siljeholm.

Om en randomiserad effektstudie: Jag och min familj, betydelse av ett familjeorienterat och sektionsövergripande arbetssätt i familjer med missbruk, redogjorde Ann Lyrberg, doktorand Högskolan i Gävle.

Forskningsprojektet är finansierat av Folkhälsomyndigheten och pågår från 2018 till 2020 av Högskolan Dalarna, FoU Välfärd Region Gävleborg och Uppsala universitet.

Studien som sker i form av en effektutvärdering har som utgångspunkten att alkohol- och drogproblem hos en familjemedlem påverkar och belastar de andra familjemedlemmarna. På så vis blir det ett hälsoproblem för alla. Studien vill få svar på frågan vad interventionen får för effekt för familjen.

Programmet har utprovats på familjer i Sandviken men tio kommuner deltar i studien (Hudiksvall, Gävle, Sandviken, Avesta, Falun, Rättvik, Leksand, Borlänge, Uppsala och Huddinge).

Ann Lyrberg.

Ann Lyrberg, doktorand Högskolan i Gävle, berättade om familjeprogrammet som familjerna erbjuds att delta i. Familjerna rekryteras via socialtjänsten och får då även frågan om de vill ingå i forskningsprogrammet. Programmet innefattar åtta träffar med fem olika teman och fokus ligger på kommunikation. En samtalsledare håller i träffarna och 62 samtalsledare har utbildats. Efter de avslutande uppföljningsträffarna kan vissa familjer erbjudas annat föräldrastöd, delta i barn- och ungdomsgrupper, behandlingsgrupper och samtalsstöd.

– Studien innefattar före- och eftermätningar med barn och föräldrar. Genom ett formulär mäts hur långt implementeringsprocessen kommit. Har man andra pågående insatser, kan det vara svårt att mäta vad som är vad när det gäller effekten av insatsen. Under hela programmet för samtalsledaren anteckningar bland annat för att se om övningarna fungerar, om man följer programmet med mera.

Ann Lyrberg pekar även på några viktiga delar för implementering, som arbetsledningens betydelse, tid – viktigt att få tid avsatt till arbetet, mod och olydnad – att man själva kan ta initiativ samt uthållighet.

– Våra preliminära resultat visar att träffarna uppskattas av barn och vuxna. De kommer till träffarna och uppskattar att de kan prata om problemen, barnen får positiv uppmärksamhet, träffarna upplevs som avlastande och många familjer har sagt ja till att delta i forskningsprojektet.

Hon pekar på faktorer som är verksamma i programmet:

• Att alla i familjen deltar
• Att familjen vågar prata om problemet, att man lyssnar på varandra, att få beskriva hur det blir för mig
• Stärker relationen mellan syskon
• Man får mer förståelse för varandra i familjen
• Roller och ansvar i familjen blir lite tydligare

Bostadslösa barn är en allt växande grupp i Sverige

Under rubriken Barns bostadslöshet - (hur) är den ett problem för socialtjänsten? berättade Eva Nyberg, forskare vid FoU-Södertörn om sitt forskningsprojekt om barns bostadslöshet vid en familjecentral i Vårby, där det bland annat finns en öppen förskola. Hon tog också upp resultat från sin första studie på samma tema, där hon samlat information om familjers livsvillkor på ett bostadshotell.

– De familjer som kommer till familjecentralen är ofta oregistrerade och vill inte "synas". Socialarbetare där har ingen plikt att registrera eller dokumentera, förklarade hon.

Eva Nyberg slog fast att bostadslösa barn är en allt växande grupp i Sverige, något som märks på Vårby föräldracentral, men även inom BVC, förskola och skola. Där träffar personal allt fler barn som är bostadslösa.

Siffror från socialstyrelsen visar att minst 24 000 barn är bostadslösa, men mörkertalet är stort. Det troliga är att det finns ett stort antal ickeregistrerade bostadslösa barn.

– De här familjerna finns inom det som boverket tidigare kallade den sekundära bostadsmarknaden. Nu heter det att den här gruppen barn lever i osäkra boendeförhållanden.

