Om mina händer bara var tillräckligt stora, mamma

När Rakel Lornér var sex år gammal fick hennes mamma cancer. Prognosen var att mamman skulle leva i 3-6 månader, men hon levde i ytterligare nio år. Under rubriken "Om mina händer bara var tillräckligt stora, mamma" berättade Rakel Lornér om de tankar och upplevelser som hon hade som barn.

Rakel Lornérs förhoppning är att hennes berättelse ska hjälpa till att lyfta att även barn kan ha tankar om mening, liv och död och att barn också är anhöriga. Under föreläsningen läste hon upp texter som hon skrev för flera år sedan ur hennes eget perspektiv som barn och delade med sig av tankar som hon har idag.

Som barn upplevde Rakel Lornér att många vuxna omkring henne pratade om henne som mogen och använde henne som ett exempel på hur barn borde bete sig. Rakel Lornér uppfattar det som att tidig mognad ofta premieras men hoppas samtidigt att man idag vet mer om hur barn fungerar och förstår att allt för tidig mognad kan vara en varningssignal.

– Att mogna tidigt kan ha ett väldigt högt pris. Att man kan ta ansvar betyder inte att det inte är skönt att ta emot omsorg från någon annan. För mig var ansvarstagandet ångestframkallande och bottnade i en känsla av att om jag inte klarade mig själv så går jag under, sa Rakel Lornér.

Idag tror hon att det hade varit givande för henne om hon hade fått träffa andra barn med liknande erfarenheter.

– Tänk om jag kunde förstå att jag inte var ensam. Det hade nog hjälpt mig, det är jag övertygad om.

Som barn och anhörig till en sjuk eller döende person kan man ha många frågor. Rakel Lornér är glad över att det idag finns en lag som tydliggör att barn har rätt att få information om sin förälders sjukdom.

– Jag hoppas att man idag inte förutsätter att den förälder som inte är döende, om den föräldern nu finns, klarar av att hantera all dessa frågor helt själv. För den föräldern är antagligen fullt panikslagen själv.

Hon betonade också att det är viktigt för barn att ha flera vuxna omkring sig och att allt ansvar inte kan läggas på föräldrarna. För barn kan det även vara betydelsefullt att få sysselsätta sig med normala och konkreta saker när en förälder är sjuk. För Rakel Lornér var skolan den enda platsen som var begriplig och hanterbar.

– När coronakrisen slog till i våras tänkte jag jättemycket på alla barn i Sverige. Jag är så tacksam över att man lät skolan vara öppen. Att man såg värdet i det och att det värdet fick väga väldigt tungt. Barn behöver många vuxna runt omkring sig, gärna några som är extra kloka och med klar syn såklart. För man ska inte underskatta normala, konkreta saker när livet är kaotiskt. Och den tryggheten är vuxenvärldens ansvar att skapa för barn.

Text: Josefine Göransson