Samverkan – nyckeln till ökad trygghet och utveckling för de allra minsta

Beatrice Hopstadius, avdelningschef vid Socialstyrelsen, och Karin Tegmark Wisell, generaldirektör Folkhälsomyndigheten.

– Många samhällsinstanser behöver vara delaktiga i det hälsofrämjande arbetet för att på bästa sätt kunna värna våra yngsta. Samverkan, kunskapsutveckling och förbättrad uppföljning är några viktiga delar, konstaterade Karin Tegmark Wisell, generaldirektör för Folkhälsomyndigheten, som inledde konferensen ”Värna våra yngsta – späda barns rätt till hälsa och utveckling”, 13-14 september, i Stockholm.

För femte gången anordnades konferensen ”Värna våra yngsta – späda barns rätt till hälsa och utveckling” av Socialstyrelsen, tillsammans med Folkhälsomyndigheten, Linnéuniversitetet och Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka). Den riktade sig till professionella inom mödra- och barnhälsovård, förskola, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, specialverksamheter, vuxenpsykiatri, beroendevård med mera.

Cirka 400 deltagare deltog på plats i Folkets Hus i Stockholm för att inhämta ny kunskap och utbyta erfarenheter, lika många följde konferensen via webbsändningar.

Inledningsvis lyfte Karin Tegmark Wisell fram det regeringsuppdrag som myndigheten har när det gäller att stödja ett fortsatt utvecklingsarbete inom barnhälsovården för att öka den psykiska hälsan och utvecklingen under barnets två första år, där fokus bland annat är ett ökat stöd till familjer som har olika svårigheter och i föräldraskapet.

– Vi vet att samspelet är avgörande för den psykiska hälsan och förutsättningar för en god utveckling. Därför är det särskilt betydelsefullt att stärka de förbyggande insatserna, arbeta för tidig upptäckt, när det brister i omsorgen samt generellt öka kunskaperna inom området, sa hon och pekade även på vikten av samverkan mellan regionerna och kommunerna, och mellan myndigheter, konstaterade Karin Tegmark Wisell.

Även Beatrice Hopstadius, avdelningschef vid Socialstyrelsen, fanns på plats och pratade inledningsvis om vikten av samverkan:

– Tillsammans kan vi stärka det förebyggande arbetet och ha fokus på tidiga insatser. Viktigt är också att förbättra uppföljningar av olika insatser, stärka kunskapsutvecklingen och arbeta för en än mer jämlik vård, omsorg och hälsa, sa hon och tipsade om Kunskapsguiden, där det går att läsa mer om arbetet med Barn som anhöriga.

Kunskapsguiden: Barn som anhöriga

Anna Norlén, verksamhetschef vid Ericastiftelsen och doktorand vid Karlstad universitet, tillsammans med Ann-Cristine Jonsson, Folkhälsomyndigheten.

Ann-Cristine Jonsson, utredare vid enheten för hälsofrämjande levnadsvanor, Folkhälsomyndigheten, presenterade sedan projektet ”De första 1 000 dagarna i de nordiska länderna”. Ett projekt som startades av Island 2019, under deras ordförandeskap i nordiska ministerrådet. Alla fem nordiska länder deltar och där Sverige representeras av Folkhälsomyndigheten. En tredje och sista rapport från projektet publicerades i våras. Den innehåller förslag på insatser i de nordiska länderna som kan förbättra stödet för barn under de två första åren i livet.

– Målet med projektet är att ge barn så goda förutsättningar som möjligt för hälsa och utveckling. Genom samverkan mellan de nordiska länderna kan kunskapen inom området stärkas, sa Ann-Cristine Jonsson och redogjorde för några av de punkter som varit i fokus för projektet och resultatet av arbetet hittills.

Kari Slinning, Institutionen för spädbarns psykiska hälsa, regionalt centrum för barns- och ungdomars psykiska hälsa, östra och södra Norge, Oslo, gav några ytterligare reflektioner kring det nordiska samverkansprojektet.

Kari Slinning, Institutionen för spädbarns psykiska hälsa i Oslo, Norge.