Den förra forskningsstudien, som startade redan 2011, satte fokus på hur de här familjerna såg på sitt eget liv. Materialet samlades in från kuratorssamtal och studier av boendevilloren på ett bostadshotell. Med den fortsatta studien vill Eva Nyberg sätta ljuset på familjens livsvillkor på längre sikt i ett nätverksperspektiv.

– Vi vill bedöma barnens ideologiska tillvaro; vilka förväntningar får de här barnen, vilken är majoritetssamhällets syns på dem. Vi vill också undersöka det vi kallar familjen i socialtjänstens sammanhang. Undersöka socialsekreterarnas syn på de här barnen, som är en svår grupp att jobba med för dem. Vi vill också ha fokus på beskrivningen av uppväxtmiljön. Men än så länge är mycket på idéplanet, berättade Eva Nyberg och gav några viktiga motiv till den fortsatta studien:

– Det konstiga är att trots att detta är en utanförskapsfråga händer inget. Det är liten uppmärksamhet trots problemets allvar, det saknas action, sa hon och pekade på socialstyrelsens kartläggning av bostadslösa som visar att en ökning av antalet bostadslösa barn har skett allt sedan man började räkna 1993.

Eva Nyberg påtalade också att nyanlända inte finns med i statistiken, några andra grupper med stora problem på bostadsmarknaden är våldsutsatta kvinnor med barn och familjer med utländsk bakgrund som bott i Sverige men inte klara att etablera sig här.

Hon lyfte även fram Barnkonventionen där artiklarna 16 och 27 säger något om vikten för barn att ha en bostad, men att den i övrigt inte innehåller speciellt mycket kring den frågan.

Kring personlig assistans och föräldraskap redogjorde Ulrika Järkestig Berggren, docent i socialt arbete, Linnéuniversitetet och Ann-Sofie Bergman, docent, Uppsala universitet.

I sin studie vill de undersöka barnperspektivet i personlig assistans, syftet är att studera vilket stöd föräldrar behöver för att kunna utöva föräldraskap. Studiens frågeställning är: vilka behov relaterade till föräldraskap beskrivs i ansökningar och utredningar om personlig assistans, vilka behov av personlig assistans i föräldraskap beskriver föräldrarna. En annan viktig frågeställning är vilken roll som personliga assistenter tar i föräldraskapet och vilka avgränsningar de gör i vardagen.

Metoden har bland annat innefattat 100 slumpvis utvalda utredningar där man ansökt om personlig assistans och där det finns barn 0-17 år i familjen. En delstudie har också gjorts där forskarna intervjuat föräldrar och personliga assistenter. Där har rekryteringen gått via olika assistansbolag. Fokus har legat på personkrets 3 i LSS, vilket innebär att det grundläggande behovet ska vara minst 20 timmar i veckan.

– Det har pågått en diskussion kring personlig assistans när det gäller förekomsten av fusk och stora kostnadsproblem med assistansen. I vår studie har vi tittat på rättssäkerheten, den formella och materiella samt om det är legitima beslut och om de uppfyller lagens intentioner, berätta Ulrika Järkestig Berggren och redogjorde en del kring utredningens process och substans.

– Det som förvånar är att inte alltid den enskildes egna uppgifter inhämtas, inte inhämtat egna, nya uppgifter i ärenden utan att man i vissa fall tagit en LSS-utredning från kommunen och fattat beslut efter den och när det gäller substansen i utredningen framkom att den enskildes uppgifter inte alltid är kopplat till beslut, att diagnoser används för att ge avslag, läkares diagnoser ifrågasätts av försäkringskassan, och att en del argument återkommer, till exempel rehabilitering, "svaga" argument görs om till riktlinjer.

Med dokumentstudien ville forskarna få kunskap om vilka behov relaterade till föräldraskap som beskrivs i ansökningar och utredningar. Bland annat framkom det att det i flera utredningarna saknades information om den sökandes barn, trots att föräldraskap inkluderas i utredningsunderlaget från försäkringskassan som skickats hem till den sökande.

