Att ha korttidsvistelse: ”Nu får vi längta efter vår son”

Mamma Sanna hälsar på Ludde, som är på korttids, och får en pratstund med Azra, familjens kontaktperson. Foto: Anna Pella

Efter två år utan en hel natts sömn bestämde sig Luddes föräldrar för att ansöka om korttids för sin son. Sedan några månader tillbaka är Ludde på korttids två dygn varannan vecka. Förutom att Sanna och Oskar är utvilade när han kommer hem igen, vet de också att Ludde har roligt där.

Ludde, 4 år, sträcker förvånat på nacken, skiner upp och stampar med fötterna mot fotplattan när mamma Sanna oväntat dyker upp på korttids denna måndagseftermiddag i februari. Ludde har nyss blivit hämtad på förskolan av Azra som är familjens kontaktperson. Nu är hon precis i färd med att försöka få Ludde att äta lite, men Ludde är inte så hungrig.

Sanna berättar att Ludde varit besvärad av en seg hosta en längre tid och varit hemma från både förskola och korttids. Trots att han inte smittar längre så både äter och sover han sämre än vanligt. Azra lyssnar uppmärksamt när Sanna delar med sig av familjens bästa knep, som till exempel att minska lutningen på ryggstödet och att ha ett paket gräddglass av finaste sort i reserv. Det brukar funka om inget annat gör det.

Vägen till avlastning

Mat och sömn har alltid varit knepigt. Att få Ludde att äta tar många timmar i anspråk varje dag och ändå finns en oro för att han inte får i sig tillräckligt. Även sömnen är något som föräldrarna kämpat länge med. Ludde somnar när han ska men vaknar ofta snart igen. Nätterna är ofta oroliga med många uppvaknanden.

Ludde sover med pappa varje natt medan mamma sover med lillebror Arvid, 2 år. I sommar kommer ytterligare en familjemedlem, och Sanna säger att hennes mage redan nu gör det tungt att lyfta och bära.

Mamma Sanna delar med sig av familjens bästa matknep till Azra, som till exempel att minska lutningen på ryggstödet och att ha ett paket gräddglass av finaste sort i reserv. Foto: Anna Pella

Vägen till att söka korttidsavlastning var inte självklar. Vad de minns gavs ingen info om detta av habiliteringen där i början. Istället blev en sjuksköterska i hemsjukvården länken till information.

– Hon sa ”Jag får egentligen inte säga detta, men det bor en familj i liknande situation ganska nära er”. Vi blev förstås väldigt glada och bad henne ge dem vårt nummer, säger Sanna.

Det visade sig att den andra familjen hade en son som var ett år äldre än Ludde, och att de delade många liknande erfarenheter. För att få avlastning hade deras son börjat på korttids och de var väldigt nöjda med det. I januari 2021 tog Sanna och Oskar därför själva kontakt med kommunen för att höra om detta kunde vara ett alternativ även för Ludde.

Kommunen tyckte att de skulle börja med avlösare istället för korttids men beslutet dröjde. När avlösaren väl kom var det bara några timmar då och då och ganska snart kände de att de skulle behöva korttids också. I maj 2022 kontaktade de kommunen igen.

Ludde började på korttids för bara några månader sen. Foto: Anna Pella

Två dygn varannan vecka beviljades, men det kom att dröja ända till oktober innan inskolning kunde påbörjas.

Inskolningen

Under inskolningen på Åriket, som korttids heter, blev de positivt överraskade.  Här fanns många olika aktiviteter anpassade för Ludde, som till exempel AKKA-platta, sinnesrum och Hopp-o-lek. Inskolningen hölls dessutom av två i personalen som arbetat där i 20 år.

– Det märktes att personalen hade stor erfarenhet av barn som Ludde och om till exempel epilepsi. Det kändes också tryggt att den andra familjen redan hade detta korttids och var nöjda. Jag sov sedan där en natt, men nattpersonalen behövde inte väcka mig en enda gång, säger Oskar.

Sedan november har Ludde varit där måndag till onsdag varannan vecka, förutom när han varit förkyld. Korttidspersonalen hämtar och lämnar honom på förskolan dessa dagar.