Hon pekade på några viktiga lärdomar, bland annat att Norden har många gemensamma styrkor att bygga vidare på, exempelvis fri sjukvård och socialtjänst, högt deltagande i mödravård och spädbarns-och barnhälsovård, en betydande föräldraledighet och inte minst fri tillgång till förskola.

Anna Norlén, psykolog och psykoterapeut, verksamhetschef och rektor vid Ericastiftelsen, doktorand Karlstad universitet, berättade om hur små barn påverkas av svår stress, exempelvis vid traumatiska händelser som krig, förlust och flykt och hur man kan ge stöd och hjälp till föräldrar och små barn för att mildra konsekvenserna.

– De första åren är väldigt ömtåliga. Tidiga trauman lämnar spår i våra kroppar, även när det gäller fysiska sjukdomar. Svår stress och tidiga påfrestningar lämnar biologiska avtryck längre fram i livet, även som vuxen. Krasst sett skulle vi kunna spara en massa lidande och pengar om vi kunde förebygga så att man inte utvecklar de här hälsoriskerna, menade hon.

Under rubriken: ”Socialstyrelsens skade- och dödsfallsutredningar – mycket behöver förbättras för att förebygga våld mot barn”, berättade Marie Nyman och Moa Mannheimer, utredare vid Socialstyrelsen, om vad samhället kan göra för att undvika att det värsta händer. Utgångspunkten var Socialstyrelsen utredningar som gjorts av enskilda ärenden, 2018 till 2021.

De redogjorde kort kring brottsoffer och gärningspersoner, vilka brister som identifierats i samhällets skyddsnät kring barn som far illa och vad som behöver göras för skydda barn från att fara illa. 

Vikten av att bygga täta skyddsnät

Marie Nyman berättade att slutsatser från utredningar har visat att när små barn dödas handlar det oftast om flera utlösande faktorer, som föräldrar som har psykisk ohälsa eller är i en separation. Det händer också att gärningspersonen själv tar sitt liv efter att de begått gärningen. Det vanligaste är att det är en person i föräldrarelation till barnet, näst vanligast är att det är barn (tonåringar) som dödas av andra barn/tonåringar.

Moa Mannheimer och Marie Nyman, utredare vid Socialstyrelsen.

– Hälften av de här barnen som drabbats har haft kontakt med socialtjänsten tidigare. Det vi ser är att samhällsaktörerna har kontakt och information om de här familjerna.

Marie Nyman pekade vidare på att barnen allt för ofta försvinner i utredningarna, att det är föräldrarnas behov som står i fokus.

Marie Nyman och Moa Mannheimer betonade att det som framförallt behövs för att förebygga att barn far illa är att stärka samverkan mellan instanser, utveckla metoder och arbetssätt och använda möjligheten att polisanmäla.

Publikation: Socialstyrelsens utredningar av vissa skador och dödsfall 2018–2021

Anna Kaldal, professor i processrätt med inriktning mot barn i rättsliga processer, Stockholms universitet, och Anna Norlén, verksamhetschef och rektor vid Ericastiftelsen, doktorand, Karlstad universitet, tog upp den svåra frågan om hur samhället värnar om hälsa, trygghet och stabilitet för de yngsta placerade barnen?

Anna Kaldal inledde med att konstatera att det krävs god kunskap för att tillämpa den lag som man ibland måste använda, LVU (Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga).

Lagen säger att, men inte hur

– Vi tänker att lagen ska kunna lösa problem, men den är ofta svår att tillämpa. Hur vi tillämpar lagen är det mest avgörande och då behövs kunskap.

Hon tog upp frågor som rör principen om barnets bästa, som slås fast i såväl föräldrabalken, barnkonventionen som socialtjänstlagen och LVU. Hon menade att det, trots principen att alltid beakta barnets bästa, råder otydligheter.

– Lagen säger att barnets bästa kan beaktas, men inte hur. Hur behöver besvaras med kunskaper om vad ett barn behöver, vilket är något professionen besitter. Tanken med lagen är att den ska ha en så öppen formulering att den går att anpassa efter det individuella barnet. Barnets eget perspektiv måste också alltid vägas in. Det följer av principen om barnets bästa.

