Tema: Bil

När Emils lillasyster föddes blev det svårt att få plats med både hennes barnvagn och hans hjälpmedel i bilen, och familjen fick dela upp sig när de skulle åka på utflykter. Familjen Hällström började se sig om efter en större bil och för ett par månader sedan var den anpassad och klar. Så här gick det till.

Den omisskännliga doften av ny bil möter Malmös ljumma vintermorgon när pappa Daniel skjuter upp sidodörren och med manöverkontrollens hjälp fäller ut den elstyrda rampen. Samtidigt klär Emil, 5, på sig ytterkläderna i hallen tillsammans med lillasyster Tyra och mamma Malin. Han ska snart få skjuts till förskolan i familjens nya bil. Eller "monstret", som mamma Malin valt att kalla den, med tanke på storleken.

Emil föddes med ryggmärgsbråck och vattenskalle och i samband med en rutinoperation vid två månaders ålder gick något fel. Emil vaknade inte som han skulle, istället började han krampa. Senare visade det sig att han fått en svår syrebrist som i sin tur medfört en flerfunktionsnedsättning med utvecklingsstörning och omfattande rörelsehinder, och läkare har i efterhand konstaterat att "det är ett under att han är så pigg och glad som han ändå är".

Malin och Daniel.

Familjen Hällström har nyligen flyttat från en lägenhet, fyra trappor upp till ett villaområde strax utanför Malmös stadskärna. När Emil föddes ägde de ingen bil. De åkte kollektivt och cyklade med storebror Joel, och ambitionen var att fortsätta göra detsamma med Emil. De skaffade en cykelkärra, men så började kallelser till undersökningar på sjukhuset i Lund trilla in, och de förstod att livet med Emil innebar att de skulle behöva bil. De köpte en begagnad familjebil i kombimodell när Emil var två år, som användes främst för sjukhusbesök och liknande. När sedan lillasyster Tyra föddes och Emil började bli så stor att han var svår att lyfta i och ur bilen insåg de att den var för liten.

Daniel skrattar när han berättar hur han blivit expert på att stuva i och ur den gamla bilen.

– Man blir överraskad hur många hjälpmedel som får plats i en vanlig kombi om man bara plockar isär dem först. Men visst har vi fått prioritera när vi ska iväg någonstans. Behöver vi trekantsstolen? Att en assistent också skulle kunna åka med har inte varit att tänka på. Det har därför hänt att Emil och assistenten fått stanna hemma från vissa utflykter. Vid andra tillfällen har halva familjen åkt kollektivt och resten bil.

I början av förra våren började Daniel och Malin prata om att det var dags att göra något åt saken. Men att köpa och anpassa bil var inget någon av dem längtade efter att ta itu med. Malin säger att hon reagerade med ett "Å nej, det här kommer bli jobbigt" medan Daniel mer pragmatiskt konstaterade att "OK, nu tar vi tag i det här.".

Det började med att Daniel tog kontakt med bilkunniga kompisar.

– Man måste utnyttja de kontakter man har. Jag har en kompis som är bilskollärare och en som jobbar på en bilfirma. Dem pratade jag med.

Att ansöka om bilstöd gick oväntat snabbt. Samma vecka som de skickade in ansökan blev de uppringda och fick ett muntligt ja.

För att få överblick över marknaden åkte de till Mobilitetscenter i Göteborg, där de fick information om vilka bilmodeller och anpassningar som skulle kunna vara aktuella. Listan på önskemålen såg ut så här: De ville att Emil skulle kunna åka fastspänd i sin rullstol vid kortare sträckor, samt i bilstol vid längre. De ville att det skulle finnas plats för hela familen på fem personer, samt en eller två assistenter, och kanske en kompis. De ville ha bra bagageutrymme. De ville att Emil skulle sitta så nära föraren som möjligt. Det resulterade i följande slutsats:

Familjen behövde en minibuss, som var extra lång. Bilen behövde ha dubbeldörrar på mittenraden, så att Emil kunde sitta på sin plats samtidigt som det var möjligt att komma in till sätena längst bak. Tre bilmodeller kunde vara aktuella.

Men skulle de direktimportera, köpa begagnat eller nytt? Vad var mest ekonomiskt hållbart? Under sommaren tittade de runt, både på nätet och hos bilförsäljare. I augusti hittade Daniel till slut en bil som passade in på alla önskemål. Den fanns på en bilfirma i Gävle och det var nästa ingen väntetid eftersom bilen redan var beställd.

– Den kostade lika mycket ny som de andra gjorde trots att de var direktimporterade och begagnade, och det avgjorde saken säger Daniel. Bilen var klar i slutet av september och efter tre veckor på bilanpassning var den klar.

De är förvånade över hur snabbt allting gick. Sex månader från ansökan till att bilen stod parkerad på uppfarten.

– Detta har flutit på bäst jämfört med alla andra insatser vi har sökt. Vi har sluppit känna oss ifrågasatta. Alla har varit snabba, smidiga och behjälpliga, säger Daniel och Malin fortsätter:

– Vi är väldigt nöjda. Och Emil mår bättre nu när han sitter framåtvänd och det inte är lika mycket bök när han ska i och ur bilen. Han kräks inte lika mycket.

Den största nackdelen är dock storleken, bilen är så stor att den gamla kombin inte får plats bredvid på uppfarten. Det är också svårt att hitta parkering när Emil inte är med och de inte får stå på en anpassad plats. De undviker parkeringshus helt om de kan. Malin och Daniel drömmer om att familjen lättare ska komma iväg på utflykter i sommar när nu alla får plats ordentligt.

– Vi kommer att åka till bokskogen och till stranden. Allihop. Och på bilsemester upp till Norrland säger Daniel och Malin fortsätter:

– Nu kan vi åka var vi vill – när vi vill. Det är bara att köra säger Malin och skrattar.

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Föräldrakraft nr 2, 2014.
Text och foto: Anna Pella