Uppdaterad kunskapsöversikt om förvärvsarbetande anhöriga

Anhöriga som kombinerar förvärvsarbete med anhörigomsorg var den första kunskapsöversikten Nka publicerade och kom ut 2010. Sex år har gått sedan dess och nu kommer författaren Ann-Britt Sand med en ny version som inkluderar de senaste årens forskning inom området.

Det har kommit mycket ny forskning, inte minst svensk sådan, under senare år vilket gör kunskapsöversikten till en nästan ny skrift snarare än en uppdaterad version, menar Ann-Britt.

  – Både Socialstyrelsen samt jag själv tillsammans med Marta Szebehely och Petra Ulmanen vid Stockholms universitet har gjort omfattande studier kring anhörigas situation. Forskningen inom anhörigområdet har ökat generellt och på ett brett fält, inte minst har ju Nka producerat flera kunskapsöversikter inom flera områden. Inom mitt eget område vet vi så mycket mer idag om svenska förhållanden än för sex år sedan tack vare ny forskning, säger Ann-Britt.

Den stora gruppen som ger hjälp i Sverige är fortfarande medelålders personer som stödjer äldre föräldrar och som samtidigt kombinerar anhörigomsorg med förvärvsarbete. Nya kunskaper visar att omsorgen som ges i Sverige är omfattande även jämfört med andra länder. Det är lika svårt eller till och med svårare att kombinera just anhörigomsorg och förvärvsarbete i Sverige eftersom arbetslivet är tufft, alla förväntas arbeta och helst heltid, samt att det förutsätts att hjälpbehövande närstående får sin hjälp från samhället.

  – I den forskning som vi gjorde, om man lyfter det till befolkningsnivån i Sverige, så är det cirka 140 000 personer som gått ner i arbetstid eller slutat arbeta och 190 000 som fått sämre ekonomi på grund av anhörigomsorg, varav de flesta är kvinnor. Det som är anmärkningsvärt är att de är så många och att belastningen, på grund av anhörigomsorgen, hos dessa personer är så hög. Vi ser också att den offentliga äldreomsorgen minskat vilket gör det svårare för dessa personer att få hjälp från kommunerna. En annan grupp som har det extra besvärligt att kombinera arbete och omsorg är föräldrar till barn med funktionsnedsättning – det man får tänka på är att föräldrarna oftast finns med hela livet och att det på så sätt blir ett livsperspektiv, säger Ann-Britt.

Den första kunskapsöversikten, som kom 2010, visade att gruppen med förvärvsarbetande anhöriga mellan 45-65 år som vårdade sina föräldrar – för dem fanns inget riktat stöd alls och gruppen var mer eller mindre osynliggjord. Tyvärr ser situationen inte så mycket bättre ut för dem idag.

  – Det finns inget stöd för dem som är direkt inriktat eller anpassat så att de skulle kunna fortsätta att arbeta, utan det stöd som finns är ofta inriktat på diagnosgrupper, vilket betyder att stödet utgår från den närståendes sjukdom snarare än anhörigas situation, även om det naturligtvis också kan vara skäligt ibland. Däremot vet vi idag att det bästa stödet för dem är en väl fungerande offentlig omsorg, vilket också är det som de efterfrågar, säger Ann-Britt.

Ann-Britt efterlyser mer forskning och studier kring sambandet mellan förändringen i offentlig omsorg och dess påverkan på anhöriga. Dessutom nämner hon något annat som är motsägelsefullt.

  – Det är en paradox att anhörigomsorg ses som frivilligt samtidigt som anhöriga inte ges någon större möjlighet till val. Dessutom kan anhöriga söka om bistånd för egen del för att klara av sin anhörigomsorg men de kan också få avslag, vilket blir väldigt konstigt. Det här är också något jag ser man behöver diskutera mer, kanske i form av juridiska studier och vad en sådan praxis kan innebära för dessa anhöriga. Vårdpersonalens villkor påverkar anhörigas situation väldigt mycket och där behövs också fler studier, understryker Ann-Britt.

Situationen för förvärvsarbetande anhöriga i ett framtida perspektiv handlar mycket om demokrati- och jämställdhetsfrågor, förklarar Ann-Britt, och man kan se en ökande ojämställdhet och att klasskillnaderna ökar. Hon tycker också att det saknas ett anhörigperspektiv bland politiker och tjänstemän i kommunerna och även bland personalen.

  – Det här är anmärkningsvärt eftersom den nya lagen kom 2009. Det är inte ovanligt, när det ska sparas, att man sparar på anhörigstödet. I vissa kommuner tar man bort anhörigkonsulenter medan man i andra tillsätter tjänster. Att det ser så olika ut i landet och hur det påverkar anhöriga är ett generellt problem som behöver belysas, säger Ann-Britt.

Den uppdaterade kunskapsöversikten finns tillgänglig på Nka:s webbplats under Publicerat/Kunskapsöversikter.

Text: Fredrik Jansson, Nka.