Anna Kaldal tog också upp att nya lagändringar införts för att säkerställa barns bästa när vård enligt 2 § LVU upphör, ”Lex Lilla hjärtat”.

Anna Norlén i sin tur tog upp frågan om vad små barn behöver och vikten av att barn har en omsorgsperson som fungerar som en skyddande sköld, mentalt såväl som fysiskt för barnet. För barn är tryggheten utgångspunkten för utveckling.

– Om tilliten brister och/eller ett barn upplever svåra påfrestningar eller traumatiska händelser kan det hämma den känsliga utvecklingsmekanismen, slog Anna Norlén fast.

Kerstin Bernstad, psykolog, BUP Region Skåne.

Lika kunskapsintensivt som första dagen fortsatte konferensens andra dag. Den startade med Kerstin Bernstad, specialistpsykolog, psykoterapeut och handledare, barn 0-6 år, BUP Region Skåne, som delade med sig av sin långa kliniska erfarenhet av små barn som inte mår bra och hur psykisk ohälsa kan komma till yttryck hos de minsta. 

Kerstin Bernstad är verksam vid Viktoriagården, BUP i Malmö, som tar emot cirka 250 barn per år i öppenvård.

– Barn med psykisk ohälsa dyker upp överallt. Vi som ska fånga upp de små barnen finns i olika verksamheter och ser olika saker. De yngsta barnen är extremt beroende av sitt sammanhang, sina föräldrar. Vad är förälderns bekymmer och vad är barnets bekymmer, är frågor som vi måste ställa oss, menade hon, då de yngsta barnen inte själva kan be om hjälp utan någon annan som måste se och agera.

– Det ligger ett ansvar på alla vuxna att se och ta barnets perspektiv, ofta blir det väldigt mycket fokus på föräldrarnas mående, sa Kerstin Bernstad.

Nästa föredrag gavs av Heidi Fjeldheim, särskild rådgivare, Regionalt centrum för barn och ungas psykiska hälsa (RBUP), Norge: ”Generationsöverskridande ACE – hur kan de brytas under graviditet och spädbarnstid? ”

Heidi Fjeldheim, Regionalt centrum för barn och ungas psykiska hälsa (RBUP), Norge.

Hon delade med sig av erfarenheter kring hur det går att arbeta för att bryta generationsöverföringar av trauma redan under graviditeten och spädbarnstiden.

Heidi Fjeldheim konstaterade att det är svårt att bryta generationsmönster, men att det finns några saker som kännetecknar personer som inte repeterar och lyckas bryta mönster.

Bygga vidare på goda erfarenheter

– Att sätta in insatser den första tiden hos föräldrar är ibland avgörande för att de ska klara att bryta negativa mönster. Det som ofta kännetecknar dem som inte repeterar dåliga mönster är att det funnits en bra omsorgsperson, andra vuxna som gjort att man fått känna att man ändå är en bra person, menade hon.

Konferensens andra dag rymde även ett panelsamtal om nationella satsningar vad gäller barn 0-2 år. Där lyftes bland annat erfarenheter från uppdraget: ”Ökad tillgänglighet och delaktighet i barnhälsovården”, ”God och Nära vård”, ”samt utökade statsbidrag för föräldraskapsstöd” och ”Barn som anhöriga”. Deltog gjorde Tyra Warfvinge, Sveriges kommuner och regioner (SKR), Malin Ulfsdotter, utredare, Folkhälsomyndigheten, Susanne Åhlund, utredare, Socialstyrelsen, Eva Eurenius, utredare Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (Mfof) och Pauline Johansson, projektledare och lektor, Nationellt kompetenscentrum anhöriga.

Läs mer om nära vård på SKR:s webbplats

Läs också: Stöd till barnhälsovården – Folkhälsomyndighetens webbplats

Moderator Karin Kllingenstjerna tillsammans med konferensanordnarna Ann-Cristine Jonsson, Folkhälsomyndigheten, Pauline Johansson, Nka, och Agnes Lundström, Socialstyrelsen.

