Rapport från forskarnätverkskonferens

Bild på Monika Nordenfors och Charlotte Melander

Monika Nordenfors och Charlotte Melander

Barn som omsorgsgivare var temat som inledde höstens konferens i Forskarnätverket Barn som anhöriga. Monika Nordenfors och Charlotte Melander, Göteborgs Universitet, har tittat på 15-åringar i Sverige. 2 424 personer har besvarat den enkät som skickades ut via skolorna. Till detta gjordes en webbundersökning där respondenterna fick svara på frågor om sin upplevelse av att vara omsorgsgivare.

Omsorg utövas i olika grad och på olika sätt. Det kan till exempel vara olika hushållssysslor som att handla, diska eller att ta hand om småsyskon. Cirka 1% uppger att de hjälper sina föräldrar att tvätta sig, flera gånger i veckan. 20-30 % i gruppen uppger att de ger någon form av emotionellt stöd genom att hålla föräldern sällskap, försöker få föräldern att må bättre eller håller ett öga på dem. Även ekonomiskt bidrar man till familjen ibland genom att faktiskt jobba och dra in pengar eller genom att inte be om pengar till sina egna behov.

Ungdomarna i undersökningen vittnar om att det finns de som ger hög grad av omsorg men som samtidigt upplever till exempel positiva känslor av kontroll och delaktighet. Samtidigt finns det ungdomar med lägre grad av omsorgsgivande som upplever fler negativa konsekvenser, till exempel att livet inte är värt att leva.

Kunskapsluckor, forskningsidéer och planering

Elisabet Näsman, Uppsala Universitet, redogjorde för hur forskningslandskapet ser ut i fältet i Sverige. Flera luckor kunde då identifieras och mycket återstår att beforska. Elisabet pekade på några områden som hon särskilt ansåg man bör titta på, till exempel de yngre barnen, hur barn sorteras mellan olika myndigheter, konflikten hos socialarbetaren mellan att hjälpa och anmäla, syskons olika roller och relationer i en familj samt barns rättsliga ställning. Forskningen kan breddas och förutom det som faller under §2g i HSL kan man forska kring; att leva med en förälder som begår kriminella handlingar, migration, eller minoritetsstatus.

Redogörelsen låg sedan till grund för eftermiddagens gruppdiskussioner om den fortsatta verksamheten.

Vid tiden för konferensen var framtiden mycket osäker för flera av de verksamheter som idag ansvarar för projekt bland barn som anhöriga. Gunborg Brännström berättade om "Kunskap till praktik" på SKL som är ett sådant exempel där man, om man får pengar, vill och kommer att satsa på bland annat fortsatt stöd för utveckling och förbättring av rutiner för att gå mot ett familjeperspektiv i vården och socialtjänsten, förstärkt stöd till anhöriga, fortsatt utveckling av att göra barn delaktiga, stimulera tvärsektoriell samverkan och stimulera systematisk uppföljning.

Mycket är oklart inför 2015 men vad som är klart är att "Kunskap till praktik" försvinner och så även hemsidan och nyhetsbrevet, vissa delar tas över av CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning). Fortsatt satsning på barn-och föräldrastöd i missbruks- och beroendevården ihop med satsningen på barn- och ungdomsvården är oklar då förhandlingar pågår.

Merike Hansson från Socialstyrelsen informerade om att snart vet vi hur många barn och unga som berörs, hur det påverkar på kort och lång sikt och hur många som har omsorgsansvar. Den närmaste tiden kommer en mängd rapporter publiceras via Nka. Kunskapen om metoders effekt är fortsatt begränsad och därför behövs satsningar på systematisk uppföljning. Merike presenterade fler områden som behöver stöd, däribland det utvecklingspaket för personal i skolan som man tar fram i samarbete med Skolverket. Hon nämnde det interkulturella perspektivet, barn till familjer där det förekommer våld och barn till föräldrar med läkemedelsmissbruk som kommande utvecklingsområden.

