Avlösning

Med avlösning menas ett kortare avbrott i vårdandet. Länge har avlösning varit det viktigaste anhörigstödet och det är också en av de vanligaste formerna av anhörigstöd som kommunerna erbjuder.

Vanligast är korttidsvård eller korttidsboende, vilket oftast är en till två veckors vård på ett korttidsboende eller på lediga platser vid ett särskilt boende.

Avlösning i hemmet är den näst vanligaste formen och betyder att avlösaren ger den hjälp och stöd som behövs i den vårdbehövandes egen bostad. Uppdraget utförs oftast av hemtjänstpersonal, mer sällan av särskild personal eller frivilliga.

Dagvård eller dagverksamhet är den tredje formen av avlösning och innebär att den vårdbehövande under en eller flera dagar per vecka får komma till en verksamhet där de får måltider, gemenskap och olika former av aktiviteter och träning. Andelen platser i dagverksamhet har minskat med en femtedel sedan år 2000.

Det är svårt att veta hur stöd med avlösare fungerar eftersom det inte finns några siffror på hur många anhörigvårdare som får avlösning, vilka de är och hur de tycker att stödet fungerar. Det finns heller ingen säker kunskap om hur man har tagit beslut om korttidsboende och dagverksamhet, om det är att anhörigvårdaren behöver det eller om det är för den vårdbehövande.

Forskningen kan inte visa att avlösning faktiskt hjälper en anhörigvårdare. Ofta fungerar inte avlösningen som den ska och passar inte familjernas vanor och behov. Personalen på korttidsboenden saknar ofta rutiner för att arbeta med individuella stödplaner. Det leder till att personalen inte tänker på vad vårdtagarna är intresserade av eller vad de tycker om. Det gör att anhörigvårdare och de hjälpbehövande är tveksamma till eller avstår från sådan avlösning.

Det är väl känt att en god äldreomsorg är en viktig del i anhörigstödet. Hemtjänst med hög kvalitet är mycket uppskattad av anhörigvårdare. Under de senaste åren finns hemtjänst dock främst för äldre som bor ensamma och som inte har några anhöriga i närheten. Äldre med makar och närboende barn, främst döttrar, riskerar att bli utan hemtjänst, vilket drabbar anhörigvårdarna.

När regeringen ville göra anhörigstödet bättre i kommunerna sade de också att man måste finna nya former för anhörigstöd, mer hållbara stödformer och samarbete med ideella och frivilligorganisationer. De senaste åren har det också vuxit fram nya stödformer i kommunerna, som anhörigcentraler och träffpunkter, rekreationsaktiviteter och erbjudanden om semestervistelser. Allt fler kommuner erbjuder anhörigstöd i samarbete med frivillig- och pensionärsorganisationer. Men det måste göras ännu mer. Särskilt viktigt är att kunna tillgodose olika behov hos olika grupper av anhörigvårdare, såsom anhörigvårdare med förvärvsarbete, anhörigvårdare från olika invandrargrupper och anhörigvårdare av olika kön och med skilda familjeförhållanden.