Där berättade bland annat Eva Eurenius från Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (Mfof), en statlig kunskapsmyndighet för föräldraskapsstöd, familjerådgivning och socialnämndernas familjerättsliga ärenden, om att regeringen nyligen beviljat extra pengar för att ge kommuner en möjlighet att intensifiera sitt arbete med föräldraskapsstöd.

Pauline Johansson, Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka), berättade att Nka arbetat med området i cirka 10 år, sedan 2011 och att uppdraget är förlängt till 2025. Pauline Johansson lyfte fram Nka:s arbete med bland annat nätverk, konferenser, samverkansprojekt, påverkansarbete, kunskapssammanställningar och rapporter och inte minst den kunskapsintensiva hemsidan, som rymmer allt från webbinarier, filmer, fakta till nyhetsbrev och kalendarium.

På frågan från moderatorn om vilka framgångsfaktorer deltagarna i panelen såg som viktigast i arbetet med att värna våra yngsta så var den gemensamma faktorn samverkan.

– Samverkan har varit oerhört centralt för oss, med nationella aktörer, men också samverkan med alla regioner och med många olika aktörer, konstaterade Malin Ulfsdotter, Folkhälsomyndigheten.

Mona Lindqvist, psykolog, Transkulturellt centrum, Region Stockholm.

Konferensens sista föreläsare var Mona Lindqvist, psykologspecialist, Transkulturellt centrum, Region Stockholm. På ett fartfyllt och roande sätt beskrev hon vad Transkulturellt centrum kan bidra med, utmaningar och behovet av interkulturell kompetens.

Transkulturellt centrum är ett kunskapscenter inom Region Stockholm som vänder sig till medarbetare inom hälso- och sjuk- och tandvården som möter människor med migrationsbakgrund. Centret erbjuder bland annat rådgivning, handledning och utbildning. En uppgift är också att ge hälsoinformation till nyanlända och migranter, samt till personer som inte talar svenska.

Läs mer på www.transkulturelltcentrum.se

Erik Wester och Isabelle Froehlich, socialförvaltningen, Stockholms stad, var två av konferensdeltagarna. De ansåg båda att de fått mycket ny kunskap och delade erfarenheter under de två dagarna:

– Det är för de minsta barnen vi kan göra störst skillnad. Därför är det så oerhört viktigt att vi uppmärksammar frågor som rör de allra minsta. Den här konferensen är ett viktigt forum för att kunna dela kunskap och erfarenheter inom barnhälsoområdet, sa Isabelle Frochlich.

– I vårt arbete ser vi hur viktigt samverkan mellan olika instanser är, något som också framgått av de här dagarna, konstaterar Erik Wester.

Erik Wester och Isabelle Froehlich, socialförvaltningen, Stockholms stad.

Flertalet valbara seminarier

Under konferensens båda dagar fanns dessutom en rad valbara seminarier att välja mellan.

• Utökade hembesök för ökad tillgänglighet i barnhälsovården och jämlik hälsa.
• Sammanhållen samverkan kring de yngsta barnen vid psykisk sjukdom, beroendeproblem, eller när våld har identifierats hos föräldern.
• Utsatta barn - ett gemensamt samhällsuppdrag.
• Så kan anmälan om oro till socialtjänsten bidra till att barn får stöd.
• Risker för det ofödda och späda barnet vid skadligt bruk och beroendesjukdom hos föräldrar och behovet av tidig samverkan.
• Samverkan mellan BVC, förskola, socialtjänst och andra aktörer om barn 0 - 2 år.
• Stöd för att främja kommunikation och språkutveckling.
• Systematiska arbetssätt för att tidigt upptäcka barn som far illa.
• Mödra- och spädbarnsbehandling vid psykisk ohälsa hos den nyblivna mamman

Här kan du läsa en längre version av reportaget

Se de inspelade föreläsningarna från konferensen

Text och foto: Agneta Berghamre Heins
Publicerad 2022-11-09