För Nka:s del kommer det att satsa på Anhörigåret 2015, några konferenser är planerade under året, till exempel International carers conference den 6 september 2015. Arbetet med lärande seminarier och webbutbildningen för hälso och sjukvården fortskrider och så även publiceringen av ett stort antal rapporter närmaste tiden.

Interventioner

En intervention via internet riktad till ungdomar som har en förälder som missbrukar presenterades av Helena Hansson, Tobias Elgan, Niclas Kartengren, Ulla Zetterlind. Programmet är utvecklat av STAD, (Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem). Det är många ungdomar som berörs, av de 1 000 16-18 åringar som ingår i studien anser 20% att deras föräldrars konsumtion är problematisk. Det finns flera fördelar med stöd via Internet, till exempel ökad tillgänglighet, enkelt att använda och anonymt. Forskning visar att webbaserad behandling ofta är minst lika effektiv som traditionell behandling.

Annemi Skerfvinger från Karolinska institutet har sammanställt en utvärdering av stödgrupper för barn. Många stödprogram bygger på CAP-programmet (Children are people to). Det finns dock inte särskilt mycket utvärdering av denna form av insats. Annemi redogjorde för två separata barngruppsstudier. Dels från Uppsala län och dels en grupp (FORUM/CPF) från Stockholm stad och län. Om resultaten från de två studierna kan man säga att det är :

  • Mycket få signifikanta skillnader mellan interventions- och kontrollgrupp
  • Små skillnader mellan före- och efter och 1 års-uppföljning för interventionsgruppen.
  • Med fler barn hade de små skillnaderna blivit tydligare och troligen statistiskt säkerställda
  • Svårt att mäta resultat av preventiva insatser – både på kort och lång sikt.
  • Grupperna sammansättning ett problem i sig även om barnens problematik är liknande.

Svårigheterna med den här typen av studier är bland annat följande:

  • Rekrytering den största svårigheten – gatekeepers på olika nivåer – välkänt när det gäller forskning med "utsatta barn".
  • Beror delvis på svårigheten att rekrytera till gruppverksamheterna – också ett internationellt välkänt fenomen.
  • Etiska problem med att randomisera – välkänt när det gäller studier med barn.
  • Evidens är som "tulipanaros" – lätt att säga, svårt att göra.

Ann-Sofie Bergman presenterade kunskapsöversikten "Barn som är anhöriga när en förälder avlider: En kunskapsöversikt om effekt av metoder för stöd till barn", av Ann-Sofie Bergman och Elizabeth Hanson. Att förlora en förälder under barndomen drabbar ca 3-4 procent av barnen, det gäller i Sverige och i övriga västvärlden. Barn som drabbas av förlusten av en förälder har en ökad risk för utsatthet inom flera områden, exempelvis hälsoproblem och skolproblem.

I kunskapsöversikten granskas 16 studier av metoder för att ge stöd till barn och kvarlevande föräldrar. Kunskapsöversikten visar att stödjande interventioner kan ge effekt för både barnen och de kvarlevande föräldrarna. Stöd kan förebygga att barn på sikt utvecklar svårare problem efter förlusten av en förälder. En del barn behöver dock mer omfattande hjälp. Det kan till exempel gälla barn som har förlorat sin närmaste anknytningsperson, barn som har varit med om upprepade förluster och barn i familjer med tidigare psykisk ohälsa hos barn eller förälder.

Utifrån resultaten kan konstateras att det behövs fler studier om effekter av interventioner för att ge säkra resultat. Det behövs studier med tillräckligt stor population för att kunna göra jämförelser av effekt för olika kategorier barn, och därmed kunna anpassa stödet efter behoven. Vidare behövs forskning om hur man bäst hjälper de yngsta barnen, vilket är ett försummat område.

Texten publicerades 2013.

Senast uppdaterad 2021-02-22 av Josefine Göransson, ansvarig utgivare Lennart Magnusson