En stund av glädje, närhet och värme – vårdhunden Malte ger Ulf livskvalitet

Ulf Ärnström med vårdhunden Malte. Foto: Elina Petersson

– Vi är överlyckliga för den här kontakten. Vid besöken av vårdhundsteamet är vår bror Ulf 100 procent delaktig och kan styra situationen. Som anhöriga märker vi att det här ger Ulf livskvalitet. Det är vi så tacksamma för, säger Anna-Karin Ärnström, vars bror drabbades av Parkinsons sjukdom och demens.

Det är eftermiddag och vårdhundsteamet, Elina Petersson och Flatcoated Retrivern Malte, kliver in hos Ulf Ärnström som sedan en tid bor på ett äldreboende i Göteborg. Det här är veckans absoluta höjdpunkt för Ulf och han skiner upp när Malte lägger sin varma nos i hans hand.

När Anna-Karins Ärnströms bror föll ihop i sitt hem i Göteborg ställdes mycket på ända. Under en tid hade hon och hennes två andra syskon märkt att något inte riktigt var som det skulle med hennes äldre bror Ulf.

– Han hade diabetes, men vi märkte också att han fick svårare och svårare rent fysiskt, blev ostadig och kunde inte gå som förr. Vi började misstänka att det var något neurologiskt, säger Anna-Karin.

Efter att Ulf föll ihop i sitt hem accelererade det väldigt fort, berättar Anna-Karin. Han fick diagnosen Parkinsons sjukdom och även en demensdiagnos. Till en början klarade han sig med hemtjänst i sitt eget boende, men stöd- och vårdbehovet ökade snabbt. För 1,5 år sedan fick Ulf plats på ett äldreboende, där han får hjälp dygnet runt.

En lyckträff från början

– En av de personer från hemtjänsten som Ulf fick stöd av när han bodde hemma var Elina Petersson. En person som Ulf klickade med direkt. Parallellt med jobbet i hemtjänsten tränande hon sin hund till vårdhund. Elina ställde frågan till oss anhöriga och Ulf om det var ok att de tränade tillsammans, säger Anna-Karin och fortsätter:

– Det var en lyckträff från början. Ulf uppskattade mötena med hunden och alla såg att han mådde bra av det. Vi bestämde att vi ville fortsatte att låta Ulf träffa Elina och hennes vårdhund Malte, även efter att Ulf flyttade till äldreboendet.

Tyvärr kom pandemin och alla besök ställdes in på boendet under en tid. Men nu är det öppet för besök igen och Ulf får återigen besök av Elina och vårdhunden.

Anna-Karin berättar att hennes bror Ulf vet att han har Parkinsons sjukdom och till viss del förstår att han har demens.

– Som anhörig är det svårt att veta hur han uppfattar sin situation. Ulf har dåligt korttidsminne, känner sig ofta trött och undrar ibland var han bor och varför han är där han är. Men Malte ger en kontinuitet i Ulf liv, och en kanal bakåt som känns väldigt trygg för honom, berättar Anna-Karin.

Hon säger att Ulf blir både fysiskt och mentalt stimulerad när Malte och Elina kommer.

– Man får en känsla av att han känner igen sig själv, som den person han en gång var. Det bästa är att Ulf kan vara 100 procentigt delaktig i situationen. Elina ger Ulf instruktioner som han för över till Malte och får respons direkt.

Hans egen aktivitet

Anna-Karin berättar att hon frågat Ulf hur det är när Malte är där. Svaret var tydligt: "Livet är som att leva i en dröm, man vet inte riktigt om det är sant eller inte. När Malte är här då vet jag."

– Jag tror han har en stark känsla av att han kan styra sitt liv när Malte och Elina är där. Annars är Ulf mest en konsument. Det är andra som säger när han ska äta och duscha och så vidare. Det blir likadant, som när vi anhöriga: jag, mina syskon eller hans tidigare särbo, hälsar på. Han känner att det här är hans egen aktivitet. Det här är något som han äger själv.

Anna-Karin funderar mycket över Ulfs öde och säger att det är svårt att se hur en person förändras från en aktiv person med hög integritet till att passivt behöva ta emot det som erbjuds honom och inte vara förmögen att välja själv.

