Webbinarium om Socialstyrelsens underlag till en nationell anhörigstrategi

Lena Hultén, Lennart Magnusson, Anna Olheden, Stig Ålund, Karin Gavelin och Elin Karlsson medverkade på webbinariet.

Under fredagen anordnade Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Nka, ett webbinarium för att prata om Socialstyrelsens rapport "Anhöriga som vårdar eller stödjer närstående äldre – underlag till en nationell strategi".

Medverkade gjorde Karin Gavelin, utredare på Socialstyrelsen och projektledare för uppdraget, Elin Karlsson, jurist på Socialstyrelsen, Lena Hultén, anhörig och ordförande för Anhörig Göteborg, Anna Olheden, yrkesverksam anhörig och verksamhetsutvecklare för patient- och närståendesamverkan vid Region Kalmar län, och Stig Ålund, anhörig och styrelseledamot i PRO Skåne, ordförande PRO Klippan och brukarrådet för forskningsprogrammen CASE och UserAge vid Lunds universitet. Moderator var Lennart Magnusson, docent och verksamhetschef på Nka.

Under webbinariet berättade Karin Gavelin om Socialstyrelsens uppdrag kring att ta fram ett underlag till en nationell anhörigstrategi och presenterade vad de tar upp i sin första rapport.

– Vi har fått två snarlika uppdrag. Det första som vi har publicerat är rapporten som är avgränsad till anhöriga till äldre. Nästa uppdrag jobbar vi med och det ska vara klart i juni nästa år och det rör alla andra anhöriggrupper, sa Karin Gavelin.

Uppdraget som Socialstyrelsen fick hösten 2019 var att lämna ett samlat underlag för en bred strategi för anhöriga som vårdar eller stödjer närstående äldre personer. Underlaget skulle bestå av en analys av vad ett anhörigperspektiv innebär för den anhöriga, den äldre och för personalen, samt en kartläggning och analys av i vilken utsträckning ett anhörigperspektiv finns med i tillämpningen av befintligt regelverk. I de fall Socialstyrelsen bedömer att det finns brister skulle dessa redovisas.

Webbinariet delades in i tre delar och den första delen handlade om vad anhörigperspektivet innebär och hur det behöver stärkas i dagens vård och omsorg. Socialstyrelsen skriver att ett anhörigperspektiv innebär att anhöriga bli uppmärksammade, lyssnade på och får möjlighet att vara delaktiga – förutsatt att de själva vill det och att deras närstående ger samtycke till det. För personal, chefer och beslutsfattare innebär det bland annat att man ska hålla anhöriga informerade om vården, att man har kunskap och förståelse om vad det innebär att vara anhörig och att man uppmärksammar anhörigas mående och behov av stöd.

– Vi bedömer att anhörigperspektivet behöver stärkas inom alla områden i vården och omsorgen om äldre, sa Karin Gavelin.

Hon tog också upp några av de hinder som finns vid implementering av ett anhörigperspektiv. Det kan till exempel finnas bristande kunskap om anhörigas situation och behov, men även där kunskapen och viljan finns kan det förekomma hinder i form av för hög arbetsbelastning, snäv tidsstyrning, bemanningsproblem eller ekonomiska begränsningar som gör det svårt att beakta de anhörigas behov. Även vården och omsorgens fokus på den enskildas rättigheter kan bidra till att anhörigas behov sätts åt sidan.

Karin Gavelin öppnade därefter upp för frågor. Lena Hultén tycker att underlaget är bra men poängterade att det är väsentligt att ha en och samma benämning när man pratar om anhöriga och inte använda både "anhöriga" och "närstående".

– Det är också ett anhörigperspektiv, att man inte ska förvirra de som är anhöriga när man pratar om anhöriga och närstående på olika sätt, sa hon.

Stig Ålund höll med om att underlaget känns arbetat men undrar hur stort politiskt engagemang det finns för anhörigfrågan.

– Det vi har fått höra i våra intervjuer är att det inte är tillräckligt politiskt uppmärksammat, sa Karin Gavelin och menade att förhoppningen är att en framtida nationell anhörigstrategi skulle hjälpa till att lyfta anhörigfrågan politiskt.

I den andra delen av webbinariet fokuserade Karin Gavelin på välfärdsteknik. Enligt Socialstyrelsens termbank definieras välfärdsteknik som "digital teknik som syftar till att bibehålla eller öka trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet för en person som har eller löper förhöjd risk att få en funktionsnedsättning".

