Nya demensstrategin vill stärka stödet till anhöriga

Malin Danielsson, seniorpolitisk talesperson, äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje, och socialminister Jakob Forssmed presenterade strategin vid en presskonferens. Foto: Svante Rinalder/Regeringskansliet

En anhörigkontakt och en nationell informationsportal är två konkreta förslag i regeringens nya nationella demensstrategi Varje dag räknas: Nationell demensstrategi 2025-2028. Den omfattar hälso- och sjukvård, tandvård och socialtjänst.

Den nationella demensstrategin, som är en utveckling av 2018 års strategi för omsorg om personer med demenssjukdom, förtydligar områden som är av särskild vikt för personer som har en demenssjukdom, lyfter utvecklingsområden och följer dess utveckling. Den är ett komplement till Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom ­– Stöd och styrning och ledning.

Strategin syftar till att belysa hur samhället kan förbättra stödet till personer som har fått eller riskerar att få en demenssjukdom. Den har två viktiga utgångspunkter; att demenssjukdom inte är en del av det normala åldrandet. Även om demenssjukdomar inte kan botas, så kan de motas. Det innebär i sin tur vikten av att vården och omsorgen utgår från ett förebyggande perspektiv.

Den andra utgångspunkten är att det även efter en demensdiagnos ska gå att leva ett värdigt och meningsfullt liv. Varje dag, vecka och år räknas, både för personer med demenssjukdom och deras anhöriga. I strategin lyfter man fram att kunskap och kompetens när det gäller demensfrågor måste öka i hela samhället, från den enskilde och deras anhöriga till medarbetare, chefer och beslutsfattare. Strategin pekar därför på utvecklingsbehov för alla aktörer; staten, kommunen och regioner, samt privata utförare av vård och omsorg för personer som lever med demenssjukdom.

Ökade stödinsatser till anhöriga – ett av fyra mål

I den nationella demensstrategin fastställs fyra mål för vården och omsorgen gällande personer som har en demenssjukdom. Ett av målen lyfter fram anhörigas behov av mer stödinsatser och ökad kunskap. 

Målen är:

• Socialtjänsten och hälso- och sjukvårdens insatser för personer som har en demenssjukdom ska vara anpassade efter den enskildes förutsättningar och behov.

• Socialtjänsten och hälso- och sjukvårdens insatser för personer som har en demenssjukdom ska vara samordnade samt främja hälsa och förebygga ohälsa.

• Personalen inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården ska arbeta enligt evidens och beprövad erfarenhet.

• Anhöriga till en person som har en demenssjukdom ska få tillgång till adekvat stöd och kunskap för att kunna utöva frivillig anhörigvård på ett hållbart sätt.

I den nya demensstrategin pekas på att gruppen anhöriga är en stor och heterogen grupp i olika åldrar, allt från barn till äldre, med varierande behov av stöd.

Den nationella anhörigstrategin, som antogs i april 2022, ska stärka anhörigperspektivet inom hälso- och sjukvård och omsorg och även bidra till att anhöriga får ökat stöd. Men regeringen vill se ett ytterligare stärkt stöd, både när det gäller barn som anhöriga och vuxna anhöriga. I budgetpropositionen för 2025 föreslås därför att det satsas 150 miljoner kronor på stärkt anhörigstöd för 2026 och 300 miljoner kronor från 2027 och framåt.

För närvarande bereder Regeringskansliet förslagen i betänkandet: ”Stärkt stöd till anhöriga, Ett mer ändamålsenligt stöd till barn och vuxna som är anhöriga (SOU 2024:60)”. Där framgår att kommuner ska vara skyldiga att erbjuda en anhörigkontakt, och att en nationell informationsportal, där anhöriga kan få information och vägledning bör inrättas. Förslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2026.

Anhörigas insatser avgörande

I demensstrategin slås fast att anhörigas insatser har stor betydelse för den som har en demenssjukdom, men det kan också vara ansträngande för den som ger vård, stöd och hjälp till en närstående. Insatser från anhöriga kan exempelvis vara avgörande för att den närstående med demenssjukdom ska kunna bo kvar i hemmet, detta trots insatser från hemtjänst med mera. Anhöriga har också ofta en samordnande funktion när det gäller vård och omsorg.

Sammantaget kan situationen som anhörig bli alltför ansträngande med oro och stress som följd. För anhöriga finns en ökad risk att drabbas av såväl psykisk som fysisk ohälsa, men också minskad möjlighet till socialt umgänge och försämrad ekonomi. Den nationella befolkningsstudien 2018 visar att anhöriga upplever sin hälsa betydligt sämre än jämnåriga som inte ger vård, hjälp och stöd till en närstående.

Barn och unga anhöriga uppmärksammas särskilt i demensstrategin. Barn och unga som hjälper, stödjer och vårdar en närstående med demenssjukdom tar ofta ett extra stort ansvar i familjen, som kan vara jämförbart med en vuxen persons ansvar. Barn och unga behöver stöd inte minst i skolan för att inte riskera komma efter, drabbas av psykisk och fysisk ohälsa och i förlängningen få ekonomiska svårigheter.

När det gäller barn och unga anhöriga pekar strategin på Hälso- och sjukvårdens lagstadgade ansvar, där barns behov av information, råd och stöd ska beaktas. Även barnkonventionen, som är svensk lag, ska följas. Det vill säga att det alltid ska finnas ett barnperspektiv i all hälso- och sjukvård och socialtjänst liksom i skolan.