– Ulf är psykolog i botten. Han halkade tidigt in på muntligt berättande och fortsatte arbeta med det, säger hon och berättar att Ulf skrivit böcker, hållit kurser och föredrag om berättande.

– Idag minns han inte sina egna berättelser, det känns sorgligt. Även om jag är pensionär idag jobbar jag lite som SFI-lärare. Tidigare samarbetade jag och Ulf en del i jobbet, men jag kan fortfarande använda Ulfs berättelser i jobbet. Det känns väldigt bra, betonar hon.

Dåligt samvete hela tiden

Anna-Karin känner ett stort ansvar för Ulfs livssituation, periodvis upplever hon det som väldigt tungt.

– Det ligger och gnager hela tiden, delvis på grund av att det rent praktiskt är jag som måste fixa saker. Tack och lov har jag stöd i hans före detta särbo, som engagerar sig mycket och är ett bra bollplank. Man skulle kunna tänka att det är positivt att behöva tänka på och behöva göra olika saker för någon annan. Men det hänger över en, som en tung ryggsäck på något sätt.

Hon beskriver att vetskapen om att Ulf sitter på äldreboendet och har det tråkigt, känner sig rörig och orolig är mentalt tung.

– Man känner dåligt samvete hela tiden. Vetskapen att han är i händerna på olika personer som säkert vill väl, men har olika sätt att bemöta Ulf på är tung.

Ulf och Malte. Foto: Elina Petersson

Hon tar som exempel att det finns personer som har stort hjärta och vill krama Ulf, men Anna-Karin vet att det är något som han inte vill.

– Ulf har alltid varit en privat och intellektuell människa, att kramas är inte Ulf. Vi anhöriga har skrivit en levnadsberättelse för att försöka visa vem han är. Det är viktigt att inte prata över huvudet på honom.

Anna-Karin säger att hon förstår att frågan om bemötande kan vara en svår balansgång för personalen.

– Nu har Ulf fått en ny kontaktperson som väntar in Ulf på ett bra sätt. Som anhörig är det mycket jobb med att försöka informera och få personalen att förstå och ta till sig hur just Ulf vill bli bemött. Man vi försöker ha så öppna kanaler det går med boendet, säger Anna-Karin och återkommer till Malte och Elina och vilken roll de spelar i Ulfs och de anhörigas liv.

– Tack vare besöken av Elina och vårdhunden Malte har Ulf något att berätta om, även om han inte kommer ihåg i detalj så kan han leda berättelsen. Det är fantastiskt att se hur Ulf blir stimulerad både mentalt och fysiskt. Han hakar alltid på de uppgifter han får av Elina. Senast hade han fått välja aktivitet med Malte och då valde han dragkamp.

Men en sak överskuggar nästan allt med vårdhunden. Med Malte kommer kärlek och närhet.

– Malte är tränad att ge närhet. Det har hänt att Ulf nästan inte varit kommunicerbar. Med Malte kommer kärlek och Ulf kan visa kärlek. Det finns ingen annan han egentligen gör det till. Som anhörig känns det fantastiskt. Vi önskade att han fick träffa sin vårdhund varje dag, men nu är det en gång i veckan. Det här är något helt fantastiskt. Vi anhöriga är överlyckliga över den här kontakten.

En avlastning för oss anhöriga

Även Ulfs tidigare särbo Eva Sennemark är tacksam för kontakten med Elina och Malte.

– Vi ser att han blir gladare och piggare av kontakten med Elina och Malte och det gör att vi anhöriga också blir gladare. Det påverkar helt enkelt oss anhöriga på ett positivt sätt, säger Eva Sennemark.

Tack vare en gemensam chatt, där Elina delar bilder och filmer från besöken hos Ulf kan alla anhöriga se vad hon och vårdhunden Malte gör, vilket Eva Sennemark är glad för.

– Här kan vi verkligen se vilken betydelse Elina och Malte har för Ulf. Elina har ett träningsprogram, som ger Ulf möjlighet att träna på ett lustfyllt sätt, säger Eva och förklarar att besöken från Elina och Ulf även ger avlastning för Ulfs anhöriga.

