Familjemodellen – en enkel och kraftfull metod

Professor Bente Weimand har introducerat Familjemodellen i Sverige och föreläste under Socialstyrelsens inspirationsdag.

Hittills har drygt 300 familjer inom barn- och vuxenpsykiatri samt beroendevård i Storstockholm fått familjefokuserat stöd tack vare projektet The Family Model – Familjemodellen, som nu gått in på sitt fjärde år. Den inspirationsdag som hölls i mars i år visade tydligt ett fortsatt stort intresse för modellen.

Huvudföreläsare under inspirationsdagen för deltagare i utvecklingsprojektet ”Familjemodellen – The Family Model” var Bente Weimand, professor vid universitetet i sydöstra Norge, som introducerat Familjemodellen i Sverige.

– Familjemodellen syftar till att hjälpa familjemedlemmar att få syn på sina egna styrkor och förbättra kommunikationen inom familjen och inte minst hjälp att utforma en realistisk plan för framtiden.

Ett 60-tal personer från BUP Stockholm, PRIMA Vuxenpsykiatri och PRIMA Maria Beroende, verksamheter som deltar i projektet ”The Family Model – Familjeprojektet”, tog chansen att inspireras och fylla på med ny kunskap när Socialstyrelsen bjöd in till en konferensdag i mitten av mars. Förutom metodutbildare inom respektive verksamheter deltog även medarbetare samt barnombud, forskare och verksamhetsföreträdare inom PRIMA vuxenpsykiatri och BUP Stockholm. Samtliga med ett intresse för att stärka barnperspektivet i den kliniska vardagen.

Verksamhetschef Anders Berntsson, PRIMA vuxenpsykiatri, och verksamhetschef Göran Rydén vid BUP Stockholm gav sin bild av Familjemodellens betydelse som en introduktion till inspirationsdagen.

Projektledare Camilla Linderborg konstaterade att lägesrapporten från projektet visar att kunskapen om metoden växt och spridits under de tre år som Familjemodellen praktiserats vid de olika enheterna. För flera av de 300 familjer som fått del av modellen, har situationen förändrats till det bättre. Inte minst har kommunikationen inom familjen stärkts, vilket också är ett av målen med Familjemodellen.

Camilla Linderborg berättade att situationen har förändrats till det bättre för flera av de familjer som fått ta del av modellen.

Av en enkät, som besvarats i samband med årsuppföljningen, framgick exempelvis att BUP ansåg att modellen passade utmärkt i arbetet med de yngre barnen samt att det fanns önskemål om att den skulle införas som en rutin i arbetet med familjer. Från vuxenpsykiatrin ansågs modellen bredda förståelsen för patienternas livspussel och bidra till att hålla barnperspektivet levande, samt ett önskemål om att fortsätta med uppföljningen av modellen.

Uppföljningen inkluderade även tre genomförda fokusgruppsintervjuer; en grupp som använt modellen, en som avstått och en grupp med chefer.

– Av intervjuerna framgick att man ser och vill olika saker. Någon undrade varför man inte arbetat så här tidigare, att det är bra att pendeln slår tillbaka till ett ökat barnperspektiv. Flera såg fördelar om barn- och vuxenpsykiatrin skulle kunna samverka mer och använda sig av samma modeller. Men att pröva nytt kräver mod, som någon uttryckte det i intervjuerna. Sammantaget ser de som jobbar med modellen stora fördelar och vill fortsätta jobba med Familjemodellen, berättade Camilla Linderborg. 

Avhängiga av varandra i familjen

Första föreläsningen för dagen stod Bente Weimand, professor vid universitetet i sydöstra Norge, för. Hon introducerade Familjemodellen i Sverige 2019 och utbildade den första gruppen medarbetare inom projektet.

Bente Weimand berättade om sin egen forskning som bland annat handlat om behandlingsinterventioner i familjer där det förekommer psykisk ohälsa eller missbruk.