Nka:s webbutbildningar bra stöd för anhöriga

Enligt socialtjänstlagen ska anhöriga till personer som har en demenssjukdom erbjudas stöd. Stödet varierar mellan olika kommuner och regioner. Ett problem som lyfts i strategin är att anhöriga inte alltid vet vilken information, utbildning och stöd som finns att tillgå. I förslaget till ny socialtjänstlag (Regeringens proposition 2024/25:89 En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter) skärps kraven på att socialtjänsten ska vara tillgänglig och lämna information och kunskap om relevanta insatser som socialtjänsten kan tillhandahålla.

Strategin pekar på vikten av att anhöriga får utbildning. Här lyfts bland annat Nationellt kompetenscentrum anhörigas och Svenskt Demenscenters webbutbildningar riktade till anhöriga till en närstående som har en demenssjukdom, som en viktig tillgång för anhöriga. 

Avlösning – viktigaste stödformen

En av de viktigaste stödformerna för anhöriga är möjlighet till avlösning, bland annat dagverksamhet med god kvalitet för den närstående. Här lyfts även korttidsboende, avlösning i hemmet, träffpunkter för personer med demenssjukdom med mera. Här betonas också vikten av individuellt utformade insatser.

Anhörigas kunskaper om den närstående och dennes livssituation understryks. Detta är en viktig tillgång i vården och omsorgen. Likaså bör hälso- och sjukvård, samt socialtjänst ge adekvat information till anhöriga för att skapa goda förutsättningar för att ge stöd och vård. Även digitala verktyg kan vara till stöd för både den anhörige och närstående, som exempel nämns mobila trygghetslarm.

Av stor betydelse är att anhöriga görs delaktiga i planeringen av insatser som närstående erbjuds. Något som gynnar både den anhöriga och närstående. Här har personal inom hälso- och sjukvård, samt socialtjänst en viktig uppgift. Genom att lyssna på och tillse att insatserna fungerar får anhöriga ökade möjligheterna att orka vara ett bra stöd och ge hjälp och vård till närstående, och personer med demenssjukdom ges möjlighet att leva ett gott liv hela livet.

Strategin pekar på flera viktiga utvecklingsområden

För att nå målen i den nya nationella demensstrategin pekas flera angelägna utvecklingsområden ut. Bland annat slås fast att en viktig förutsättning är att verksamheternas medarbetare har rätt kompetens för att kommuner och regioner ska kunna erbjuda vård och omsorg av god kvalitet.  

Generellt sett är kunskapsnivån för låg när det gäller demenssjukdomar för att det ska gå att arbeta enligt evidens och beprövad erfarenhet och behöver därför höjas. I sammanhanget uppmärksammas ledarskapets betydelse för kompetensförsörjningen och för hur verksamheten utformas och organiseras.

Ett annat utvecklingsområde handlar om vikten av förebyggande insatser mot demenssjukdom. Forskning visar att cirka 40 procent av alla demenssjukdomar kan vara kopplade till livsstilsfaktorer som är påverkbara.

Hälsosamma vanor kan stärka hjärnhälsan och minska risken för minnesproblematik visar vetenskapliga studier. Riskfaktorer kopplade till demenssjukdom är bland annat social isolering, fysisk inaktivitet, rökning, alkoholkonsumtion och övervikt men även obehandlad hörselnedsättning.

Hjälpmedel och digitala stöd är av största vikt för att personer med demenssjukdom så långt som möjligt ska kunna leva självständigt och vara delaktiga. Det kan handla om kognitiva hjälpmedel som stöd för minnet, eller hjälpmedel för förbättrad kommunikation. I strategin anges att förskrivning av hjälpmedel ska vara individanpassad och följas upp i takt med att sjukdomen utvecklas.

Behovsanpassad hälso- och sjukvård är även det ett av utvecklingsområdena. Den vanligaste demenssjukdomen i Sverige är Alzheimers sjukdom, men demenssjukdomar kan ha olika symtom och förlopp beroende på vilken typ av demenssjukdom personen lider av. Oftast leder sjukdomen till svårigheter att leva ett självständigt liv och behov av hjälp i vardagen. Att ställa diagnos är avgörande för personcentrerad och behovsanpassad behandling, likaså läkemedel och rehabilitering och annat stöd för att bibehålla förmågor och förebygga skador.

I strategin fördjupas även utvecklingsområdet vård som demenssjuk, där man pekar på att risken vid hög ålder är multisjuklighet med flera kroniska tillstånd, vilket medför utmaningar för inte minst primärvården. I det sammanhanget lyfts även munhälsan, något som påverkar hela människans välbefinnande. Här är det av vikt att hälso- och sjukvården, tandvården och socialtjänsten uppmärksammar munhälsan under hela sjukdomsförloppet och ger stöd till den enskilde. År 2021 tog Socialstyrelsen fram och publicerade en vägledning för god munhälsa hos personer som har demenssjukdom.

God samverkan för personcentrerad vård och omsorg är ännu ett utvecklingsområde i demensstrategin. Personer som har en lindrig kognitiv störning eller en demenssjukdom ska ges rätt insatser vid rätt tidpunkter under hela sjukdomsförloppet, vilket kräver god samverkan mellan socialtjänst, hälso- och sjukvård och tandvård, mellan kommunen och regionen och vid behov även med privata utförare. Här framhålls även vikten av demensteam, standardiserat insatsförlopp, samordnad individuell plan och sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation.

Läs också: Förebygga, fördröja och mildra demens – ny nationell demensstrategi

Text: Agneta Berghamre Heins
Publicerad 2025-02-04

Källor:

Foldern Varje dag räknas: Nationell demensstrategi 2025-2028

www.socialstyrelsen.se

www.regeringen.se