Risk för övertro på nyttan av digitala hälsoinsatser för äldre

Arianna Polis avhandling heter A Divided Old Age through Research on Digital Technologies. Foton: Privat

Digital teknik lyfts ofta fram i debatten som ett sätt att erbjuda en flexibel och kostnadseffektiv vård där vårdtagare och anhöriga får mer inblick och inflytande över vårdförloppet. Men de goda exemplen på lyckade digitala hälsoinsatser för äldre vilar ofta på en bräcklig vetenskaplig grund, visar en ny avhandling vid Linköpings universitet.

Den 18 oktober, kl. 13.00, disputerar Arianna Poli med avhandlingen: A Divided Old Age through Research on Digital Technologies. I fokus står hur representativa forskningsresultat som utvärderar effekterna av digitala hälsointerventioner för äldre egentligen är. Avhandlingen visar att äldre människor som deltar, eller inte deltar, i den här typen av forskningsstudier skiljer sig åt. De som deltar är yngre, har högre utbildning och bättre hälsotillstånd än icke-deltagarna. Andra faktorer som spelar in är kön, arbetsnivå och digitala färdigheter.

– Resultaten var rätt väntade men det som överraskade mig var hur starkt det selektiva deltagandet påverkade forskningsresultaten, säger Arianna Poli, doktorand vid Avdelningen för åldrande och social förändring, institutionen för kultur och samhälle, Linköpings universitet.

Selektivt deltagande kan snedvrida forskningsresultaten genom att man överbetonar de överrepresenterade gruppernas interventionseffekter jämfört med de underrepresenterade grupperna som inte kommer att ta del av interventionen. Vilket riskerar att leda till en överskattning av den digitala teknikens positiva hälsoeffekter när det gäller hela den aktuella målgruppen för insatsen.

Tre urvalsprocesser

Inledningsvis konceptualiserar avhandlingen vilka faktorer som påverkar det selektiva deltagandet i digital hälsoforskning. I stora drag handlar det om tre processer: pre-screening, rekrytering och självurval. Idealt borde alla inom den målgrupp som är relevant för den aktuella hälsoinsatsen ha lika stor chans att få delta i studien. Men så är inte fallet visar avhandlingen.

– Pre-screening innebär att individer som borde ingå i urvalet av deltagare inte ens blir tillfrågade. Det kan till exempel bero på att rekryteraren inte lyckas identifiera alla relevanta mottagare av interventionen, berättar Arianna Poli.

Rekryteringsprocessen innebär i sin tur att man bedömer vem som lämpar sig för att delta. Uteslutningskriterier kan exempelvis vara en alltför bräcklig hälsa, kognitiva funktionsnedsättningar eller språksvårigheter vilket bidrar till ett selektivt deltagande.

När slutligen de individer som anses lämpliga att delta identifierats får de frågan om de vill medverka eller inte. Då sker ett självurval där de inbjudna tackar ja eller nej till att delta.

Ett nytt forskningsverktyg

Utifrån det framtagna konceptet har Arianna Poli utvecklat ett nytt forskningsverktyg - NPART (Evaluation of Non-Participation in Digital Health Research). En surveyundersökning för att identifiera och mäta selektivt deltagande.

NPART validerades sedan genom att analysera data från två digitala hälsointerventionsstudier: HF-Wii-projektet och MIRAS-projektet. I HF-Wii används videospel för träning, så kallad exergaming, för att främja fysisk aktivitet bland personer med hjärtsvikt. I MIRAS testades ett mobilbaserat kommunikationssystem för postkirurgisk övervakning i hemmet.

Självurvalet viktigast

Avslutningsvis genomför Arianna Poli med ett validerat NPART en studie som identifierar, mäter och korrigerar effekterna av selektivt deltagande i MIRAS-interventionen.

– Det visade sig att av de tre processerna – pre-screening, rekrytering och självurval – så var det självurvalet det som hade avgörande störst betydelse för det selektiva deltagandet.

Det beror förmodligen, enligt Arianna Poli, på att personer som fick frågan om de ville delta i forskningsstudien men som till exempel ansåg att de inte var friska nog eller saknade tillräckliga digitala kunskaper avböjde erbjudandet.

Viktning av hälsoeffekterna

Arianna Poli utförde också en analys av sin data där hon viktade hälsoeffekten av MIRAS-insatsen för att simulera vad effekten hade blivit utan inverkan av det selektiva deltagandet. Resultatet blev att den positiva hälsoeffekten helt hade uteblivit.

– Att inte ta med det selektiva deltagandet i beräkningen främjar därmed digital teknik som ökar risken för utestängning av vissa grupper av äldre och stärker den digitala och sociala ojämlikheten bland äldre. Ett viktningsförfaranden kan användas för att minska denna risk, framhåller Arianna Poli och avslutar:

– Dessa överpositiva slutsatser om nyttan av digitala interventioner kan i sin tur leda till olämpliga digitaliseringspolicys och riktlinjer som missgynnar grupper av äldre i lägre sociala positioner som är underrepresenterade i forskningen och är mindre digitalt kunniga.

Text: Erik Skogh