Vad händer när orken inte räcker?

Lisa Schjelde är projektledare för projektet "I nöd och lust". Syftet med projektet är att synliggöra anhöriga som är 65 år och äldre som vårdar sin partner i hemmet och få fler att våga prata om ”det opratade”. Foton: Pexels/privat

Med arvsfondsprojektet ”I nöd och lust” vill Bräcke diakoni lyfta fram ämnen som kan vara svåra att prata om för äldre anhöriga, samt områden där stödet brister när man vårdar sin partner i hemmet.

– Det handlar om att bryta tabun, något som i förlängningen kan bidra till att öka hälsan hos äldre anhöriga, säger Lisa Schjelde, projektledare vid Bräcke diakoni som driver projektet ”I nöd och lust” i samverkan med bland annat Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka).

– För många är det en stor och svår omställning när ens partner blir sjuk eller funktionsnedsatt. Projektet ”I nöd och lust” sätter fokus på rollförändringen i relationen och de utmaningar som kan följa på det. Tillsammans med anhöriga har vi tagit fram informations- och samtalsmaterial samt metoder som ska underlätta vardagen och livet för anhöriga, säger Lisa Schjelde.

Även om kommunerna är skyldiga att erbjuda anhörigstöd så ser det olika ut i landet. Alla anhöriga känner inte heller till vilket stöd som finns att få eller upplever att stödet är otillräckligt.

– Med projektet har vi velat rikta ljuset på områden där anhöriga själva uttryckt att de saknar stöd och lyfta fram ämnen som det kan vara svåra att prata om, det ”opratade”, säger Lisa Schjelde.

Projektet berör frågor om skam, skuld och ilska, men även risken för kränkningar, övergrepp och våld i nära relationer när den anhöriga tar hand om och vårdar sin partner under lång tid.

Lisa Schjelde menar att när det gäller övergrepp och våld mot äldre talas det inte om det i samma utsträckning som för andra åldersgrupper. Många verkar tro att det inte förekommer. Det är något som kan bidra till att våldet inte upptäcks eller att den våldsutsatta inte blir trodd. 

– Genom informationsmaterial där anhöriga själva lyfter fram exempelvis kränkningar, övergrepp och våld i nära relationer, hoppas vi att fler ska våga prata om det och hur de själva har det. Inte minst få vetskap om att det finns hjälp att få, säger hon.

Inom projektet har fem filmer, informations- och samtalsmaterial samt en bok tagits fram: ”Från anhörig till anhörig”. Allt går att ladda ner eller beställa hem gratis på Bräcke diakonis hemsida. De fem filmerna har följande teman:

• Förändringen: När din partner behöver hjälp och stöd
• Flytten: Tankar kring särskilt boende
• Opratat: Det där vi inte säger
• Risken: Risken för våld, övergrepp och kränkningar
• Oxytocin: Om beröringens betydelse

– Allt material är framtaget i samverkan med anhöriga och experter inom området. Vi hoppas att materialet kan utgöra ett bra underlag till diskussioner i olika sammanhang. Exempelvis kan filmerna och samtalshandledningen användas för anhöriggrupper inom kommunens anhörigstöd, för personal inom äldreomsorgen, men även på utbildningar för bland annat sjuksköterskor och undersköterskor, förklarar Lisa Schjelde.

En av filmerna, ”Risken”, handlar om vad som händer när man vårdar en partner i hemmet som drabbats av sjukdom eller funktionsnedsättning och orken som anhörig tar slut. I filmen medverkar en anhörig, en kurator och forskare.

”Varför är jag så arg? Besvikelse över sjukdom och att vårt pensionsliv inte blev som vi tänkt. Du är nöjd och glad, men inte jag. Jag ville mera, prata, ha intressanta samtal. Jag är arg för jag vill inte ta allt ansvar och beslut ensam. Jag vill ha en livspartner som är varm, kärleksfull, som kan föra samtal med mig. Jag vill inte vara mamma åt min man, påminna om allt. Jag vill var fri men inte ensam”. Så börjar filmen Risken, där Margareta läser ur dagboken som hon skrev under sin tid som anhörig till sin demenssjuka man.

– Filmen visar att situationen som anhörig kan bli så ansträngd att man riskerar att “gå över gränsen” för vad som faktiskt definieras som övergrepp eller våld, berättar Lisa Schjelde.

Den kurator som också medverkar i filmen förklarar att det gör något med oss när vi inte fått tid till återhämtning, att vi gör saker som vi i normala fall aldrig skulle göra om vi hade fått äta, sova och tagit paus. Då kan vi gå över gränser ibland, konstaterar hon och uppmanar till att prata med nära och kära, involverar dem och berätta om hur livet ser ut. Det kan bidra till att få mer stöd i vardagen. Viktigt är också att man söker professionell hjälp, exempelvis samtalsstöd, avlastning, hemtjänst, växelvård, korttidsstöd med mera. 

Ritva Gough. Arkivfoto: Agneta Berghamre Heins.

I filmen avslutar Margareta med att uppmana till att hitta glädjen, för att minska på trycket som anhörig: ”Tid för roliga saker behövs nu. Ta hand om båda med kärlek, ömhet och glädje. Glöm ilska, sorg, hat och känslokyla, tänk skidåkning, promenader och att skratta. Gör det som ger glädje, värme.”

Angeläget projekt

– Nka:s kartläggning visar att en fjärdedel av samtliga omsorgstimmar utförs av äldre och den mest omfattande omsorgen utförs av partnervårdare. Det är också vanligt att partnervårdaren är ensam med omsorgsansvaret. Detta gör projektet ”I nöd och lust” extra angeläget, säger Ritva Gough, sociolog och forskare, Nka.

Hon konstaterar att det behövs mer kunskap om hur den professionella omsorgen ska kunna finnas till hands när partnervårdaren behöver avlösning och vila.

– I dag ställs orimliga krav på äldre anhöriga som vårdar en sjuk eller funktionsnedsatt partner i hemmet, säger Ritva Gough.

Läs mer om projektet på Bräcke diakonis webbplats

Text: Agneta Berghamre Heins
Publicerad 2023-02-15
Reportaget publiceras även i tidningen Äldre i centrum.