Oskar minns morgonen när Ludde sovit på korttids själv första gången.

– Det kändes konstigt, vi gick runt och visste inte riktigt vad vi skulle göra, vi är så vana att alltid sätta Luddes behov främst, säger Oskar och Sanna berättar att ett sting av dåligt samvete infann sig i början, när de bara ”gjorde ingenting”, då kändes det som att de lika gärna kunde ha tagit hand om Ludde.

Förutom lillebror Arvid väntas ännu ett syskon till sommaren. Foto: Privat

Nu, några månader senare, vet de att det är precis det de behöver göra emellanåt för att orka på sikt. Dessutom har de kunnat hitta på saker tillsammans med lillebror, som ofta fått stå tillbaka.

– Arvid har blivit lidande, och vi har tidigare delat upp oss, ofta genom att Oskar har varit hemma med Ludde och jag tagit med mig Arvid ut. Nu kan vi båda fokusera på Arvid när Ludde inte är hemma, säger Sanna.

De har även hunnit med ett restaurangbesök på tu man hand, då barnvakt åt Arvid är betydligt lättare att skaffa. Oskar har även varit på AW med jobbet, men mest av allt har han njutit av att få sova hela nätter. 

Att släppa kontrollen

De är båda överens om att det svåraste med att låta någon annan ta hand om sitt barn är att Ludde själv inte kan berätta vad han tycker om det eller vad han är med om.

– Det är svårt att släppa kontrollen. Ludde har ingen möjlighet att berätta för oss hur han trivs på korttids. Jag har bett personalen höra av sig både på kvällen och sedan på morgonen och ge oss en uppdatering om läget.  Jag vill veta hur det gått. Jag behöver återkoppling för att känna trygghet, säger Sanna.

Oskar resonerar tvärtom.

– Att inte få uppdatering betyder att allt är bra. Att få veta att Ludde kanske inte ätit eller sovit bra är bara tärande, vad ska vi göra åt saken då? Jag försöker vila i det och bara köpa situationen.

De tycker båda att det är svårt att hinna lära känna alla i personalen. Just nu är personalen också munderade med munskydd, men i hallen på korttids sitter en skylt med foton på vilka som är på plats, vilket underlättar. Eftersom Ludde hämtas och lämnas på förskolan träffar de heller inte personalen regelbundet.

Efter två år utan en hel natts sömn bestämde sig Luddes föräldrar för att ansöka om korttids, efter att en annan familj de kände provat detta. Foto: Privat

Tanken är att Ludde snart ska vara på korttids vissa helger istället, och då kommer de själva att hämta eller lämna Ludde och träffa personalen, vilket de tror kommer vara bra.

– Även om vi har en kontaktperson och kan lämna och få information av henne så kommer tilliten öka ju fler i personalen vi lär känna, säger Sanna.

Tidigt stöd

Tack vare familjen de lärde känna tidigt och andra familjer de mött, främst genom habiliteringens gruppverksamhet i Uppsala, har de fått många goda råd och tips. Att söka avlastning är ett stående ämne när de träffar andra i liknande situation. Kunskapen om att många funkisföräldrar blir utmattade är väl känd. Så här i efterhand önskar de att Ludde beviljats korttids redan första gången de hörde av sig till kommunen.

– Vi kommer att söka fler dygn så småningom. I juni kommer ju ett barn till, vi gillar våra jobb och vill fortsätta jobba mycket, och vi är inte redo att ha assistenter hemma. Hellre i så fall fler korttidsdygn, säger Sanna och Oskar nickar.

Det har blivit dags att laga middag och Oskar plockar fram recept och råvarorna från den matkasse-tjänst de abonnerar på. I kväll kommer han och Sanna kunna sätta sig i soffan efter att Arvid somnat och disken är undanplockad. Sedan kommer han få sova ostört.

– När Ludde kommer hem på onsdag kommer vi vara mer utvilade och ha lite mer energi. Vi får längta efter vår son. Det är en fin känsla.

Text: Anna Pella
Publicerad 2023-05-03