– Många av de intervjuade föräldrarna beskriver att all energi går åt till att göra de vardagliga sakerna, sedan finns ingen energi till föräldraskapet, berättade Ann-Sofie Bergman och listade några av områden där föräldrar med funktionsnedsättning såg behov av assistans i sitt föräldraskap:

• Mycket praktisk hjälp
• Omsorg och tillsyn
• Kommunikation
• Delaktighet i barnets vardagsliv

– Av intervjuerna med föräldrarna framkom även att utebliven assistans får stora konsekvenser för den enskilde, barnen och övriga anhöriga.

Ett citat från en av de intervjuade visar tydligt betydelsen av assistans och konsekvenser om den uteblir på grund av avslag:

"Jag kan inte vara mamma fysiskt fullt ut om jag inte har assistans...när de ber mamma om hjälp att leta... jag kan inte hjälpa dem med läxor om jag inte har personlig assistans. Jo till viss del, men inte fullt ut. Vi kan inte gå ut och göra saker tillsammans om jag inte har assistans. Alltså allt handlar om jag har assistans eller inte."

– Forskarnätverket har flera viktiga funktioner, bland annat ges möjlighet att samla forskning inom området och mötas över ämnesgränser och olika professioner. Det har hänt en hel de inom området under de tre år vi haft forskarnätverket barn som anhöriga, men mycket återstår, säger Ulrika Järkestig Berggren, docent i socialt arbete, Linneuniversitetet, som varit med att starta upp forskarnätverket, barn som anhöriga.

Några kommentarer som följde efter presentationen var bland annat att det är ett grundläggande behov att vara förälder, att det finns ett behov av att implementera barnperspektivet i LSS samt att uppmärksamma jämställdhetsperspektivet.

Läs mer: Strategies of austerity used in needs assessments for personal assistance – changing Swedish social policy for persons with disabilities

Merike Hansson.

Skapa möjlighet till ett tvärprofessionellt utbyte

Nätverksdagarna avslutades med en muntlig utvärdering där Merike Hanson, Socialstyrelsen, gav sin syn på forskarnätverkets betydelse:

– Syftet från starten 2016 var att samla forskare som verkar inom området Barn som anhöriga och skapa möjlighet till ett tvärprofessionellt utbyte. Det här forskarnätverket har också utvecklats till en resurs för andra som till exempel anordnar temadagar med mera. Det bidrar även till att att ge överblick på nationell nivå och se vad som pågår, konstaterade hon och fortsatte:

– Det är så härligt att höra om allt som pågår, det är hoppfullt! Nu är det viktigt att fortsätta tillgängliggöra den här forskningen.

Ulrica Järkestig Berggren, docent i socialt arbete, Linneuniversitetet, som varit med att starta upp forskarnätverket, barn som anhöriga konstaterade i sin tur:

– Forskarnätverket har flera viktiga funktioner, bland annat ges möjlighet att samla forskning inom området och mötas över ämnesgränser och olika professioner. En stor vinst är att vi tillsammans kan identifiera viktiga frågor att lyfta fram och att vi även kan göra gemensamma forskningsansökningar. Det har hänt en hel de inom området under de tre år vi haft forskarnätverket Barn som anhöriga, även om mycket återstår.

Och Ingela Furenbäck, Nka, passade på att skicka med lite information om Nka:s fortsatta arbete inom området:

– Mitt jobb handlar om att främja stödet till barnen så de får det bättre. Det här nätverk främjar forskningen och bidrar verkligen på ett positivt sätt. Det är mycket som pågår inom området Barn som anhöriga. Nka jobbar bland annat i flera olika nätverk och inom olika fält, som till exempel:

• Anhörigkonsulenterna, som jobbar inom kommunerna, där ett intensivt utvecklingsarbete inom området har kommit igång
• Idéburna organisationer – där har vi satt förskolebarnen på dagordningen
• Regioner – där har vi utvecklingsansvariga inom de olika regioner, som jobbar med strategier med mera
• Nationella anhörigstrategin – gäller för alla anhöriga, men också en hel del punkter som bara gäller barnen
• Enkätstudie, gällande vilket stöd som finns för anhöriga, tillsammans med Anhörigas riksförbund
• Årligt nordiskt anhörignärverk när det gäller barn som anhöriga
• ME-WE-projektet

Ingela Furenbäck avslutade årets nätverksträff med att välkomna alla nästa år igen.

Text och foto: Agneta Berghamre Heins
Publicerat 2019