– Jag startade med att forska om vuxna som anhöriga där det fanns psykisk ohälsa i familjen, sedan gick min forskning över till barn som anhöriga, berättade hon och förklarade att hon i sin forskning haft stort fokus på hur man kan ge stöd till familjen och förbättra kommunikationen inom familjen. Den forskningen lade i sin tur grunden för hennes intresse för Familjemodellen och hur den kan förankras kliniskt.

Därefter tog Bente Weimand upp något kring Familjemodellens bas, bland annat relationsteorin och även inspirationskällor som den danska filosofen Knut Eijer Logstrup och franska sociologen Pierre Bourdieu.

– Det är viktigt att vi har med oss att det vi gör som behandlare betyder väldigt mycket för de familjer vi möter, sa Bente Weimand och konstaterade vidare att det är viktigt att personal inom hälso-och sjukvården är medveten om att det som sker i en familj alltid påverkar alla i familjen.

– I en familj är vi avhängiga av varandra, det som sker med den ena får konsekvenser för de andra. Familjer i behov av behandling behöver få hjälp att kommunicera med varandra, betonade hon.

– Det är viktigt att kunna ge stöd till att hitta orden, att familjen får ett gemensamt språk för vad som hänt. Det bidrar till att en förståelse för vad som skett och sker i familjen växer fram.

Bente Weimand redogjorde sedan en del kring vad som är känt när det gäller vuxna respektive barn som anhöriga. Exempelvis att anhörigskap för vuxna kan ha negativ påverkan på hälsa, arbetsliv, ekonomi och livskvaliteten i stort, men också att vårdpersonal måste bli bättre på att inkludera anhöriga.

Däremot kan socialt stöd vara en skyddande faktor, likaså sammanhållning i familjen. När det gäller barn som anhöriga kan ett för omfattande omsorgsansvar leda till negativ påverkan på skolresultat, ensamhet och utanförskap.

Unga anhöriga är ofta ”osynliga”

– Unga anhöriga är allt för ofta ”osynliga”. Vårdpersonalen har svårt att prata med barn och unga, men också svårt att fråga vuxna som de möter i vården om deras barn och om hur föräldraskapet påverkats av föräldrarnas ohälsa.

Hon pekade på att unga omsorgsgivare utför många uppgifter, vilket kan vara belastande, men även givande och ha positiva effekter.  Det här är ett område som man behöver forska mer kring, slog hon fast.

När det gäller ”Familjemodellen – The Family Model”, konstaterade Bente Weimand att modellen ger en grundläggande förståelse för sammanhangen inom och utanför familjen, att det är ett bra sätt att strukturera kunskap på och att den är användbar i flera sammanhang.

Bente Weimand i samtal med Janine Semius.

Bente Weimand redovisade modellens sex områden, så kallade domäner. Grundläggande är att utifrån förälderns psykiska hälsa göra en bedömning om och när det är lämpligt att tillämpa Familjemodellen.

Domän1 har fokus på föräldrars psykiska ohälsa. Domän 2 har fokus på barns psykiska hälsa och utveckling. Här ställs det krav på hälso- och sjukvårdspersonal att kunna identifiera barns olika behov, vilket kan vara en svårighet, medan domän 3 har fokus på föräldraskap och relationer. Nästa, domän 4, är inriktad på risk- och skyddsfaktorer, domän 5 i sin tur handlar om att kartlägga aktuella hälso- och sjukvårdsinsatser. Domän 6 har ett kulturellt- och samhällsfokus. Där handlar det om att sätta familjen i ett större sammanhang. Här kommer exempelvis lagstiftning och samverkan mellan myndigheter in.

Familjemodellen – en plan för framtiden

Bente Weimand poängterade att det är viktigt att få familjemedlemmar att se sin situation utifrån olika perspektiv, att få insikt i att saker och ting hänger samman, men också att kunna ha ett generationsövergripande perspektiv. 

– Det är viktigt att klargöra att syftet med behandlingen är att familjerna ska få hjälp att bevara familjen, att de inte känner rädsla för myndigheter, betonade hon och konstaterade att det allra viktigaste för Familjemodellen är att man utformar en plan för framtiden. 