– Vi märket vad mycket tyngre det kändes under de månader när de inte kunde komma till Ulf på grund av pandemin. Själv jobbar jag heltid så det är inte så lätt att hinna med att besöka Ulf så ofta. Anna-Karin, hans syster och jag försöker besöka honom lite växelvis och hjälper varandra, säger hon och förklarar att besöken av vårdhundsteamet blir något utöver det vanliga.

– Vi drog en lättnadens suck när vi förstod vad kontakten med vårdhunden betydde för Ulf. Att någon mer, förutom mig och hans syster, kan tillföra något extra och ge mening och glädje till Ulf känns väldigt bra, säger hon.

Eva Sennemark understryker även betydelsen av att mötena med vårdhunden sker på ett professionellt sätt, där Elina har en tanke bakom allt de gör tillsammans.

– Vad det betyder långsiktigt är svårt att säga, men det spelar mindre roll. Det viktiga är att vi vet att Malte och Elina ger Ulf lite extra glädje. Det lugnar oss.

Positiva effekter på många plan

Elina Petersson som numera är certifierad hundförare berättar i sin tur att hon tydligt ser att kontakten mellan Ulf och vårdhunden Malte har positiva effekter på många plan.

Elina Petersson med sin vårdhund Malte. Foto: Privat

– De övningar som jag tränat Malte till handlar mycket om att stärka självförtroende hos vårdtagarna, träna minnet, fysiken och inte minst ge närhet och glädje, säger hon och berättar att hon själv blev förvånad över i hur många sammanhang och sätt en vårdhund kan användas.

– Ulf tänker inte på att vi tränar när jag är där med Malte. Allt blir lustfyllt och ökar hans motivation inom flera områden. Även när Ulf har en dag där han nästan är som i en bubbla, så kan vi som vårdhundsteam bidra till att han bryter det tillståndet och öka närvaron och glädjen i hans liv, berättar hon och visar hur Malte puffar på Ulfs ben för att få honom att röra på sig. Något som alltid lyckas.

Likaså kan hon locka Ulf att träna finmotoriken. Det gör hon exempelvis genom att ha en liten väska med hundgodis i, som han måste öppna med ett blixtlås.

– När Malte står där förväntansfull så kämpar alltid Ulf med låset tills han kan ge godiset till hunden. De stunderna kan vara magiska ögonblick; en väldigt nöjd Ulf som lyckas glädja Malte.

Elina beskriver också att vårdhunden bidrar till att Ulf och andra "klienter", som hon kallar de vårdtagare hon jobbar med, öppnar upp sig känslomässigt.

– En hund dömer inte eller ställer krav. Kontakten är omedelbar och fylld av närhet och värme. Det påverkar alla. I Ulfs fall ser jag verkligen hur han både ger och får kärlek av Malte. Det är fascinerande och helt fantastiskt, säger Elina.

Relationen till anhöriga viktig

Men för att det ska fungera optimalt är Elina noga med att även bygga en stark relation till anhöriga runt en person.

– Relationen med anhöriga är väldigt viktig. Jag måste få bra information, så jag verkligen vet vem personen vi besöker är. När det gäller Ulf har jag avgörande bakgrundsinformation; vet vad han gjorde innan han blev sjuk, vilken person han är och vilka behov han har, exempelvis att han alltid haft hög integritet och tycker om ord och berättelser. Att veta hur jag ska bemöta en person är a och o för att det ska fungera för oss som vårdteam, slår hon fast.

– Nu senast fick Ulf välja på några olika aktiviteter med Malte. Han valde dragkamp. Vem som hade roligast han eller Malte är svårt att svara på, säger Elina och slår fast att hon själv blivit förvånad över att det går att använda en vårdhund i så många olika situationer och sammanhang.

– När man ser hur en person som Ulf verkligen lyser upp av våra besök och också vet att det även gör att anhöriga får lite avlastning och kan känna att deras närstående haft en bra stund, då känns det väldigt meningsfullt.

Anna-Karin Ärnström och Eva Sennemark intygar att det är väldigt värdefull att de som anhöriga vet att Ulf tack vare vårdhundsteamet får en stund av glädje, närhet och värme.

– Att veta att Ulf, trots sitt svåra livsöde, har något positivt att se fram mot ger även oss lite glädje och ro, konstaterar de samstämt.

Text: Agneta Berghamre Heins
Publicerad 2021-12-02