Forskning som ger hopp inför framtiden

Ann Sofie Bergman, huvudförfattare för kunskapsöversikten "Effekter av anknytningsbaserade interventioner för yngre barn och deras omvårdnadspersoner".

Nationellt kompetenscentrum anhöriga publicerade 2017 kunskapsöversikten "Effekter av anknytningsbaserade interventioner för yngre barn och deras omvårdnadspersoner". En översikt som beskrivs som både angelägen och hoppfull av huvudförfattaren Ann-Sofie Bergman.

Ann-Sofie Bergman är verksam som forskare och universitetslektor vid Institutionen för socialt arbete vid Linnéuniversitetet och har lång erfarenhet av att arbeta med stöd till barn och familjer. Det senaste året har hon arbetat för Nationellt kompetenscentrum anhöriga tillsammans med Elizabeth Hanson (FoU-ledare Nka och professor Linnéuniversitetet) med att ta fram kunskapsöversikten "Effekter av anknytningsbaserade interventioner för yngre barn och deras omvårdnadspersoner".
– Den här kunskapsöversikten handlar om att göra något tidigt för barnen, när de är små. Något som jag tycker jag är jätteviktigt. Det har varit ett stort och svårt arbete. Samtidigt som det har varit givande och lärorikt. säger Ann-Sofie Bergman.

"Något att ta på stort allvar"

Navet i kunskapsöversikten är anknytningen mellan yngre barn (0-5 år) och deras omvårdnadspersoner, även kallade anknytningspersoner (yngre barns närmaste anknytningsperson är ofta mamman men kan även vara pappan eller någon annan person, till exempel en familjehemsförälder). Enligt anknytningsteorin utvecklas olika anknytningsmönster beroende på omvårdnaden och relationen mellan barnet och dess omvårdnadsperson. Anknytningsmönstren har betydelse för barnets tillit och kontakt med andra vuxna och barn. Ett barn som får trygghet och beskydd utvecklar med största sannolikhet en trygg anknytning vilket är förknippat med ett långsiktigt positivt utfall. Om barnets närhetssökande till omvårdnadspersonen inte leder till ökad känsla av trygghet och beskydd kallas anknytningen otrygg. Ett annat anknytningsmönster är desorganiserad anknytning som är det mönster som är tydligast förknippat med problem senare i livet. Forskning pekar på att barn som lever med omsorgssvikt eller föräldrar med missbruk eller psykisk sjukdom har förhöjd risk att utveckla desorganiserad anknytning.
– Desorganiserad anknytning är mest allvarligt och är relaterat till problem med hälsan. Så det är verkligen något att ta på stort allvar. Kan man stödja den tidiga anknytningen mellan barn och förälder så är det jättemycket vunnet ur ett hälsoperspektiv, säger Ann-Sofie Bergman.

Effekter i fokus

I ett internationellt perspektiv har ett flertal behandlingsmetoder utvecklats under de senaste decennierna för att främja samspel och barns anknytning. Det har varit själva virket i kunskapsöversikten där Ann-Sofie Bergman och Elizabeth Hanson granskat mer än två tusen referenser med syftet att ta reda på vad det finns för interventioner inom området, vilka av dem som har utvärderats med fokus med effekter och vad det har gett för effekter. Genomgången mynnade ut i 31 inkluderade referenser som behandlar 16 olika metoder med en avgränsning till interventioner som ges av professionella och där populationen tillhör någon riskgrupp i ett anknytningsperspektiv. Studierna har genomförts i USA, Nederländerna, Kanada, Storbritannien, Portugal och Sverige. De inkluderade studierna riktar sig stort sett uteslutande till mödrar och deras barn.
– Det var inget medvetet val. Det visade sig att de studier som gjorts riktar sig nästan uteslutande mödrar och deras barn. Så det behövs mer forskning som inkluderar fäder, säger Ann-Sofie Bergman.

"Väldigt hoppfulla resultat"

I resultatet av genomgången visade flera metoder på betydande effekter för barns anknytning och/eller omvårdnadspersoners lyhördhet/känslomässiga tillgänglighet. Det finns även studier som visat effekt av en minskad andel barn med desorganiserad anknytning. Förutom effekter för anknytning och samspel har flera studier visat effekter för barnens hälsa och utveckling samt omvårdnadspersonernas hälsa, upplevelse av stöd och förbättrade relationer till personer i deras närmaste omgivning.
– Man ser att det hjälper de här barnen och föräldrarna med anknytningen. Och man såg ju också effekter på barnens hälsa. Det är väldigt hoppfulla resultat. Och att det fanns inriktningar där det inte bara handlar om att ändra omvårdnadspersonens beteende i relation till barnet utan också förändra de inre representationerna hos omvårdnadspersonen. Det betyder att man förändrar omvårdnadspersonens egna anknytningsmönster, att den personen också blir mer trygg. Det tycker jag också var ett viktigt och intressant resultat, säger Ann-Sofie Bergman.

Vart ska den här kunskapen ta vägen?
– Den måste spridas. Dels till de som arbetar med det här, för ute i kommuner och landsting och regioner så jobbar man med samspelsbehandling, Men även till beslutsfattare så att de förstår att det är ett väldigt viktigt förebyggande arbete. Att jobba tidigt med barn och deras föräldrar, innan barnen själva får problem. Sen behöver vi behöver vi göra svenska studier. Det görs en massa saker i Sverige, till exempel visade en nationell kartläggning av Heimdal & Karlsson (2015), Riktade insatser till gravida och spädbarnsföräldrar med problematiskt bruk av alkohol, narkotika och läkemedel och psykisk ohälsa: en nationell kartläggning av barnhälsovård, mödrahälsovård och socialtjänst, att det är vanligt att kommunernas socialtjänst erbjuder föräldra- och samspelsstöd. Det är viktigt att också utvärdera det som görs, säger Ann-Sofie Bergman.