– Fokusera på styrkor såväl som sårbarhet. Det handlar om att hjälpa familjemedlemmar att kunna se sina egna styrkor, här är det bra att använda: ”The Family Care Plan”, där familjemedlemmar själva får beskriva hur de önskar att ha det tillsammans.

Hon pekar på att det handlar om att tydliggöra ”vad familjen själv kan bidra med, och vad vi som behandlare kan bidra med.”

– Det är viktigt att det finns en enighet om vad som ska ske framåt, vilka lösningar som står till buds, och vad som ska göras, att jobba tillsammans tills vi hittar några saker som familjen kan enas kring. Familjen själv ska få ett eget språk, men med hjälp av oss, hälsopersonal. Ett råd är att gå sakta fram. I familjeplanen är det viktigt att alla är med, uppmanade Bente Weimand.

Efter en stärkande kaffepaus var det dags för en paneldebatt kring familjefokuserad praktik, möjlighet och behov. Paneldebatten leddes av Margareta Östman, professor emeritus. Deltog gjorde även företrädare från berörda verksamheter och experter inom området; Agnes Lundström, socialstyrelsen, Bente Weimand, forskare, Norge, Anders Berntsson, PRIMA Vuxenpsykiatri, Göran Rydén, BUP Stockholm och Janine Semius, Brukarinflytelsesamordnare, sk BISAM.

Göran Rydén:
– Vi behöver mer bryggor mellan olika instanser och verksamheter för att få större förståelse för varandra. Det är viktigt att inte bara ha synpunkter på alla andra, att vi också ser vår egen organisation, att vi ifrågasätter om vi gör rätt.

Agnes Lundström:
– Det är tydligt genom vårt femåriga uppdrag att regeringen ser behovet av att regioner och kommuner stärker och utvecklar stödet till barn som anhöriga. Kunskapen om vikten av att uppmärksamma och fånga upp barn och familjer i utsatta situationer tidigt har vi. Nu behöver vi göra verkstad för att det ska komma barn och föräldrar till del. Familjemodellen är ett bra exempel, nu testar vi den i praktiken och kan konstatera att den bidrar till ett ökat familjefokus där barnens behov blir synliga.

Janine Semius:
– Inom BUP arbetar vi numera inom ett brukarråd där vi informerat om och stöttat Familjemodellen. Alla ser vinsterna med modellen, alla de viktiga domänerna för att öka delaktigheten för familjen. Familjemodell blir som ett kitt för att bygga ihop olika verksamheter.

Bente Weimand:
– Myndigheterna önskar evidensbaserade modeller. Det vi gör här, utvecklar en Familjemodell som kan användas i den kliniska vardagen, är ett viktigt steg på vägen. I framtid vore det önskvärt att göra någon form av randomiserad studie, samt att kunna starta en klinik som är helt baserad på Familjemodellen.

Ett av segmenten under dagen var en paneldebatt ledd av Margareta Östman, professor emeritus. Deltog gjorde Agnes Lundström, socialstyrelsen, Göran Rydén, BUP Stockholm, Anders Berntsson, PRIMA Vuxenpsykiatri, Bente Weimand, professor, och Janine Semius, Brukarinflytelsesamordnare.

Kan ni som sitter här göra något mer direkt, göra något utan att vänta på att någon annan ska göra något?

Anders Berntsson:
– Måste nog även landa det i fler studier, även randomiserade, alla kan göra något, komma på idéer inom området.

Göran Rydén:
– Det gäller att hitta forskare som är intresserade av området och det måste finnas verksamheter som vill ställa upp – som kan tänka sig släppa in forskare i verksamheten.

Vad ska vi göra i framtiden för att det ska finnas en fortsättning när det gäller Familjemodellen?

Janine Semius:
– Genom Familjemodellen, att få prata, att få en överblick. Det är viktigt att kunskapen efterfrågas underifrån, av verksamheter som socialtjänsten med flera.

Göran Rydén:
– Det är en uthållighetsfråga – att hålla i och hålla ut, att det ges stöd till alla som gör det här arbetet.

