Egenvård

Med egenvård avses en hälso- och sjukvårdsåtgärd som behandlande hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att en patient kan utföra själv eller med hjälp av någon annan, exempelvis en anhörig eller personal. Det kan handla om olika former av läkemedelsbehandlingar, såromläggningar, sondmatning och liknande.

Det är alltid en hälso- och sjukvårdspersonal som bedömer om det är säkert att utföra åtgärden som egenvård och den som ska bistå med egenvården ska få tillgång till instruktioner och stöd för att känna sig trygg. Om något förändras avseende personens hälsa eller om förutsättningarna hos anhöriga eller andra stödpersoner förändras ska alltid sjukvården kontaktas. För personer med flerfunktionsnedsättning, som ofta har komplexa vårdbehov, är frågan om egenvård och/eller hälso- och sjukvård en aktuell fråga som har stor betydelse i den dagliga omvårdnaden. De individuella bedömningarna måste göras med hänsyn tagen till såväl åtgärdens komplexitet som personens aktuella situation och nätverkets förutsättningar att utföra hälso- och sjukvårdsåtgärden på ett tryggt och säkert sätt. För att egenvård ska fungera väl är det viktigt med tydlig kommunikation och samverkan mellan hälso- och sjukvårdspersonal, patienten och anhöriga.

Egenvården finns reglerad i lagen om egenvård (2022:1250) och i ett kompletterande Kunskapsstöd från Socialstyrelsen.

Om en hälso- och sjukvårdsåtgärd inte bedöms som egenvård, ska den utföras av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal eller av personal som fått delegering från legitimerad personal. Delegering innebär att en legitimerad yrkesutövare tillfälligt överlåter en arbetsuppgift till någon annan, men behåller ansvaret för att det görs på rätt sätt. Uppgiften får bara delegeras till någon annan om kraven för en god och säker vård uppfylls.

Läs mer i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om delegering av arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvård och tandvård