Anhörigskap och psykisk ohälsa

Anhöriga beskriver ofta en erfarenhet av att leva med en familjemedlem med psykisk ohälsa som att stå mycket ensam, med känslor av frustration och rädsla. Anhörig känner sig många gånger ensam och övergiven och ibland beskrivs situationen också som en ensam kamp, men det talas också om bemästring av en svår situation och att försöka finna mening i tillvaron.

Oavsett om en anhörig till en äldre person med psykisk ohälsa själv är en äldre eller en yngre person är upplevelsen av att vara ensam och sakna stöd i rollen som anhörig något som påverkar livet. Ewertzon m.fl. genomförde fyra fokusgruppsintervjuer med totalt 13 syskon till personer med psykotisk sjukdom, för att undersöka hur de uppfattade sina liv. De anhöriga var mellan 28 och 66 år, och deras syskon hade varit sjuka mellan ett och 45 år. Temat i de beskrivningar syskonen gav av att vara anhörig till en person med psykotisk sjukdom var att det är "en ensam livsresa kantad av kamp". Detta övergripande tema befanns bestå av tre kategorier: att stå inför existentiella tankar, att vara ambivalent i kontakten med och engagemanget i den sjuke och att stå inför olika attityder och förväntningar.

Att stå inför existentiella tankar, rör både det egna livet och den sjukes liv. Anhöriga anpassar sig till livet med den sjuke genom att för egen del stå tillbaka och acceptera att syskonet med psykisk ohälsa är beroende av dem. Den andra kategorin handlar om att vara ambivalent i kontakten med och engagemanget i den sjuke och beskrevs som en konflikt mellan känslor och logik.

När ska den anhörige engagera sig och när ska han eller hon hålla distans, både vad gäller relationen till syskonet med psykisk sjukdom och när det gäller stöd i det dagliga livet. Även känslor av ilska gentemot den sjuke beskrevs, samtidigt som anhöriga kände skuld över sin ilska. I det här sammanhanget var det viktigt för anhöriga att ha inhämtat kunskap om sjukdomen, behandlingen och hur de skulle hantera situationen. Situationen beskrivs som att stå inför olika attityder och förväntningar i relation till professionella vårdgivare och andra personer i det egna nätverket, t.ex. föräldrar eller andra syskon.

När det gäller professionella vårdgivare så kunde de anhöriga känna sig utestängda från vården av den sjuke men det fanns också anhöriga som upplevde att de fått ett ökat självförtroende i kontakten med den sjuke. Detta ansågs bero på stöd från de professionella vårdgivarna.

Vem hjälper den som hjälper?

Inspelat i projektet "Vem hjälper den som hjälper?" Ett arvsfondsprojekt av Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH)

Anhöriga själva drabbas av psykisk ohälsa

Ingrid Lindholm, projektledare för projektet Vem hjälper den som hjälper och möjliggörare/projektledare på Nka