Bente Weimand:
– Det har stor betydelse att det är en modell som kan användas brett, att många olika personalgrupper kan använda sig av den.

Janine Semius:
– Familjemodell, att få prata att få en överblick är värdefullt.

Agnes Lundström:
– Det är angeläget att kunna fånga upp familjernas erfarenheter och försöka sprida det till fler verksamheter nationellt, både psykiatrin och beroendevården.  

Janine Semius:
– Att anhöriga får verktyg på olika sätt i sin föräldraroll är viktigt, att det finns utbildning i Familjemodellen.

Bente Weimand:
– Ett bra sätt att få mer resurser är att undersöka ekonomi, om den här modellen ger positiva ekonomiska effekter, sådant lyssnar beslutsfattare på.

Anders Berntsson:
– Att ta hand om våra patienter och deras anhöriga är ekonomiskt lönsamt.

Agnes Lundström:
– Det finns många miljarder att vinna om vi hjälpte de här barnen i tid.

Göran Rydén:
– Jag tror att det är bra att göra en ekonomisk utredning, det kan utgöra en kvalitetsaspekt. Man behöver visa ekonomiska vinsterna.

Efter paneldebatten gav Dan Wetterborg, psykolog vid Prima Liljeholmen, en föreläsning om arbetet med föräldrastöd inom ramen för psykologisk behandling, Dialektisk beteendeterapi (DBT). Därefter avslutades den innehållsrika inspirationsdagen genom att medarbetare vid PRIMA Vuxenpsykiatri och BUP delade med sig av sina erfarenheter av Familjemodellen genom några fallbeskrivningar, som kommenterades av Bente Weimand med en efterföljande dialog.

I en av familjerna som beskrevs fanns flera personer med neuropsykiatriska diagnoser. Ett av problemen var de många olika vårdkontakterna, som gjorde att det var svårt att hitta tider då det gick att träffa familjen gemensamt. Familjen fick ändå lite hjälp att få ordning på sitt ”familjekaos” och började bland annat utnyttja sitt befintliga nätverk mera.

I ett annat fall, som behandlarna redogjorde för, hade Familjemodellen bidragit till att synliggöra värdefull information, bland annat vilka skyddsfaktorer som fanns inom familjen. Något som i sin tur bidragit till att det hänt mycket i positiv riktning inom familjen.

Bente Weimand påpekade under dialogen att Familjemodellen inte är ett universalverktyg, men att den i de flesta fall kan användas som ett pedagogiskt verktyg.

– Med hjälp av modellen kan man exempelvis få fatt i hur de olika insatserna i en familj samverkar, upprätta en familjeplan och sätt mål, slog hon fast.  

Några avslutande reflektioner:

”Det har varit en bra dag, jag ser att vi har en stor nytta av arbetssättet inom vården i BUP. Vi ska vara en parantes i barnets liv, gäller att stärka resurser runt barnet. Vi fortsätter att använda modellen i vår organisation. Tacksam för dagen.”

”Det behövs en gemensam förståelse för hur vi utövar den här modellen. Bra med en sådan här dag.”

”En dag full av intryck. Familjemodellen är en enkel och kraftfull metod.”

”Vi efterfrågar ständigt randomiserade studier. Svårigheten är att rekrytera tillräckligt många familjer. Vad är alternativet? Ett alternativ är att tänka systematisk uppföljning. Se till att få en mätning före och efter insatsen. Det går att göra ganska enkelt. Den typen av utvärdering som man gör tillsammans med familjen, den har familjen nytta av. Då kan de själva få syn på vad som blivit bättre. Det hjälper också att se vilka patienter blir hjälpta av detta och inte.”

”Nu har denna modell erbjudits till mer än 300 familjer. Det är ingen liten intervention. En av de viktigaste aspekterna för att det lyckats är att socialstyrelsen så tydligt har bestämt sig för att ge stöd till projektet. Familjemodellen ger mer resurser tillbaka än den tar.”

Text och foto: Agneta Berghamre Heins
Publicerad 2023-05-03