Karin Gavelin, utredare vid Socialstyrelsen.

I en enkätundersökning som gjorts uppger var femte kommun att de har välfärdsteknik som riktar sig till anhöriga till äldre, till exempel digitala trygghetslarm, GPS-larm eller tillsyn via kamera eller sensorer. Karin Gavelin betonar dock att dessa verktyg nog finns i flera kommuner men att man inte tänkt på att de riktar sig till anhöriga. Hon berättade sedan vidare om att de i rapporten skriver att välfärdsteknik kan vara ett stöd för anhöriga på olika sätt. Det kan till exempel ge ökad trygghet och frihet för anhöriga, bidra till att hålla anhöriga informerade och det kan minska behovet av fysisk tillsyn.

Samtidigt finns det vissa aspekter som bör beaktas vid införandet av välfärdsteknik.

– En del av tekniken förutsätter en del teknisk kompetens, sa Karin Gavelin och menar att det i vissa fall kan innebära ytterligare en börda för anhöriga. Digitala lösningar ställer också krav på att den anhöriga exempelvis har fungerande uppkoppling och tillgång till teknik.

Viss välfärdsteknik kan dessutom upplevas som övervakande eller integritetskränkande. Socialstyrelsen menar att det därför är viktigt att teknikens nytta i varje enskilt fall behöver ställas mot den enskildes och dess anhörigas integritet och behov av trygghet och mänsklig kontakt.

De andra deltagarna i webbinariet var överens om att det är viktigt att tänka på att inte alla anhöriga har samma förutsättningar vad gäller att använda digitala lösningar. Även om allt fler äldre idag använder digital teknik finns det fortfarande många som inte har den möjligheten. Välfärdsteknologi har emellertid stora potentialer, inte minst i kristider som nu under covid-19 pandemin. Det finns redan kommuner som ser det digitala stödet som hjälpmedel och kan bevilja läsplattor som hjälpmedel till äldre och anhöriga.

Den tredje och avslutande delen av webbinariet handlade om att anhörigas situation är en folkhälsofråga. Idag ger omkring var femte svensk omsorg till en närstående, ofta till en äldre, och trots att anhörigas insatser är väldigt viktiga för samhället tas de många gånger för givet.

– Vi vet också att enligt lag ska anhörigas omsorg vara frivillig men så ser det inte alltid ut i praktiken, sa Karin Gavelin.

Även om många kan uppleva omsorgen som meningsfull och positiv så kan den också få negativa konsekvenser för den anhörigas hälsa, ekonomi och livskvalitet. Socialstyrelsen konstaterar att den allra vanligaste och svåraste hälsoeffekten är psykisk påfrestning och att kvinnor upplever mer negativa effekter av att ge omsorg till en anhörig än vad män gör.

I rapporten lyfter Socialstyrelsen några av de brister som de ser i kommunernas och regionernas stöd till anhöriga. Bland annat att tillgången till anhörigstöd inte är jämlik över landet och mellan olika grupper, att det saknas en vägledning till vård och omsorg, att många inte känner till kommuners skyldighet att erbjuda stöd och att det stöd som erbjuds inte är behovsstyrt eller individanpassat.

Karin Gavelin berättade också att man i rapporten skriver att de negativa konsekvenserna för anhöriga också får effekter på samhällsnivå i form av ökade vård- och omsorgskostnader, minskade skatteintäkter och ojämlika livsvillkor. För att anhörigas situation ska bli bättre krävs det att anhöriga identifieras och uppmärksammas tidigt och erbjuds stöd vid upprepade tillfällen.

– Angående att det är en folkhälsofråga menar vi också att man måste bli bättre på att integrera anhörigfrågan i större beslut, sa Karin Gavelin och menar att det är en fråga som berör flera politikerområden.

Hon poängterade också att de brister och utvecklingsbehov som tas upp i rapporten inte är något nytt utan något som tagits upp under lång tid. Men den förhoppning som de intervjuade har är att en nationell anhörigstrategi ska bidra till att dessa brister åtgärdas. Socialstyrelsen betonar också att det är viktigt att en kommande strategi inte bara tar fäste vid att anhöriga drar ett stort lass utan att den är utformad på ett sätt som värnar anhörigas rätt att välja om, när och i vilken utsträckning de hjälper sina närstående.

Socialstyrelsens nästa uppdrag, som berör andra anhöriggrupper, ska rapporteras den 30 juni nästa år.

Här kan du se hela webbinariet i efterhand